Fredagsmisär som mot alla odds blev fredagsfest

Fredagen var MISÄR. Här är några anledningar...

1. Känner mig så himla ensam och utan fotfäste i min nya värld. C bara jobbar och jag känner typ ingen. Jag har ju min fina tjejer Anna och Åsa, men de har varit bortresta och varit bokade på alla möjliga och omöjliga sätt senaste tiden, och förutom dem har jag inga kompisar man bara ringer spontant och chillar med. Är så trött på mitt eget sällskap att jag knappt orkar se mig själv i spegeln.
2. Hatar att vara frilans. Hatar att vara käck och smöra för en massa redaktörer och försöka övertyga dem om att de ska anlita mig när jag är inne i värsta självförtroendedippen och inte ens kan övertyga mig själv om att något jag gör är bra. Hatar att inte ha någon "partner in crime" att bolla idéer med och peppa med och svära ihop med när någon redaktör är snorkig och man känner sig minst i världen.
3. Fick reda på att ett jobb jag hoppats på så mycket att jag trodde jag skulle spränga tummarna så hårt jag höll dem inte blev mitt pga av att jag inte kan japanska. Det var ett jobb för H&M när de startar upp i Japan, och det kändes så... perfekt. Jag sörjer verkligen det jobbet trots att det aldrig blev mitt.
4. Var hos frissan i fredags. Han kunde inte ett ord av den engelska som utlovats i annonsen, och resultatet blev att jag klev ut alldeles för korthårig, tunnhårig och tantigt uppklippt. Räcker det inte med att jag är lessen, måste jag vara fulast i stan också?
5. Det var fredagskväll, veckans festligaste vecka när man ska smälta veckan med hjälp av vänner och vin, och jag satt själv i vår pyttelya och slösurfade på nätet (jag kan som sagt inte se tv pga språkbarriär), och tittade ut genom rutan på ett tokyo som puttrar och lever och grät för att jag är så ensam och inte är med där ute i den fredagsfestliga neonstaden. Klockan var nio och inte ett tecken från mannen, och jag började fantisera om vad jag vill göra med kawai och yoshihara och de andra i c's team som jobbar hela nätterna och tar honom med sig. Det är DERAS fel att jag är ensammare än en pestsmittad nästan jämt.

MEN..... När misären var på topp och all mascara befann sig nere i munhöjd (och jag låg på soffan i mjukisdres och bara stirrade på samma fläck i taket) ringde luren.

JAG: (snyft) Hallå?
C: Hej älskade! Duuu, vi ska till Park Hyatt nu.
JAG: (Tänkte att han skulle på after work-drinkar med kawai och gänget och att min loneliness skulle sträcka sig låååångt in på småtimmarna). Mmhm, okej.... (snyft)
C: Så sätt på dig finkläderna nu, jag hämtar dig i en taxi om en halvtimma.
JAG: Vaaaa? Vadåå, ska vi... jag...?
C: Japp, jag tänkte att vi ska fira lite. Sätt igång nu och gör dig fin!
JAG: Å älskling (glädjesnyft), how I love you.
C: Och jag dig. Jag ringer när vi är utanför.

Det var som i en romantisk film. Jag torkade bort allt mascarakladd och la i rekordfart en ny make, stylade min nya tantfrissa till det bästa, bytte mjukisbyxorna (mannens i XL) mot en piffig liten partyblåsa och morgontofflorna mot mina högsta klackar, haffade lilla aftonväskan och slängde mig om halsen på min man så fort jag såg den gula bilen på vår uppfart, farligt nära att gråta igen.
En halvtimme senare satt vi 52:e våningen på Park Hyatt (japp, Lost in Translation-baren, den är såååå stylish), drack Bellinis och mumsade pizza och frukt.

Min älskling är den bästa, vad gjorde jag i ett gammalt liv som gav mig karma att få honom? Fredagen som kunde ha blivit dagen då jag blev snuvad på drömjobbet, snuvad på frisyren och höll på att gå under av ensamhet är nu istället fredagen när den underbaraste killen kom farandes i en gul taxibil och swischade iväg mig till ett underbart ställe med underbara drinkar i en underbar stad och gjorde en ömklig dag ganska underbar ändå.



Här är han för någon vecka sedan när han kom hem och överraskade frugan med skumpa. Å chris beats, how I adore you!

