Idag är Tokyo tråkigt, kallt och ensligt, så vi drömmer oss tillbaka till vårt lilla paradis...

Bali i bilder (mer kommer!)

Resans roligaste

Häromdagen var jag och Beats på romantiskt parspa. Eftersom de skulle massaga oss med oljor fick vi inte ha våra vanliga underkläder utan fick byta om till engångs. Och det är då det händer - min man står plötsligt framför mig iförd en liten svart DAMTROSA i papper. Den synen kommer följa mig till sista dagen.

För övrigt har Christoffer som alltid när vi är på solsemester lyckats få ortens värsta turistbränna. I år har han både perfekt vit t-shirt OCH vita badshorts. Vilken fest!

Juladag i monsunregn

Vill passa på att hälsa er alla GOD JUL! Hoppas tomten var snäll igår.

Just nu sitter vi i ösregn på vårt hotell, och det är omöjligt att ta sig härifrån. Det är monsun, så himlen står som ett öppet såll och har varit så i 1,5 dygn. Men vi lider inte. Vi har lyxigaste rummet med världens skönaste bjässe till säng, och en stor teve med alla engelska och amerikanska kanaler, och DET är inget att skoja bort med tanke på att vi inte sett någon teve vi begriper på ett år. Så nu frossar vi i BBC-dokumentärer, kändisskvaller på E! och gubbiga naturprogram på National Geo.
Nu är vi i hotellets medlemslounge och dricker afternoon te - de har galnaste buffén med scones, kakor och minitrekantsmackor.

Igår, julafton, åkte vi in till Kuta för att fixa lite ärenden. Precis som jag minns det från när jag var här för tio år sedan är det helvetet på jorden och jag är konstant vettskrämd över den kaosartade trafiken. Jag klarar inte stökig trafik, får så grav dödsångest att jag knappt kan andas. Moppar och bilar överallt, tjut, tutande och golande. Klarar inte heller australiensiska backpackers i blonderade surffrillor och Oakley-brillor. Käcka ryggsäcksnissar som känner att de VERKLIGEN kommer nära den lokala kulturen och självgoda yogamuppar som VERKLIGEN kommit nära sin inre gudinna och liksom SJÄLEN är mina absolut värsta. Självklart är hotellets yogaklasser 07 varje morgon - för yogafolk är ju så DUKTIGA och de TYCKER JU OM den där energin som finns tidigt på morgonen, det kickstartar ju dagen så fint att köra lite solhund och mångudinna i ottan.

I alla fall, efter några snabba ärenden i Kuta åkte vi tillbaka till hotellet, svidade om och hade julklappsutdelning över en flaska rosé. Vi båda fick så otroligt mycket fina grejer. Jag överöstes av kriminalromaner, lyxiga krämer och smink (mamma är och kommer alltid vara bäst på skönhetsshopping), stickade morgontofflor, mjukiskläder för hemmamys (är ju hemmafru!) och mängder av andra roliga, söta och spännande prylar. Beats fick en jättehög böcker han också, och två Rocky-album som jag inte kan vänta att sno. Han fick också TP Populärkultur av mina föräldrar, och det kommer nog bli vårens stora nöje att spela pop-TP och sippa vin. Av mig fick han vinröda badbyxor från American Apparel som han kommer bära som en gud, Han är så fräsig, min man! Just nu är han mycket skäggig och ser ut som en snyggare version av Chris Martin (Christoffer i skägg är så SKRÄMMANDE lik Chris Martin!).

Efter julklappsceremonin gick vi på en vacker restaurang som heter Spice. De hade särskild julmeny, men enda juliga jag såg i maten var ostbrickan med Stilton och fikonkompott i sutet. Allt var sagolikt gott och matsalen magisk. Vi år hummersallad, kokossoppa med koriander, grillad fisk med ångade asiatiska grönsaker och kokos/lime/chilisås, sorbet med små ananasbakelser och flera andra smårätter. Efteråt gick vi till hotellets lobybar. Jag tog en Frozen Strawberry Margarita (stavas?) och min manliga karlakarl tog en rosasliksig La Vie en Rose. Två japanska tjejer däckade i lobbyn av fylla, och en fick bäras in på toa av sina tjejkompisar. Fattar inte att så många så ofta blir så fulla. Det är ju ganska många stadier man ska igenom innan man börjar kräkas och tappa medvetandet - ragel, svårighet att prata, dubbelsyn etc etc. Är japaner så känsliga att alla dessa stadier hoppas över och de kraschar rakt in i däckningsläge? Någon som vet??

