From Tokyo With Love

Här kommer RADAR MAGAZINE!!!! ♥

2009-08-31T12:07:00.003+09:00

Idag är det le grande opening! Idag drar vi bort ridån! Idag lanserar vi RADAR MAGAZINE! Det är pop, det är bloggar, det är mode i massor, det är kärlek och det är det bästa som hänt den svenska bloggsfären på många många år.
Jag är där (redaktionschef minsann!). Mina vänner är där. Och DU är där!
Häng med och ändra bokmärket till
http://www.radarzine.com/blogg/from-tokyo-with-love

JAPANSKA KÖKET I CENTRUM I SvD HELG

2009-08-30T18:30:00.003+09:00

Idag, söndag, pbuliceras mitt och darling-Lina Eidenbergs reportage om hur det funkar på japansk saluhall i SVD Min Helg.
Klicka in och gå alldeles mmmmmmmmmmmmmmmmmmmmm!
Pinglan bredvid mig på bilden är min söta vän och ständiga livlina i den japanska vardagen, Natsuko.

http://www.svd.se/resor/nyheter/artikel_3430043.svd

JAG & LINA I SVD PÅ SÖNDAG ♥

2009-08-28T18:35:00.002+09:00

I helgen lanserar SvD sitt nyslipade helgkoncept, och i söndagsbilagan firar de med stooooort tokyoreportage signerat Maria Ahlgren och Lina Eidenberg. Vi provsmakar oss igenom min lokala saluhall och hittar en del gött på vägen - läs läs läs!
Även Natsuko figurerar som tolk, guide och modell.

SNART SMÄLLER DET!! ♥

2009-08-28T18:29:00.003+09:00

Hilfehilfe, ingen tid att blogga - håller på att fixa för fulla pannor med NYA SAJTEN som lanseras i början av nästa vecka och är så satans fin och bra och grym att man bara vill ställa sig på en takknock och tjuta av lycka!

Och NEJ - jag håller inte på att lösenordsskydda min blogg! Det blev bara några tekniska blunders igår.

Nu ska jag gå rill mataffären och fylla skafferiet inför helgen. Jag har varit sån sur städtant mot Beats sedan flytten drog igång så tänkte skämma bort honom med världens bästa brunch imorn.

Lovelove!

OPENING CEREMONY TILL TOKYO - 2 DAYS 2 GO!

2009-08-27T11:59:00.007+09:00

Om två dagar smäller Opening Ceremony upp portarna till sin första internationella butik. I Shibuya såklart. Alla är vilda och galna av upphetsning, och med rätta! Det finns nog ingen roligare stad att öppna butik i. Vilken publik! Vilken energi!

Såväl Jeremy Scott och Billykirk har skapat små kollektioner dedikerade till Tokyo (Jeremy Scott-linjen finns också i limiterad upplaga i NY och LA, och Billykirk-kollektionen kommer senare släppas i USA). M Blash featuring Gus Van Sant och Jena Malone har gjort en kortfilm för att fira nykomlingen, och Chloé Sevigny sitter väl på planet as we speak. Hon kommer garanterat vara på plats på lördagens öppningsfest - måste få en glimt!

Jeremy Scotts troll-tisch - skapad med Tokyo i tankarna

Själv hoppas jag lägga nävarna på den särskilt framtagna tygväskan med små roliga "trinkets" - tandtråd i tandformad box, hajformad flasköppnare och måttband i glödlampa av plast. KAWAIIIIIIIIIIIIIII låter det från Shibuya!

OPENING CEREMONY TOKYO
SIBUYA SEIBU MOVIDA
21-1, UDAGAWA-CHO, SHIBUYA-KU, TOKYO

Märken/designers: Bland annat Alexander Wang, Other Music, Nom de Guerre, Boy/Band of Outsiders, Chloe Sevigny for Opening Ceremony, Pendleton, Heath Ceramics & The Row

Photo credits - Opening Ceremony blog

HAPPY MOTHER TAJMU! ♥

2009-08-27T11:13:00.004+09:00

Jag kommer precis från Shibuya-ku's huvudkontor, alltså vår kommun. Vi har registrerat vår nya adress samt hämtat papper för barnbidrag.
Så händer något oväntat!
Vi ska precis gå när det blir ACTION i luckan. "Chotto matte chotto matte!", vänta lite!
En ny dam hämtas. Shibuya-ku's MASKANSVARIGA!
Jag ska gratis få kvittera ut en låda med 50 masker.
Vi har ju, eeeeeeeetttooo, influensa i Japan, och det är viktigt att du bär dessa, Maria Ahlgren-san!
Sen följde en liten kurs i hur jag dagligen bör gurgla och tvätta handen, samt undvika offentliga platser.

Jag blir faktiskt lite rörd. Det är så fint att någon tänkt till och lagt fram att alla gravida ska få gratis munskydd.
Att barnbidraget heter Happy Mother Subsidy gör det hela mer bedårande. Livet är så kawaii.

LAZY GAL ♥

2009-08-26T18:36:00.003+09:00

Idag har jag varit en riktig lyxlatmask. Efter mitt lilla sammanbrott förra veckan när hjärnan kokade samman av jobb/flytt/insomnia har jag försökt att hålla ett lite lugnare tempo.

Dagen har varit i toppklass (även om jag av vana drar med mig datorn överallt IFALL jag bara MÅSTE fixa något).

Jag började dagen med att packa upp och organisera våra böcker. Både Beats och jag är hopplösa bokmalar, med skillnad att jag faktiskt LÄSER mina böcker. Beats klickar hem varenda bok inom områden som "musik, popkultur, streetart, martial arts, matkultur, maffia, motor", men hinner somna innan han kommit genom första sidan. Men det är bra för mig för han köper hem en massa skoj blädder för mig att snylta på.

Sen kom Mia och hennes syrra, Sofie, förbi på husesyn. Jag tror vi fick MVG!
Därefter kaffekick på café SIGN's uteservering innan vi gick i bebisbutiker. Vi dog kollektivt när vi tänkte oss våra karlar i vissa av de bärselen som finns till buds. Så djupt osexigt! Så lattefarsa. Är bara äventyrssandal och mysigt skägg som fattas. Många selen ser ju dessutom ut som en hel TRAFIKPOLIS-väst! INTE HETT! Beats får köra old school med Lillan på armen. Vad fan, han har ju muskler, mannen! Bara att använda! Begränsad mobilitet och sovande arm är ett litet pris för att fortfarande ha en fru som tycker man är en BOMB.

Sen tog vi riktig långlunch på EATALY, och efter frossande av pizza och bröd och annat jäsbart var vi redo för chokladsorbet. Det är det godaste i världen. Chokladsorbet. Riktigt mörk och geggig och syndig.
Plötsligt var klockan nästan fyra och styrde hem stegen för lite mer hemmafix.

Och vet ni - nya bloggsajten/magasinet som jag är med och startar upp ligger nu uppe för oss involverade att fixa med och det är så SNYGGT att min haka trillar av varje gång jag knappar in adressen!!! Nästa vecka är ni välkomna in... Är så stolt och pirrig och glad och uppe i varv kan ni tro! Ni kommer förstå varför, sanna mina ord!

DISKO-DOLLY I MINIFORMAT

2009-08-26T18:29:00.003+09:00

Idag har jag tillsammans med Mia och hennes syster Sofie scannat Daikanyamas bebisbutiker efter fina saker till våra små damer (Mia är bara TIMMAR ifrån att få sin bebis, så så så avis!). Jag köpte några fina bodys och en piffig mössa på Oilily-rean (ja, ROSA!).
I nästa butik sprang vi på outfiten ovan.
Är detta okej?? Jag har väl inga större moraliska invändningar mot barnpumps med vadderad klack, men HUR FAN SER DET UT?!
Det är inte ens ironiskt. Inte "lite ballt och galet". Bara så satans fult att min mage vände sig ut och in över hela Sarugakucho.
Nej, det blir varken pumps, trekantsbikini eller toppar med tokroliga slogans för Bollen Beats på många år.

HILFE BITTE - NY FRISSA TILL MIG?

2009-08-25T21:13:00.003+09:00

För några veckor sedan intervjuade jag en av Tokyos tophårstylister, Yasuko Inomaru, för shu uemura's internationella magasin. Jag frågade henne om vad hon rekommenderade mig för frisyr, och hon nämnde en mjuk bob med full lugg, som den på modellen Rinka (överst).
Tänkte inte så mycket mer på det, men så idag dök tjejen på fotot upp på Starbucks. Och nu vill jag bara saxa!

Den här looken är da bomb just nu i Tokyo, och jag älskar älskar älskar alla söta docktjejer som springer runt i sina bobbar, men hade JAG passat i en?? Har ju först och främst inte tjock hår som ger den där peruklooken, och dels är jag ju lite feg att klippa på längden.
Fast man kan ju faktiskt behålla längderna och böja topparna inåt med tång varje morgon. Och så full lugg och mjukt runt ansiktet.
Vad tycker ni? SKA JAG?????

JAG BLEV VISST MED ROSA SKINNPAJ! ♥

2009-08-25T19:47:00.004+09:00

Efter att ha vältrat mig i vegansk, politisk korrekthet på Manna åkte jag till Harajuku och träffade söta Emma (blondie på bilden nederst!). Vi strosade runt i Harajuku och kollade in en street art-butik med killer-posters samt suveräna vintagebutiken Space, där man kan fynda Tsumori Chisato-blusar, Chloé-klackar och Balenciaga-brillor till vrakpris. Emma köpte en supersnygg jeansjacka, jag suktade mest och körde mitt "inget lönt att shoppa nu"-mantra på repeat i huvudet.

Sen hamnade vi på Goocy, min akilleshäl.
Och där var den. En rosa, bebismjuk skinnjacka med blixtlåsdetaljer. Kärleken. Jag slog till. Det är min present till mig själv och den ska ligga i sitt silkespapper tills vår bebis är ute. Först då får den invigas. Vet inte varför, för den funkar nu också, men känns som en grej jag vill ge till mig själv i present att kickstarta min mammaliv i. Jag ska trippa runt med min lilla bebisflicka på armen i rosa skinnjacka.
Jag köpte till en svart t-shirtklänning med rosa tryck, och den ska också invigas är jag är hot mami i rosa skinnpaj, nitklackar, stuprör som INTE är av trikå och världens sötaste, ljuvligaste lilla flicka i famnen.

Nu kom Beats hem, nu håller vi kväll!

Min nya kompis Emma

Älskade Goocy i Harajuku (mittemot Marc by Marc Jacobs)

I LOVE MANNA! ♥

2009-08-25T19:42:00.003+09:00

Idag lunchade jag med Akiko och Martin J från Swedish Lifestyle på hypade rawfood-stället Manna i Yoyogi. Det var seriöst den bästa veganlunch jag fått i Japan. Är helt yr av matglädje. På TOKYO TOTAL, min blogg på RES.SE, får ni the full story med menyporr och all nödvändig info.
GÅ GÅ GÅ! Beach 2010 börjar NU!!!!

MERA HUSESYN! ♥

2009-08-24T16:16:00.003+09:00

Eeettoo...
Ni kanske vill se mer av vårt nya hem än det mikrolandskap som är mitt badrumsskåp?
Tills lägenheten är redo att ta steget ut i offentligheten så får ni ett gäng bilder från själva huset, ritat av arkitekten Yasuo Kondo (vars möbellinje AB Design inte bör missas av fans av japansk minimalism - butik finns på möbelparadgatan Meguro Dori).
Häng med!

Entrén. Bakom glaset är våra postfack (och de deliveryboxar som vi inte får lägga fisk i eller stänga in oss själva i enligt husets regler)

Lobby

Vardagsrum i ett av showroomen. Tyvärr har vi varken terrass eller den takhöjden på bilden.

Badrum i showroomet. Nästan som på nattklubb!

Tydligen bor förresten en riktig kändis i huset - en av skådisarna från filmen Waterboys. Har glömt hans namn, men han är visst ung och snygg enligt Martins fru Yuko. Och rik med tanke på vilka bilar han har på parkeringen...
Meddelande till Beats - hittar du på hyss går jag till grannen och lånar socker.

O NO!!

2009-08-24T13:25:00.002+09:00

Jag tror jag glömde min Nipple Concierge i gamla lägenheten!!!!

TROPISKA NÄTTER ♥

2009-08-24T13:14:00.004+09:00

Ni vet ju vid det här laget vilken klagotant jag är när det gäller värmen här på vår lilla ö i öst. Jag stånkar runt och ojar mig och vissa dagar går det så långt att jag tänker att svensk vinter nästan är bättre än japansk sommar.

Men ibland är det ganska jäkla underbart ändå. Som kvällarna. När man sitter ute i bara linne och cicadorna gastar i träden och man plötsligt inte längre förstår innebörden av ordet "frysa".
En sån kväll var det i fredags.
Jag och Beats var på fredagsromantik på La Colina, en mexare fast lite mer raffinerad än vanliga burrito/taco-hangouts. Deras terass är fantastisk med överblick över parken i Roppongi Midtown, där det dessutom var vattenfyrverkerier och glam med folkfest bland de formklippta träden och japanska små broarna. Maten var också topp och sådär semesterfräsch. Mängder av skaldjur, fisk, grönsaker, koriander och chili - precis som vi gillar det. Det enda som fattades var en frozen margherita i min hand (Beats frestade med Tequila Sunrise - the pain...). Men nu är jag snart i mål - 2,5 månad kvar, sen ska det sippas Chablis och Le Skump like it's 1999!

ÄNTLIGEN PÅ PLATS! ♥

2009-08-24T12:00:00.005+09:00

Som jag längtat efter att skriva detta. Vi är på plats. Vi är PÅ PLATS!! Jag, Beats och Bollen.

Skokartongen på Sakuragaoka - SAYONARA.
Trea i världens mysigaste Daikanyama - KONNICHIWA!

Vi är officiellt inflyttade i nya lägenheten och har sovit första natten (och så gott vi sov!).

Nu ska det bara till att vi löser dusten kring babyrummet/pojkrummet. Jag ser oroväckande många lådor markerade "SLADD" där inne.

Än så länge är det såklart inte mycket som hunnit på plats, men här kommer en minimini-husesyn från vårt begynnande hem!

Sovrum. Vi har uppgraderat till 1.60-säng, och för att skrapa några extra vuxenpoäng har jag bäddat med lyxlakan från Chris Mestdagh för BALS Tokyo.

Min walk-in closet!

Äntligen lite överblick!

Mycket smarta badrumsskåp - två till mig och ett till Beats. Inreda badrumsskåp är för mig som att inreda dockskåp.

Överblicken mina vänner - ÖVERBLICKEN!
Här är min samling totat underbara Painting Eye Liner i regnbågens alla färger från shu uemura. Längtar efter att bli partypingla på nytt och frossa i rosa eller turkos liner...

Mer mejku. Är ingen slump att detta och garderoben var det första jag ställde i ordning.
Och Beats? Ja, han satte sig direkt och kopplade samman vårt mediacenter.
Herregud, stod vi modeller för könsstereotyperna eller???!!

Förbaskade jäkla skitdator!!!

2009-08-21T17:47:00.003+09:00

Köp inte nya Macbook Pro. Gör det bara inte.
Inte ens en vecka efter att jag hämtat den på service efter att touchpadden (musplattan) lagt av så är det batteriets tur att krångla.
Den utlovade batteritiden på upp till 7 timmar är på min burk 2 timmar och 15 minuter. Så länge håller den när batteriet är 100%. Sedan tre dagar är det såhär.
Skitbra. Super. Jättebra för en som jobbar mobilt.

Två månader med min nya Macbook Pro och fyra månader efter den fatala kraschen hos min gamla Macbook SAMT backupmaskinen TimeCapsule undrar jag vad sjutton Apple pysslar med. Överväger starkt PC nästa gång. Tio års lojalitet mot Mac lider mot sitt slut.

Happ. Då var det Apple Store i helgen igen dårå. Kalas.

INREDNINGSMANIA PÅ TOKYO TOTAL! ♥

2009-08-21T17:24:00.002+09:00

Som ni vet byggs det bo här i Tokyo, och jag flänger som en vilde mellan inredningsbutikerna. I dagens blogg på RES.SE listar jag Tokyos 5 bästa inrednings- och prylbutiker. Kolla HÄR!

KONKATSU BOYS! ♥

2009-08-20T13:10:00.003+09:00

Det gick jättebra igår!
Jag och Natsuko åt middag i Ebisu med tre glada killar på "marriage hunt", och jag intervjuade för mitt reportage som kommer inom kort. Grabbarna hävdar att de ständigt är inne i "konkatsu-mode" - att leta efter fru är ett ständigt tillstånd.
En middag och tio öl och Mojitos senare gick vi till en standing bar (mingelbar) och fotograferade loss varenda steg boysen tog.
Kan inte berätta alltför mycket om killarnas framfart, det får ni läsa om senare, men mina öron var stora som trattar kvällen lång.