Me love Shibuya 109

Det sägs att man inte har något att göra på världens mest hysteriska varuhus, Shibuya 109, om man passerat 20 och spränger en size 32. Kanske är jag i allvarlig förnekelse, men även om jag passerade 20 för alldeles för länge sedan (str 32 har jag aldrig ens passerat, eller jo, när jag var fem kanske) tycker jag att det är galet roligt att ila runt i det trumhinnehotande trancelarmet bland ganguro-brudar (läs mer om dem i nästa Starlet, haha), Paris Hilton-kopior och utflippade skolflickor som hasat upp uniformkjolen i revolt. På Shibuya 109 trängs alla de senaste trenderna (ja, det är inte direkt Marc Jacobs, utan mer trender bland tonåringarna på gatan) och allt är så snabbt ihopslängt på någon kinesisk fabrik att kvaliteten är hyfsat dodgy och priserna är därmed ofta under H&M-klass. Butikerna heter saker som Material Girl, Dazzle Dazzle, Beautifull Danser (sic!), Tra La La, Love Girls Market, Shagadelic (!), Rose Fan Fan och Love Boat. De flesta butikerna har bara en storlek, eftersom hela deras klientel är petita teens och nerbantade bimbos (förutom den robusta vikingen maria dådå, men jag satsar på de lite mer förlåtande modellerna)



Just nu är det främst fem plagg som finns i en miljon utföranden i varenda Shibuya 109-shop:
1. Skjortklänningen. Lös och luftig, gärna ljusblå med stärkt krage.
2. Babydoll-klänningen. Fortfarande. Min största last.
3. Minijackor med kort ärm som bärs över tischa eller klänning
4. Minishorts, gärna i lite puffig modell, typ som korta, fluffiga trosor i modellen. Varning för gump som hänger ut, här gäller verkligen "under 20"-regeln.
3. Oversizade t-shirts med enorma buskap typ "Take me to the disco tonigt" eller "This gal wanna dance with somebody"

Butikerna uppdateras så gott som VARJE DAG, det är helt beroendeframkallande att gå dit och plocka upp någon klänning eller t-shirt för inga pengar alls flera gånger i veckan. Den svarta klänningen är mitt senaste fynd. Den är så söt att jag funderar på att köpa den i blått också.



IIIIIH, det är så roligt, måste gå dit en sväng idag. Fast först ska jag till frissan, har inte klippt mig sedan jag lämnade landet och ser ut som ronja rövardotter.

Goodie-bag från RMK

Jag ÄLSKAR japanska sminklabeln RMK, allt de gör är bara sååå fab, och igår hade jag lunch (vidrig majonässallad) med deras personalchef av anledning att jag ville kolla om jag får leka på deras internationella PR-avdelning. Det får jag nog inte, som alltid är man toast om man inte kan japanska. Men i alla fall, den snälla personalbossen, Mr Tomoyoka (?), hade med sig en skinande vit RMK-påse till mig proppad med goodies! Ögonskuggor i underbart guldiga och bronsiga metallicfärger, glittrande nagellack, matt rosa läppstift, foxy rött läppstift och tjusigaste korallfärgade rouget som kan extraknäcka som ögonskugga. Jag blev så glad! Mr Tommy, you made my day.
Om någon är i London (som flera av mina ladies är) kolla in RMK på House of Fraser på Oxord St nästa gång det är dags för foundationshopping - de gör fantastiska underlagsprodukter.

Tågporr

Den omtalade och mycket vanligt förekommande "tågporren", dvs män som öppet och utan antydan till hemlighetsmakeri konsumerar porr på tåget, har lyckligtvis besparat mig sin närvaro - fram tills igår. Jag klev på tåget i Ebisu för att fara till Midtown och äta middag med Ryoko, och synen som möter mig när jag slår mig ner är två killar i hölster och lädermask som ägnar sig åt mycket ehuuum avancerade vuxenkonster. Killen mittemot avnjuter utan att skämmas för sig av någon slags bildserie (inte manga, foton) i en tidning med en naken biff i mask på omslaget. Över skrevet hade han placerat sin ryggsäck för att dölja eventualiteter. Kampen över att försöka att inte titta men inte riktigt kunna låta bli var allt jag kunde fokusera på under de tio minutrarna jag satt mitt emot denna karl som hade en mysig stund för sig själv, mitt i en fullsmockad tågvagn i tokyos rush hour. Varje gång han vände sida dök nya läderbiffar upp i diverse poser och med nya pratbubblor från munnarna där någonstans undr latexmaskarna. Det var ytterst disturbing, alldeles för intimt - jag vill inte veta vad en främling på tåget har för preferenser. Jag vill inte se att han måste ha en rygga över snorren för att inte blotta det vi andra ändå vet finns där. Jag vill inte sitta face-to-face med bilden av en anabol tjur i latexmask och lädertanga som bestiger en len tonårspojke. Man får väl i alla fall uppskatta att, eh, konsumenten hade vettet att dölja utdelningen av läsningen med sin rygga...

