fredag 30 januari 2009

Tecnicolor Girls ♥



Året när japanska tjejer fyller 20 kliver de officiellt in i vuxenlivet. Detta firas i januari med Coming of Age-day, och under några veckor fylls Tokyos gator av kimonoklädda babes. Många är så fina att man storknar! Kimonon sitter perfekt och de har varit på salong och fixat håruppsättning och makeup.
I tidningen Popteen hittade jag några bilder - är det inte så man nästan gråter av visuell lycka?

BOO FOO WOO Fashion show@Ritz Tokyo ♥



I lördags var jag på en minst sagt udda modevisning. Medan mina kollegor i Stockholm sippar champagne på creddiga visningar från Acne och Hope svirar jag in i Tokyos barnmodevärld.

Supersöta japanska barnmärket BOO FOO WOO visade sin vårkollektion på Ritz-Carlton i Tokyo under ett barnkalas för Ritz-chefens dotter som fyllde 7 år. Födelsedagsflickan och hennes 17 närmsta kompisar modellade medan blixtarna smällde framför catwalken. Backstage stod ett fullt team redo med några av Tokyos bästa hår- och makeupfolk. Det var full-on fashion show med catwalkcoach, goodiebags (godis och accessoarer) och klädda stolar på front-row för de viktigaste gästerna (mammorna).

Jag vet inte om det är några mammor som läser min blogg, men om någon yummy-mummy skulle råka se detta så vill jag verkligen flagga för Boo Foo Woo. Helt tossiga, 100%-igt tokyoflippiga och kreativa kläder. Mängder av lustiga detaljer, udda färgkombinationer och barnanpassade vuxenplagg som nätstrumpor, bikerboots, mc-jacka och till och med en BRUDKLÄNNING! Fast inte på något läskigt sätt - snarare kändes allt bara roligt och designern verkar ha hittat helt rätt nivå för juniormode med många skruvar.

Eftersom det var Ritz-chefens dotters stora dag så fick hon allt hon önskade sig på temat glamour och prinsessor. Paris Hilton bodde samtidigt på Ritz, och rykten surrade om att hon skulle titta förbi och gratulera. Det gjorde hon dock aldrig - hon hade väl fullt upp med att promota sin smyckeskollektion för Bliss.

In English:
Last weekend Japanese kids fashion brand BOO FOO WOO showed their spring collection at an exclusive birthday party at the Tokyo Ritz-Carlton. The birthday girl, Christiana de Blank, daughter of Ritz-Carlton Tokyo's General Manager Ricco de Blank, celebrated her seventh B-day in style swirling down the catwalk in the company of 17 close friends. Backstage, a professional team of hair-stylists and make-up artists prepped the cute looks sported by the petite models. On the front row beamed proud mums alongside a bunch of photographers, while a catwalk-coach kept any backstage nerves in check.


Highlights in the show, the über-kawaii mini-models aside, included quirky patterned full skirts, mini-biker jackets, loose suspenders, colourful 70's-style knits, slouched over-the-knee socks and the magnificent wedding dress worn by birhtday girl Christiana for the grande finale.

BOO FOO WOO infuses the younger one's style with some serious Harajuku-cool for high-street prices. Don't miss out on the curious footwear or hippy-happy outfits for boys and girls. Check the website for shoplist and prices!

PHOTO CREDIT: Maria Ahlgren & Quynh Anh TRINH XUAN (wedding couple and group pic)

torsdag 29 januari 2009

Tried & tested - KOSÉ Marvelash ♥


Ny dag - ny mascara! Idag testkör jag min nya Marvelash Wonder Vinyl Mascara från japanska KOSÉ. Den har kamborste och är superlätt att applicera, men jag hade kunnat tänka mig ÄNNU mer ooompf!. Jag vill ju ha jättefransar som bara dryper av svärta, och den går långt, men inte hela vägen.
Nu får vi se hur länge den håller sig snygg och hur det går att få av den ikväll - japanska mascaror tenderar sitta som berget.
Pris ca 1200 yen på vilken drugstore som helst.

Konnichiwa Mokujoooobi! ♥

Goddag torsdag betyder det!
Nu sitter jag på J's Kitchen, ett makrobiotiskt vegancafé, och försöker rodda ihop ett jobb som involverar Gynning och japansk förnedringsteve. Gud vad jag vill ha en assistent som gör allt roddet - och så kan jag bara sitta och skriva.

Läser förresten på Carolinas Gynnings blogg att hon är dödstrött på japaner efter två veckor i Tokyo. Jag tror jag förstår lite vad hon menar, det kan ibland bli lite väl...eh...japanskt. Jag fick en svacka och blev trött på japaner efter ungefär tre månader här, innan dess tyckte jag bara de var COOLA och GULLIGA i allt de gjorde. Men när honeymoon var över och man skulle på riktigt börja LEVA PÅ RIKTIGT bland japaner i ett japanskt samhälle var det ibland så jäkla svårt och knöligt och frustrerande att jag ville gala rakt ut.
Sedan gick irritationen ganska mycket över - det går liksom inte att vara sur hela tiden på ett folk som man lever bland. Även om jag fortfarande i min vardag kan störa mig på deras frånvarande engelska, deras sugande ljud när de funderar och oförmåga att ge klara besked, deras eviga bockande och ursäktande, deras tokcyklande på trottoarerna, deras boxtänk och deras långsamhet så är det ett slag jag aldrig kan vinna. Nu är det JAG som är på besök i deras land, och ingen påverkas av att jag går runt och surar mer än jag själv. Det är väl det som kallas kulturell anpassning och acceptans antar jag...

Nu tar jag mina japaner och alla deras egenheter på gott och ont, och försöker att inte bli arg när allt går i en helt annan riktning än vad jag hade tänkt mig. Fast ibland, som igår med frimärkesdramat, tror jag fortfarande att jag ska bli galen på de små bugande knattarna. Fast jag blir ju minst lika galen på en massa grejer som svenskar gör, så jag antar att varje samhälle har sina bölder.

Men, för att fira allt det jag ÄLSKAR med Tokyo (för det ÄR en love-affair, om än passionerad och ibland stormig), har jag idag svidat upp mig i nästan bara japanskt:

Jeans - Love Drug Store
Randig tisch - Superhakka (köpt secondhand i Yoyogi)
Jacka - MercuryDuo
Skor - URFLASHIGA Japan only Limited edition-Louboutins i samarbete med Mihara Yasuhiro
Halsduk - Zara

onsdag 28 januari 2009

Tomomi - Merry Melancholia ♥



Har hittat en sån fin illustratör på Myspace. Tomomi heter hon. Kolla HÄR på hennes sida och bli inspirerade!

(Tomomi - I love your stuff! If you ever see this, I am a swedish fashion and beauty writer living in Tokyo and I really admire your work. Ganbatte!)

Nu är arga munnen bortblåst!


Nu har jag suddat bort min tjuriga min - jag hittade nämligen ett inlägg som GLAMOUR's skönhetsredaktör SOFIA skrivit om lilla miiig! Tack Sofia, jag blir alldeles tipsy av detta beröm!

...och DÄR öppnades ytterdörren och min lugna stund är över. Beats är i huset och han är är MAXAD.

Jävla isolerade öjävel


Förbannade satans jävlans idiot-Japan!!! Ibland blir jag alldeles jäkla galen av att bo här. Lika passionerat som jag älskar stora delar av den japanska kulturen retar jag mig på denna eviga isoleringsmentalitet och oviljan att närma sig någon eller något som INTE är tryggt japanskt.

Gick precis ner på affären för att köpa frimärken till ett brev som ska till Sverige. Men nej. Det uppstod direkt förvirring. Vaddå, ska brevet UT UR JAPAN??? Nej, då vet vi inte vilket pris som gäller! Inom Japan är det 80 yen, men utanför - nej, det kan vi inte säga.
"Men Europa då?", försökte jag.
Nej, fortfarande vet inget vilket pris som ska tas ut. Och att improvisera och chansa på något, nej det GÖR MAN BARA INTE i detta land av begränsat boxtänkande.
Så jag fick packa ner mitt kuvert igen och gå hem. I morgon får jag gå till stora posten. För jag hoppas att de känner till att det finns post som ämnar lämna denna långsmala ö, denna världens mittpunkt och civilisationens herresäte.

För helvete Japan! Bli lite wild'n'crazy! Våga engelska! Våga närma er utlänningar! Våga skicka post utanför ön! Släpp sargen!

Som grädde på moset ser jag just nu en intervju på teve med en japansk man som är "mycket nervös då han nyss börjat jobba med INDONESIER, och han har inte tidigare erfarenhet av att jobba med utlänningar". Han är typ 65. Då är det tamejsatan dags att ta det enorma kliv det innebär att arbeta med en utlänning.

Jävla Japan. Ibland förtjänar detta land inte alls den kultstatus det fått i övriga världen.
(Övriga världen? Finns den?? Arimasuka?? Heeee!!!??? Gaikoku kowaiiiii)

Lite fladder till fladdermaja ♥

Provade denna pärla på makalösa FREE'S SHOP Meiji Dori - en av Tokyos roligaste selectshops. Den skulle sitta som en keps under nya skinnjackan (som jag fått meddelat att Jennifer Aniston också har!). Men jag måste, MÅSTE, hålla mig i skinnet. Jag får inte köpa förrän jag har fakturerat minst tre jobb. Deal or no deal?

Om någon vill veta vad jag pysslar med så här i realtid så kanjag meddela att jag sitter på mitt favoritveggoställe, Brown Rice Café i Aoyama. Jag har precis tryckt grillad tempeh med brunris och misogegga inrullat i salladsblad och är dömätt. I övermorgon har jag deadline på ett mingelreportage jag gjorde i helgen för en japansk tidning, men jobbet haltar lite idag tycker jag. Jag tror att tisdagsromantikens rödvin spökar lite. Helst skulle jag vilja faxa hem mig direkt till soffan, rakt in under filten och med en jättepåse svenskt godis. Istället ska jag ringa Japans kommunistparti med några frågor till ett reportage. Aaaaaah, vad det är GLAMMIGT nästan jämt när man är journalist i Tokyo!