På baren hamnade vi tyvärr på ett bord bredvid en drös dragna amerikaner i crocs och badshorts som var så jäkla störiga att mitt hormonstinna jag var nära att drämma sakeflaskorna i huvudet på dem.
"Photograph me and my GAY boyfriend höhöhöhöhö"
"Hey hey, what are these guys, like SUPERSTARS? Yeah, höhöhö, my GAY friend is like so famous höhöhöh, and GAY man".
För helvete, bögskämt efter man passerat tolvårsåldern?? Seriöst?
De kunde bara inte låta oss vara och jag tyckte så synd om våra små, redan nervösa, salarymen.
Skräniga amerikaner är en av Tokyos fulare sidor. De kommer in till stan från de hundratals militärbaser som omger stan och svinar loss totalt. Jag kommer aldrig glömma mitt livs enda besök på en klubb GAS PANIC (japp!) i Roppongi. Det var jag, Lina, Linda och Karin, och vi blev torrjuckade från ALLA HÅLL av militärbasidioter som inte sett en tjej på typ hundra år. Vi dog och drog kan man säga.

Anyhows, så skönt att intervjuerna är gjorda. Gick sen hem till ännu en insomnianatt och hela morgonen har ägnats åt att stortjuta av en trötthet som spränger alla tidigare kända gränser.
Kan inte vänta tills vi flyttar in i nya lägenheten, får ingen ro i det kaos som för närvarande är vårt hem. Jag har inte sovit mer än max två timmar i sträck på jag vet inte hur länge. Är alldeles jätteskör.

Nu sitter jag och Biola och ritar min banner till nya bloggen!!! Eller Biola skissar, jag betar av emails och siktar på en eftermiddagstupplur efter det.
Blir så tjusigt kan ni tro!!!

SÅ SÖMNIG... ♥

2009-08-19T18:07:00.003+09:00

Det känns som att jag inte gör annat nuförtiden än jobbar, flyttstädar och sover. Varje dag samma sak. Och så är det fem timmar jag sover, resten är jobb och flyttstök. Deadlines nästan varje dag och tusen flyttbestyr. Har inget socialt liv. Samtidigt är jag ju hopplös arbetsnarkoman och älskar att ha tusen projekt igång. Mitt jobb är ju min stora hobby! Men nu börjar jag bli trött. Även roliga saker frestar på ifall man gör dem 2o timmar om dygnet.

Nyss skickade jag in en stor artikel till ett svenskt magasin som kommer i höst. Innan dess lämnade jag månadens nummer av shu uemuras magasin. Nu är jag hemma en snabbis för att skriva ut mina frågor till en intervju ikväll för en av Sveriges största dagstidningar. Jag ska rapportera om det sociala fenomenet konkatsu, alltså jakten på äktenskap, och ikväll ska jag intervjua tre giftaslystna herrar över middag i Ebisu. Efter det plåtning.

Det ska bli superskoj, men ibland är det en pina att intervjua japaner eftersom de inte kan ge raka, snabba svar, utan tar hundra år på sig att svara på den mest simpla fråga. De funderar och väger orden och lindar sen in det hela i ludd ludd och ännu mer ludd. Blir så trött på det ibland. En intervju som man i Europa kör på fem minuter över telefon blir i Japan ett dunderprojekt om flera timmar. Överhuvudtaget gör långsamheten här mig galen. Tid har inget värde i Japan. De där långa arbetsdagarna som de är så kända för innebär inte alltid att mer bli gjort, bara att det tar längre tid att göra det som vi stressade västisar är drillade att göra i en handvändning. Det är på gott och ont det där. Idag är det definitivt bara ONT om det segas och sugs på varje stavelse.

Gode gud låt det inte vara tre snigelkillar i afton. Dessutom kan de inte engelska, så det tar lång tid som det är med tolkandet (Natusko tolkar - min räddande ängel!).
Gode gud låt mig vara hemma till åtminstone midnatt. Jag är så ruskigt trött, jag orkar inte japansk ineffektivitet idag. Hoppas hoppas hoppas det är snabba killar som skippar mellansnacket. Raka puckar onegaishimasuuuuuu!!!
Jag är så trött så trött så trött så trött.

Jag är en duracellkanin. Jag kör så det ryker och tycker att allt är så himla kul och glatt. Sen bara pjuuuff säckar jag ihop. En snabb laddning och jag är på g igen. Men när jag är trött, då är jag TRÖTT.

Håll tummarna att jag inte har en all-nighter framför mig. Blir tokig på de där intervjuerna när man sitter sju timmar och ändå inte har mer material än en halvsida (inte helt ovanligt när man jobbar i Japan).

Off we go, me and my dictaphone!

BEBBELOVE ♥

2009-08-19T16:25:00.002+09:00

Ni vet hur de säger att magen "poppar"? En dag tar den ett jätteskutt.
Vi kan nog med säkerhet konstaterat att min boll har poppat. Och att jag inte hittar min navel.
Lilla älsklingen förnekar sig inte. 1,2 kilo kärlek är hon.

EAT THIS, ACNESKÄGGJÄVEL! ♥

2009-08-18T16:17:00.002+09:00

Jag har så sanslöst risig hy just nu. Och ni VEEEEEEEEEEEET så känslig jag är med huden. Den ska vara len som persika, mjölkvit som porslin, mjuk som sammet... Istället har jag acneskägg (ner på HALSEN) och inte ens årets mest hypade kräm, shu uemura phytoblack, kan råda bot på katastrofen.
De säger att man blir finnig av flickbebisar för de "stjäl sin mammas skönhet". Nu får du ju ge dig, min lilla skatt! Om du fortsätter bygga det här acneskägget på mamma så kommer pappa snart inte tycka att mamma är mysig att pussas på och då kanske du inte får någon lillebror eller syster när du blir stor.

Nu sitter jag och försöker hålla modet uppe på SOY'S CAFÉ, lunchstället som specialiserat sig på mat som gör underverk för huden. Det är kollagen och annat hi-tech. Allt riktar sig förvisso mot rynkor och pös snarare än finnar, men vad fan.
Så här sitter jag med en fisk och scrambled tofu och hoppas. Hoppas på bättre tider. Utan acneskägg.
Tanterna på bordet bredvid toppar sin anti-rynklunch med varsin cigg. Go tanter!

MAKEUP ITEM DECO! ♥

2009-08-18T13:41:00.004+09:00

Våra japanska systrar dekorerar som bekant ALLT. Naglarna är en enda glittrande cirkus, mobiltelefonerna stylas varje säsong och allt som kan bör kläs in i glädje och cuteness.
Läser just nu i en nail deco-tidning om senaste trenden att dekorera sina sminkförpackningar.
Vad säger ni, girlies?
Är meiku deco något för nästa pysselafton?

FLYTT-HITLER & KÄRLEKEN ♥

2009-08-18T10:27:00.005+09:00

Förlåt för urdåligt bloggande! Är hundra procent inne i flyttbubblan.

Tips till karlar - flytta när er dam är på högjäsning.
Hon BYGGER BO då vet ni och fixar precis ALLT med lika delar frenesi, entusiasm och galenskap. Det är eufori och gråtattacker i mix.
Jag NJUTER av att rensa, putsa, surfa efter gardiner, diska om redan diskat porslin och katalogisera precis allt i vårt hem. Beats får knappt vara med för han gör ju inte på MITT sätt. Han FÖRSTÅR ju inte mina system förstår ni. Denna värld som gränsar till OCD (tvångssjukdom) är främmande för en man som tycker att funktion vinner över estetik och att önskan att bo i ett museum bara är dum. Jag vill typ bo i ett showroom. Beats är mer rustik och hemvävd. En enkel man. Blårutiga gardiner, några biltidningar på sängbordet och havregryn till morgongröten i skafferiet och Beats är glad.

Vi har även en stor dust kring vårt nya extrarum. BEBISRUMMET that is.
Beats har helt missförstått och tror att det är hans POJKRUM. Han fantsierar om ett rum där han kan sätta upp verkstad utan att frun stör. Han ser framför sig att han i det lilla skrymmet monterar upp sin teknikpark och sina högtalare och sprider ut sina bilkataloger från tio år tillbaka. Bebisen fattar ändå inte. Dessutom ska hon lära sig i tid. Techno, feta bilar och skillnaden mellan kabel A och B ska präntas in från vaggan. En svettig strumpa på golvet förgyller stämningen.

Jag blir så klart galen. Det är BEBISENS rum och det är min lilla flicka och hon ska ha ett eget krypin som bara är hennes. Jag vill ha vackra, handbroderade lakan i den vita spjälsängen, nyplockade blommor på hennes lilla byrå och en prydligt organiserad garderob för hennes outfits (hennes pappa har för övrigt shoppat loss sparkdräkter i massor i Beijing - STOR insättning på pluskontot!!!!).
Det är en SKYMF att plåstra det lilla rummet i Teknikens Värld och fula IKEA-skrivbord som knappt syns under sladdarna.
Det BLIXTRAR varje gång Beats packar en låda och skriver "Room 3" på den - det är BEBISENS rum ju! "Det här ska in i pojkrummet!" hojtar Beats medan han pennar "3" över lådor med innehåll som DEFINITIVT inte lämpar sig för en nyfödd bebba.

Men jag försöker hålla mig lugn. Försöker att hindra min penna från att skriva "Trunk room" på hans lådor. Försöker respektera att det är Beats hem också, och han ju faktiskt inte kan hjälpa att hans intressen kommer med så förbannat FULA grejer (sladdar är en ren attack mot feng-shuin). Och teknikparken är ju förbjuden i vårt rum också ("det ger dåliga ENERGIER att sova med elektriska prylar i rummet!"). Jag HAR bara inte en hårddisk från -95 som säggranne!

När jag tänker efter. Flytta INTE när er tjej har jätteboll på magen och galenskap i huvudet. Helt bekvämt är det nog inte.
Nog för att jag bygger något av en räkmacka för Beats (köksskåpet är rensat innan han ens hinner säga "Stopp! Frukostskålen!"), men jag är också Hitler.
Jag vaggar runt som en galen kommendant.
Å fy fan.
Beats, som du måste sakna din vanliga fru.
2,5 månad to go baby... Sen börjar vägen tillbaka mot trevlighet, höga klackar, gråtfria dagar, jeans som inte egentligen är en mjukisbyxa och vinmiddagar med mer intellektuell höjd på konversationen än "Men FATTA du hur man kan blir så här FET på bara sex månader?!":

På söndag går flyttbilen. Hänger du kvar så länge min älskling?

Beats på FrancFranc.
Intresset för flodhästarna är mycket stort. Det är faktiskt det enda han intresserar sig för under besöket. Blomgrejen i handen fingrar han på bara för att vara till lags.
Ett inköp av flodhäst är nära.

Och det är så här han tycker dom gör sig bäst.
Såna här prydnader vill han se i POJKRUMMET som ska delas med hans nyfödda dotter.
INTE okej, älskling. INTE okej.

TOKYO TATTOO GIRLS ♥

2009-08-16T14:43:00.004+09:00

Bläckkonst i Japan handlar inte bara om överdimensionerade drakar och yakuza.
De här tjejerna är kanske inte välkomna på onsen och offentliga badhus, men OMG! vad piffiga de är!

Näpna Tinkerbell kikar ut bakom strumpebandet.

Älskar att japanska tjejer färgsplashar loss när de märker sig för livet!

Den här tjejen har gullat till det på armen, men finast är ballerinabandet runt fotleden.
Love love!

Lösningen för oss som jämt tappar örhänget?

Och lösningen för den som tycker att "permanent" är ett läskigt ord! Modell är U från hipstershopen Faline på Takeshita Dori i Harajuku.

Alla foton är ur tidningen TATTOO GIRLS!

BOKJOBB MED MIA & BIOLA ♥

2009-08-14T16:28:00.002+09:00

Som ni redan vet kommer utvalda godbitar ur denna bloggen ut som bok senare i år (årets julklapp, JAA!).
Nu sitter jag och mina formgivarflickor, Biola och Mia, hemma hos Mia och pysslar, dricker islatte och mumsar druvor.
Överst ser ni ett litet litet smakprov. Mumsigt va?!

SAYONARA SALE ♥

2009-08-14T09:01:00.004+09:00

Nu säger vi sayonara till Sakuragaoka och konnichiwa till Daikanyama, men innan dess måste vi göra oss av med lite grejer som inte får plats i vårt nya hem.

VÄLKOMNA TILL THE BEATS MARKET PLACE!

IKEA PS kabinettskåp, röd lack (W120xD40xH63). Som nytt!
Nypris ca 14 000 yen, säljes 5 000 yen

Säng Sultan Gryning 140x200 (Queen Size). Bra skick.
Säljes 8 000 yen

Ugn/mikro/grill PANASONIC NE-M251 (W50xD37xH27)
Superugn, bara använd tre gånger, så alldeles sprillans. Vanlig ugn med flera förinställda program (fisk, grytor, bröd, kakor, köttt etc) + mikrovågsugn + grill. Instruktions- och receptbok ingår.
Nypris ca 25 000 yen, säljes 15 000 yen

Vill du slå till så maila maria@fromtokyowithlove.com

OBS! Alla grejer måste hämtas upp hos oss i Shibuya mellan 25 aug och 9 sept.

HAPPY SHOPPU!

MASSFLYKTEN FRÅN PAUSE.SE

2009-08-13T18:36:00.005+09:00

Idag kan ni läsa på Dagens Media anledningen till att jag och flera andra valde att lämna Pause.se med, som Citronmuffin-Sandra uttrycker sig, långfingret i luften.

http://www.dagensmedia.se/nyheter/print/article64720.ece

Är så arg och besviken på hur det samarbetet blev. Dels att ingen brydde sig om att hålla oss underättade om hur annonsförsäljningen gick, besökarstatistik etc. Jag hade INGEN koll på hur många läsare jag hade eller vilka inlägg som var mest poppis etc.
Dels att inga pengar genererades (570 kronor på ETT ÅR), och att vi inte fått se några underlag på vad den utbetlaningen grundar sig på. Det räcker liksom inte att vifta bort den patetiska summan med ett "Vi är i finanskris och har helt enkelt inte sålt som förväntat". Vi vill se redovisningar. Alla har ju sett att det låg banners på sidorna. Har dom getts bort gratis så vore det givetvis på sin plats att fråga oss om det är okej att plåstra våra bloggar i annonser vi inte får ett öre för.

Och så det eviga strulet med tekniken och att det hundra år om man ville customisera något på sajten, typ uppdatera profilbild eller lägga in egen annons i högerspalten. Allt fick gå genom pause.se, vi hade inte admin till något mer än att posta inlägg.

Mest sur är jag öveer arrogansen. Jag är ingen tonåring som bloggar åt en kommersiell sajt "för att det är kul". När det är business vill jag se redovisningar över ekonomin och ha kontroll över att jag får den andel pengar som jag har rätt till.
Kanske blev det verkligen 570 kr på ett år, men det måste kunna bevisas.
Och svarar inte VD:n på våra email så har vi inget val än att låta medier som Dagens Media granska fallet närmare, eller i värsta fall anlita en advokat som kan kolla så att allt mjöl i påsen är rent, vitt och sjyst redovisat.
Vill också poängtera att kritiken inte riktar sig mot vår chefredaktör Klara. Hon har säkert inte haft ett fantastiskt år heller som budbärare åt det där förlaget... Hon är en duktig tjej och jag är jätteglad att hon också lämnade pause.se för nytt jobb på JC.

Nu lägger jag den eran bakom mig och ser fram emot en fantastisk höst på kommande dundersajten! Vilket gäng vi är! Och vi är i EGEN REGI, hurra!
Snart smäller la bomb...

RADIO GAGA ♥

2009-08-12T19:28:00.005+09:00

Nu har den här gamla skränfinken vädrat piporna i etern igen! Klicka på länken nederst för mina tankar om Miss Japans högst kontroversiella tävlingsdräkt till Miss Universe-finalen på Tokyo Metpod och om varför Japan kan behöva en liten provokation som denna då och då (ni som läste min artikel i Sydsvenskan förra veckan vet vad cirkusen handlar om).

Jag har också pratat i Inter FM, men jag vet inte hur man lägger upp MP3:or. Klicka nurå:

http://metropolis.co.jp/podcast/files/20090811.mp3

INGEN FISK I POSTBOXEN ♥

2009-08-12T14:11:00.005+09:00

Jag kommer nyss från vårt nya hus i Daikanyama.
I lobbyn har alla hyresgäster varsin delivery box (sjukt smart - man slipper hämta paket på posten, SAMT kan lämna grejer i boxen för typ kemtvättaren eller en budfirma att plocka upp).
MEN, och detta vill jag understryka, det är ICKE TILLÅTET att lämna en fisk i boxen.
Skylten avråder också tydligt från att man försöker stoppa in SIG SJÄLV i boxen (mitten nedersta raden).

Klarar vi husreglerna, farbror Beats?
Du tycker ju om att stänga in frun i boxen när hon är stygg.

Nu ska jag träffa min gamla tokyokompis Said för fika på galleri DesignFesta. Said är tillbaka i stan efter ett års lirande i Stockholm och Kina (och kanske mer? En sann globetrotter den där).
Det är Said som är "svensken på 53:e våningen under jordbävningsdrama" som ni kunnat läsa om i Aftonbladet senaste dagarna. Förra året var han svensken som hamnade mitt i ett massmord i Akihabara, när en man löpte amok och högg ihjäl ett stort antal människor efter att ha kört rakt in i folkmassan med en hyrd lastbil.
Saids blogg hittar ni här.