Nu ska vi dricka upp vårt te och jag ska ladda för dansaerobics om tjugo minuter. Fast känner mig inte så motiverad just nu... Är ju så mysigt att gå till rummet och se Hollywood Insider och äta snacks istället!

Blogg från Bali

Här kommer en blogg som skrevs på planet hit, men som tack vare internetstrul aldrig kom upp:

LILLJULAFTON

Nu sitter vi på planet från Tokyo till Denpasar, Bali. Resan tar åtta timmar – jag som trodde att man hade hela Asien runt knuten automatiskt genom att flytta ut hit!
Bredvid oss sitter två japanska damer och fnissar över medhavd ostbricka och är nu inne på sin sjätte halvflaska rödtjut. Hjälp, vill inte ha någon form av berusning i min närhet efter traumat med min nerkrökade granne på planet från London i somras. Jag undrar verkligen hur damerna fått igenom typ ett kilo brieost, är det inte förbud mot matsäck på plan? Kan ju vara sprängmedel eller fågelinfluensa eller galen ko i den mest oskyldiga lilla franska ostbit!

Jag och Beats fyller i immigrationsblanketter och den jäkeln flinar elakt och trackar sönder mig för att jag måste uppge ”Housewife” under ”Occupation”. Satans karl – och han står som ”Householder” på mitt japanska ID-kort.

Det känns trevlig att åka med JAL, Japan Airlines. På toaletten finns en massa produkter från Shiseido, så jag är därinne hela tiden och smörjer händerna med lyxig lotion. Det hade aldrig funkat i någon annan del av världen, att ha stora flaskor exklusiv skönhetsvård på offentlig toalett UTAN att på något sätt kedja fast dem eller ha fula väggfasta varianter.

På Narita, flygplatsen, gick jag loss i taxfree och laddade upp med MAC-
foundation och foundationpuder (Studio Fix always forever) och röda lacket 400 från Anna Sui. Blev även en Christmas Box med antirynkkräm och antirynkögonkräm från Biotherm. Ja, antirynk. Är faktiskt närmare 30 än 25, och min kära vän och flatmate under två år i London, Åsa, som är makeupartist och proffs på skönhet, sa redan då att man ska börja tackla dem innan de syns. Förebygga med stort F. Jag är lite avig till rynkkrämer för de luktar ofta tant, men Biotherms luktar poppigt och ungt. Köpte också en Vogue UK och en Marie Claire för typ 250 pix. Det är faktiskt oförsvarbart.

3,5 timmar kvar. Hatar att flyga. Det är varmt, dåligt luft, jag mår jämt illa, det luktar unket och maten är vidrig. Blev serverad oden, som är det japanska kökets vidrigaste påfund. Grejer kokas i en grymt bitter buljong, och detta är då en mycket populär vinterrätt. Jag fick en bit grå fisk och morot i oden-buljong, och en litet lyft på locket räckte för att dö. Åt istället två förrätter, någon liten thainudelwok med jätteräkor.

Nu ska jag försöka slita Beats från Wheeler Dealer, ett av hans favoritbilprogram, och föreslå en liten film.

Om ca 4 timmar checkar vi in på Conrad, södra Bali. Är konstigaste lilljulaftonen någonsin.

Julklapparna + lite mer ångest

Här är dom - klapparna som ska med till Bali. Vi måste varit snälla i år, jag och Beats.

Börjar även komma in i full panik över att vi åker om tre dagar och jag är:
A) Smått lönnfet.
B) Blåvit. För att demostrera, se bild där kritvitt linne och min hud smälter in i varandra. Det är nästan unikt.

C) Ful om fötterna efter månader av trippande i höga klackar och noll ordentliga pedikyrer.

Har dessutom ingen aning om var mina bikinis är.

Förresten rolig grej - häromdagen i all hets och gegga i skallen så gick jag in och duschade i behån. Vi har en stor spegel i duschen och bara "vaa faaaaen...??". Nu börjar en bli gaggig också.