Luvvluvv ♥

5 beautyfavoriter på min drugstore ♥

Nu har jag varit inne på min lokala drugstore här på Sakuragaoka och botaniserat. Jag vill testa allt allt allt, och vetskapen att jag aldrig kommer hinna det får mig att nästan gråta av frustration.

Särskilt fem produkter fångade mitt intresse idag.


1. LIP FITNESS - Gymping för ansiktet är viktiga grejer i Japan. För en spänstig mun finns flera träningsredskap, bland annat denna Lip Fitness-skena "for your beautiful charming face".


2. PALTY - Hårfärg för Shibuya's gyaru-babes - Kanske skulle den heta "Party", men så blev det lite fel i den japanska engelskfabriken? Nåja, det spelar inget roll. Peppad blir man i alla fall att färga håret med det som döljs i de rosa, strassglittrande paketen. Fast vi västerlänningar ska akta oss för hårprodukter gjorda för asiatiskt hår - det är alldeles för starkt för våra ungefär fem gånger tunnare strån.


3. DETOCRUSH - Krämer, badsalt och oljor som ökar temperaturen i kroppen och bränner bort fett och celluliter fortsätter sitt segertåg i de japanska badrumskabinetten. Detocrush är en gel med peelingpärlor som smörjs på magen i duschen. Personligen har jag bara dåliga erfarenheter av heat-produkter - det känns som att huden ska flås av - men trots det blir jag lockad.

4. EYELASH CURLKEEPER - En liten spray som duschas på fransböjaren för att få hållbar effekt. Någon som har testat?



5. CELEBLOUS GELINA CHEEK -
Det här är nog inte alls från LA, men visst förstärker det den glammiga imagen. Skimrande rogue som fått lovord på flera skönhetssidor. Puffen i fuskleopard är galet tacky, men sånt gillar ju jag. Och namnet på nyansen, Honey Toast, får ju en att sukta!

Glada tillrop från veckans tisdagsromantik ♥



Igår blev det tisdagsromantik på en italienare i Daikanyama. När vi ändå är på temat tänkte jag svara på en bloggläsares önskan om relationstips. Vi har ju det, som ni vet, mycket fint, jag och Beats.

1. Få varandra att känna sig mest älskad på hela jorden.
Varje natt innan vi ska somna säger jag till Beats att han kan somna tryggt i vetskapen att han är mycket mycket älskad. Vi berättar jämt för varandra så mycket kärlek vi går och bär på. Det bästa med att vara ihop med Beats är att jag känner att han älskar HELA mig. Han älskar hela paketet Maria Ahlgren, med skavanker och kittet, och får mig aldrig att tvivla en sekund på det. Jag har aldrig känt att jag inte duger i hans ögon, och jag tror han känner likadant. Jag är inte den tjejen man skickar in foton på till såna där "Årets sexigaste flickvän" i Slitz, men för Beats är jag finare än alla storbystade blondiner tillsammans.

2. Säg inte saker som kan såra
Vi har varit ett par i snart fyra år, och ännu har ingen av oss sagt något som vi sedan ångrar. Grälar vi så är det klart att man hasplar ur sig viss kritik, men jag tror man ska passa säg för såna där taggiga repliker som tar evigheter att komma över. Man kan bråka i sak, men personliga påhopp är nog en expressväg mot en sårad relation.

3. Visa uppskattning varje dag
Jag och Beats är megabäst på att berömma varandra. Det går inte att räkna alla de gånger varje dag som vi säger till varandra småsaker som "Vad söt du är där du sitter vid datorn", "Vad bra du passar i den tröjan" eller "Du är tamejsatan det roligaste jag vet". Sedan kan jag fortfarande inte förstå att Beats blir som mest ömsint mot mig när jag är nyvaknad, har igenmurade ögon, trollfrisyr och glasögonen på sned. Han tar jämt foton på mig när jag ligger och sover med öppen mun eller precis vaknat och ligger och stirrar tomt ut i luften. Han tycker det är jättegulligt. Knasigt.

4. Skratta och busa
Jag tror att det viktigaste av allt är att ha roligt tillsammans. Det låter så enkelt, men när jag tänker tillbaka på pojkvänner jag haft så finns det nog ingen jag garvat och tramsat med så mycket som Beats. Vi har så sjukt jäkla roligt ihop. Varje dag är en fest av tramsiga mail, sms, brottningslekar och bus.
Men lika roligt som vi kan ha, lika mycket kan vi vara ledsna med varandra. Jag har gråtit miljoner tårar framför min älskling. Han har varit vid min sida genom en av mitt livs svåraste perioder. Han har lyssnat, stöttat, tröstat, peppat och bara funnits.

5. Gå upp ur soffan!

Vi har många hemmakvällar vid teven. Såklart. Men minst två gånger i veckan går vi på lokal. Varje tisdag är det middag och vin på någon romantisk restaurang och på helgerna festar vi alltid till det på ett eller annat sätt.
När man degar i soffan är det lätt att man ligger helt tysta och glor in i rutan. För att inte snacka om laptopkoman, när man sitter knäpptysta limmade framför varsin dator! Nä, några dagar i veckan vill vi klä upp oss lite för varandra, skåla i gott vin och prata om livet.

6. Kompromissa inte era egna liv
Jag skulle aldrig, ALDRIG, sätta upp regler för Beats. Vill han gå ut med sina vänner så är jag inte den som tjurar. Han får komma och gå som han vill. Han är en vuxen människa och jag litar på honom. Precis som han litar på mig. Det finns ingen anledning till annat. Vi behöver inte göra allt tillsammans bara för att vi är ett par. Det är superviktigt att man fortsätter umgås med sina kompisar och inte slutar upp med att knyta nya bekantskaper.
Det handlar om respekt för varandras val också. Rökning till exempel. Beats röker inte. Det gör jag, ibland. Bara på fest, men ändå. Då låter han mig göra det utan att tjafsa och moralisera. Och jag säger inget om när han äter kött (förutom att han inte får pussas på en stund) eller lägger pengar på något som jag tycker verkar otroligt onödigt. Som sagt, han är vuxen och gör vad han vill med sin tid och sina pengar, så länge det är på en nivå som inte skadar det vi har tillsammans.

Sådärja! Då har man gjort debut som kärleksguru! Fast egentligen tror jag inte att kärlek är något som man kan skriva ner regler för. Är det rätt så rullar nog det mesta på av sig själv. I alla fall när man är nykära.

tisdag 27 januari 2009

Världens finaste skinnjacka

Tittaaaaaaaa vilken fin jag hittade igår på MERCURYDUO i Shibuya! Skinnjackor är ju mitt livs stora fetisch (Beats, skinnjackor och hallonskallar - story of my life), och denna är toppklass. Så fint, mjukt skinn! Perfekt modell! Megalånga ärmar (kawaiii!)! Mastodontkrage! Infällda stickade partier längs hela ärmen! Jag har hjärtsnurr av kärleksrus.
Råkar du vara i Tokyo och har 34 000 yen över - go shop! Butik finns på OIOI Jam.

Nu har jag nyss spelat in lördagens radioprogram för Tokyo Metpod, och vad jag rapporterade om får ni se lite senare. I skrivandes stund sitter jag på café i Azabu-Juban och väntar på att bli upphämtad av en tjej på en tokyotidning som kanske ska köpa ett så kallat KNÄCK av mig. Jag har ju såna SCOOP i rockärmen förstår ni, mina fina! Javisst ser ni! Skjutjärnsjournalisten Maria Ahlgren vet att hitta snask! I alla fall för den ganska snarkiga målgruppen för just den här tidningen...

You gotta love'em conbini ♥


Conbini, alltså convenience store, är lifesavern för en tokyobo. Man kan köpa mat, ta ut pengar, betala räkningar, köpa konsertbiljetter, köpa nylonstrumpr, köpa en slips - man kan göra nästan allt på en japansk conbini.
Titta bara här! På hyllan jämte toapappret ligger en, tada!, skjorta. En prima, vit, reko kontorsskjorta. Perfekt om man fått någon hostess läppstift på kragen, om man spillt morgonkaffet över sig eller om man fått en LP-platta under armen.
Ni med skarpa ögon ser att både skjortan och pappret är fån Muji, som man kan köpa på conbinis som Family Mart.

måndag 26 januari 2009

Min debut i TOKYO METPOD ♥

Här är min debut som radioreporter i Japan! Varje vecka blir det moderapporter på TOKYO METPOD. Lyssnade först idag på programmet trots att podcasten varit uppe sedan i lördags - får sån satans ångest av att höra min egen röst!

Listen up Tokyo's English-speakers! From now on you can hear me doing regular fashion and trend reports on the Tokyo Metpod podcast. Don't miss out for the latest in Tokyo fashion and the most essential style news - from Tokyo, with Love.

Dagens outfit:

Jeans - Love Drug Store / Meiji Dori
Skjorta - Wego / Harajuku (secondhand)
Ribbat linne - Zara
Lackkängor - H&M
Armband - Givenchy
Flätat skärp - Monki

fredag 23 januari 2009

Mina svar - från Tokyo med kärlek ♥


God morgon min bästa lovvigaste bloggläsare!
Nu har jag försökt svara på era frågor! Odd Molly-sovmasker kommer till några av er - meddelar vinnarna på mail!

Ni får ha överseende med stavfel och slarv - hann inte riktigt korrekturläsa. Hoppas ni får svar på det viktigaste!