Love love från Maria som SMÄLTER i denna sabla hetta.... Jag känner mig som mannen på bilden bredvid mig på bilden.

FOTOSESSION HOS EMMA ♥

2009-08-12T10:35:00.005+09:00

I Stockholm häromveckan samlades jag och några av de andra som jobbar med den kommande sajten (åhåhåh - vill berätta allt!) i fotograf Emma Svensson studio på Söder för BYLINEPLÅTNING.
Om vi säger så här - vi hade flera professionella modeller i studion. Och så jag. Det var en killer. Jag var så stel att man hade kunnat spela harpa på mig.
Men Emma är ett geni och det finns flera bilder som jag är riktigt glad för.
Några av dem som inte kommer bli byline (magen är bannlyst i sammanhanget!), men som jag gillar är dem ni ser överst.
Tjusiga, ne?

Nu ska jag träffa mäklaren och få nycklarna till vårt nya hem!
(Och ja, Beats är förlåten för gårdagsnattens avstängda mobil. Tio lovebombande sms och samtal senare är han återigen välkommen in i den äktenskapliga boudoiren)

PUH!

2009-08-11T06:52:00.006+09:00

Nu har det gått snart två timmar sedan skalvet, och inga stora efterskalv. Så lättad. Var som sagt rädd att jorden "värmde upp" inför den stora, fruktade bjässen som hela Tokyo lever i daglig skräck för.
Ser att meterologiska institutet också rapporterar att tsunamirisken fallit.
Nu håller jag bara tummarna att läget runt Indiska Oceanen inte blir katastrofalt... Så orättvist att naturkatastrofer jämt drabbar länder där folk är som mest sårbara!
Blir det megabävning i Tokyo så har vi ju hus som pallar trycket, snabba räddningstjänster och konstant tillgång till information.

Har suttit med mamma på skype i 1,5 timme. I såna här lägen kan jag känna mig så himla liten. Man blir nog aldrig för gammal för att när det krisar vilja fly hem till mamma.
Min man får jag som sagt inte tag på. Han sover ovetandes på ett hotellrum i Beijing. Är tjurig. Jordbävning eller inte - blivande pappor måste vara on-call 24-7, även om det innebär att nattsömnen kanske blir störd.
Trots att detta aldrig blev en jordbävning med större skador så vet man ju aldrig. Har stått som klistrad vid fönstret och kollat in hur staden vaknar till liv och tågen börjar rulla som vanligt på Shibuya station precis nedanför oss. Känns skönt att se att allt är som vanligt.

Nu ska jag försöka somna om en stund.

Sov gott all lyxlirare i Sverige, och njut av skakfria nätter och dagar utan tyfoner och tropiska regn ;)
(skulle kommit in en tyfon i natt, men tack och lov verkar den har kört en annan rutt. Vore inte roligt med bävning OCH tyfon!)

PERSONLIGT MEDDELANDE TILL BEATS

2009-08-11T06:48:00.002+09:00

Slå på din telefon, dumma karl! Man åker inte till Kina och lämnar nästan höggravid fru i Tokyo utan att kunna bli nådd. Slå på nyheterna också så kan du se vad som hänt i din hemstad i natt. Har varit jättejätterädd och skulle verkligen behövt prata med dig.
Puss med grrrr....

LÄBBIG JORDBÄVNINGSNATT

2009-08-11T05:21:00.002+09:00

Klockan är tjugo över fem på morgonen och jag ligger klarvaken och uppskrämd i sängen. Har precis varit en riktigt rejäl jordbävning, antagligen en av de större jag känt under våra år i Japan. En låg 6:a enligt en skala där 7 är högst. Som ni ser är epicenter precis utanför Tokyo. Det är till och med varning för tsunami, fast en liten en.

Jag brukar inte vara så rädd av mig, men jag antar att mina beskyddarinstinkter löper amok i takt med mina hormoner. Fattar inte plattorna där under jorden att jag har en bebbe i magen och att vi måste vara rädda om oss???
Givetvis är jag ensam också. Beats är i Beijing och jag är ensam och livrädd. Det första skaket brukar vara störst, men jag blir ändå skraj att detta är uppladdningen för något större.

Det körde igång för ungefär tjugo minuter sedan. Det var ett sånt skak som eldar upp sig och blir kraftigare för varje sekund. Mina grejer i badrummet dånade i marken och klädstången hotade köra iväg.
Sen lugnade det sig och jag gick in i köket och hämtade in en liter vatten och en energybar i sovrummet IFALL något skulle ske och jag måste ha friskt vatten. Känner mig som värsta nojiga, skyller på bebishormonerna.
Satte i linserna också, IFALL att.

Jaja, nu är väl denna nattsömnen pajjad gissar jag.

EN D-PRESSO OCH DAGEN KAN BÖRJA! ♥

2009-08-10T14:34:00.003+09:00

MANGAPORR PÅ IKEA

2009-08-10T13:54:00.004+09:00

Man vet att man är på ett IKEA i Japan när man kommer till wrappingstationen och erbjuds att slå in sitt gods i utrivna sidor ur mangaporrtidningar. Våra nya vinglas och salladsskålar är just nu fullproppade med svällande ungflicksbröst, blottade trosor och tungor som retande sticker ut.

Inte dumt. Inte dumt alls.
Betänk:
En uttråkad salaryman spenderar dagen med familjen på IKEA. Han provsitter Dalarö och testskruvar Ivar, tvingas engagera sig i valet av kökshanduk (rödrutig eller blåradig?), och ser yenen rusa iväg i takt med att ungarna fyller vagnen med mjukisdjur. Efter att ha svettats vid kassan kan han i lugn och ro ställa sig vid wrappingstationen och ehuuuuuuuum, GÖRA LITE NYTTA, medan tankarna skenar mot halvnakna skolflickor och mjölkvita DD-bröst.
Sen bjussar han familjen på varmkorv i Swedish Bistro, innan gänget lastas in i Toyotan och transporteras ut till förorten.

GOD NATT. FRÅN BARBAPAPPA MED LOVE ♥

2009-08-10T00:16:00.004+09:00

Jag blir lika chockad varje gång jag ser bilder av mig själv med denna basketboll fastmonterad på magen! Nu gör hon sig påmind på riktigt, vår lilla stumpa.
Så här ser jag ut nu. Tre månader to go. Är rädd att huden inte ska räcka till.

Men det lustiga är att jag tycker mycket mer om magen nu än för några månader sedan, när den mest såg jäst och ölkaggig ut. Nu är det en riktig bebbebula, och bäst av allt är att ofta kan man se en liten show genom huden när Lillan twistar runt och testar kickar där inne. Är så kär i det lilla livet!
Fast ååååååååååh vad jag längtar efter att kunna utöka min outfit-repetoar till annat än tights/långlinne/herrskjorta alternativt mjukisshorts med muddmidja/långlinne/herrskjorta. Har faktiskt inte köpt i princip något mammaplagg - det känns onödigt när man bara kan använda det under några månader. Dessutom säger alla att kläderna man hade som Barbapappa, eh förlåt, gravid, vill man aldrig se igen så fort bebisen är ute.

Ska faktiskt unna mig den här Marc by Marc Jacobs-kängan till hösten - min klädbudget har varit minimal sedan mitten av våren, för att inte tala om partykontot... Vad säger ni? Visst är de piffiga? OCH perfekta nu när klackar blir mer och mer off-limit för varje dag som går.

NU är det sovdags! Klockan ringer 05.30 imorn när älskling ska till flyget. Snyft.

FIXARWEEKEND ♥

2009-08-09T23:30:00.004+09:00

Medan andra tokyoiter skrålar karaoke och super sig redlösa i fukthettan har jag och Beats ägnat helgen åt att fixa inför vår kommande FLYTT!!!
Vi har fått världens finaste lägenhet i Daikanyama, och nu går det fort. Tror vi flyttar om två eller tre veckor. Får nycklarna på onsdag, så redan då kan vi börja installera oss så smått.

Det är en sprillans ny trea om 75 kvm i huset ni ser på fotot överst. Supercoolt hus mitt i Daikanyamas mysigaste kvarter. Små lummiga bakgator med franska bistros, konstgallerier och vintagebutiker. Där kommer vi få det fint, jag, Beasten och Bebban.

Så hela helgen har jag rensat likt en vilde och sorterat satan i det - nu jävlar bygger den blivande muttin bo ser ni! Jag har eld i blicken där jag far runt i lägenheten med soppåsarna fladdrandes efter mig, redo att fyllas. Ut med det gamla, in med det nya! Jag är som en rabiat officerare. Beats åker till Beijing imorn (ja, IGEN), och jag har HOTAT att allt som inte är rensat innan dess rensar JAG (och jag är en slängare).

Igår åkte vi till IKEA i Saitama. Vi var på varuhuset i över fem timmar. Det köptes ny säng (svart Malm-ram och bäst i test-Sultan) och mängder av nytt porslin och köksgrejer. På fem timmar!! Men det var många sängar att provligga och det tar typ en halvtimme bara att få mig upp ur provlagd bädd.
Och så blir det svart, quiltad lädersoffa "Karlstad" i 3-sits. Beats åt köttbullar och jag var så sugen på den gravade laxen att jag höll på att bita av mig knogarna (är ju ett gravid-nono, precis som allt annat gott/roligt). Fick äta en torr bulle med sallad och en påse Ahlgrens bilar.

I veckan ska jag finkamma Loft, IDEE, FrancFranc, Muji, BALS och de andra efter tjusiga textiler och piffiga småpryttlar. Älskar att bygga bo!

Idag har vi också lyckats missa att det varit ett sjuhelvetes jordskalv här i Tokyo. Min kompis Said Karlsson har en förmåga att alltid hamna i händelsernas centrum (han var mitt i smeten under förra sommarens massmordmassaker i Akihabara), och rapporterar i Aftonbladet från 53:e våningen.
Jag och Beats satt i taxi och jag trodde att det skakade lite för att en lastbil körde förbi.
Bebisen kanske kände några sköna vibbar dock, för det har varit fullt ös i magen hela kvällen.

Nu ska vi sova!

Bis morgen!

KRÖNIKA I SYDSVENSKAN

2009-08-07T18:17:00.004+09:00

Idag kan ni läsa en krönika signerad yours truly på Sydsvenskans Utrikessidor, eller på Sydvenskan.se HÄR!
Ämnet är givetvis veckans stora snackis här borta i Nippon - Miss Japans tävlingskimono som inte riktigt faller alla i smaken...

LOVE HER LOCKS! - INOMARU YASUKO ♥

2009-08-06T14:54:00.003+09:00

(Foton från Yasuko Inomaru's blogg - http://y-inomaru.cocolog-nifty.com/blog)

Imorn har jag och Natsuko heldag på stan! Hon har sagt upp sig från sitt trista kontorsjobb för att ägna sig åt sina kreativa projekt, och innan hon får för mycket paxar jag henne så ofta det går som medarbetare. Nu är det nästa nummer av shu uemura-tidningen. Natsuko ska plåta och tolka. Och nästa vecka dyker vi in i förarbetet för ett kommande Sydsvenskan-reportage.

Imorn börjar dagen med en intervju med firade hårstylisten Yasuko Inomaru, som driver salongen Innocent i Aoyama. Vi ska prata hösttrender, vägen till de perfekta lockarna och annat skoj. Blir super - ÄLSKAR hennes stil! Väldigt barockt med pudriga lockar och totalt överdimensionerade frisyrer.
Spana in mittenbilden. Ser ni att modellen har ryggen dekorerad med Nude Jewelry, som jag också gjorde i våras? Känner designern Nobu litegrann, och blir alldeles tossig av hans vackra kreationer. Vill också ha guldfjärilar över ryggen (och inte hormonbetingade plitor som nu, hmmpf!).

Efter intervjun blir det streetstylefotande dagen lång, både till shu uemura och den kommande nättidningen som jag är med och lanserar! Måtte Tokyos bubbligaste babes vara ute på gatorna imorn...

MJ HYLLAS MED TRYNE/CLOWNNOS ♥

2009-08-06T10:10:00.004+09:00

Sen Michael Jackson loggade ut har Tokyos butiker svämmat över av specialkollektioner dedikerade The King of POPPU!
Det kan tyckas märkligt för oss svala och SMAKFULLA skandinaver att bära en idol på buken efter 15 år ålder, men i Japan älskar man att bära allt från idoler och seriefigursfavoriter till tramsiga slogans "on the sleeve" så att säga.

Men denna t-shirt är det något fuffens med.
Är det verkligen en hyllning?
Eller ska vi ta den rosamålade nosen som ett HÅN? Är ju oroväckande likt ett tryne. Alternativt en förkylningsnos. Eller clown.
Mysteriet tätnar.

Hyllningströjan - friend or foe?

"DELICIOUSNESS THROUGH FERMENTATION"

2009-08-06T09:58:00.003+09:00

Jag avgudar den engelska som japanerna själva skapat som reklam- och marknadsföringsspråk. Det ska låta drömmande och bygga starka bilder i betraktarens huvud. Allt handlar om "imeji" - att skapa en image, både i bemärkelsen tankebild och känsla.
Jag vill få kläm på det där, och skriva copy till sminkaskar och menyer (minns ni klassiker som "omelet that the cheese entered" och "noodle that painful spice of China entered"?).

Igår fingrade jag lite på denna dryck inne på MiniMart:

"Deliciousness and energies developed by fermentation make a busy adult energetic"

Man hajar ju konceptet direkt! Sen vete fan om mina cylindrar drar igång på deliciousness skapad genom jäsning...

VECKANS SNACKIS; MISS JAPANS KIMONOGATE ♥

2009-08-05T19:38:00.005+09:00

Chockvågor drog fram över Japan när Miss Japan, Emiri Miyasaka, förra veckan äntrade scenen vid en presskonferens för att visa upp den folkdräkt som hon ska bära vid Miss Universum-finalen på Bahamas i slutet av Augusti.
VAD FALLS?!?!? rungade det från norr till söder när Japans vackraste flicka dök upp i en lemlästad kimono som mer påminde om någon man bär bordell än på en skönhetstävling.

Svart läder - check! Neonrosa stay-ups - check! Trosa full frontal - check!

En våldtäkt inte bara på kimonon och dräktkonsten utan hela det japanska kulturarvet!, lät kritiken. Kimono-tillverkare från hela Japan har blottat känslor av övergrepp och skymfning. De flesta är överens - inte kan Japan, smakfullheten och estetikens högborg, representeras av en kreation värdig en Pride-parad!

Känslorna svallar, och mitt i allt sitter kvinnan bakom konceptet, fransyskan Ines Ligron som bossar över Miss Universe's japankontor, och njuter av sin PR-bomb. Hon kallar sig modeterrorist och menar att greppet var ett genidrag att dra uppmärksamhet till en annars "småtråkig" folkdräkt. Hon vill visa Japans avantgarde.
Men det vill inte japanerna. Debattsidorna glöder, liksom rodnaden på skamsna kinder.
Rör vad fan ni vill, men rör för faaaaaaaaan inte kimonon!

Till sist blev trycket för stort, och Ines och hennes designteam tvingas nu designa om dräkten inför finalen den 23:e.

Varför inte bara sätta på Emiri-chan en skolflicksuniform och trycka en mangamask över ansiktet? Det mer än kimonon ramar in essensen av den japanska tjejkulturen här och nu.

Vad säger ni? Är tilltaget småkul i all sin knasighet, eller har Ines gått för långt i sin kreativa tolkning av Japans dräktklenod?

BYE BYE PAUSE.SE - HELLO FUTURE! ♥

2009-08-04T21:00:00.005+09:00

Då var det gjort!

Jag har sagt upp mig från pause.se.
Precis som typ 99% av sajtens medarbetare.

Den 1 september flyttar bloggen till ett nytt nätmagasin som kommer muntra upp Sveriges popkulturmediasväng - var så säkra! Tillsammans med tio andra journalister, fotografer, stylister och bloggare ska jag vara med och göra den snyggaste, smartaste, roligaste och snärtigaste webbtidningen ni kan tänka er.
Bloggen hänger med, liksom flera andra bloggar med det lilla extra!

Vi jobbar för fullt med allt nu - artiklar ska skrivas, sidor ska designas, typsnitt ska diskuteras, plåtningar ska göras och tekniken ska sättas.
Mer om projektet och mina partners in crime - vissa kända ansikten och vissa nya - lite senare!

Så länge bloggar jag här, på min good'ol rosa blogger-blogg!

行こう! - Nu kör vi!!!
Som ni ser har jag tagit med hela arkivet, och ÄNTLIGEN är jag åter med månadsarkiv!!!! Lycka.

FAMILJEN BEATS FRAMTID - UPDATE ♥

2009-08-04T19:58:00.002+09:00

Det känns fantastiskt att så många engagerade sitt i mitt inlägg igår om slitningen mellan mina två liv - det i Sverige där de närmaste kompisarna och familjerna finns, och det i Japan som jag och Beats byggt upp och som jag fullkomligen avgudar.