Kakkoii!!!!

Här är lite bilder ur olika tidningar vad som är "kakkoii" (coolt) just nu på gatorna i Shibuya och Harajuku.

Golden Week

Nästa vecka är det Golden week, när alla japaner är lediga och det finns inte en flygresa att få tag på ut ur Tokyo. Några av dem som inte lyckats få tag på vare sig flygbiljett eller tågbiljett är jag och mannen, så nu ska det planeras för fullt för aktiviteter. Jag är spänd och otålig som en hundvalp över att få ha mannen hemma en hel vecka, just nu är han mest någon som pussar mig hejdå på morgonen när jag fortfarande är så sömnig att jag inte registrerar vad som händer, och sen någon som dunsar ner i vår soffa sent på kvällen när vi båda är för trötta för att säga något vettigt. Jag kan inte bärga mig för en hel vecka med fri tillgång till världens bästa kille.
I alla fall, några roliga grejer vi funderar på att göra äääääär (drunroll):



1. Guidetur i "Electric Town" med maids - Akihabara-området är Tokyos Electric Town, och alla nördars favorithangout (min herre inkluderad). Där finns varenda teknikuppfinning som någonsin gjorts (typ tusen futuristiska on-off i megaformat) samt ett vansinnigt utbud manga, animé och butiker för hardcoresamlare. Killarna som frekventerar Akihabara är så kallade "otaku", dvs supergoofar som vigt hela sitt liv åt samlande, rollspelande eller diverse viktigheter framför datorn. Eftersom nördandet tar sån tid har 99% av dem aldrig varit i närheten av en romans, och det är här maidsen kommer in i bilden. På maidcaféerna serverar hembiträdesklädda flickor nördarna kaffe, pratar med dem, masserar deras musarmar och utmanar dem i datorspelsdueller. Att de ser ut att vara plockade rakt ur en manga gör såklart upplevelsen komplett för de saliga "otaku"-killarna. Dessutom är det skön rollspelskänsla med "master/servant"-tema. Det finns ett uttryck - moe - för den känsla av glädje och välmående som geeksen upplever i maidsens närhet.
I alla fall, man kan gå guidetur i Akihabara, och under ledning av några maids strosar man runt bland samlarbutiker, mangacaféer, maidcaféer, märkliga uppfinningar och cosplayställen. Skulle vara mycket spännande, bara min man inte fastnar inne på sitt favoritvarhus Yodobashi Camera, som namnet till trots inte säljer enbart kameror, utan ALLT som någonsin svävat runt i en ingenjörs våta drömmar.



2. Bada i onsen - Att bada i heta källor är ett måste när man är i Japan, och det ska hela även den tröttastte kropp och själ. Det finns bara två hakar. Ofta får killar och tjejer vara i olika bad, och det känns lite snopet om vi på vår romantiska dejt ska sitta ensamma i varsin källa med främmande nakna människor. Två - det här med naken inför främlingar. Jag klarar det inte. Det blir tvångstankar om könshår som flyter runt i vattnet och kroppsvätskor som flyr när ingen kalsong håller dem tillbaka. Det är en tvångstanke, jag vet, men jag fixar det inte. Så målet är alltså att hitta en het källa där jag och c får badda ihop, samt att folk har badbyxan på. Kan vara hopplöst, men jakten är igång.



3. Puroland - Temaparken som är hem till Hello Kitty. Har velat åka dit sedan jag var typ 15 och kika in i Kittys värld. Man kan visst "förnya sina äktenskapslöften" på en liten scen där med diverse Sanrio-figurer dansandes och slängandes konfetti runt en. Det vore nåt. Fast vi KAN inte gifta oss hur många gånger som helst. Vi har redan gjort det en gång, och får bara min man tummen ur så blir det storbröllop nästa sommar eller så (HINT, älskling, HINT!!!!), så kanske blir det lite väl mucho.