Från Tokyo med kärlek,

Maria ♥


Jenny frågar:
Hola sötnos,
Jag har läst nâgonstans att du bott i england, stämmer det? är din man engelskman? Puss!

Maria svarar:
Japp, har bott av och till i London i 7 år. Men gubben min är skåning, precis som jag!
Krams!

//

Frida frågar:
Kan man få tag i SHU UMERA i Sverige. Köpte på mig deras rengöringsolja i Peking efter du tipsat om dem & är nu besatt! Ska du utöka din webbshop? Hoppas!!

Maria svarar:
Tyvärr finns inte shu uemura’s hudvård och makeup i Sverige, men däremot finns shu uemuras hårvårdsserie Art of Hair i Sverige. Den har jag dock inte provat.
Visst kan du köpa i Kina! Kolla här för lista över varuhus och butiker: http://www.shuuemura.com/country/asia.html#china
Jag vill jättegärna utöka min lilla shop! Skulle gärna vilja sälja skönhetsgrejer och söta prylar också. Men den jedrans tiden räcker inte till just nu. Men snart hoppas jag, snart!
Kram!

//

Johanna frågar:
Tokyo är ju ganska dyrt, har du några tips på hur man på en relativt billig budget får ut så mycket som möjligt av stan?

Maria svarar:
Hej tjejen! Visst kan man ha roligt på en budget i Tokyo. Mina älskade sobanudlar till exempel kostar inte många kronor på något charmigt hål i väggen. Billig mat och öl finns i överflöd – särskilt runt tågstationerna. Testa den legendariska lilla restauranggatan under tågspåren vid JR Yurakucho station – sagolikt!
Kvarter som studenthoodsen Takadanobaba och Shimo-Kitazawa har mängder av billiga barer och izakayas. Lite utanför centrum hittar du området Kichioji – som en stad i sig med enormt utbud och låga priser.
Shoppa billiga japanska skönhetprylar på drugstores (du känner igen dem på alla lådor med färgglada produkter utanför) och kläder som inte spräcker budgeten på bakgatorna i Harajuku. Shibuya är de ungas shoppingkvarter, och det finns mycket billigt på till exempel varuhuset Shibuya 109.
Däremot är ju yenen väldigt stark just nu mot den svaga kronan, så för alla som tjänar pengar i Sverige skulle jag nog rekommendera att vänta några månader med japanresan.
Kram!

//

Anna-Karin frågar:
Hej! Jag hade massa nytta av dina tips när jag var i Tokyo över jul och nyår (funkade bra trots public holidays faktiskt).
I alla fall, jag undrar hur länge du bott i Tokyo.
kram!

Maria svarar:
Åh vad roligt att höra!! Jag blir jätteglad!
Jag har bott här i 2 år (flyttade 3 februari 2007). Kram!

//

Jenny frågar:
Hej!
Jag undrar hur varmt/kallt det är på vintern i Tokyo? Och hur varmt är det på sommaren? Vad är det bästa med Japan?
Tycker din blogg är jätterolig att läsa, keep up the good work! :-)

Maria svarar:
Tack söta för att du berömmen min lilla bloggis!
Vintern i Tokyo är solig men ganska kall och krispig. Fast det blir sällan kallare än 5 grader, och i princip aldrig runt minus eller mindre. Ingen snö eller slask heller i Tokyo.
Sommaren börjar med regnperiod. Sedan följer ett par månader av extrem hetta och hög luftfuktighet. I augusti kan man knappt gå utanför dörren. Våren och hösten är klart bäst!
Kram!

//

Madelena frågar:
Hej Maria!
jag undrar hur du och mannen i ditt liv träffades. Ni låter så fruktansvärt gulliga,så det vore skoj om du ville berätta lite mer om det men även om ditt liv som ung! Kanske lite för personligt men det vore en rolig kontrast mot all info om tokyo (dock så uppskattar jag det med,missförstå mig inte du kommer med underbara förslag och tips!)
ha det bra^^

Maria svarar:
Åh, inte har jag något emot att vara personlig! Jag berättar mer än gärna hur jag träffade älskingarnas älskling, the infamous Mr Beats, för snart fyra år sedan. På min gamla blogg finns hela storyn, som jag skrev förra året när vi firade 3 år som lovers: http://tokyolove.blogspot.com/2008/04/vi-fyller-3-r.html
Kram!


//

Sophia frågar:
Hej Maria!
 Skulle du kunna tänka dig att bo i Tokyo i resten av ditt liv, eller är kontrasterna & längtan efter svenskt godis för stor? :)
Kram från ett gråkallt Sverige

Maria svarar:
Hej Sophia! Jag hade nog mer än gärna bott här resten av mitt liv, jag känner mig på många sätt mer hemma och i harmoni i Japan än i Sverige. Konstigt va?? Däremot är det jättejobbigt att vara så långt borta från min älskade familj, så skulle vi få chans att bo här hela livet skulle en sommarstuga nära mamma och pappa vara ett måste. Tyvärr går vårt kontrakt ut om ett år, och är man inte här på kontrakt är det sturligt med visum och inte minst att ha råd med bra lägenhet.
Och jaaaa – jag kan bli tokig så mycket jag längtar efter Karamellkungen! Första grejen jag och Beats gör varje gång vi landar i Sverige är att åka till ICA Maxi och storhandla godis.
Kram!!

//

Dannie frågar:
Hejsan:D
hur dyrt är det med lägenhet inne i tokyo?
Och är det svårt att få tag på skor i typ stl 39?(gissar att japanskor har typ 35 i fotstorlek)
Kramar

Maria svarar:
Hej Dannie! Det beror på var man bor. Vi bor i nybyggt höghus mitt i fashionabla Shibuya/Daikanyama, och det är en månadshyra på ungefär 20 000 svenska. Men bor man lite längre ut, i äldre hus eller delar med kompisar så kan man definitivt komma undan billigare. Tokyo är ju fullt av studenter med snål ekonomi till exempel!
Jag har också 39 i skor, och tyvärr, det är dupersvårt! Till och med japanska storlek L eller LL är trång på mina pråmar… Suck!
Kram!

//

Christoffer frågar:
Hej! Har du fått Kanjireader från The Metpod? De tjatar om den heeeela tiiiden :)

Maria svarar:
Haha, I wish… Nix, köpte den för 25 000 yen på hemsidan. Men fick nys om den genom Metpoden.
Kram!

//

Angelica frågar:

Lyssnar du något på den japanska musiken som är så populär i Sverige just nu? Typ dir en grey och alla dem?
Och isf, vilket är din favoritartist från japan?
puss å kram!

Maria svarar:
Jag är alldeles för dålig på att lyssna på japansk musik! Jag diggar med när jag hör det spelas på stan eller någon drar igång J-pop på karaoke, men jag har pinsamt dålig koll på artisterna. Vilka är dina J-rockfavoriter? Typ topp tre?
Det är inte direkt i Dir en greys liga, men en av mina kollegor på radioprogrammet Metpod keybordist för bland annat SMAP!.
Jag illustrerar med en bild på snygga Vidoll.
Kram!

//

Agnes frågar:
Hej! Jag skulle bli glad för tips om schyssta konstgallerier i Tokyo, i stil med Designfesta i Harajuku som jag äälskar.

Maria svarar:
Hej Agnes! Det finns ju så otroligt många! Hela Tokyo bubblar av små konstgallerier. Jag brukar kolla Tokyo Art Beat för koll på de mest intressanta eventen: http://www.tokyoartbeat.com/index.en
Kram!

//

Carro frågar:
Hej!
-Var hittar jag UT’s huvudbutik i Tokyo?

Maria svarar:
UT's flagskepp ligger på Meiji Dori – gatan som binder ihop Shibuya och Harajuku. Den ligger nästan ända uppe vid Harajuku-korsningen (vid Laforet-byggnaden) på höger sida om du kommer från Shibuya. Du känner igen den på alla rullande digitala skyltar på fasaden!
Kram!

//



Sophie frågar:
Hur crazy och flippat är egentligen modet i japan? Hur ser trenderna ut just nu, eller är det omöjligt att urskilja dem i mångfalden? Kram/Sophie

Maria svarar:
Hej Sophie!
Det är flippat, galet, vansinnigt, underbart, inte av denna värld… Jag skulle våga säga att ingen tar ut svängarna som japanerna. Fast det är bara dem under 20 – de flesta vuxna blir konservativa när de börjar jobba.
Det finns så många trender att jag omöjligt kan sammanfatta dem här – varje stilgrupp har sina trender. Det finns trender som händer i Harajuku, det finns trender som händer i Shibuya, det finns trender som återspeglar vad som visats på catwalks i Paris och New York, det finns trender för subkulturer som lolitas och visual-kei… Det finns hundratals egna modekosmos i Tokyo!
Generellt, om man ska titta på ”mainstreammode”, eller ”real-clothes” som det kallas här, så gjorde jag en liten trendrapport härom veckan. http://www.pause.se/2009/01/20/trendspaning-i-tokyo-var-09-♥/
Kram!

//

Cissi frågar:
Hej! Vad är det bästa med Japan och japanerna? Vad är det mest otippade du saknar från Sverige? Och vad heter egentligen Mr. Beats? (vi har en liten Carrie Mr.Big situation här!) Bästa hälsningar Cissi

Maria svarar:
Hej Cissi! Japanerna är vänliga och artiga och drar sig för att stöta sig med folk. Det gillar jag. Det finns en ödmjukhet och respekt som jag saknar i Sverige. Sedan är det ju klart att många egentligen på insidan skulle vilja skrika och fräsa, men det GÖR man bara inte i det offentliga rummet. Som jag skrivit innan känner jag mig hemma i den japanska mesigheten. Alla är snälla och mjuka, inte höga på attityd och creddkomplex som alldeles för många i Sverige.
Mest otippade jag saknar från Sverige är nog ICA Maxi och vardagsteve typ Aktuellt!
Min lilla Beats heter egentligen Christoffer.
Kram!