Ni är så kloka, söta ni! Om ni visste som jag tar till mig av det ni skriver.
Det finns så många bra poänger som jag tagit till mig. De flesta talar för att STANNA i Tokyo så länge det går, bland annat att:

* Flygen går ju faktiskt TILL Japan också, och stannar vi här på sikt så får föräldrar och andra som vill skaffa frequent flyer-kort.

* Vintern i Sverige är faktiskt förskräcklig och en stor anledning till varför vi inte ville stanna kvar. För vissa låter det nog tramsigt att ha med vädret som parameter, men är man en sån som jag som påverkas jättemycket av mörker och kyla så är det en viktigt punkt.

* Som jag själv många gånger tidigare argumenterat så finns det INGET som säger att barn med svenskt blod i ådrona går miste om något för att de växer upp utanför Sverige. Tvärtom. Jag har alltid sagt att jag vill ge mina framtida barn ett pass till hela vida världen. Engelska ska vara lika självklart som svenska, och de ska ha frihet att kunna bo var de vill.

* Mormor och morfar och farmor och farfar kan bli precis lika viktiga figurer i Lillans liv som om vi bott i Sverige. Man stannar hemma lite längre på sommaren och kanske över julen och ser till att prata ofta över video-skype och göra alla till en naturlig del av varandras liv, även om man inte fysiskt är i samma rum. Jag är ju just nu frilans och kan hänga i Sverige i längre stunder. Beats, den gamle salarymannen, däremot....
Dessutom ses man ju inte varje helg heller bara för att man bor i Sverige. Våra familjer är i Skåne, och vi skulle bo i Stockholm (där iofs halva min familj bor från och med hösten, oops...).
Vissa köper bil eller dyr tv - vi får väl budgetera för X antal flygresor per år.

* Vi har kämpat som fasiken för att komma dit vi är idag jobbmässigt. Flyttar vi till Sverige måste det kunna matchas. Beats är ju för fan på väg att ta över hela Sony!!!

Bara idag har jag hundra gånger blivit påmind om varför jag älskar att bo här. Mitt huvud sprutar av idéer och jag lullar runt som i en film. Jag ska inte ens gå in på klyschor om energier och endorfinkickar, men här mår min själ bra.
Lugn och ro är inte för mig.

Men jag vet att mina prioriteringar kanske ändras. I alla fall för något år, när Lillan är en lilleputt och jag/vi inte riktigt kan leva precis som jag gör nu. Förutom Mia är ingen i min krets kandidat för någon slags mammasamvaro. Inte för att jag vill ha något mögligt latteliv (jag VÄGRAR VÄGRAR VÄGRAR bli en "full-time mom" som slutar engagera sig i världen utanför Bugaboo-vagnen!!!!), men ändå...

Sen måste jag svara GG som undrar hur attraherad jag är av Beats när jag funderar på att flytta hem till mamma.
1. Jag är helt snurrigt galet upp över öronen kär i Beats och skulle aldrig någonsin göra något som missgynnar honom. Vi är två i alla diskussioner. Han känner typ som jag. Sliten som satan.
2. Flyttlasset skulle inte gå hem till mamma. Det skulle gå till Stockholm, och där bor inte mamma. Men hon skulle vara en timmes flygresa bort och inte elva. Helst vill jag att mamma blir en chic tokyotant. Kom hit mamma!! Vi kan skaffa lila hårfärg och såna där enorma retrobrillor som alla tanter här har! Det kan bli toppen!!
3. Villa, radhus och Volvo kommer ALDRIG komma på tal. Jag är lägenhetstjej och tycker om små sportbilar. Det skulle dessutom vara svårt för mig att attraheras av en karl som kör kombi. Beats är på samma spår. Han vill ha Porsche och köra fort fort innan han går hem till en lättstädad innerstadslya och blastar lite techno. Hund är i och för sig trevligt. En boxerdam som heter Dolly ska jag ha innan jag dör. Förstått??
4. En karriär förstörs inte av barn. Man förstör själv sin karriär. Barnet är ju inte heller hjälplös bebis i all evighet. Och har man lyckats mästra mammajobbet så känner sig nog de flesta arbetsgivare lugna i att man kan mästra jobben de ger en också... Man trycker kanske lite på pause, sen kör man igen. Jobb fixar sig alltid - begåvningarna sipprar ju inte ur en med bröstmjölken.

MEN, faktum kvarstår. Jag vill vara nära våra familjer och bästa kompisar och dela mer med dem än vad jag kan idag.

Detta är ett dilemma och jag tror egentligen inte vi ska fundera så mycket innan Lillan är hos oss och vi ser hur vårt tokyoliv blir i familjekostym.
Men ju mer jag tänker på det, desto mer känner jag att KLART att vår lilla tjej ska vara en tokyotjej!
Bara vi kan ordna så att mamsen och papsen och brorsor och svärfamilj och hela tjocka kompiskretsen kan transporteras lätt och ledigt via fax till Japan så är saken biff!

FUROKU MANIA! ♥

2009-08-04T15:15:00.004+09:00

Lagom till hösten släpper många modemärken och designers lookbooks i Japan. De säljs bland vanliga tidningar, och består oftast av en bok med kommande kollektioner och ett gäng redaktionella inslag, som intervjuer eller artiklar. Men framförallt levereras de med en PRESSY, furoku!
Både japanska designers och internationella, som Anna Sui och Marc Jacobs, är med i festen.

De här små katalogerna är såklart perfekt marknadsföring för märkena. Skicka med en väska med labeln tryckt kors och tvärs, och du har hela Harajuku fullt av levande reklampelare. Mycket blir också hett byte på Ebay.

Idag snubblade jag över Marc by Marc Jacobs lookbook med tillhörande shoppingväska. Hela paketet kostar 980 yen.
Gillar man t-shirts är kultiga Tokyo-märket Quolomos lookis ett måste med en tjusig tischa på köpet.
Och A Bathing Ape slänger med både rymlig eco-väska och barnsligt kawaii klistermärken.

För mer om aktuella lookbooks och var du shoppar dem, klicka HÄR!
(Låt mig understryka om att det handlar om en Marc by Marc Jacobs-shopper för motsvarande 80 PIX!!!!!!!!!)

HARDCORE SPENAT ♥

2009-08-04T12:30:00.002+09:00

Jag har blivit alldeles besatt av färskpressade grönsaksjuicer, och särskilt allt med spenat i. Är nog anemin som spökar.
Bäst är juicen Super Green Liquid på Forbidden Fruits Café på Omotesando, följd av detoxdrinken på Brown Rice Café. Igår hittade jag ett nyöppnat ställe, HIME, i Azabu-Juban, men en lång rad färskpressade juicer med höga löften för hälsa och skönhet.
Spenatjuicen var riktigt hardcore, på gränsen till bitter, men testa om du är i kroken och vill boosta dig lite.

shu uemura primitribe mode cellection ♥

2009-08-03T15:47:00.004+09:00

Se där ja! Här är man borta två veckor, och så kommer man hem och möts av shu uemuras höstkollektion Primitribe.

Som ni som läst BJOOTI-intervjun redan vet så är jag slav för painting liner, shu's lätt vinylaktiga och supersmidiga eyeliner (vars hela PR-kampanj jag skrev i höstas och därför provade i alla färger och formationer). I Primitribe-serien finns den i nyheterna knallig turkos och flirtig citrongul.
I looken ingår också småvilda lösfransar, lekfulla nagellack, blushers och massa annat gottis i specialdesignade förpackningar.
Mannen bakom looken och de nya färgerna är Uchide - shu uemuras internationella artistic director.

It's in the bag säger jag!

(och på tal om shu uemura fick jag nyss mail från deras pr-avdelning att min deadline för nästa TSUSHIN, det internationella nyhetsbrevet jag är skönhetsreddis för, är redan nästa vecka. HILFE!!!!!)

Mina sommarfavoriter på BJOOTI!

2009-08-03T14:44:00.002+09:00

Nämen, snurriga jag glömde visst helt att skryta om att jag minsann blev intervjuad av Katarina på eminenta skönhetsbloggen BJOOTI om mina sommarfavoriter!
Klicka in HÄR för mina lifesavers när solen glöder (plus mina bästa tips på fibermascara).

(Och läser du inte redan BJOOTI så är det hög tid - är helt klart den bästa svenska bloggen om man vill ha koll på de senaste produkterna och konkreta shoppingtips)

Home sweet home. Ella??!!

2009-08-03T10:44:00.005+09:00

Igår kom vi tillbaka till Tokyo, så nu blir det business as usual, mina vänner!

Är lustigt det där, att så fort mina fötter nuddar svensk mark så tappar jag allt bloggsug. Inte så konstigt kanske när man har en blogg som försöker skildra just ett litet liv i Tokyo, men det är annat också.
Det är som att jag har två liv, och det livet som finns i Sverige har liksom aldrig varit en del av min bloggsfär. Det känns konstigt att namndroppa mina gamla kompisar, eller att rapportera om vilka ställen jag besökt i Malmö eller posta foton på min familj. Bloggen handlar om sminkcravings i Shibuya, skrivarsessioner på kaféer i Harajuku, vardagsstök med Beats och knasigheter som sker när man ska försöka navigera ett liv i Tokyo - världens största stad och samtidigt den mest homogena och mest kulturkrocksbenägna platsen.
Jag känner mig hemma i att rapportera om det. Jag känner mig inte hemma i att rapportera om när jag grillar hos Soffan eller catchar upp med gamla bekanta i Stockholm eller Malmö.

Men nu är jag i Tokyo och nu kör vi!
Jag och Beats är helt kvaddade av jetlag och har varit uppe sedan halv fyra i morse. Vid sju hade jag läst ut Annika Lantz bok "9 1/2 månader" om första året som tvåbarnmorsa (och ja, jag fick ångest deluxe av alla kolikskildringar och berättelser om amning som havrerar och trötthet bortom det imaginära), och gick upp och färgade håret. Passade också på att peela hela mig med min kinesiska avokadoskrubb samt gjorde ett vågat försök till frisering av en bikinilinje som jag inte längre ser. Det hände för 1,5 vecka sedan. Jag skulle intet ont anande piffa till mig när jag upptäcker att det inte längre finns någon vinkel ur vilken jag bekvämt kan beskåda min bikinilinje. Tur att vi har en helspegel i duschrummet här i Tokyo, annars hade jag haft rabatter ner till knäskålarna innan bebisens ankomst.

Vid halv tio begav jag mig ut på stan (målet: dagens första kaffe på Starbucks i Harajuku). Tillsammans med femtio seniora damer i lila lockar och sjuttiotalsglasögon köade jag utanför Foodshow, saluhallen i Shibuya station, som öppnar klockan tio. Jag MÅSTE bara kickstarta dagen med en mangosmoothie från juicebaren där!
Sekunderna innan tio stod en halv armé uniformklädda karlar innanför glasdörrarna och räknade ner på sina klockor. En japan skulle ALRIG öppna dörren säg 9.59, när det ju faktiskt STÅR i direktiven att det är 10.00 som gäller.
Sen prick tio slogs dörrarna upp och till djupt bugande och rungande "Irrashiamase!" släpptes vi in. På vägen in till juicebaren passerade jag kakavdelningen och bakom diskarna stor alla tjusigt uniformerade expediter och bugade för mig och bara mig. Som svensk kan man bli lite generad av det - att gå nerför en lång gång med 20-30 personer allvarligt bugande och utropandes mekaniska välkomstfraser. Får ju för fanken dåligt samvete att jag inte köper deras kakor!

Nu sitter jag på Starbucks och dricker kaffe och försöker komma ifatt på mailen. Har lite ångest som alltid när jag varit i Sverige och påminns om hur mycket jag saknar min mamma och pappa och bröder och gamla kompisar... Var så sorgset att säga hejdå och veta att min egen mamma och pappa aldrig mer kommer se mig med just denna magen. Det är så mycket jag missar i de personer som är viktigast i mitt livs liv, och så mycket de missar i mitt. Och nu när jag står på tröskeln till det största som har hänt mig så känns det som att hjärtat ska slitas ur kroppen att inte det ska delas med dem som tillsammans med Beats äger mitt hjärta.
Jag funderar så det knakar.
VILL jag verkligen bo på andra sidan jorden just i den livsfasen som ligger framför oss? Tokyo är min stora stadskärlek och jag kommer aldrig kunna hitta den inspirationen och kreativiteten om vi bor i Sverige, men är min inspiration och kreativitet värd så mycket att jag väljer den framför att vara mitt i det kluster av värme, kärlek och trygghet som Sverige erbjuder?
Innan var det så självklart, men nu...

Jag plågas av dåligt samvete inför mina och Beats familjer och inför vårt ofödda barn. Är det verkligen rätt att neka dem att på riktigt lära känna varandra?
Jag kan banna min rastlösa själ att jag inte kan vara som så många andra och slå mig ner där jag har mina rötter och vara nöjd. Jag måste ha så jädrans mycket yttre stimulans att det nästa är sjukt. Jag måste omge mig av brus och energi och galenskap, och på den fronten räcker tyvärr inte Sverige till för mig. Samtidgt blir jag tokig i Japan av att leva ett liv som mina närmaste inte är en del av. Fram tills nu har det ju funkat - jag kan liksom leva med att mamma inte sett mig sjunga karaoke eller att pappa inte har en aning om hur vår lägenhet ser ut - men nu med Lillan... Usch, jag vet verkligen varken ut eller in. Vad gör nomader som vi just när livet når en av sina få, massiva milstolpar??? Nöjer man sig med skypekonferenser eller slår man sig tillfälligt ner i en vardag som skrämmer en sönder och samman (Stockholm får ursäkta, men det är ingen storstad som jag definierar storstad), men som ger en närhet till det som egentligen spelar någon roll, alltså familjen och bästa vännerna?
Jag är väldigt Jekyll och Hyde just nu känner jag.

Dessutom har ju både jag och Beats någon slags karriärer här i Tokyo, och det är svårt att hoppa av i halvtid och starta om. Jag skulle i och för sig jättegärna jobba på en svensk magasinredaktion, så länge det är drivigt folk och jag slipper vara nära svennefasoner som sura miner så fort man måste jobba till senare än 17 eller hela lunchraster dedikerade till att bittert smutskasta chefen. Jag pallar inte det med Sverige - att många slutar glöda någonstans mellan snack om övertidsersättningar och rätt-ska-vara-rätt-diskussioner. Jag vill vara där man kör så det ryker - inte för att man MÅSTE utan för att man VILL.

Nej, nu svamlar jag mycket känner jag. Hur som helst är det inte minsta aktuellt att lämna Tokyo på ett bra tag, om vi nu ens gör det. Bara att skriva "lämna Tokyo" känns nästan lika fel som att srkiva "lämna Beats". Jag vet inte längre vem jag är om jag inte har livet som jag nu har haft i tre år. Och vilka är jag och Beats utan Tokyo?
Jäkla skit-Gud som såg till att man föddes i ett land som är så tråkigt att man inte har något val annat än att flytta till andra sidan världen för att känna att man lever! Ofta säger jag och Beats att vi måste se till att om sisådär en tjugo år bo på ett ställe som är så attraktivt att våra ungar inte känner flyktbehov så fort studentmössan åkt av. Det behöver inte vara Tokyo, men kanske London eller Paris eller vad vet jag...

Okej, SLUT på svammel! Borde nästa ge pris till den som lyckats traggla denna utläggning.

Från Tokyo med Kärlek, Världens mest förvirrade Maria

Världens mest bittra krönika på res.se ♥

2009-07-24T22:02:00.002+09:00

Jag vet jag vet - mina blogginlägg just nu är typ bara länkar till andra grejer. Stå ut med mig en vecka till, söta ni!

Idag vill jag länka till en sprillans ny krönika på TOKYO TOTAL-bloggen på res.se. Den handlar om traumat att komma från japansk krogkultur till den svenska dito, med andefattig mat, sura servitriser och nerpinkade toaletter. Enjoy!

The Look of Love = The Look of Cheesy

2009-07-22T19:10:00.002+09:00

Maria Ahlgren har härmed officiellt blivit en total muttimupp. Jag tyckte ju att det var en så TREVLIG idé att slå till på linnet med "The Look of Love"-tryck på H&M!

Är det ljudet av en fallande fashionista jag hör i fjärran..??

Intervju med mig på Gravidlooken.se!

2009-07-22T18:58:00.000+09:00

Finfina modesajten för oss preggisar, gravidlooken.se, har intervjuat mig om japanska barnmorskor, konstiga cravings och oumbärliga mode- och skönhetstips för girlies i väntans tider. Dessutom en lookbook med några av mina bästa gravidoutfits.
Klicka in HÄR!!javascript:void(0)

Soliskärlek från Dior Homme ♥

2009-07-21T03:05:00.003+09:00

Det har uppstått tycke i en Synsam-butik i Malmö!
Blev himlastormande kär i de här piloterna från Dior Homme och var mycket nära att slå till. Men de är nog en smula smala – det blir lite varning för tätsittande öga…
Hmmm, decisions decisions…

I övrigt katastrofalt besked hos Synsam. Jag är förkyld i ögat och måste ha glasögon minst resten av semestern.