4. Äta, äta, äta på några av alla de fantastiska restauranger som finns här. Bara vädret blir fint så man kan sitta ute och svärma.

Tokyo-kärlek i Starlet

Varje månad har jag ett uppslag Tokyo-rapport i Starlet, och så här fint ser det ut till nästa nummer. Layout-Jenny har verkligen kläm på det japanska formspråket måste jag säga - bjärt, glatt, brudigt och stökigt! Kolla in min japan-pose - peacetecken, inåtpekande fötter och hela kitet, mycket nöjd med min kulturella adooption. Dock har C sagt att göra man peace-tecknet med framsidan av fingrarna utåt betyder det "fuck off". Ooops. Better not tell the starlet-girls...

Varning för Synsam

Köp aldrig Synsams egna månadslinser. De kraschar efter max en vecka. Så otroligt kass kvalitet. Tror tio linser brustit senaste halvåret. Inte okej. Buuuuu för Synsam, särskilt när man sitter på andra sidan jorden och inte kan gå och byta traslinsen mot en ny. Så nu har jag en lins med stort hack i i högra ögat. Inte okej, Synsam, inte okej.

Shoesy

Ett par skor i veckan. Det är snittet över hur ofta jag köper skor. Jag skäms. Senaste var såna där jätteklumpar med kilklack i trä och remmar över foten, typ som dom på bilden (fast de är Miu Miu, och såååå lyxfru är jag inte än). Dem köpte jag i torsdags när jag var ute på researchrunda och bara råkade ta en paus som råkade vara i en attraktiv skoaffär. Hela min hustrulön går till skor, jordgubbssmoothies och vita klänningar. Brudjävel. Fast jag jobbar typ 12 timmar om dan också, så lite är jag väl värd. Synd bara att jag inte kan plocka ut någon lön på minst ett år om inte ett mirakel händer. Hur klarar egenföretagare sig som inte har spons från make som jag? Hade jag inte haft hustrulönen skulle jag leva på cupnoodles och kranvatten. I'm one lucky gal... Men jag måste måste måste lära mig att respektera pengar mer. Så ja, jag skäms och marken gungar när jag tänker på hur många tusenlappar som står parkerade inne i mitt skoskåp, och hur viktiga saker de pengarna hade kunnat göra för folk. Tänk att jag ens har ett SKOSKÅP! Bläää, dålig människa. Nä, nu ska jag gå och tvätta av mig med min femhundrakronorstvättcrème och gå och skämmas under täcket. Blir inga skor på minst en månad nu. Nu blev hon asket.
God natt!

Tjutta-museum

Fick reda på idag att japans tjuttatillverkare nummer 1, Toto, har ett museum i tokyo där man kan beskåda det senaste inom den firade futuristiska japanska tjuttateknologin. Japanska tjuttor är framtiden. Jag har inte fattat ens hälften av knapparna på vår apparat, och den är visst helt mossig jämfört med de senaste monstermaskinerna. Christ. It could only happen in tokyo... På bilden en demonstration på ovan nämnda museum.


För att ge er en frestare visas här "The travel washlet", det vill säga en rumpdusch man kan ha med sig på resan. Produktfakta:
"TOTO’s Travel Washlet lets you carry along the high-tech hygiene technology you’ve become accustomed to at home. From the office to the airplane, you can enjoy the luxury of warm water cleansing at the push of a button".

PSST! Ni som följer bloggen vet att rumpduschen finns inbyggd i varje tjutta, och fälls ut när man trycker på en knapp. En gång på hotell tryckte Christoffer igång den på skoj (utan att sitta ner) och hela badrummet sprejades ner. Värsta högtryckssprutan det där!

Sexy harpa

Detta är ett rum på ett love hotel i Shinjuku, och jag gissar att den lilla scenen med harpan är en bärande del av rummets erotiska atmosfär. Där sitter hon, den nakna nymfen (eller en maskulin Näcken kanske?) och plingplongar medan sällskapet lutar sig tillbaka i soffan (svart soffa på love hotel - crikes!!!!) och förfriskar sig med något ur minibaren medan stämningen eldas upp.
Nu är det dags att plantera dagens äckligaste tanke - lek med tanken på hur många nakna rumpor som suttit på den där lilla stolen. Hoppas i alla fall den där lilla sittkudden är i avtorkninngsvänlig plast eller nåt. Urk urk urk.
(Nej, vi har inte varit inne i rummet, fotot är taget på panelen som sitter utanför alla hotell och presenterar rummens olika tema.)