//



Linda frågar:
Hur mycket kostar purikura bilder och hur många får man? Har du funderat på att öppna en webshop med tokyokläder?

Maria svarar:
Hej Linda! Ett ark purikura kostar 400 yen. Man får själv bestämma om man vill ha flera små frimärksbilder eller färre, stora bilder.
Jag har en webbshop där jag säljer tokyokläder ur min privata garderob: tokyoloveshop.blogspot.com
Förhoppningsvis kan jag etablera något större senare i år. Kolla också in min kompis Biolas fenomenala webbshop, Idaistore – www.idaistore.com.
Kram!

//

Malin frågar:
Först vill jag bara säga att du gör ett toppenjobb med att uppdatera din blogg med allsköns roligt från Japan! Tack :) Sedan till frågan - har du tips på några roliga japanska webbshoppar där det går att beställa inrednings- och pysselprylar till Sverige? :) Där frakten är någorlunda ok också.. yesAsia är ju super för böcker, och på etsy finns det förstås en del, men jag skulle gärna vilja hitta nått nytt roligt ställe.

Maria svarar:
Tack söta snälla gulliga!!
Visst har jag tips – min kompis Biola här i Tokyo har nyss startat en grym webshop med japansk popkultur – kolla www.idaistore.com. Om du letar efter något särskilt kan Idaistore hjälpa dig att hitta det.
Japanska shoppar vet jag desto mindre om, men ibland kan man beställa direkt från företaget. Hoppas du hittar något bra!
Kram!

//

Sofie frågar:
Hej Maria! Nu när det är sovmask-utlottning måste jag ju passa på att fråga hur det går med sömnen? (inte så mycket Tokyo-fråga, jag vet…) Går du fortfarande i sömnen? Sover du bättre? Ditt inlägg om när du gick i sömnen och mumlade till Beats på toan är bland det roligaste jag har läst! Samtidigt lite allvar och igenkänning, jag vet hur det är att inte kunna sova, hoppas därför mina tips-kommentarer kunde hjälpa lite. Kram

Maria svarar:
Hej Sofie! Haha, ja jösses vilken fars det var när jag gick som mest i sömnen och Beats snarkade som ett helt sågverk. Droppen var nog när Beats hittade mig sovandes raklång under byrån. Och alla nätter när han hittade mig tomt stirrandes ut i luften på toaletten – sexigt!
Jag har, peppar peppar, inte gått i sömnen på någon månad, och det är skönt. Däremot drömmer jag de konstigaste och mest intensiva drömmarna, och ofta har jag svårt att komma ut ur mina drömmar.
Sovandet går upp och ner. Jag måste erkänna att jag alldeles för ofta känner att jag inte orkar riskera att ligga och vrida mig en hel natt, och då tar jag en halv sömntablett (stilnoct). För mig fungerar de bra – jag blir inte groggy dagen efter som med till exempel propavan. Men idealiskt vore att sova som en baby helt av egen maskin…
Är väldigt inne på kognitiv terapi för att jaga bort all oro kring det här med att sova, men vet inte var jag ska vända mig här i Tokyo.
Hur går det för dig? Några tips??
Kram och tack för omtanken!

//

Sara frågar:
Hej!
Vi var i Tokyo på en kortare visit för ett par år sedan. Vi blev totalt kära i staden och jag tycker därför det är så kul att läsa om Tokyo ur en svenskas (ditt) perspektiv.
Det som vi tyckte var svårast med staden var att folk var så kassa/ovilliga på att prata engelska. En gång gick jag fram till en kille när vi väntade på tunnelbanan och skulle fråga om någon väg eller något och han blev helt vettskrämd och for i luften. Jag är inte på något sätt burdus, snarare på gränsen till blyg. Vi blev bemötta på många roliga sätt.
Vill höra mer om dina möten med japanerna. Har du varit med om något liknande, att de blivit rädda för dig?
Tack för en kul blogg!

Maria svarar:
Haha, visst har man skrämt en och annan japan! Många är LIVRÄDDA för oss utlänningar. Vi är så FRÄMMANDE och KONSTIGA och man vet inte riktigt hur man ska förhålla sig till oss. HUR kommunicerar man med en sån där utlänning?? Jag och Beats brukar skoja om det när vi åker i hissen i vårt hus – tänk om en liten japan kliver in och finner sig INSTÄNGD i en hiss med två utlänningar, varav den ena är nästan 1.90 och har skägg.
Kollar du i min blogg, plus min gamla blogg på tokyolove.blogspot.com, hittar du massa anekdoter om hur det kan gå när Sverige möter Japan.
Kram!

//

Lisa frågar:
Hej! Perfekt att du kör frågestund för jag åker tll Tokyo på måndag och undrar vart man hittar den bästa secondhand shoppingen och partyställena (tycker typ rock/indie ..) ? Är det något annat vi absolut inte får missa? och hur ligger typ priserna, säg ett paket cigg, en cheeseburgare, 8bitar sushi, en drink eller en latte??
tack tack för en bra blogg!!!

Maria svarar:
Hej Lisa! Åh vad kul att du ska till Tokyo!
Jag tycker det ligger mycket bra secondhand i Harajuku, men också i området Shimo-kitazawa två stopp från Shibuya. Det är Tokyos Camden!
Jag är inte så klubbig, utan mer en bartjej, så för klubbtips är det nog bästa att leta runt på nätet, till exempel Tokyo Gig Guide eller onlinetidningen Metropolis. Gå till skivbutikerna i Shibuya för flyers, till exempel Disc Union.
Jag gillar en musikbar i Shibuya som heter Garageland och en indiebar som heter Bar Face. Det är minismå barer, men gemytligt och väldigt väldigt underground!
8 bitar sushi kan kosta allt mellan en tia och en tusenlapp. Billigast är rullbandssushi, Kaiten-zushi. Det ser du lite överallt. En latte kostar runt 400 yen och en drink drygt 1000 yen. Ciggisar kostar strax över 300 yen.I Tokyo finns precis alla prisklasser, från nästan gratis till sanslös lyx.
Hoppas du hittar vad du finner!
Kram

//

Zeth frågar:
Kan inte du berätta lite om vilka “nyckeltrender”, eller vad man ska säga, som gäller i vår/sommar om man se ut som en japansk gal? Syftar inte på några subkategorier nu.

Maria svarar:
Hej Zeth!
Kolla min trendrapport här: http://www.pause.se/2009/01/20/trendspaning-i-tokyo-var-09-♥/
Några nyckeltrender är: volangkjolar, boyfriend-blazers, gubbhatt, vit oversize t-shirt med svart väst över, stuprörsjeans som går ner över skon (pumpsen), klumpiga bikerboots, söndriga jeansshorts, rutiga skogshuggarskjortor, hysteriska leggings, stentvättade jeans, folkloreklänningar, page med hellugg och inåtfönade toppar, t-shirts med rock’n’roll-tryck under öppen skjorta, Cal Gel-naglar, glittrigt nagellack, kontaktlinser med ytterrand som gör ögonen större och parkasjackor i militärgrön.
En typisk gal-outfit är hotpants i sliten, ljus denim, slapp t-shirt, öppen rutig flanellskjorta med uppkavlad ärm, heltäckande strumpbyxor, grova boots, parkas med huva och långt hår i korkskruvar. Till det långa fusknaglar och fladdrande lösfransar.
Kram!

//

Linn frågar:
tjipp! Kul med frgestund =0) 1. om det bara fick finnas en godissort, vilken skulle det vara om du fick bestämma? 2. vilken är den största modemissen man kan göra i tokyo? 3. ditt önskeresemål och sist men inte minst 4. om du fick ett plagg/ett par skor helt gratis från vilken designer som helst, vilken skulle du välja?
ha det fint i Tokyo =0)

Maria svarar:
1. Haha, LÄTT hallonskallar!
2. Att visa för mycket urringning – här flashar man ben och rygg, inte boobs.
3. Jag vill till sydamerika! Det verkar fantastiskt.
4. Ojoj vad svårt! Jag är ju världens mixtjej som inte är trogen något särskilt märke. Men jag skulle nog vilja ha skor från Miu Miu för de är flickiga och ”quirky” och gotheleganta babydollklänningar från Anna Sui!

//

Linn frågar:
Hoho, då måste jag ju få iväg min första kommentar här: först vill jag säga tack för en superbra och rolig blogg, sitter ofta och skrattar högt för mig själv och pojkvännen undrar vad det är för hemliga, småskumma saker jag sysslar med framför datorn, och om bloggen inte får mig att skratta så blir man ju väldigt klok av all japan-relaterad kuriosa som du delar med dig av. Bra för mig eftersom jag och pojkvännen själva ska flytta till Tokyo nästa vinter (språkstudier i ett halvår) och behöver alla slags överlevnads tips vi kan få! Och så till min fråga: När jag är ensam och bedrövlig i detta förlovade land, går det att boka dig en timme eller två för en Tokyo-dejtu med kaffe och så mycket mode/skönhets-snack att man storknar? Skulle vara hur kul som helst att träffa min japan-guru (om du känner att du behöver lite mutor så kan jag ju alltid lova dig ett lass hallonskallar som jag hört ska gå hem hos fröken). Egentligen har jag tusen frågor till som är lite mer praktiska och bo/leva-i-japan-relaterade. Men dem kan vi ta en annan gång, kanske per mail?

Maria svarar:
Haha, det är ju alldeles fantastiskt att du blir glad av min lilla bloggo! Hurra för det! Och grattis som ska få komma till Tokyo, klart vi ska ses! Maila mig så ska vi snacka skönhet – maria@pause.se. Och hallonskalle går hem VÄLDIGT bra!
Kram!