Maria Ahlgren har härmed:
* Glasöga med jordens tjockaste glas
* Elefantfot och svullen stockvad
* Allmänt spolformad rondör

Ska vi kanske gå till tandis också och skaffa en bettskena när vi ändå är igång??

Lite sommarpics ♥

2009-07-21T03:02:00.001+09:00

Vi tar det så lugnt att klockorna stannar. Love it!
Det grillas, fikas, promeneras, äta och dricks vin för alla förutom mig.
Enda minuset är att mina ben och fötter svullnat upp till mammutpropotiom och varje natt vaknar jag med benkramper som gör så ont att jag tänker att nu står döden för dörren.
Bloggandet blir det lite si och så med, vi kör som vanligt från 2 augusti! TIlls dess får ni ha tålamod med en lat semestersvenne, my sweets!

Maria Ahlgren in the glossies!

2009-07-21T03:00:00.001+09:00

Dags att gasa mot tidningshyllan!
I nya MAMA finns modejobbet som jag och Lina plåtade i Tokyo för någon månad sedan, och i ELLE kan ni läsa hela storyn om hur jag gav upp ett tryggt och bra jobb på tjejtidning för att följa med Kärleken till Japan (och blev Fru Beats på kuppen...).

Shoppa det!

From Malmö with LOVE!

2009-07-16T18:29:00.002+09:00

Underbara liv!
Här sitter vi plötsligt på mamsens balkong i Västra Hamnen i Malmö och mumsar hembakat bröd, fruktsallad med extra allt allt allt och läser svenska tidningar. Nästa overkligt mysigt.
Vad dagen bjuder på vet vi inte riktigt. Nu är det semester ju!
I afton grilla hos pappa med brödrabrunten. Happy time!

Så roar du dig kungligt i "Världens dyraste stad" ♥

2009-07-14T20:15:00.000+09:00

Japanspecialisten bad mig att skriva en krönika om hur det är att leva i vad som nyligen utsetts till "Världens dyraste stad" (Tokyo ärvde diamantkronan från Moskva).
Så jag pennade ihop lite om hur man får slantarna att gå lååååååååångt i denna diskokula till metropol - det gäller bara att vara lite street-savvy, mina vänner!

Krönikan läser ni HÄR!

Sista dagen innan Schweden ♥

2009-07-14T15:12:00.003+09:00

Tjoho, imorgon åker vi till Sverige för 2,5 veckas semester. Som vanligt kommer väl bloggandet bli rejält eftersatt - lika bra att varna redan nu... Men jag gör mitt bästa!

Idag blir inte många barn gjorda (he!). Loungar mest runt i värmen. I förmiddags träffade jag världens sötaste Biola för första gången på skandalöst länge, och nu ska jag skriva en liten krönika för Japanspecialisten om hur det är att leva i vad som nyligen rankats som "Världens dyraste stad". Länk kommer!

Mini-Q&A for my sweets ♥

2009-07-13T18:53:00.002+09:00

From Brown Rice Café with LOVE (och alg- och tofusallad i munnen!)

Tänkte svara på lite frågor som dykt upp bland kommentarerna! Häng med!

ANNA: Först vill jag tacka för en grym blogg! Är helt beroende av den!
Sen undrar jag, läste bak i arkivet om att ni för ett tag sen hade ett år kvar att bo i tokyo pga kontrakt eller liknande. Hur blir det nu, har det blivit förlängt eller är framtiden i tokyo fortfarande oklar? Kramar!

JAG: Tack söta! Blir såååååå glad för lite pepp!
Beats har bett om förlängt kontrakt, och såna förhandlingar tar alltid lååååååång tid. Japan har förlängt honom, men vi väntar på "final say" från HQ i London. Hans chef tror att det kommer denna eller nästa vecka... Så satans nervösa! Borde inte vara några konstigheter, men vi vet alla vilka osäkra tider vi just nu tampas med. Håll tumme!
Kram!

LIVIA: Först och främst vill jag gratulera till er stora lycka!=D
Sedan så skulle jag vilja fråga en sak: Jag läste i senaste Elle-numret en intervju om en Maria som lämnade sin karriär i Sverige och följde med sin älskling till Japan. Visst är det du??

JAG: Haha, guilty as charged! Det var min kompis, journalisten och artisten Karin Ström, som skrev artikeln och hon intervjuade mig om hur jag valde att följa mitt hjärta även om det kanske just då inte var det mest rationella... Men så bra det blev - nu har jag ju kärlek OCH karriär!!!
Har inte läst artikeln själv än, blev det bra? Kram!

REBECCA: Hej Maria
Först vill jag bara säga att jag tycker du är grym. Avgudar din blogg, och tycker du är inspirerande, söt och stylish. Du är nån man (jag) skulle vilja ha som bästa tjejkompis. Och stort grattis till bebben! Sedan har jag en fråga- var har du fått tag på den snygga jackan som du har på RES-bannern?(bilden ovan). Ha en fin helg!

JAG: Det är nog den sötaste komplimang jag fått - TACK!!! Fast min bästis tycker att jag är en ganska dålig bästis som jämt ska ut och bo på konstiga ställen långt borta från henne :)
Jackan är från japanska MercuryDuo. Jag köpte den i vintras, och ÄLSKAR!!
Kram!

NINA: Hur var det med kön (på bebben), har ni kollat det än?

JAG: Yes box! Om någon missat så är det stora avslöjande HÄR! Krams!

Vill också passa på att tacka alla mina fellow blivande mammisar och mammisar där ute för att ni delar med er av era historier! Älskar att läsa era berättelser om cravings, nojor och jeeeez vet allt!
Och allt ni andra som skriver uppmuntrande, smart, roliga och inspirerande kommentarer - ni är BÄSTA!

Och så vill jag säga FÖRLÅT till er som mailar med frågor om Tokyotips och inte alltid får svar! Är det här med tiden som ställer till det, och hur mycket jag än vill så hinner jag inte fundera ut personliga tips till alla som efterlyser. Inte ens jag har allt i huvudet, tro't eller ej ;)
I brist på annat får ni kolla min blogg på tidningen RES, Tokyo Total, eller dammsuga denna bloggen!
På RES hemsida hittar ni också en CITYGUIDE i pdf-format som jag skrev i fjol. Ladda ladda!

KING OF POP FÅR EGEN KOLLEKTION ♥

2009-07-13T18:51:00.001+09:00

Knappt har Michael Jackson hunnit morsa på Sankte Per innan en av mina japanska favoritkedjor lanserar sin King of Pop-kollektion. Var du hittar den berättar jag HÄR!

När man inte kan handla kläder...

2009-07-13T14:42:00.001+09:00

...får man shoppa HANDDUKAR! Fyndade några färgbomber från Missoni Home och ETRO igår på ISETAN, det var IKEA-pris! De kommer bli fab om vi lyckas lägga vantarna på typ världens finaste lägenhet i Daikanyama som vi varit och tittat på... GAAAAAH - nerverna darrar! Håller er postade.

Maria Miserable...

2009-07-13T10:56:00.004+09:00

Igår var egentligen en så himla trevlig dag, men jag kände mig bara så hopplöst ledsen.
Blir galen av dessa hormoner ibland!

Gårdagens misär gällde uteslutande min nya kropp. Vissa dagar känns den som ett fängelse. FÖRUTOM att den är mirakulös som kan producera och bära ett barn och blablabla så är den jävligt jobbigt just nu, mitt i Tokyos högsommar (jag våndas inför augusti, när tempen drar mot 35-40...).
Den är verkligen ett hinder.

Jag är van att vara aktiv. I farten. Nu flåsar jag innan vi ens kommit förbi Lawson-affären i grannhuset. Jag känner mig så djupt oattraktiv när jag kraxar efter Beats att han ska vänta medan jag stöttar min hydda mot en lamppost.

Att plocka upp något från marken framkallar djupt osexiga ljud. Tänk en äldre farbror med ett helt livs lunchöl och Dagens-pyttipannor runt buken. Stånk, flås och ujjujj. Mitt hjärta sjunker varje gång jag öppnar plånboken och ett mynt rullar ut och jag inför hela butiken ska ta mig ner i markhöjd.

Jag känner mig oftast så himla ful och klumpig. Inte alltid, det kan vara superfint med putmage, men när vädret är stekhett och man förutom ryggsäcken framtill är svullen och elefantliknande är det faktiskt deppigt. Jag suktar efter alla tjejer som svassar runt i minishorts och linnen. Jag har inte ens några shorts att ta på mig för alla mammashorts är så satans smaklösa och jag vägrar sy in resår midja i shorts som är favoriter när jag ser ut som... jag.

Så det var med denna glada sinnesstämning i bagaget som jag och Beats skulle ha en mysig söndag på tumanhand. Brunch på Hilton följt av fönstershoppande i Shinjuku.
Och jag försökte! Brunchen var underbar och bordet dignade av godsaker som rökt tonfisk, pilgrimsmussla i endive, fräscha sallader och gud vet allt, men det kändes mest obehagligt att stoppa ner ännu mer saker i en redan överfull mage. Det enda på det gudomliga dessertbordet som gick ner var frukt. Ingen chokladmousse, ingen ganache, inga krämiga cheesecakes. Fast det är å andra sidan bra, jag behöver knappast ett gram till att kånka runt på.
Jag skojar inte med er att jag hade svårt att resa mig efter maten.
Bebis + buffét = koma.

Sen gick vi till Isetan, världens bästa varuhus som just nu typ GER bort de mest ljuvliga designerkläder du kan föreställa dig.
Men där djupnade depressionen för INGENTING kan träs på den bjässe som är jag.
Jag provade en underbar behå från Miss Chloé, ett lite svart spetsnummer med blommor i mönstret. Men den gjorde sig inte i kombo med svullomage och tusen autostrador av blå vener.
Jag petade på en klänning på Zadig & Voltaire. Fram kommer en liten docka till expedit och påpekar leende att "ONE SIZE ONLY". Jahanähäjahanähä, ja då tar jag väl mitt och går då. Jag får väl gå till GAP eller nåt och köpa käcka amerikanska tältkläder som alla andra gaijin på jäsning i stan.

Innerst inne vet jag ju att detta är övergående och att jag om ett år är tillbaka bland klädhängarna på Isetan, men fy vad det svider just nu. Jag har svårt att relatera till den Barbapappa som möter mig varje dag i spegeln.

Usch, förlåt min bitterhet och negggighet.
Det är bara vissa dagar som jag har "fängelsekänslan", och det är bara ibland jag är ledsen och sur och nästan bitter, det måste jag understryka. Vår bebis är det största som har hänt och jag älskar på så många sätt att vara gravid, men ibland är det en killer. Som igår. När det är tropisk hetta och man är i Tokyo där alla andra är pyttesmå och chica och man bara känner sig otymplig, klumpig och ful är det faktiskt legitimt att tjura.

Här är lite pics i alla fall!

Lördagspromenad i Ginza/Shidome ♥

2009-07-12T08:19:00.003+09:00

Älskade lilla lilla hjärta ♥

2009-07-10T19:02:00.002+09:00

Jag kan inte hålla mig längre - det är en liten FLICKA som busar runt i min mage.

Vi har ju vetat sedan förra ultraljudet, men IFALL det skulle finnas en förbisedd snopp därinne så ville jag inte säga något förrän vi fått det fastslaget en gång till.

Idag har vi tittat på vårt lilla pyre i 3D-ultraljud. Hon ser så rolig ut, som en hundraårig liten gubbe. Med sina pyttesmå tassar undersöker hon allt det konstiga som buktar ut i ansiktet. En liten knapp till näsa. En liten minimun. Munnen verkar mest intressant, för den kan man stoppa in tummen i.
Jag och Beats däckar nästan av stolthet där inne på Sakamotos mottagning.

Det finns nog inget häftigare än att gå igenom vad vi går igenom nu tillsammans. Beats är inte längre bara den mest kompletta man jag någonsin mött, han är också pappa till min bebis. Det gör mig ÄNNU mer kär och galen i honom!
Ååååh vad jag är kär just nu! Kär i min stiliga, underbara, oemotståndliga man och kär i vår lilla lilla flicka!
De kommande fyra månaderna måste bara flyga! Bli 14e november nunununununuuuuu!!!!

...OCH MED BEATS KOM OCKSÅ DETTA...

2009-07-10T12:35:00.004+09:00

När han kom från Beijing hade han med sig DRAKEN, som fortfarande vakta vår ytterdörr (i morse smärre drama då draken LÅG NER när vi kom ut från lägenheten.
Denna gång var det en smakfull samling kylskåpsmagneter ur tidningen Topgear som var Beats bidrag till vårt hem.
Man kan, och detta är rafflande ser ni!, ARRANGERA de olika fordonen under etiketter som COOL, UNCOOL och SUB-ZERO beroende på dagsmood.
Så där kommer han sitta nu, Beats.
Framför kylen möblerandes bilar. Drömma sig bort en smula.
Sen kryper han till kojs.
Kollar bilderna på ett uppslag i Teknikens Värld och somnar sen nöjt till ljudet av spinnande motorer.

PRESSY FRÅN BEATS ♥

2009-07-10T12:20:00.003+09:00

Beats vet verkligen hur han ska hålla sin fru glad och tacksam!
Igår kväll kom han äntligen hem från Hongkong, och med sig hade han en sprillans ny plånka från Marc by Marc Jacobs. Älskar den! Röd och rosa och krokodil = lycka.
Han hade reagerat på att min gamla portmonä, som jag fick på någon Marimekko-pressvisning i Stockholm för typ fem år sedan, var skabbig, och tog saken i egna händer.
Bästa!

PS. Ser ni att KOLLAGET är tillbaka! Jag är åter en komplett människa med InDesign, Photoshop och de andra i burken.

Pssst... Du missar inte min blogg på RES.se?

2009-07-09T22:38:00.002+09:00

Ni har väl inte missat att jag bloggar hos tidningen RES?
På Tokyo Total-bloggen hittar ni min personliga Little Black Book med de bästa adresserna inom mat, mode och upplevelser. Klicka HÄR!

ORGANISERAT SHOPPINGKAOS PÅ FOREVER 21

2009-07-09T17:29:00.003+09:00

Detta med Forever 21 i Harajuku har nästan antagit sjuka propotioner.
De öppnade 29 april, alltså för 2,5 månad sedan.
FORTFARANDE krävs vakter på trottoaren utanför för att organisera massorna! MED megafon that is.

Tjejerna är som GALNA! Dagsutflykter arrangeras för hemmafruarna i Tokyos förorter, tonårstjejer skolkar från skolan och varukassarna som delas ut vid ingången fylls redan innan första våningen ens betats av.
Japanska onlineauktioner går varma av Forever 21-plagg för dem inte lyckligt lottade att bo i närheten av landets just nu mest eftertraktade butik.

Jag gick dit i förmiddags klockan 11, alltså vid öppning.
Tänke att då är det väl lite lugnare? Men icke!
Som ni ser på bilden full kommers.
Inne i butiken är det mer smockat än en svensk rea. Juldagsrean, släng dig i väggen.
This is hardcore.
Folk på precis varje kvadratmeter.
Köerna till provrummen ringlar sig halvvägs till Shinjuku och vill du betala så räkna med minst tjugo minuters väntetid.

Jag FLYDDE in i en provhytt och hyperventilerade. Jag skojar inte. Det var så varmt och så mycket folk och så klaustrofobiskt och jag är ju så gravid och skör!

Men mitt i denna folkfest som är en vanlig vardagsmorgon på Forever 21 råder ändå ordningen.
Inga kläder skräpar på marken.
Inget armbågande framför speglarna.
Om någon stöter till en annan så bugar man.
Ingen trängsel i kön.
Ordning och reda på galgarna, med alla storlekar framme och var sak på sin plats.
Och inte en brunkrämsfläck så långt ögat når.

Det finns inga, INGA, på denna jord, som vet hur man agerar i klunga så som japaner.
Är det någonstans man ska trängas så är det här, i Tokyo, Japan.

Fast tjejer - kan ni inte lugna shoppandet LITE? Skulle så gärna vilja handla några bastoppar UTAN att det är ett projekt om två timmar och tre hotande svimmningsanfall...

JAG ♥ JAPANSKA KAWAII-KINIS = SANT!!!

2009-07-09T17:12:00.004+09:00

Jag är en riktig svagis inför japanska bikinis. Anledningarna är tre:

1. Jag ÄLSKAR de små vippiga kjolarna och söta shortsen som alternativ till små trosor som blottar några olyckliga gropar för många. Väldigt figursmickrande!

2. Alltid generös vaddning och push med fart i = instant C-kupa.

3. Godisfärgerna! Prickarna! Rosetterna! Det är så dolly att jag typ vill gå i bikini året om!

Blir du shoppingsugen så kolla varuhusen i Shibuya (som OIOI Jam och Shibuya 109) och småbutiker som ANAP och Love Drug Store.
Kawaii-galls, let's make happy beachu taim! ♥

URBAN DECAY EYESHADOWS = SUMMER LOVE!