How cuuute!

Nästa gång jag kommer till Sverige siktar jag på att ha med denna karaokemaskin med Hello Kitty. Så söt! Säger hon som precis ondgjort sig över vuxna damers perversa obsessions av det gulliga och barnsliga... Anyhows, utan att analysera mera, fin är den, och karaoke blir nog extra festligt!

Take a pick, ladies

Nix, det är ingen poster för ett nytt popband. Det är en skylt utanför en så kallad host-bar...

Ett av de läskigaste grejerna med tokyo tycker jag, som västerlänning, är den öppna sexindustrin. Det är inte helt ovanligt att skolflickor säljer tjänster till karlar på ställen som går under täckmantel "Manga kissen" (mangacafé), det finns bra många "fashion bars" (med orala tjänster som specialare på menyn), du hittar Love Hotels i varenda gathörn där du tar in per timma i något av de temainredda rummen och hela Roppongi-distriktet dräller av dodgy gentlemannaklubbar. Men okej, såna här industrier finns i de flesta storstäder (blir folk mer kinky i urban miljö?), MEN vad jag inte tror finns i de flesta städer är "host bars".

Hela Red Light-distriktet, Kabukicho, svämmar över av klubbar där du som dam kan gå in och bli royally uppvaktad aftonen lång. Utanför ingången finns alltid en stor meny, där klubbens alla killar presenteras. De här killarna har nästan alltid långt, flikigt och blekt hår, mörk solbränna, smala svarta kostymer, spetsiga boots och ögonbryn som är plockade till tunna streck. De är alltså inga skabbiga rent boys, utan ser väldigt trendiga och ofta fräscha ut (skitful look, men den är poppis bland killar här). Killarna säljer inte sina små taniga 20-åriga kroppar inne på själva klubben, där är det mer "host-verksamhet" med underhållning, drinkbjudande och komplimanger, men många tar upp beställningar "after hours". De här killarna tjänar ofta sjukt mycket pengar, och deras jobb består till största del av att se snygga ut och vara en riktig drömkille. De yngsta står på gatan och lockar in tjejer till deras klubb med sina charmanta leenden. De är inte helt olika japanska popstars faktiskt.



Många medelålders japanska kvinnor fantiserar om "shonen", alltså unga pojkar, och det finns en hel nisch inom manga som är just "shonen". Killarna är renvaxade, långhåriga, har bländande smajl och är med sina sminkade ansikten och plockade ögonbryn extremt omanliga, dvs precis så som de fantiserande damerna vill ha dem. En ung, söt pojke som för en stund tar bort tankarna från den ölmagade gubben därhemma. Det anses alltså inte konstigt att 40-åriga kvinnor går igång på söta pojkar, och hela host-industrin bygger som sagt på att dessa pojkar för en kväll får en att må som en prinsessa. Tilläggas bör att de flesta klubbar har någon äldre man för damer som föredrar en karlakarl, men de är klart underreppade. Ju mer androgyn, oskuldsfull och asexuell desto sexigare och lättare att projicera sin egna fantasier på, resoneras det.



För mig känns det bara helt knäppt. Det är grymt äckligt och pervigt med hostess-barer som gubbar går på, men det är märkligare med host-barerna, för de anses inte dodgy så som hostess-klubbar oftast gör. Herregud, killarna smajlar på bild med namn och allt på stora skyltar utanför entrén och raggar öppet kunder på gatan under tonårigt fniss!

Igår kväll promenerade vi igenom Kabukicho och det är nog första gången jag på allvar tagit in att det här är så vanligt, och framförallt accepterat. Klubbarna ligger på rad, och det görs ingen ansats att dölja vad affärsidén är. Gott folk, jag tror vi kan konstatera att vi befinner oss i ett av världens i särklass mest perversa stad. Fler rapporter följer... Vi avslutar med en bild som kan sätta det stiffaste hjärta i brand. Själv är min favorit måsfrisyren längst ner.