//

Matilda frågar:
Hej!Jag tycker du är så himla fin vill jag bara börja med att säga!Går in här flera gånger om dagen,har verkligen fastnat i din blogg.=) Du skriver så bra men framför allt så kikar jag in hit för att få inspiration.Hittade din blogg genom att googla efter bloggare från japan då det är ett land jag älskar,vill själv dit en vacker dag!Kommer inte på en bra fråga just nu,men tänkte istället fråga dig om du inte kan lägga upp lite hur du sminkar dig ngn gång?Du är ju fin som en docka varje dag!Orättvist. ;)

Maria svarar:
Tack söta! Jag lovar att lägga upp mer sminktips. I mycket korta drag täcker jag över huden med MAC Studio Fix Fluid Foundation samt pudrar nosen. Sedan ljus ögonskugga och svart kolpenna runt ögat. På fransarna lager av tung, svart mascara (just nu Le 2 Guerlain).
Här är en liten skönhetsintervju som Pause.se gjorde med mig innan jul: http://www.pause.se/2008/12/04/jag-fuskar-jarnet-med-smink/
Och jag lovar – ”dockigheten” har jag MAC att tacka för!
Kram!

//

Hanna skriver:
Alltså, om du skriver att du är stor jämfört med japanskorna. Hur ser egentligen japanskorna ut då? Du är sjukt liten och söt liksom.

Maria svarar:
De är så små att jag knappt ser dem! Jag är 1.69 lång, och de flesta japanskor är bra mycket under 1.60. De är alltid petit byggda – även om jag är ganska smal (typisk 36:a) är jag en bamsing över ryggen och axlarna jämfört med miniflickorna här. Ofta undrar jag hur de får plats med alla organ inne i kroppen!
Det är lustigt – i Sverige tror jag att jag upplevs som ganska nätt, men i Japan är jag big mama… Fast många verkar gillar min längd – ”Aaah, you are MODERU!” får jag ofta höra!
Kram!

//

Teddy frågar:
Hej Maria,
vad finns det i den japanska vardagen som du inte klarar dig utan och som du dessutom längtar ihjäl dig efter när du är hemma i Sverige? /Från en annan Maria, i Tokyo

Maria svarar:
Hej Maria! Det glada folklivet, brokigheten och neonet. Rent praktiskt är jag frälst i alla dryckesautomater och att man kan gå på mataffären 24-7. Artigheten är också beroendeframkallande, liksom renheten.
Men det jag saknar allra mest när jag inte är i Japan är de fläckfria offentliga toaletterna utan kiss på ringen och tamponger som inte spolats ner. Är bakterifobiker, och Japan är det bästa som hänt mig!
Kram!

//

Klara frågar:
hej!
var finns cafeet där det arbetar amerikanska snygga män som kallar en prinsessa? :P alltså ett sånt där cosplaycafe… kan du tipsa på något bra lolitacafe också? åker snart till tokyo, och det är ju så svårt att inte kunna adresserna när man väl är där… :) tack ^_^
Maria svarar:
Klart du ska gå på Butler’s Café! Det ligger i Shibuya, mittemot Tokyu Hands. Edelstein vid Marc Jacobs i Harajuku är också en once in a lifetime-upplevelse.
Här är en artikel jag skrev för Dagens Nyheter om några tokroliga cosplaycaféer:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=3130&a=803927
Här har jag skrivit om cosplaycaféer för resekoll.se:
http://www.resekoll.se/2008/08/05/tokyos-coolaste-kafeer-serverar-fikan-med-en-twist/#more-1036
Lycka till och hälsa butlersarna!
Kram!

//

Olliepop frågar:
har en fråga jag grunnat på lite och det är om rockabilly.
är detta fortfarande populärt som mode och som “livsstil” i tokyo?
det har ju tidigare varit stort till hyfsat stort i tokyo med samling utanför yoyogipark på söndagar och med coola affärer som tex den i slutet av cat street mot shibuya (om den finns kvar).

Maria svarar:
Jajamen, rockabillygängen i Yoyogi är kvar, liksom butiken på Cat street!
Kram

//

Ylva frågar:
Hej, jag undrar lite om tunnelbana… om du åker sånt? Är det praktiskt? Finns det månads/terminskort eller liknande? Hemsida? Flåt för många tråkiga frågor.. ^^;

Maria svarar:
Inte alls tråkiga frågor! Jag åker jämt tunnelbana. Jag har Suica-kort som jag laddar med kontanter. Man kan också köpa fasta månadskort som gäller mellan vissa stopp, men jag åker så oregelbundet så Suica funkar bästa för mig. Tokyo tunnelbana är supersmidig. Googla Tokyo Metro eller JR Line så får du upp de flesta linjer (finns många olika operatörer).
Kram!

//

Anonym frågar:
Hej! Hur träffades du och din man? Varför flyttade ni till Japan? Hur var det att flytta dit i början?
Hur gammal är du? Hur länge har ni vart ihop?
Sista men inte minst VAD gär du för att din hy ska vara så fantastisk? Läste att du använder Hydra Zen, Lancome, men den är väl inte anti-age? Jag har hört att om man börjar använda anti-age för tidigt så tappar huden sin naturliga spänst och så fort man slutar så blir den ännu slappare och rynkigare… Jag använder också hudra Zen, men är den anti.age så kommer jag nog sluta med den.
Tack för en jättefin blogg!

Maria svarar:
Tack för dina frågor och fina beröm!
Jag träffade Beats, eller Christoffer som han heter, på en klubb i Malmö där han var dj under namnet Chris Beats. Det var för fyra år sedan. Han bjöd med mig på efterfest, vi klickade och vips var vi ihop och det kändes, som klyschan säger, som att det var menat. Då var jag 25, nu är jag 29. Vi gifte oss 2006.
Japan var på många sätt supersvårt i början. Det är ett fantastiskt land, men ganska svårt att komma in i. Jag hade ju varken jobb, vänner eller någon koll på japanska när vi kom hit! Men det lossnade ganska snabbt - efter ett år kände jag att Tokyo är HEMMA!
Hydra-zen är jättebra för en torris som jag! Jag förebygger med anti-age – inte alls att huden blir slappare av det. Däremot kan det vara onödigt att spendera pengar på dyra krämer om de dyra ingredienser ändå inte har något jobb att sköta. Men jag är som sagt 29, och har alltid haft torr hy, så lättare anti-age funkar för mig. Men jag har inte alltid anti-age, ibland har jag bara extremt återfuktande krämer. De måste dock alltid skydda mot solen och avgaser!
Just nu kör jag Origins Dr Veil’s Mega-Mushroom på natten och Origins A Perfect Day på dagen. A Perfect Day har en massa antioxidanter som skyddar mot storstadens dåliga luft. Dessutom jämnar den ut hudtonen och gör huden fastare.
Mega-Mushroom är en riktig lyxkräm som lugnar ner stressad hy – perfekt efter en lång dag på Tokyos gator!
Är du under 25 så hoppa anti-age, men över 25 så rekommenderar jag i alla fall er med torr hy att köpa en lätt rynkförebyggande kräm (INTE anti-age-krämer för 50-åringar, utan såna som är gjorda för hud som närmar sig 30).
Kram!

//

Frida frågar:
Hej Maria!
Jag verkligen ÄLSKAR din stil, så jag skulle gärna vilja veta vart du hämtar all inspiration och vilken/vilka favoritaffär du har. Får så mycket inspiration från dig! Du är verkligen grym btw!

Maria svarar:
Tack tack tack, vilken egotripp!
Jag inspireras av streetstyle i Tokyo och vad jag ser i japanska tidningar, men också sånt jag ser på svenska bloggar och utländska modemagasin. Min favoritaffär är nog faktiskt Topshop – där finns typ allt jag älskar under ett tak! För roliga jeans går jag till japanska L.D.S eller SOLberry.
Kram!

//

Mattias frågar:
Hejsan! Jag har följt din blogg länge, och om sanningen ska fram är du nästan den enda tjejblogg jag läser! Men jag skulle ändå vilja veta lite mer om din Japantripp; hur länge har du bott där och vad var egentligen anledningen till att du flyttade dit? Och om man själv tänker resa dit, vad har du för tips på ställen, så som affärer, hotell & sevärdheter? Skulle vara jättekul att få veta lite mer om det! Kram Mattias

Maria svarar:
Ojoj vad smickrande! Arigatou!
Jag har bott här i två år. Min man, Beats, fick jobb på ett kontor här och jag var inte sen att hänga på. Så jag är så kallad ”expatfru” och skojade i början om att jag var en sån där lyxhustru. Det är dock långt från verkligheten – jag jobbar som skribent och jobbar minst 10 timmar om dagen mot både svensk press och japanska företag och ÄLSKAR det. Skulle aldrig kunna sitta och rulla tumme som många expatfruar tvingas göra eftersom jobb är svåra att få för icke-japaner… Lycko lycko mig som har ett mobilt jobb (är journalist).
För tips på hotell, shopping etc, kolla mina guider i tidningar som RES, King och Vagabond. Goggla ”Maria Ahlgren Tokyo” så ska det dyka upp en del länkar!
Kram!

//

M frågar:
Har du jobbat på tidningen Starlet? Kommer ihåg att det var repotage om dig och ditt liv i Tokyo, men sedan så bytte tidningen redaktion och du var borta. Vad hände?

Maria svarar:
Det stämmer – jag var redaktör på Starlet under tre år. Sen flyttade jag till Tokyo och ett nytt gäng tog över. Jag kände att det var dags att gå vidare och börja jobba mer med vuxentidningar. I början frilansade jag lite för Starlet, men sedan blev det policy att före detta anställda inte fick frilansa åt förlagets titlar.
Om du är gammal starletläsare så känner du säkert också till Jenny och Jennie. Jennie, som tog över efter mig som reddis, bor numera i England. Jenny, tidningens layoutare, bor i Stockholm och frilansar. Jag saknar dem båda i mitt liv!
Kram!