2009-07-09T17:01:00.001+09:00

AAARGH! Jag vill ha varenda en! Dosorna är smash, och färgerna fantastiska till sommarhud. Gillar verkligen Urban Decay - visste ni att de har en serie vegansmink?

Ångest hos Comme des Garçons

2009-07-08T16:50:00.004+09:00

Foto: Dazed Digital (dazeddigital.com)

Det finns inga butiker som är mer ångestladdade än Comme des Garçons.
Ingen musik, bara gravlik tystnad.
Personalen likt robotar med stenansikten, utpositionerade som generaler på jämnt avstånd. Fast döda generaler.
Det är ju hela konceptet att det ska vara mystiskt och alienerat från det kommersiella. Det finns ingen hemsida, intervjuer med Rei Kawakubo är lika frekventa som regnfria midsommaraftnar och det hela är konceptuellt och... svårt. Vilket är fine. Man ska odla sin nisch här i världen. Bygga sin myt.

Igår utspelade sig en fars inne på Magazine Alive, guerillabutiken som CdG satt upp tillsammans med Vogue Nippon i Dover Street Markets gamla lokaler.

Jag och Mia var där för att smygfota. Att be om fototillstånd för det lilla vi behövde är ett alldeles för stort projekt. Jag ordnade både fototillstånd och intervju med pr-chefen för flaggskeppsbutiken på Omotesando för två år sen, för ett reportage i tidningen KING, och det var så mycket regler och godkännanden att jag var nära att hyra en bulldozer och riva skiten i ren frustration.

Så.
Jag och Mia glider in på butiken. Det är tyst. Här och var gravallvarliga expediter, helt klädda i svart. Händerna knäppta.
Och så precis som att han luktat att vi har något i kikaren kommer han. En liten expedit av europeiskt ursprung. Fransk eller italiensk brytning, pudrat ansikte och orörlig min.
Under tio minuter är han som ett plåster i ändan. Eller en fastmonterad staty.
Tar vi ett steg åt höger tar han ett steg åt höger.
Utan att röra en min.
Han skrider ljudlöst i våra fotspår.

Jag försöker avleda honom. Går bort från Mia och hennes dolda kamera och fingrar på en Philip Lim-skinnjacka. Berömmet skinnet. Frågar om en plånbok.
Men då är det ju bara att Mia får ett annat plåster.

Vi var uppe på galleriet på andra våningen och kollade en utställning av Terry Richardson. Den lille mannen stod bakom vår axel framför varje bild medan vi artigt begrundade konsten.

Sen gick vi. Tänkte att vi tar en bild på skyltfönstret eller fasaden, det är inte så noga. Behöver bara en bild till en liten liten grej.
Men inte ens på trottaren får vi vara oplåstrade!
Nej, då dyker en allvarlig svartklädd expedit upp I SKYLTFÖNSTRET och övervakar oss.
Jag upprepar.
Han står, likt en staty, i skylten och betraktar oss. Utan en min.

Konceptbutiken Magazine Alive och jag kommer nog inte ses på ett tag.

Här bild på skylten, strax innan den arga tomten dök upp.

DAGENS KÄRLEK - japansk pocketvideokamera ♥

2009-07-07T18:29:00.000+09:00

KOLLA då vilken fin!! En videokamera i fickformat att dokumentera sitt lilla liv med. Jäkla blogg som inte klarar videoblogging - annars hade jag PLÅSTRAT sajten med små dagliga filmer!
Var du hittar SAL-kameran får du veta HÄR, på min andra blogg, TOKYO TOTAL hos RES!

Godmorgon bloggen! ♥

2009-07-07T18:28:00.000+09:00

Aaah, vilken underbar dag! Över 30 grader och alldeles torrt och fint = mindre hundflås på Maria. Nu ska jag träffa Mia för att plåta för RES - i september går startskottet för mina fasta sidor i tidningen (spöstraff på att missa!).

Har kommit på ett nytt namn jag gillar till bebben - hurra! Är ju så himla svårt, och jag och Beats är inte alls överens. Han är en träig jävel, Beats. Har mailat honom förslaget i Hongkong, men räknar men ännu ett "Men älskling - vi ä väl inga HIPPIES eller?!".

Maria Ahlgren goes THE BODY! ♥

2009-07-07T18:26:00.001+09:00

Jag har blivit med PT!! Modernt va?!

I full panik mailade jag min bloggkollega, Inside Out-Karin, och bombade henne med frågor om hur jag ska hålla min svällande figur i någon slags form. Samt vädjade till henne att efter Liten är ute guida mig tillbaka till min gamla figur (helst än bättre version, en Maria 2:0!). Jag VET att det inte är PK, men jag känner mig verkligen inte läcker i min spolformade fatsuit (och då är jag bara halvvägs - gulp!), och jag kände att jag behövde rådgöra med en expert.

Det visar sig att Karin är specialiserad på just träning under och efter graviditet, och hon har nu LOVAT att jag ska trimmas. Nästnästa måndag ska vi ses på Balance, gymmet i Stockholm där hon jobbar. Det blir första gången jag är i träningskläder på flera år.

Karin är supertjejen - inte nog med att hon ska lägga upp ett träningsschema och tipsa mig om hur man håller, ehum, måttet under gravidieten, hon har också fått in sin kollega Alexandra i projektet. Alexandra är nutritionist och ska guida mig i matdjungeln. Hennes blogg hittar ni här!

Hur många kalorier ska man egentligen äta per dag (tyvärr är det ju inte för två - grrr!)?
Får man kalorierna som man skippar genom att inte dricka alkohol "tillgodo"?
Är det farligt med situps?
Hur kan jag träna enkelt hemma?
Kan jag jogga, eller blir bebisen alldeles sjösjuk?
Hur lång tid brukar det ta innan man är i gamla stuprören??

Det är den typen av frågor som kommer besvaras, och framöver kommer ni i min och Karins bloggar kunna följa först mitt nya, sunda liv som gravid, och senare min väg tillbaka till storlek 34 (det SKA gå!!).

Missa inte det! Snart drar vi igång... (HJÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄLP!!!!!!!!!!!!!!)

Obs! Jag ska alltså INTE banta under graviditeten, utan Karin och Alexandra ska mer visa mig hur man mår så bra som möjligt och grundar för att komma tillbaks i form lite senare. Men EFTER graviditen, då blir det en smula mer disciplin!

Aftonrapport från Tokyo med lovelove!

2009-07-06T18:28:00.000+09:00

Klockan är kvart i midnatt. Jag har precis kommit hem från en intervju i Meguro. Är till en kommande artikel i Damernas. Vi var hemma hos Sandra, tjejen jag intervjuade. Hennes lägenhet var fantastisk - högt upp i skyn och med glas från golv till tak och utsikt att smälla av för. Vi snicksnackade så timmarna flög och drack grapefruktjuice med perrier - min favvis.

Jag promenerade hem (stegräknaren är över 10 000 varje dag nuförtiden - så sportig!). Gatorna i Ebisu var folkligt festliga med salarymän och OLs som spillde ut från de många barerna. Det är en underbar kväll, sådär riktigt balsamlen och sommarnattshärlig. Blev så sugen att slå mig ner på någon av de temporärt uppslängda uteserveringarna med ett glas vitt och en ciggeluring. Nästa sommar nästa sommar...

Beats är i Hongkong. Det är så tomt här hemma. Kom hem snabbt snabbt älskling! Pratade nyss med honom och han hade varit på marknad och sen käkat oidentifierbar mat på något enkelt hak med sina kinesiska och japanska kollegor. Jag vill också vara i HK - är en av mina absoluta favoritstäder.

Nu ska jag se ett avsnitt Top Model, har grävt fram gamla säsong 3 när de åker till Japan för finalen. Sen blir det nanna.
I morgon ska jag och Mia plåta några butiker och restauranger för en guide som ni kan läsa i RES septembernummer. Bland annat ska vi till hypade krogen Cujorl och plåta/frossa gratis! Det är mycket jobb nu innan vi åker till Sverige nästa vecka. Roligt!

Nighty night kära ni!

Vinäger m. beauty benefits ♥

2009-07-06T18:24:00.001+09:00

Japanskorna och deras kollagen alltså! Det skinboostande, åldershämmande kollagenet ska ner i ALLT! Hela izakayas ägnar sig åt att ta fram kollagentäta rätter (kött kött kött), snabbköpet AmPm har nyss lanserat kollagenlunchlådor, det finns kollagenberikat vatten och det räcker att skriva ut "collagen" på en förpackning för att den ska gå av sig självt av hyllorna.

På ISETANs depachika, saluhall, hittade jag den här tjusiga serien vinägers från VISS 1882 som spetsats med kollagen OCH anti-aging-hjälten Q10.
I serien finns smaker som Lemon, Lime & Apple, Cherry & Strawberry och storfräsaren Raspberry, Apple & Pineapple för 3 000 yen (ca 240 kr).
En Healthy-serie finns också med smaker som Peach, Apricot & Mango och Pineapple & Banana.

Har inte smakat, men kan tänka mig att detta är riktigt mumsig topping för sommarens fruktsallader. Och så blir vi smala OCH rynkfria på köpet - yay!!

Tankar kring livet som var och livet som blir ♥

2009-07-06T14:18:00.002+09:00

Idag är det exakt fyra månader sedan vi fick veta att en liten bebis bestämt sig för att komma till oss.
Det känns som en evighet sen, samtidigt skulle det kunnat vara i förmiddags.

Man funderar väldigt mycket över livet när man ska sätta ett litet nytt liv till världen. Tankarna är existentiella och stora och rör upp ens insida på gott och ont. Liv, död, glädje, sorg, hopp, kärlek, oro, lycka - allt finns där. Jag granskar livet jag haft under lupp och skrattar och gråter och minns och våndas.
Jag är så emo!
Både när det kommer till bra känslor och dåliga känslor. Allt känns mycket större än vanligt. Oftast är det fint.

Förra veckan kollade jag i bloggens arkiv, och som jag grät!
Jag grät när jag läste veckorna där vår lilla skatt någonstans blev till (jag tittar på de gamla bilderna och undrar om jag ÄR eller INTE).
Jag grät när jag läste om tiden precis innan, när vi inte hade en aning om vad som snart skulle ske.
Jag grät lite i nostalgi över livet som var.
Jag grät lite över alla vinkvällar och min figur (man FÅR sörja en midja också!).
Jag grät lite över friheten som nu är aldrig mer.
Mest mest grät jag över så stort livet är och så snabbt det kan svänga.
Och så grät jag när jag tänkte på de dagarna när vi precis fått veta och hur ogreppbart allting kändes. Hur vi nästan studerade magen med förstoringsglas efter de första små spåren. Och hur stort och otroligt och häftigt det kändes att titta på varandra och konstatera att VI har gjort ett barn ihop. Så är det fortfarande - jag gluttar på Beats och tänker att WOW, tänk att HAN och JAG!

Idag är det alltså exakt fyra månader sedan vi fick veta. Det var oväntat men inte oplanerat.
Beats hade hunnit gå till jobbet och jag ringde ner honom totalt. Jag satt i hans morgonrock med handen som en paralyserad klo kring teststickan. Sen ringde jag Mia, en veteran på området "bebis i Tokyo". Vi träffades på Starbucks och hon var med när jag i något slags chocktillstånd ringde och bokade min första tid hos doktorn.
– Mushi mushi, my name is Maria and I think I might maybe be pre... pre... pregnant...

Redan samma dag ringde jag mamma och pappa - jag fattar inte hur folk kan hålla inte med såbt! Jag ville skrika inför hela världen. Beats familj invigdes också direkt.
På kvällen hade jag och Mia och våra gubbar middag på Beacon, där vi skålade i Virgin Marys och mineralvatten. Osäker på vad som gällde hoppade jag över ostronen, annars en Beacon-favorit. Beats hade med sig ett jättefång röda rosor och han var så stilig i kavaj och jag var så lycklig att just han var pappan till mitt barn. Det finns ingen jag hellre skulle vilja dela detta med. Aldrig.

På lördagen och söndagen bevakade jag och Biola det stora modeeventet Tokyo Girls Collection, och jag kände mig plötsligt supergravid! Tyckte redan att magen putade och att jag var lite... annorlunda än vanligt. Biola fick direkt veta såklart. Jag var alldeles rusig, nästan som när man är nyförälskad. Omedelbart började jag äta för två.

På måndagen åkte jag och Beats till Guam, och jag låg där vid poolen och strök min fortfarande platta mage och skrev långa texter till vår framtida bebis där jag redogjorde för varenda tanke och varenda händelse. Jag var nere på extrem detaljnivå av typen "Nu snorklar din pappa i poolen, vi köpte nya simglasögon till honom innan idag som visade sig vara av barnmodell, men han har dem ändå. Han älskar att simma, din pappa! Precis som du gör nu, vår lilla skatt".
I hårddiskkraschen förlorade jag alla anteckningar från första en och en halv månaden.

På kvällarna gick vi på restaurang och jag kunde knappt socialisera för jag bara stirrade på Beats vinglas. Jag hade just insett att jag hade nio månaders avhållsamhet framför mig och höll på att smälla av.
Hela den veckan på Guam gick vi runt i en rosa dimma. Det finns liksom inga ord, man bara sitter som två fån mittemot varandra och bara JÖSSES! Vad händer nu med våra liv?

Sen kom vi hem till Tokyo och gjorde första ultraljudet. Den lilla bönan i magen var bara några veckor gammal. Jag vägde tio kilo mindre än vad jag gör idag.

Ja, och nu står vi här. Halvvägs.
Lite mer till och mer - 18 veckor kvar!
Jag med kalaskulan i vädret och känslorna plåstrade över hela huden. Beats med handen stadigt på magen och ständigt redo att ta emot en lipande alternativt hyperuppskruvad fru.

Det är härligt, konstigt, omvälvande, läskigt, ibland jäkligt obekvämt, men alldeles allldeles underbart.

COCO FOR COCO! ♥

2009-07-04T09:37:00.002+09:00

Veckans t-shirt som alla Harajuku Girls drar i är denna från No9 Hollywood (tror jag märket heter). Den finns på Rosebud på Meiji Dori och j'adore!
Extra festligt är det att det blir en liten coco-label mitt på min bebis! Är du lite coco, vår skatt??

HELLO CRASH KITTY! ♥

2009-07-04T09:33:00.002+09:00

Crash Hello Kitty dyker upp allt oftare i den japanska modevärlden. Hon är en stadig blandning av kawaii (cute) och kegadoru (skadad docka) med sina rosa plåster.
På OIOI One i Shinjuku, världens första varuhus för bara samtida streetstyle och avantegardekulturer, pågår just nu ett samarbete mellan Sanrio/Hello Kitty och kreativa geniet/artisten/producenten Masato Ochi. Många av de designers som finns i huset har gjort särskilda Crash Hello Kitty-items som finns att shoppa under begränsad period.
Ett måste att spana in för alla fans!
Läs mer om Crash Kitty och OIOI-konceptet HÄR!!!

PSSSSSSST...
Från OIOIs internationella sajt kan du beställa grejer ur kollektionen till Sverige. Kolla HÄR!

Oväntade saker i en bebisfabrik

2009-07-01T18:23:00.001+09:00

Jag var beredd på illamåendet. Att magen tidigt poppade ut var ingen surprise. Inte heller att varje natt plötsligt inkluderade minst sju besök till damrummet. Humörsvängningarna, de ofta väldigt skruvade drömmarna och allehanda tvångstankar var väntade.

Men sen dök det upp några bonusar.

1. DREGLET

Om natten saliverar jag som en hund. Jag VAKNAR av att jag ligger i en pöl. Jag vänder kuddarna flera gånger varje natt, och ibland har jag lyckats gå varvet runt med mina två kuddar och hamna återigen i en gammal pöl.

På morgonen är ena kinden täckt av torkat slem. Inte. sexigt.

2. NOLLTOLERANSEN MOT DOFT

Vi har ett tredje världskrig hemma i skokartongen, jag och Beats. Det handlar om dofter och vad han får och inte FÅR äta. Beats älskar ramen, den där stabbiga nudelsoppan gjord på kött och fett och stärkelse som alla japanska gubbar älskar. Helst toppar han den med vitlök. Och det är DÅ jag dör. Jag kan känna vitlöken på mils avstånd. Mitt innanmäte vänder sig ut och in. På riktigt. Jag klöks. Som tur är så är Beats världens bästa och dissar vitlöken för husfridens skull.

Rullbandsushi är ett nono. Luktig fisk som passerar förbi i all sin slemmighet. Uteslutet.

Min näsa bråkar också med snälla dofter. Jag köpte en bodybutter, Cocoa-smaken, på Body Shop. Den framkallar kräkkänslor. EN GOD BODYLOTION?!?! Hade en hudvårdsserie från LÓréal innan som också fick mig att vilja dö.

Mamma tipsade tidigt om att jag inte skulle använda min parfym, för risken är stor att man sen aldrig vill se den igen. Det råder följer jag.