Detox, allergi och otrogna makar

Vaknade som vanligt i morse av att Chris Beats stökade runt och föreberedde sig för ännu en dag i sony-bunkern. Kände mig otroligt dåsig och tung och hade full klåda över hela mig. Välkommen härliga vårallergi, som tvingar in kroppen i ett konstant tillstånd av rödblommande knottrighet, rödsprängda ögon, rinnande mascara och handlingsförlamande såsighet. Har varit på g hela veckan, men nu är det verkligen jävligt. Der ser ut som att jag har syfilis eller nåt i ansiktet, och det river och sliter konstant under huden. Hatar hatar hatar alla mina allergier och eksem. Så himla äckligt med alla eksem.

I alla fall, jag tog på mig mina brillor (linserna trillar typ ut av allt rinn) och satt ett par timmar och fixade med mitt lilla företags admin, skickade fakturor som blivit liggande alldeles för länge, skickade mejl som inte blivit av innan och sånt. Sedan gick det bara inte att sitta still längre, allt kliande gör mig tokig. Bestämde mig för att det är dags att detoxa en dag, och se om det stärker immunförsvaret och gör vårallergin lite mindre olidlig. Så in i myströjan (av bomull såklart) och ner till Shibuya. Började med att shoppa en megajuice på tranbär och hibiskus, utan tillsatt socker och tjafs såklart. Sedan in på Origins och köpte ansikstvätt ("Never a Dull Day") och superfet crème ("Never Say Dry"), och döm min lycka när det visade sig att man på köpet fick boka in en tid för nackmassage! Men så gick också kalaset på närmare tusenlappen. Med kassen laddad av välgörande ekologiskt stuff bar det av mot varuhuseet Seibus fantastiska matavdelning och den makrobiotiska delin där. Så nu sitter jag här och mumsar en sallad på alger, morot och en masssa syrade grönsaker och hoppas att min stackars kropp ska lyckas stå emot allt som gör den ilsken.

Nu ska det skrivas, har 12 rep som ska in nästa vecka. Sedan blir det dejt i Ebisu med mannen. Fast som vanligt ska han först på firmafest, så blir väl återigen dejt med en shochu- och saketankad fyllbult, haha. Har fortfarande inte riktigt förstått spritkulturen här - japaner krökar så in i satan, men ändå tåler de inte alkohol pga något i generna. Hur funkar den ekvationen? Har dock träffat massa tjejer som inte dricker, det är karlarna som hinkar bort sina sorger. Christoffer har en teori att de inte vill gå hem för att de hatar sina fruar, och hellre är ute och super innan de däckar på ett capsule-hotell. Ligger nog nåt i det - har ju skrivit här på bloggen innan om hur Cs chefer på firmafest stått på en scen och dragit rövarhistorier om sina hemska fruar och havrerade äktenskap. Som avslutning på detta inlägg bör nämnas att över 60 % (!!) av alla japanska män har en älskarinna, och fruarna har inte sällan en loverboy de med så fort barnen klarar sig själva. Det är liksom helt accepterat, och alla vet att alla har det. Tycker det är lite äckligt med alla Love Hotels överallt och att Tokyo i allmänhet känns väldigt pervest. Kommer skriva mer om det, promise!

Konstigt...

Det har öppnat en affär här som heter Göteborg (sic!). De hade en modell Nudie-jeans och ett par från Denimbirds, i övrigt tysk 90-talslook fråm okända märken. HUR kommer ett gäng japaner på att döpa en butik till Göteborg???

Vet det är mögligt att prata väder med måste säga att vädret här är sååå sjukt. En dagen överhettat och soligt, nästa iskallt så man behöver halsduk. Gärna ösregn på det. Gissar det är nåt tropiskt ståhej..

Bloggdöden...

...har visst drabbat oss här på Sakuragaoka-cho. Jag har varit så busy senaste veckan så har inte haft ro i kroppen att skriva något som inte är jobb. Förlåååååt!!! Ska bli bättring, promise.
Idag har det varit fest i postfacket. Ett paket från Helena (min gamla chefred och tillika kära vän på chica) med mängder av girlie pocketböcker och massa godis, och ett paket från mammsen med den fina skjortan ur Madonnas H&M-kollektion (på bilden). Tack!!!!



Har annars jobbat i 12,5 timmar i en överhettad lägenhet, det är ingen semester att vara frilans inte (fast ganska lyx ändå). Enda pausen var den dagliga kaffefixen på starbucks, som nu är uppe i två latte om dan.

Nu ska jag krypa upp till min älskling som sitter och kollar på Rocky Balboa. Vi har sagt typ två ord sedan han kom hem för jag är helt inne i datorn, och nu är klockan elva på kvällen och snart kallar johnny blund.