//

Jenny frågar:
Hej! :)
Någon gång har du nämt en webbshopp där du ska sälja bla anna sui och annat japanskt. Har du funderat vidare på den tanken någonting? Verkade grymt intressant! Lovar att bli stammis ;)

Maria svarar:
Hej Jenny! Jo, det finns planer på att starta en shop med skönhet från Anna Sui och andra favoriter jag jämt tjatar om. Det är bara TIDEN som vägrar räcka till just nu! Jag säljer ju lite japanska kläder i min webshop – tokyoloveshop.blogspot.com
Kolla in där så länge! Håller er postade på bloggen om framtida webshop!
Kram!

//

Tilde frågar:
Hej!, jag undrar…, vad den största skillnaden mellan Japan och Sverige är?

Maria svarar:
Antagligen att här bor så otroligt många gånger fler människor. Bara stor-Tokyo är mer än tre gånger så fullt med folk som hela Sverige. Och lever man många på en liten yta så påverkar det såklart mycket vad gäller sociala regler, respekt för andra och etikett.
Förutom det – snacksen! Här smakar allt fisk. Inte smarrigt…
Kram!

//

Beth frågar:
Hur hamnade du i Japan?
Vad gör du om tio år?

Maria svarar:
Hej Beth! Beats fick jobb för två år sedan i Japan och jag hängde med.
Om tio år bor jag fortfarande i Tokyo, eller New York, och skriver böcker och artiklar om mode och skönhet. Beats och jag har några söta små knoddar med japanska namn och så har vi en boxerhund som heter Dolly.
Kram!

Tack för igår, Daniel!

Det känns som om någon kört min hjärna i torktumlaren och jag hade dimmig blick när jag plåtades i morse för AnAn magazine. Men vad gör väl det - var en fabbekväll med Manhattans, släktträd och fantastiskt sällskap! Bör köras i repris SNART!

Psst...
Sugen på att bli larmad? Drick en Manhattan på tjusiga Bar Legato i Shibuya - de är det starkaste jag druckit sedan tonårens häxblandningar. Fast tusen gånger godare!

torsdag 22 januari 2009

Nu händer det mina vänner...

Jösses. Det händer så otroligt mycket i mitt liv nu. Drömmer jag???
Imorgon ska jag bevaka ett galet udda modeevent på Ritz-Carlton för radioshowen, och en av världens absolut största superstars förväntas närvara. Maria Ahlgren ska alltså mycket möjligt intervjua en av världens typ tre mest kända kvinnor i morgon. Hur hände detta?? Kommer jag klara det?? Och VAD HAR MAN PÅ SIG?
Hela dagen har jag pratat med diverse höjdare om morgondagen. Om två timmar ska jag på en liten tillställning som japanska ELLE slänger. Min kavaljer är Kamasami Kong, en av Japans mest kända radioprofiler. Sen ska vi träffa upp en hög musik- och mediafolk och gå på stand-up comedy. Och imorgon ska jag kanske stå öga mot öga med xxxxx jäkla xxxxxx.
Det går bra nu, Maria Ahlgren från Malmö...

Rapport följer!!!

Torsdag är mysdag ♥


Regn över Tokyo. Jag har nyss varit hos frissan och toppat luggen. Måste ju vara flott inför plåtning i morgon!
I skrivandes stund dricker jag lattte på Starbucks och ska just igång att översätta en pressrelease för grymma webshoppen IDAI som min söta vän Biola startat. Ni kommer höra mycket mer om IDAI mycket snart, men kolla in redan nu om du vill shoppa japanskt mode och poppiga prylar som kan vara svåra att få tag på. OCH DET VILL NI JU SÅKLART!!! Japanese pop-junkies är vi allihopa!

Idag är jag mysfarbror i:

Sweatie - Swati för UT Harajuku
Jeans - L.D.S (Love Drug Store)
Lackstövlett - H&M
Frisyr - sovknut som jag fäst några nålar i och sprayat över. Väldigt bed-head!


Diet i Technicolor ♥ ♥ ♥


Paris Hilton-dieten, Skinny Bitch-dieten, GI, Stenåldern och ni andra - gå hem och sov. Garanterat mest frestande dieten, i alla fall för oss popnördar, är ju japanska comic girls-dieten! Eller japanska Spice Girls-dieten kanske man kan kalla det - ena dagen äter man RÖDHÅRIGA tjejens meal, nästa dag BLONDINENS. Alla måltiderna innehåller vitaminer, mineraler SAMT japanskornas mest hypade hudvårdsfavorit, kollagen.

Beats bil 4 år hurra hurra!

Idag är en stor dag för Kuliss Beats. Hans bil, locally known as MONSTRET, firar nämligen 4-årsjubileum i Beats ägo. Monstret står i garaget i Sverige, men vi minns honom genom en serie bilder. Beats ska fira med en god portion Taco Rice på lunchen.

Kuriosa om Monstret:
* Den klassas inte som BIL, utan LIMOUSINE (det är något med motorn eller kubik eller något sånt)
* Den har medverkat i en Timbuktu-video. Eller snarare, Beats körde iskallt RAKT IGENOM inspelningsplatsen i Malmö med jag, Maja och Christian låg och dog på golvet.
* Jag har aldrig kört den.
* Den var en av de första grejer Beats nämnde för mig när han raggade upp mig. Han meddelade att han har stor BMW och stor lägenhet och lutade sig sen tillbaka och väntade på att få napp. Älskling, VET du inte vilka signaler det skickar ut? Det är ett mirakel att det hela faktiskt ledde till giftemål.
* Beats dröm är att få in den i Pimp my Ride.
* Den bodde ett halvår i min farmor och farfars garage på grund av platsbrist i vårt garage. Farmor har väldigt väldigt svårt med minnet. Men bilen minns hon. Och den trevliga pojken som kom dit regelbundet och tittade till den (och samtidigt gjorde ett handtag i farmor och farfars trädgård).
* Första gången Beats kläckte DE TRE MAGISKA ORDEN var under en tur på Österlen. Monstret var vårt enda vittne.

Jämte mig är detta min mans stora kärlek. Låt oss tillsammans hurra:
LÄNGE LEVE MONSTRET! DEN LEVE -HURRA HURRA HURRA!

(Och förlåt Timbuk och teamet - vi försökte stoppa honom, men han skulle fram JUST på Ängelholmsgatan...)

WE VISIT IN GARRELY, KULISS?

Jag fick ett mail om upcoming events på ett garrely. Jag förstod först ingenting. Men sen trillade poletten ner - aha, GALLERY!!!

Som språknörd är det ett tivoli att vara i Japan. Att R och L byter plats är intressant. Inte bara att R uttalas som L, men L uttalas även som R. Till exempel uttalas japanerna "beer" och "building" precis likadant, och skriver det likadant med katakana - ビル, biru.
Märkligt nog uttalas mitt namn MaRia och inte MaLia. Min älskade Chris däremot blir ofta kallas "Kuliss".

Min nya lekkamrat - kanjireader ♥


Nu har den levererats - min sprillans nya KANJIREADER! Det är en penna som läser av kanjis och översätter dem till engelska - perfekt när jag sitter och "läser" mina japanska favorittidningar. Nu börjar mitt nya liv som kanji-professor! Kan inte vänta att gå igång - en helt ny värld kommer ju öppna sig...

Pennan kostar 30 000 yen och kan beställas HÄR.

onsdag 21 januari 2009

Just det - och sen är jag MODELL också!


Nej, det vet ni ju förstås att jag inte är. Har aldrig varit (med undantag för en tragisk insats på en möbelmässa i Danmark) och kommer aldrig bli.
Men - på fredag kommer som jag ju berättat japanska modemagasinet AnAn hem till oss för att plåta hur vi bor till ett inredningsrep. Kanske kommer då även frun i huset, det vill säga jag, figurera på bild, och då vill man ju vara fin.
Mina kompisar på Whyred's presskontor i Tokyo skickade över den här ljuvliga klänningen. Vad tror ni - kan det vara något? Jag är ju blek och jävlig, men klänningen är änglalik. Den, svarta strumps, skyhöga klackar, lockar i håret och lilla miniskinnjackan kanske?
Annars, några andra förslag? Finns det något ni tycker jag är extra fin i? (Och får jag ingen respons på detta inlägget kommer jag gräva ner mig...)

Kvällen då jag nästan blev maid/nurse/schoolgirl


Igår kväll hade jag och mina sötisar Biola och Natsuko damafton. Först vin och jordgubbar hemma hos oss i skokartongen (Beats var på Glasvegas-spelningen, så hade herrfritt), sen en sväng till champagnebaren på Granbell Hotel nere i backen.
Och det är där det händer. Mina damer och herrar - Maria Ahlgren har härmed sökt jobb som utklädd servitris på ett cosplaycafé i en förort till Tokyo. Häng med från början!

Nere i Shibuya står alltid flockvis av unga killar i spretigt, blonderat hår och delar ut servettpaket med reklam för diverse mer eller mindre tveksamma tillhåll. Många hostessklubbar och andra aktörer inom "happi tajmu" annonserar på dessa servettpaket om lediga jobb. Vem fanken behöver Arbetsförmedlingen när man har pojkarna nere vid Shibuya crossing?
Oftast drar killarna dock tillbaka handen när de ser att jag är utlänning (eller för gammal eller för ful - det ligger nog i mixen). Hur skulle det se ut om de står och raggar prima babes till sina chefers klubbar och så drönar en bjässe till viking in?? Nej, det förstår ju vem som helst att det skulle skrämma slag på varenda gästande salaryman. Här kommer han direkt från sitt tjugotimmarspass på Sony eller Toshiba och vill ha lite SÄLLSKAP av en ung, söt hundraprocentig japanska, och så bjuds det på en mastodont med hår på armarna och dålig nihongo!
Men - i söndags var de en hand som inte hann undan, nämligen ett servettpaket från cosplaycaféet MoMo där de söker efter nya värdinnor.