3. ETT METRONÄT I DEKOLLETAGET

Jo men tjena. Här har man gått och längtat efter den svällande bysten. BOMBERNA! Att för en gångs skull kunna pusha upp lite och fresta min karl med en urringning så djup att den går bortom hans vildaste fantasti.

Och så kommer dom. Kompletta med ett RUTMÖNSTER! Blå linjer precis överallt, kors och tvärs och fram och tillbaka.

4. ACNESKÄGGET

Finnar är aldrig kul, men extra avskyvärda är de när de sitter likt en SKEPPARKRANS under käklinjen. Samt på kinderna och gör ont ont ont.

5. BITCHIGHETEN

Jag är så ARG! Nästan jämt. Jag vill slåss och skrika fula ord. Okända människor kan få mig att vilja gå besärk och Beats är så hårt ansatt att jag flera gånger i veckan i full ånger bönar och ber jag honom att hålla skilsmässoansökan. "Det är bara en FAS älskling. Det är inte JAG utan liksom någon annan som är dum" snyftar jag. "Det är ju bara det att jag känner mig så FUUUL och allt är FEEEEEEEEL uuuääääähhh.."

Eller snyftar och snyftar... Jag TJUTER. Jag hulkar och tårarna sprutar bara minsta lilla. Det är så lite som krävs för att ridån ska gå ner.

Men tårarna är åtminstone inte skrämmande. Det är ilskan. Jag är så JÄVLA FÖRBANNAD dagligen att jag nästan borde förses med utegångsförbud. Står någon i min väg - GRRRRR! Strular datorn - AAAAAAARGH! (Ni ska se utbrotten när pause.se-tekniken bråkar). Missar jag bussen - HJÄRTATTACK!

Att jag blivit klumpig och tappar allt jag rör vid gör inte saken bättre. Särskilt INTE som att det är en prestation motsvarande ett aerobicspass att plocka upp spillet från golvet.

Jag är inte alls moderlig och lugnt och sinnlig och vacker. Jag är så jävla ARG!

PS. Ni som klickar in och vill läsa om coola happenings i Tokyo, hoppa över bebisinläggen. De måste få finnas - herregud, bebisen är ju ALLT jag tänker på just nu! Ha tålamod mig mig kära ni...

Att klä Jumbo ♥

2009-07-01T18:22:00.000+09:00

Att klä min nya hydda är en utmaning. Propotionerna är inte vad jag är van vid. Någon slags spolform med elipse runt buken. Hela TORSO har expanderat, alltså inte bara magen. Jag är en en enorm torso med små pinnar som bihang.

Jag har varit ute och kikat lite på rean, men blir mest bitter. Överallt ser jag fantastiska, midjehöga shorts med blomstermotiv eller små nitade jeansshorts som bara skriker efter att bäras till en vit t-shirt à la min bloggkollega Fashion Flash-Karoline. Det lockas med tubklänningar och skyhöga klackar som skriker GALA! Jeansen är urtjusiga. Topparna midjekorta.
Väldigt lite känns aktuellt för en flodis med megabuk och fyrkantiga klossfötter.

Men tacka vet jag de stora kedjorna! Där handlar jag BAS. Och internationella storlekar.
Denna vecka har min garderob försetts med: persikofärgad bomullskofta med blektryckta blommor från Zara, grå denimleggings med zip från H&M och promenadvänliga puderrosa jazzskor från H&M.
Det är jag nöjd med!

JULY 1st - shu uemura x moyoco anno = TRUE ♥

2009-07-01T18:20:00.001+09:00

(Foto: www.shu-uemura.co.jp)

Imorgon lanseras det sagolika samarbetet mellan shu uemura och mangaartisten/skönhetsexperten Moyoco Anno (bilden). För shu uemura har Moyoco Anno skapat en serie tjejer som hon kallar Tokyo Kamon Girls. Varje tjej har sin personlighet och story, och har dedikerats en egen Cleansing Oil. Den limiterade kollektionen rengöringsoljor är så snygg att ögonen tåras! Ett vanity case att dö för och en serie specialdesignade borstar finns också att lägga vantarna på (jag vill ha väskan, nedan, men 27 300 yen, nja...) Samtidigt hålls t.o.m 12 juli en Tokyo Kamon Girls-utställning på våning B3 i Omotesando Hills, PLUS att shu uemura slår upp portarna till sin nya butik i Omotesando Hills (våning 1, ut mot gatan).

Beautynistas - brace yourselves! Tomorrow, July 1st, is LAUNCH DAY for the shu uemura collaboration with manga artist/beauty wizz Moyoco Anno (when not drawing manga, Moyoco writes columns on beauty in Japanese glossies). The limited collection is called Tokyo Kamon Girls, and includes the full range of cleansing oils in exclusive, Anno-designed bottles (each Tokyo Kamon Girls has her own bottle which reflects her made-up character), a serie of shu uemura's famed brushes and a vanity case to die for. Until July 12th, an exhibition is held in Omotesando Hills (3BF), celebrating Moyoco Anno's Kamon Girls. Also, don't forget to pop by shu uemuras brand new shop in Omotesando Hills, on ground flooe, facing Omotesando. Alright, 1 2 3 - let's go bananas...

GRATTIS LOVELILOVELIOVE!!! ♥

2009-06-29T18:18:00.000+09:00

Idag fyller världens mest älskade och avgudade och mest fantastiska älskling år. Jag har uppvaktat på sängen med lite punklitteratur (Please Kill Me om sena 70-talet NYC-punkscen) och urtjusig militärjacka i vindtyg från Zara som jag hoppas att födelsedagsbarnet vill modella på bild sen.
I afton firar vi med italiensk mat och utsikt från 47e våningen på Michelin-krogen BICE i Shiodome. Funderar faktiskt på att unna mig ett halvt glas champagne. Typ två sippar - det kan väl inte vara farligt??

UPPDATERING: Hmm, verkar inte som att två glas sippar är helt riskfritt heller, och jag är en mes och vågar inte ta risker. Blir att fira Beats med cola dårå! Så nu kan ni som satte morgonkaffet i halsen av skräck chilla!

Little Miss Doing No Good

2009-06-29T18:16:00.001+09:00

Jag. går. bananas.
Det är som att gå runt i en satans gryta! Jag känner mig tusen kilo tung och mitt flås är på samma nivå som en 90-årig storrökande HUND! Tre steg och jag tror att jag ska svimma. Det är full tantvarning. Jag får ha vilopauser var femte minut och ibland hör jag hur jag ANDAS så där högt och småäckligt.
Mina anklar har blivit feta stockar och fötterna är är enorma, fyrkantiga klossar. Jag får i dagsläget inte på mig mina vanliga skor.
Flåset och tröttheten och utslagenheten går tyvärr också ut över mina intellektuella prestationer. Jag orkar inte jobba som vanligt, och jag som tänkte lämna en artikel till Damernas Värld innan veckans mitt. Känner mig som en amöba som bara fläskar runt och uträttar nada.
Åh om det bara kunde bli november så liten bebis kommer ut och låter min kropp återgå till det normala!!! Alternativt att klimatkrisen svingar sitt trollspö och förvandlar sommar-Tokyo till ett 15-gradigt paradis med torr, frisk luft.

VÄRMEBÖLJA & MJ-NOSTALGI

2009-06-26T18:13:00.000+09:00

Vilken chock att vakna i morse till beskedet om MJs död. Hur kommer det sig att det verkar omöjligt för de riktigt stora ikonerna att åldras? Det är liksom skrivet i stjärnorna att de måste gå ur tiden tidigt. Ödet hittar alltid på ett sätt för dem att tidigt dö och istället bli legender.

Michael var min största idol under 80-talet. Så klart. Jämte Madonna. Så klart. Och Kylie och Whitney Houston. Man hade ju VINYL på den tiden förstår ni barn, och hemma i musikrummet spann jag Thriller och Bad och dansade som en sjövilde. ALLA i lågstadieskolan ägnade varenda rast åt att träna moonwalk. VARENDA! Sen moonwalkade man där hemma på parketten framför mamma och pappas vinylspelare. (Parkett var för övrigt ett måste för 80-talets populärkultur. Utan den var både moonwalk och breakdans hopplöst.)

Han var inte särskilt wacko på den tiden, Michael. Tror väl att han var runt 27 när han officiellt blev min idol. Det var när vi flyttade från London till Sverige som jag tog mina första trevande steg i popvärlden (att jag i London brukade bli skjutsad till skolan av Brian May i Queen och frekvent busade med Freddie Mercury fattade jag ju inte vidden av då. Svensktoppen, som man ju kunde spela in när man besökte Sverige, var mycket bättre, och tålde att lyssnas på om och om igen tills det var dags för nästa besök i Sverige).

Han var faktiskt ganska snygg som ung, Michael. En liten blöt lock i pannan och skarpa kindben. Fast allt fokus var på dansen. Senare, när han började med det där greppet i skrevet, trodde jag att jag skulle DÖ av genans. Det där kan jag ju inte härma! I alla fall inte när mamma och pappa såg.
Det var ju liksom REDAN PINIGT nog att min andra idol, Prince, valt att posera NAKEN på ett skivomslag. Man vill ju inte vara ett sånt där PERVO som lyssnar på ÄCKELGUBBAR, fnisfniss.

Michael Jackson är en sån person som man aldrig riktigt kunnat fatta finns på riktigt. Han känns mer som en seriefigur. Att tänka att det bakom låtarna, dansen, kostymerna och det konstiga ansiktet och alla pedorykten finns en livs levande person av kött och blod är svårt. Föreställ er Michael jacksom kissa! Det går inte.
Och nu är han ur tiden. Jösses, han kanske återföds som Baby Beats?!?!

Här i den riktiga världen, långt långt från Hollywood, stånkar jag mig fram i 30 graders värme. Jag har hämtat upp mitt nya presskort på Foreign Correspondents Club Japan, och nu äter jag lunch på M Café Chaya i Ark Hills. Idag algsallad, marinerad sparris- och broccolisallad, brunt ris, misosoppa, gazpacho OCH sojalatte med vegan-Madeleine. Allt vegan och makrobiotiskt. Inte konstigt att vår lilla bebis är en bjässe för sin ålder, jag ger den mängder av bra käk varje dag. Jag skulle gärna öppna ett café med sådan här mat i Stockholm. Orkar inte fler hälsotallrikar med trött bulgur och keso. Skulle ni äta hos mig då?

Nu ska jag försöka samla min värmeskadade hjärna och jobba lite. Sen blir det grillkalas på Mias takterass. Hurra!

BEAUTY HERE & NOW! (enligt mig) ♥

2009-06-25T18:05:00.003+09:00

Snodde en lista från min fellow gravida bloggkollega Stina-Lee. Här har ni mitt badrumskåp just nu.

HÅR
Shampoo: L'oréal Intense Repair
Balsam: Inget, använder inpacking vid varje tvätt. L'oréal Intense Repair
Hårinpackning: Se ovan!
Torrschampo: Nej
Hårprodukt: Typ tusen! Spray: Matrix Freezing Spray, glosspray: TIGI S Shiny Happy People, mousse: WELLA System Professional Volume Magic, supervolym: Schwarzkopf OSIS Dust-It, lockprodukter: diverse från TIGI Curls Rock etc etc...
Hårspray: Matrix Freezing för strong hold, någon från japanska Schwarzkopf för lätt fixering, TIGI Catwalk Enviro Shape när det är fuktigt utomhus
Lock-/plattång: Panasonic (lock), Fudge (platt)

KROPP
Duschcreme: Dove Fresh (grön flaska, köpt i Kina)
Bodypeeling: Avocado Scrub från kinesiska LIMI (köpt i Beijing)
Bodylotion: Just nu L'Oréal Sublime Bronze steg-för-steg BUS. Annars en aloe vera-lotion jag köper på LOFT i Shibuya.
Kroppsprodukt: L'Oréal Sublime Bronze för färgen, Weleda kroppsolja för bebismagen
Solskydd: Inget på kroppen (fyyyyyyy!)
Parfym: Marc Jacobs DAISY
Deodorant: Dove, den gröna

ANSIKTE
Ansiktsrengöring: Green Tea-mousse från kinesiska LIMI
Ansiktsvatten: Inte varje dag, men ibland shu uemura phyto black
Ansiktscreme: shu uemura phyto black-serien, fast nu i solen en lättare gel från Estée Lauder, HydraComplete + Idealist för att dra samman porerna
Nattkräm: shu uemura phyto black serien (essence + night crème)
Ögoncreme: Dior HydraAction
Ansiktspeeling: Good'ol ACO!
Ansiktsmask: Green Tea-mask från kinesiska LIMI för fukt, aloe vera lermask från Forever Living för djuprengöring

MAKEUP
Primer: shu uemura UV shimmer base mousse (ger SPF plus skimmer)
Concealer: Bourjois
Foundation: MAC Studio Fix foundation, både som crème och puderfoundation
Rouge: Japanska Ettusais + Bourjois Vintage Rose D'Or
Bronzingpowder: shu uemura
Mascara: RIMMEL Great Curl fibermascara
Ögonskugga: Guldbeige, skimrande från shu uemura
Ögonbrynspenna: RIMMEL
Ögondroppar: -
Läpprodukt: Helena Rubenstein Collagenist Lip Zoom, gör läpparna, ehum, yngre
Läppstift: Rött från FACE Stockholm, rosa och bruna från shu uemura
Läppglans: Liptint i Petting Pink från MAC, knallrosa plumpinggloss från MAC eller ett beige från shu uemura
Nagellack: Anna Suis rosendoftande, MAC, OPI m.fl m.fl. RIMMEL topcoat.

KONKATSU - LET'S GO MARRIAGE HUNTING!!

2009-06-25T18:04:00.000+09:00

Att äktenskapet är en het potatis i Japan är ingen nyhet. För många är det mest ett praktiskt arrangemang. En hane som drar in pengar och ser till att familjen har tak över huvudet, och så en hona som är vacker, duktig på att organisera hem och barn, samt gör en sjuhelvetes bra bentobox för mannen att visa upp i lunchrummet på Toshiba eller Mitsubishi.
För andra är äktenskapet den enda vägen ut ur Japan, och japanska tjejer flockas kring västerländska män i hopp om en framtid bortom Japans strikta sociala etikett och förväntningar. Rik och vit är kraven.
För ganska få är äktenskapet en fråga om att viga sig åt den man är upp över öronen kär i och vill leva resten av sitt liv med.
Äktenskapet i Japan är ofta hemskt oromantiskt. Inte alltid, men ofta.

Någon gång efter 25 börjar det hetta till. Det är dags att hitta en lämplig gemål. Ens attraktion störtdyker för varje år, och redan vid 30 är man som ogift något av en surnad leftover.
Det är inte ovanligt att en 25-30-årng en morgon vaknar och där och då bestämmer sig: Om ett halvår ska jag vara gift!
Det är startskottet på en mycket strategisk jakt. Jakten på äktenskapet.

Det finns en hel industri som livnär sig på jakten på äktenskapet. Över hela Japan förmedlas det kontakter. Det ordnas massdejter, gokons, där lämpliga tjejer och killar presenteras för varandra. Ofta är det tema. Fem finanskillar ska träffa fem tjejer som lagt in önskemål om just finanskillar.

När det gäller val av make är de flesta tjejer rörande överens. Viktigast är att han är rik. Få tjejer suktar efter en karriär, och även om hon hade velat är det nästan omöjligt att i Japan kombinera jobb och familj, så det är viktigt att karln kan trygga familjens framtid.
Status ska han ha. Det är viktigt. Om man sedan blir förälskad i honom eller inte är sekundärt. Den äkta makens främsta roll är försörjare, inte eldig älskare. Sådana kan man hitta på annat håll.

Männen däremot drömmer om en "cute wife". En söt, välklädd flicka som kan ge honom väluppfostrade barn och ett trivsamt hem att ta sista tunnelbanan hem till varje kväll. Attitydtjejer med drömmar om att förverkliga sig själva och göra karriär göra sig icke besvär. Hennes ambitioner bör sträcka sig till att göra kvarterets bästa bentobox till sin make och hålla huvudhåret välvårdat och kroppshåret borta.

Att söka äktenskap är som att söka jobb. Det är viktigt att hitta någon med liknande förväntningar. Önskar en man en kvinna som bidrar till inkomsterna medan hon vill vara fulltidshemmafru är det bäddat för kaos. Och flirten på krogen är riskfylld. Tänk om man dejtar och så finns det inget äktenskap i sikte och vips är man 30 och en så kallad "Christmas Cake" som stått och ruttnat sen den 25:e födelsedagen! Kärlek och äktenskap är väsenskilda i den hårda, moderna världen.

Nej, allt fler tar äktenskapsjakten på största allvar. Och i det senaste årets osäkra ekonomiska läge är jakten hetare än någonsin. Att flumma är ute - att säkra framtiden är inne! Efter många års trend där allt färre gifter sig är det åter inne att ta förnuftet till fånga och skaffa sig en äkta hälft. Det gäller att plocka upp de få karlar som fortfarande har fast jobb och en fet bonus att kamma hem varje år.