Igår på champagnebaren kom så klart paketet upp - Natsuko är inte bara kompis, hon är den eviga översättaren också. Jag och Biola ville så klart få hela annonsen avkodad - de kan vara helt skogstokiga såna där med hintar som bara invigda japaner känner till.
Så Natsuko började översätta "annonsen". Och vilket kanonjobb det verkar vara! Man får SJÄLV bestämma om man vill följa med kunden efter hans besök på caféet, vilket är mer än man kan säga om många andra hak. Man får dessutom SJÄLV bestämma om man vill dricka alkohol eller inte - annars är det spöstraff på flickor som dricker juice i tjänsten (ju mer tjejen dricker, ju mer köper den betalande kunden). Dessutom är kostymen man väljer att jobba i GRATIS att låna, och du kan välja mellan schoolgirl (sailor-style), stewardess, sjuksköterska, "china dress" och klassisk maid. Enda kravet är att du ska vara under 26 och utan undantag hälsa alla kunder välkomna med ett "Välkommen min ägare!" (fast på japanska och jag minns inte meningen).
Men ni förstår ju - klart man vill söka ett sånt kneg!

Varken jag eller Biola är dessvärre under 26 (även om Natsuko LOVAR att vi passerar för 25!). Inte heller skulle någon av oss vara särskilt änglalika i vare sig skoliuniform eller nursedräkt. Ändå fick Natusko ringa å våra vägnar och ansöka om en TRIAL. Sagt och gjort.

Natsuko ringde och berättade på sin artigaste, mest ljuva, flickjapanska om hennes två EXOTISKA vänner som var intresserade av jobb. Hon lovade att vi var mycket vackra och vänliga. Dessutom, och denna merit ska INTE skojas bort i sammanhanget, underströk hon hur TÅLIGA vi är för alkohol och att dessa två exotiska damer från EUROPA kan dricka nästan hur mycket som helst. Vi hade nästan landat en dags provjobb på lördag när chefen drog i handbromsen. Njaa, egentligen anställer vi ju bara japanska flickor... Dessutom måste flickorna kunna konversera männen på bästa japanska (annars är liksom idén med sällskapsflicka ganska meningslös).

Natsuko ringde då till MoMo's systercafé i en förort några tågstopp bort. Men samma svar där. Utlänningar kan vi inte anställa.

Det är synd. Det hade varit mitt livs upplevelse att provjobba en dag på ett cosplaycafé i Tokyo, iförd skoluniform och ödmjukt tacksam inför min "ägare" för dagen. Fast lite läskigt också - yakuza (maffian) är på något sätt nästan alltid inblandad i såna där verksamheter.

Biola - jakten fortsätter! Du och jag, några uniformer och ett gäng stupfulla salarymen - är du på???

Vill du läsa mer om cosplaycaféer (fast aningen mer rumsrena) klicka HÄR för att komma till artikeln som jag och Said gjorde för DN Kultur i somras.

tisdag 20 januari 2009

På begäran - japanska bikinijeans ♥



Inte mindre än två gånger har min vän JESPER uppmuntrat mig att blogga om de het hetare hetast bikinijeansen från japanska märket Sanna Brazil. Så - låt mig introducera BIKINIJEANSEN!
Byxan är bootcut och försedd med ultralåg midja med inbyggd string. För att dra extra uppmärksamhet till skrevet har stringimitationens framstycke försetts med strasspaljetter. Stringen knyts med rosetter i sidan. Bakfickor finns ej. Pris 9 000 yen.

Obamas fejja tar Japan med storm


Åh vad jag grät ögonen ur mig under Barack Obamas installation. Vilken man! Tänk att en liten människa bär hela världens hopp och optimistiska förväntningar på sina axlar. Nu vänder det - snart blir världen en bättre plats!

Japans hyllning till USAs 44:e president är att hypa gummimasker av Obama. Sedan december har över 2500 handmålade masker flugit från hyllorna. Personalen på lilla gummifabriken Ogawa Rubber i Saitama, norr om Tokyo, har blivit riks-, för att inte säga världskändisar, tack vare sina välgjorda Obama-ansikten.
"De är mycket finare än dem som görs i USA", myser maskkreatören Takahiro. "Jag hoppas att någon använder vår mask under ceremonierna i Washington."

En flopp var däremot Japans förra premiärminister, den utskällda och avsatta Shinzo Abe. Hans ansikte ville bara drygt 600 använda. Nuvarande premiärministern, Taro Aso, säljer däremot bra tack vare sitt karatäristiska grin. Men hans person är inte lika poppis som hans avbildning - idag har han bara stöd av 20% av japanerna efter kritik av hanteringen av finanskrisen.

Trendspaning i Tokyo / vår '09 ♥

Om två timmar ska jag spela in mitt första inslag där jag pratar mode i Tokyos engelskspråkiga podcast, METPOD. Det är en lyxig liten variant av helvetet på ett sätt att rapportera om trender i Tokyo. Det finns liksom inte fem eller tio eller femtio - det finns hundratals, kanske tusentals, parallella modeuniversum som alla har sina egna trender och sina egna butiker/tidningar/modeikoner/designers och it-märken. Först har vi de stora enklaverna Shibuya, Harajuku, Aoyama och Ginza som alla har sin egen särprägel. Inom dessa enklaver finns i sin tur hundratals subkulturer. De delar gatorna de struttar fram på, kanske shoppar de till och med i samma butiker och bläddrar i samma tidning, men alla som kan sin tokyoitiska nutidsorientering vet att det är en hel världs skillnad på onee-kei och OL kawaii. Nyanserna är hårfina, knappt märkbara för det otränade ögat.

Men i dagens radionshow ska jag inte agera modeprofessor och snurra in resonemanget i termer och analyser av den japanska modemarknaden. Jag ska rakt upp och ner ta upp några nyckeltrender som dyker upp såväl i high-end-butikerna kring Omotesando, hos lokala designers på Harajukus bakgator och på de internationella high-street-kedjorna.

1. Volanger och ballerinakjolar
Nästan alla butiker har ett utbud för även den mest kräsna prima ballerina. Korta, fluffiga kjolar med volanger och spetsar dyker upp överallt. Gulligt blommiga, hysteriskt neongula eller gothiska i svart spets - i alla utföranden kommer de smita åt sina elastiska midjeband kring japanskornas petitmidjor i vår.

2. Knasjeans
Japan är ett fantastiskt land när det kommer till denim. Jeans tas på högsta allvar, och är det nu trendigt med utflippade jeans så är alla med i leken. Ingen tvätt är för galen, ingen färg är för otänkbar - rosa stentvättade åttiotalare trängs bredvid sönderrivna boyfriendo-jeans och ormskinnsmönstrade stuprör med paljettdödsskallar på baken.
Modellen som dominerar är fortfarande stuprören som smiter åt som en andra hud. Den låga midjan är favorit både för killar och tjejer, och skojiga detaljer som broderade solglasögon på bakfickan eller en omotiverad zigzagssöm i neonrosa över knäet påhejas ivrigt.

3. Lockar
Plattången - kyss mig där solen inte skiner. Nu vill alla ha mjuka, långa, böljande lockar. Tokyos alla fashionistor kliver upp en halvtimme tidigare på morgonen för att sätta locktången i arbete. Kom bara ihåg att vira håret runt tången - knip inte fast topparna i tångens klämma.
Undantaget är de blankborstade, tjocka bobklippningarna med hellugg och infönade toppar som fortsätter dominera hipsterstråken i Harajuku. Intellektuella flickor hoppar över lockarna - särskilt korkskruvsvarianten som är så populär bland de yngre galsen runt Shibuya. De flesta tjejer, oavsett stil, trycker däremot gärna en klassisk hatt på huvudet - helst svart feodora.

4. Folklore
Odd Molly - detta är våren när ni blir seriöst Big in Japan! Lekfull folklore och sjuttiotalsromantik lurar i varje butik och varje modemagasin. Japanska Tsumori Chisato har fyllt sina Nyinkommet-hyllor med blommor, kaftaner, batik och puffiga volymer. FREE's SHOP Meiji Dori, min favorit, flaggar sina vårnyheter under namnet "Garden Girls" och inne hos Japan-favoriter som JILL by Jill Stuart, Charlotte Ronson och Anna Sui är det tätt mellan broderierna.
På fötterna korksandal med femtoncentimeters klack eller några nummer för stora combatstövlar för att revoltera mot det natursvärmande och gulliga.

5. Grace Jones-pingvinen
Pojkvännen krympta kavaj hänger kvar och har blivit riktigt foklig. Den pösiga, långa modellen och den neutrala, halvlånga tjejkavajen kompletteras mer och mer med en superkort pingvinjacka à la Grace Jones. Ärmarna är uppkavlade och blottar foder i någon knallig färg eller småtokigt mönster som biter av mot det svarta eller grå,
LDS, Love Drug Store, och deras sublabel Girl's Door, har klätt upp skyltfönstrets alla mannekänger i pingvinjacka med pösig, svartvitrandig haremsbyxa i pyjamasbomull nertill. Till detta chockrosa pumps, avklippta skinnhandskar, kuvertväska överströdd med paljetter och ett brett resårskärp och du är good to go!

Kyou no fuku! Dagens stass ♥

Vilka känslor de här jeansen rör upp! Kärlek kärlek kärlek - Chris Beats se upp, uppmärksamheten är hotad!
Jag köpte dom igår på Love Drug StoreMeiji Dori (pris 10 000 yen) och vi har inlett en passionerad kärleksaffär. De sitter som limmade men är sköna som tights. De är snowwashed. De har röda solbrillor som knapp.
T-shirten köpte jag på Girls' Doors, som drivs av samma folk, nere i Shibuya på den lilla gågatan mellan Parco pch Loft (åh vad intressant för er som inte har en suck om vad jag menar!).

Dagens är följande:

Stupisar - L.D.S
Tisch med slickepinne - Girls' Doors
Skinnpaj i trekvartsmodell - ASOS
Kuvertväska med silverkantad rosett - vintage (kan vara från Chique i Malmö, men minns inte säkert)
Klackar - Topshop
Armband - Givenchy
Lippy - shu uemura i matt röd (inte med på bilden)

måndag 19 januari 2009

Nämen hoppsan, nämen ojdå... ♥

Jag vet inte hur det skedde, men plötsligt har jag detta ljuvliga halssmycke i min ägo. Pris 5 000 yen på Marc by Marc Jacobs i Harajuku. Finns armband och ring också, men det FÅR jag bara inte!

Nu sitter jag för övrigt på café och bredvid mig sitter typ världens snyggaste transvestit. "Hon" är en studie i Tokyo chic i helsvart, midjelångt svepande hår, killer-naglar och picture perfect-makeup. Varför känner man sig alltid skabbig bredvid transor???

Tokyoguide från Louis Vuitton ♥

Fashionistas på väg till Tokyo, take note! Sedan i höstas finns LV's reseböcker också som en Tokyo-edition. Jag köpte boken förra veckan, och den verkar, till skillnad från många andra guider, ha grävt fram både shopping, nattliv, sightseeing, hotell och kultur bortom de givna stråken. Detta är inte guideboken för dig som vill ha färgsprakande foton - här är det snustorrt layoutade sidor med enbart text som gäller. Men det gör inget - texterna är välskrivna och tipsen en bra blandning av högt och lågt, lyx och lokalt. Totalt får man över 600 tips plus åtta kartor. Alert för hög vuxenvarning - är du under 20 skulle jag hellre lägga pengarna på Time Out's Tokyoguide. Beställ LV's cityguide på LOUIS VUITTON's hemsida, eller kolla om den finns på butiken i Stockholm.

Obligatoriskt för ALLA är dock att ladda hem guiden i pdf-format som jag gjorde för tidningen RES i höstas. Den hittar du HÄR.

...and one for the boy ♥

Nästa vecka landar dessa All Courts från NIKE i samarbete med franska A.P.C i butikerna. Beats är on the case, och jag ser fram emot att se honom glida fram i denna trevliga lilla retrodojja i vår. Han har förresten blivit komplett skogalen, min gubbe. Snart tar han över hela hallen! Efter en lång period av fetisch för brittiska handgjorda pjucks från Northampton ( två par Crockett & Jones på ett halvår - brogues och boots) är han åter tillbaka i sneakerträsket, och varenda vit skinnsko som kommer i Beats väg hamnar direkt i fokus. Åh, du är så stilig min älskling!

(NIKE x A.P.C All Courts kostar förresten strax under 8 000 yen, ca 700 kr. Butiker finns i Daikanyama, Harajuku och Shibuya)

Monntag ist mein biker-tag


Nu är jag ute på Tokyos gator och trendspanar inför morgondagens moderapport på METPOD - Tokyos största podcast på engelska. Det är snowwashed pastelljeans, neonrosa pumps, hippiechic folklore, volangminikjolar, gubbhattar och chockfärgade wayfarers precis överallt. Tror nog man kommer bli glad av vårens mode. Jag tycker det är dags för japanerna att släppa sin "natural & relax"-stil nu, som regerat ett par år med jordnära färger, slitstarka material och oversizade volymer. Nihonjin - you look ichiban no kakkoi to kawaii in strong, kooky colour, to omoimasu!
Jag återkommer lite senare med en tokyoitisk trendrapport här på bloggisen!

Själv njuter jag av solskenet i liten skinnjacka och shorts:

Avklippta jeansshorts - SOLberry
Tischa - "All night long" från UT Harajuku
Skinnjacka - Zara
MC-boots - Din Sko


Nu - dagens första KAFFE och penna ihop mitt livs första moderapport i japansk radio.

Pizza och absinthe på lördagskvällen


I lördags var det romantik på tumanhand med mannen. Först middag på VINOTECA i Tokyo Midtown, Francis Ford Coppola's vinbar. Man kliver in genom en glastunnel med hundratals inkapslade flaskor, och väl inne sitter man vid en lång, slingrande disk med utsikt över Tokyos skyline och parken nedanför. Maten är enkel italiensk - stenungsbakade pizzor, pastarätter och olika sorters grillad fisk eller kött. Vi festade på trerätters och min nya, sunda diet är sååååå bortglömd. Carpaccio på någon vitfisk med olika örter och olivolja, pizza Marinara och grillad fisk med svamppuré till mig, och till mannen hemgjord salsicciakorv, pizza och grillad kalv med potatismos.

Sen tubade vi bort till den lilla baren Tram i Ebisu, en av Tokyos absolut mest filmiska små natthak. Trångt, småskruffigt, fullt av indie-memorabilia på väggarna, fler flaskor på baren än man kan räkna, trivsamt rökigt och intellektuellt klientel som frotterar sig i de små soffgrupperna. Vi drack absinthe och filosoferade över vårt lilla liv tillsammans (bild överst!). Fast mycket absinth blev det inte - megaparanoida Maria blev ju såklart rädd att bli Strindberg-galen av "the green fairy" trots att Beats försäkrade mig om att det nog var rumsren absinth här i försiktighetsåtgärdernas Japan.

Här är en bild på Vinoteca, och som bonusinfo bör nämnas att detta är en av ganska få restauranger som är helt rökfria samt har engelsk meny. Och vinmenyn är givetvis outstanding.... Väldigt mysigt dateställe, checka!

söndag 18 januari 2009

Dokumentation av en fredagskväll

Vi var ute och svirade ett gäng i Ebisu i fredags. Jag fick med två - TVÅ - bilder hem av spektaklet, nämligen två bilder av flaket på fiskbilen som åker runt och samlar upp fiskrenset på stadens restauranger. Väl dokumemterat, me!

fredag 16 januari 2009

Men åh! Har ni sett något sötare! ♥




Detta, mina darlings, är DOCKSÖT. Jag måste beställa såna där big eye-linser så ögonen blir så där bambistora. Man kan beställa med styrka HÄR, men jag har liiite probs med språket...

Omslag: KERA Magazine

"Let's get an fabulous breast!"




Ovan ser ni rubriker ur japanska modetidningen Glitter's skönhetsbilaga. De får illustrera dels japanernas fantastiska förmåga att sätta egen knorr på det engelska språket, samt den vidöppna kommunikationen riktad mot tjejer om vikten av att vara smal och perfekt (ni som tycker att Vecko-Revyn förmedlar kroppshets - ni borde komma till Japan för lite hardcore publik bantningshysteri. Inga tabun. Allt över 45 kg är katastrof!).

Men låt oss fokusera på språket, som är väldigt typiskt för japaniserad engelska, engrishu. FÖRSTÅR NI att jag ibland har det svårt när texter jag gör senare korrigeras av en japan vars enda upplevelse av engelska språket är den man får genom Babelfish. Förstår ni att man kan vara beredd att begå harakiri när man slitit med en text och så klistrar någon senare i produktionskedjan in en babelfishad mening och sabbar HELA känslan. Det är som en clownnäsa på Mona-Lisa!
Förmodligen är de här rubrikerna i Glitter översatta i något program typ Babelfish. Mail man får från japaner är ofta babelfishade och en konst att avkoda för det otränade ögat.
Här är ett exempel på ett mail som kom i förrgår från redaktören på tidningen som vi ska visa upp vår lägenhet i:

"Dear Maria,

Thank you for sending email.
I want to go to your house tomorrow 10:30.


However, it might be a little late because it goes to the house of Mr.
Martin Koos ahead of that.
Still, I think that it arrives before 11:00.
And, I think that it is about up to 11:30 it is in your house."


Visst är det gulligt och charmigt med japansk engelska, men jag tycker faktiskt väldigt väldigt synd om alla japaner som faktiskt skulle vilja lära sig den sortens engelska som man kan kommunicera med andra än japaner med (varför man nu skulle vilja frottera sig med GAIJIN, alltså utlänningar. Vi har ju aids och är tjuvar och ociviliserade grisar som inte förstår sann kultur, enligt en tyvärr alltför stor del av befolkningen här). Tänk alla öppensinnade unga som vill plugga i utlandet eller jobba internationellt - de har så sanslöst dåliga förutsättningar eftersom deras skolsystem inte ger dem verktyg att faktiskt använda kunskaperna de får. De kan all grammatik och flotta ord, men att sätta samman det eller kommunicera något enkelt som "Jag var på bio igår" är mission impossible för de flesta japaner. Engrishu är liksom ett eget språk som bara japaner förstår - det är inte alls som svengelska till exempel. Även om vi är kassa på engelska så kan vi kommunicera vårt budskap i slutändan. Det kan inte många japaner, och för det tycker jag synd om dem. Tänk att så gärna VILJA men inte kunna resa utomlands på egen hand eller studera på utländskt universitet. Inte konstigt att de helst reser i grupp med reseledare... Alternativt reser till Hawaii eller Guam där det finns skyltar och menyer på japanska och personal på hotellen som pratar japanska.

Som en man på Beats jobb sa: "Japaner kan dansstegen perfekt, men de kan inte dansa en enkel tango".

Märkliga märkliga lilla land...