Natsuko berättar ofta om hennes kompisars framgångar och motgångar inom äktenskapsjakten, konkatsu. Hon har några vänner som lägger all ledig tid på att hitta den rätte. Det ordnas middagar som liknar rena arbetsintervjuer där CV's innan dejten mailas fram och tillbaka. Killar går på matlagningskurs för att komma i kontakt med tjejer. Killar med lågstatusjobb göra sig dock icke besvär. Det är tjejernas marknad - har en kille inga cash på banken eller ett ansett jobb så är det sayonara. Å andra sidan är en tjej inte mycket värd utan sin skönhet. Fast det är väl inget unikt för Japan.

Natsuko har lovat att presentera mig för några av de mest ivirga äktenskapssökarna i hennes bekantskapskrets. Jag tänkte följa dem och på sikt koka samman ett reportage. Förhoppningsvis får en svensk, redan gift, journalist kika in på de där middagarna och matlagningskurserna.

Men Natsuko själv är inte intresserad av den organiserade jakten på äktenskapet. Hon hoppas, precis som de flesta av oss, att en dag snubbla över den stora kärleken och se vart det leder. Fast en japansk kille vill hon inte ha. De har ofta för snäv världsbild för en globetrotter som Natsu. Dessutom är skrämmande många kvar i 50-talet och ser sin framtida fru vid spisen. Och så är de ju så dåliga på att vara romantiska, de japanska killarna! En flaska sake ska in under den vita salarymanskjortan innan komplimangerna kan ta fart. Vi ska inte ens gå in på arbetstiderna. Och är han väl ledig så vill chefen spela golf.

Men trots sin dröm om en europeisk man undviker Natsuko den köttmarknad som går under namnet Roppongi. Alltför många är de stackars japanska tjejer som i sin desperation efter en icke-japansk man beger sig till nöjesdistriktet Roppongi för att fiska bland utländska affärsmän. Och de männen skulle jag inte ens ta i med tång. Hybris över den plötsliga uppmärksamhet som det innebär att vara vit man i Tokyo och plufsiga av all öl de drar i sig under sin erövringståg i Roppongi. Och då är det INTE äktenskap som ska erövras. Men det är en annan story.
Först ska vi få klart för oss storyn om 2009's största trend i Japan - konkatsu, the hunt for marriage.

Watch this space...

PS. Foto från en tv-serie med just namnet KONKATSU!

MIN BÄSTA LUNCHHEMLIS ♥

2009-06-25T18:03:00.000+09:00

När Lina var i Tokyo hittade vi vad som kan vara det ultimata lunchstället. Mitt i Harajuku ligger en oas med fantastiskt japanskt krubb som teppanyaki och okonomiyaki, en superb uteservering, typ gratis öl och priser så låga att vem som helst kan frossa kungligt.
HÄR får du reda på vilket smultronstället är... OMISSBART, ni har mitt ord!

SMINK SOM PALLAR HETTA

2009-06-25T18:01:00.000+09:00

Foto: Lina Eidenberg för Tiogruppen/Urban Research Stores Japan

Flera stycken har frågat om jag har några tips på hur man sminkar sig när luftfuktigheten går upp emot 100%. Sanningen är väl tyvärr att det är no mercy som gäller. Allt rinner och smälter och geggar sig.
Men lite kan man göra för att behålla ansiktet.

1. Använd en superlätt fuktkräm, gärna av geltyp. Shu uemura Deep Sea är suverän. Feta antiagingkrämer är ett nono. Sminka dig inte förrän alla kräm sjunkit in.

2. Grunda med en primer. Då sitter sminket bättre. MAC har jättebra Prep + Prime.

3. Puder VS foundation = pest VS kolera. Puder kakar sig, foundation rinner. Jag löser det genom att bara lägga tunt med foundation och fixera med några borstdrag puder, även över kinderna. Om pudret börjar "ätas upp" så är det bättre att torka av det och lägga på nytt än att pudra över det svettiga.

4. Jag går ingenstans utan blotting papers, alltså små pappersark som absorberar oljan. Finns billigt på varenda drugstore ( i Sverige bland annat hos Make Up Store).

5. Jag har själv inte testat den, men Clinique har en foundation som man ska kunna ha när man gympar. Tror den heter workout wear eller liknande. Den borde även palla sommarhetta och fuktchock? Någon som provat?

6. Annars är MATTIFYING nyckelordet när du köper foundation, även om du normalt är en torris.

7. Jag tycker INTE att mineralpuder funkar i fuktan, men det är kanske bara jag? (Jag har ID)

8. Testa istället ett puder som absorberar olja. MAC har Blot Powder. Det täcker inte, utan fixerar snarare. Perfekt ovanpå din mattande foundation, eller till och med över pudret (och som vanligt älskar jag MAC Studio Fix).

9. Vattenfast mascara är självklart. Fibermascaror pallar trycket bra (men bada inte med dem, då åker ALLT av). Mina favoriter är KOSÉ Marvellash och Rimmel Great Curl (finns inte i Sverige). FiberWig är också bra, finns på KICKS.

10. Sist men inte minst - undvik att peta dig i ansiktet. Risken är stor att man drar upp en autobahn genom sminket. Och så går vi lääääääänge på varuhus med AC...

Och så ett hårtips...
För mig gäller bara TIGI Catwalk Enviro Shape spray när fuktan hotar med frizz och helvete!

OBS! Eventuella smartasskommentarer om att smink borde bannas helt på sommaren - denna artikeln är för oss som vill köra på precis som vanligt. Det är urban makeup, inte beach. Oki?

Anledning att fira ♥

2009-06-24T17:59:00.000+09:00

Igår firade vi med middag på mysiga Monsoon i Daikanyama. Anledningen var att en av Beats bästa kompisar från Sverige ser ut att ha fått jobb här i Tokyo. PÅ SAMMA AVDELNING som Beats! Eeeeeeeeeeh, sannolikheten är HUR STOR av två polare från Skåne hamnar vid skrivborden bredvid varandra i Tokyo?!
Gustav har suttit i två dagars intervjuer och presentationer, och går allt vägen joinar han min gubbe redan till hösten. Man kan såklart inte vara helt säker innan han väl sitter där i SONY-skrapan i Shinagawa, men...
Gubbarna var givetvis helt till sig och försökte greppa situationen över några öl och vietnamesiska vårrullar. Blir så glad för min älsklings skull! Och SOTIS! När ska mina tjejer komma hit och bli mina närmaste kollegor?? Vavavava??!! TJEJER KOM HIIIIIIT! Om längtan kunde döda...

Jag firade i klänning från Zara, jeansjacka från Topshop, skor från VanityBeauty i Shibuya och väska från Scardia.

Nu ska jag återgå till dagens jobb - ett reportage till Damernas Värld om tre svenska kvinnor som gör karriär i Japan. DET ska ni inte missa om ni funderar på att söka er utomlands. Flaggar som vanligt när numret landar i butik!

Jag översatt till Italiano ♥

2009-06-24T17:58:00.000+09:00

Hittade nyss en artikel jag skrivit för VICE Magazine översatt till italienska på VICE Italiens sida. Det är texten om den japanska, humanoida tjejroboten Saya (vars yttre skapats av en kille som till vardags gör realdolls, alltså lifesize-dockor i plast att xxxx:a med).
Mycket festligt. Kan man nu säga att "Maria Ahlgren är en firad skribent som blivit översatt till flera språk"??

Sleepless in Tokyo

2009-06-23T17:57:00.000+09:00

Det här är fullständigt hopplöst. Människan kan inte sova! Jag borde var helt slut och färdig om nätterna, ändå bara ligger jag där och läser och läser tills solen går upp och jag med den.
Idag är en sån dag när jag bara vill gråta. Orkar inte mer. Orkar inte att aldrig få sova.
Orkar inte heller värmen och fukten och den satans regnperioden som gör att alla skor möglar och att handdukarna aldrig torkar. Bara att gå utanför dörren är en prestation. Jag flåsar och stånkar som en 200-kilos gammal människa. Ett råd - var ALDRIG gravida i fuktiga, tropiska klimat. Man är slut som det är, och fuktluften är mördande.
Nä fy fan, jag vill bara stänga in mig i en ljudisolerad AC-lägenhet med en sömntablett och för en gångs skull få sova mer än en halvtimme i sträck.

Snyft snyft

Mina första muttijeans ♥

2009-06-22T17:56:00.000+09:00

I Sverige finkammade jag varenda stor butikskedja i jakten på mammajeans i stuprörsmodell, men icke. Pösigt och gärna bootcut ska det vara. Mammajeansen är liksom även mastodonta över KNÄNA och vi ska inte ens börja på låren... BUT WHYYYYY? Vi har väl ingen bebisbula på knäna eller? Inte heller blir man omvänd och börjar gillar megabootcut bara för att man ska få bebbe.
Därför blev jag så glad över Vero Modas jeansleggings. De är lite grövre än andra denimleggings, och känns som riktiga jeans. Enda skillnaden är att hela midjan är resår. Älskar dem!
H&M, Polarn&Pyret, Lindex och ni andra - BAKLÄXA!!! Vero Modas mammaavdelning får också bakläxa - de här leggingsen är ordinarie kollektion.
Det var en studie i JÄVLIGHET att leta mammabyxa.

PS. Dessutom är de flesta mammaavdelningar mest fokuserade på toppar, och det är lite onödigt eftersom man ju, i alla fall innan man är superhöggravid, kan ha vanliga tunikor och längre tröjor. Det är sjyssta byxor vi vill ha!!!

PS2: Igår hade jag mina gamla jeans. De brukade vara mina slappejeans. Mina baggisar. Nu är de mina ålskinn. Så kan det gå flickor!

√ - Nytt streetstylemagasin à la Tokyo ♥

2009-06-22T17:54:00.001+09:00

Ni som såg Henrik Schyfferts tv-show BIG IN JAPAN kommer kanske ihåg Banal Chic Bizarre, det Tokyo-baserade klädmärket som de svenska killarna samarbetade med kring en krage.
Shun Nakagawa och Ayano Ichige startade BCB 2002, helt färska från high school. Idag har de självlärda små genierna två butiker, en tidning samt säljer i flera inflytelserika affärer.
Senaste projektet är tidningen √ (uttalas ”root”, eller på japanska, ”loot”). Magasinet är en orgie i streetstyle och undergroundfashion. Ett måste-blädder för alla som gillar japanskt mode!
Plocka upp på butiken ADD i Harajuku (3-20-1 Jingumae).

Nu vet vi!

2009-06-22T17:51:00.002+09:00

Nu vet vi vad det är för en liten sort som kommer till oss i november! Men jag håller er på sträckbänken lite till, he!

GLAD MIDSOMMAR ÖNSKAR TOKYO ♥

2009-06-21T17:50:00.000+09:00

En dag för sent önskar jag alla kära bloggläsare en riktigt glad midsommar!
Vi firade på riktigt svenskt manér hemma hos Maja och Daniel, som ordat så fint på sin altan. Eller åtminstone halvsvenskt - kvällen slutade med att en flaska sake gick laget runt (inte för mig förstås).
Men jag busade loss lite ändå och festade på gravad lax, min älsklingssommarmat (och därför givetvis ett gravidnono...).
Tack alla för superhärlig dag och afton! Och återigen - jag konstaterar chockat att man behöver faktiskt ingen booze för att ha skoj på kalas.

Geisha girl summer fashion ♥

2009-06-19T17:48:00.001+09:00

En sak jag älskar och respekterar med Japan är folkets stolthet över sitt kulturarv. Läckrast är alla unga pinglor som springer runt i kimonos, eller ännu oftare den mer vardagliga yukatan. Så himla feminint och dolly! Tygerna är fantastiska, modellen är smickrande (men obekvämt med tight obi-bälte runt magen) och man trippar så sött i geta-tofflor.
Nya numret av tjejbibeln CanCam har dedikerat ett helt modereportage åt sommarens hottaste kimonotrender, komplett med guide till vilken nail-deco som passar bäst till, och vilken frisyr som lyfter looken. Det finns också steg-för-steg till olika rosetter för bältet, shoppingtips på accessoarer samt stiltips för pojkvännen.
Visst blir man inspirerad?!
Vad säger ni tjejer, ska vi ta och damma av den gamla folkdräkten och pusha in den i modets värld?? (Jag röstar nej. Tyvärr. Sverigedräkten är det mest osmickrande plagget någonsin. Får man säga så på självaste midsommarafton???)

Bakom mina solglasögon...

2009-06-19T17:46:00.000+09:00

Dagens - klänning och tights Vero Moda, Converse, brillor Love Drug Store, halsband Dior vintage, datorväska Gina Tricot och väska Marc by Marc Jacobs!

...vill man inte titta idag.
Natten var ett totalt inferno. Jag är ju världens insomniac och sömngångare och en allmän katastrof när det gäller nattliv. Och med jetlag är det om möjligt ännu värre.
Jag somnade halv sju i morse. Och gick upp kvart över åtta. Är helt finito. Läste böcker, var uppe och fixade naglarna, åt nattmat och ägnade mig åt alla tricks i boken, men inget funkade. Trodde att det skulle gå bra eftersom det var tredje natten tillbaka i Japan, och de första två nätterna tog jag sömntablett för att komma i fas. Men jag ska helst inte ta sömntablett oftare än varannan natt, och utan stödkäppen misslyckades jag totalt.
Det är verkligen hemskt att vara insomniac. Jag avundas folk som kan sova. Det är min högsta dröm. Att inte känna ångest timmarna innan det är dags för sängen vore fantastiskt. När jag tar medicin funkar det jättebra, men de andra nätterna - usch!
Klockan är nu halv fem på eftermiddagen och jag har redan ångest inför aftonen. Ska ju på ultraljud i morgon förmiddag och sen stor midsommarfest dagen lång, så VILL inte vara zombie.

PS. Eventuella besserwissrar som nu känner för att kommentera att jag tar medicin trots att jag är gravid - gör det inte, snälla. Det är noggrannt diskuterat med läkare och inget jag tar för skojs skull.

The Daily News ♥

2009-06-18T17:40:00.002+09:00

Klockan är nära läggdags här i Tokyo, och jag tänkte avrunda dagen med att sammanfatta dagen.

DAGENS AGENDA
Har jobbat med julinumret av shu uemuras internationella trendmagasin TSUSHIN hela dagen (är deras skönhetsredaktör för er som inte vet, och göra varje månad trendrapporter från Tokyo). Blir ännu ett kanonnummer med en koll på de knasigaste fynden just nu i den japanska skönhetsvärlden, intervju med Nobu från redan kultförklarade NUDE JEWELRY, hårstilarna som kompletterar kimonotrenden, det senaste på naildeco-fronten och massa annat som jag grävt fram. Mitt jobb är fantastiskt!
Fick också respons på två artiklar som kommer i Svenska Dagbladets helgbilaga senare i år som var FANTASTISK. Det var två reportage som Lina och jag gjorde, ett om mode och ett om mat, och båda fick toppkritik. Lina och jag är bästa teamet. På riktigt. Redaktörerna blir jämt saliga av våra jobb. Klart de blir - jag och Lina är totalt kickass! HÖR NI DET, NI REDDISAR SOM ÄNNU INTE ANLITAT OSS?????
Maria Ahlgren och Lina Eidenberg är Sveriges vassaste reportageteam.

DAGENS LOOK (överst)
Känner mig tjock. ÄR tjock. Gömde mig i blommig bohoklänning från Zara. Till det jeansjacka från Topshop, Converse, fina armbandet från Tjallamalla och en trevlig granitgrå ögonskugga från shu uemura.

DAGENS KÄRLEK
Min nya Macbook Pro är underbar. Den söta skrivbordsbilden har jag hämtat på MILKFEDs hemsida. Har fört över alla filer från gamla datorn och organiserat in allt i prydliga foldrar. Vilken nystart! FREEEESH!

Nu nanna!

Nighty night,

Från Tokyo med Kärlek

MANGA x MODE i VOGUE NIPPON ♥

2009-06-18T17:35:00.000+09:00

Vilka underbara sidor som fyller nya VOGUE Nippon! Temat är manga möter mode, och både mode- och skönhetssidorna är en färgsprakande fest inspirerade av anime och tecknade dreamgirls. En modestory är plåtad av svenska Andreas Sjödin - all heder!
Infogat i tidningen finns en liten mangatidning, och i en mangastripp har bland annat Karl Lagerfeld och Claudia Schiffer integrerats. Älskar lekfullheten! Kolla bara marionettdockan som föreställer Coco Chanel inkarnerad i mangaform, skapad av Kung Karl himself! Bless.

Som jag skrev om förra veckan så har ju VOGUE Nippon på Comme des Garçons Rei Kawakubos initiativ öppnat en fysisk butik, Magazine Alive i Aoyama, som ska återspegla det vi ser på tidningssidorna. Bland annat kan du lägga vantarna på limiterade t-shirts där olika konstnärer tolkat in modepersonligheter som Donatella Versace, Gisele, Coco Rocha, Marc Jacobs, Heidi Slimane och självklart Karl L i sina motiv.

Så här ser några av finingarna ut.

Jag älskar mest porträttet av Coco Rocha;

Hela projektet är en dröm. Mode, skönhet och popkultur i en enda stor happy family!