Detox, allergi och otrogna makar

Vaknade som vanligt i morse av att Chris Beats stökade runt och föreberedde sig för ännu en dag i sony-bunkern. Kände mig otroligt dåsig och tung och hade full klåda över hela mig. Välkommen härliga vårallergi, som tvingar in kroppen i ett konstant tillstånd av rödblommande knottrighet, rödsprängda ögon, rinnande mascara och handlingsförlamande såsighet. Har varit på g hela veckan, men nu är det verkligen jävligt. Der ser ut som att jag har syfilis eller nåt i ansiktet, och det river och sliter konstant under huden. Hatar hatar hatar alla mina allergier och eksem. Så himla äckligt med alla eksem.

I alla fall, jag tog på mig mina brillor (linserna trillar typ ut av allt rinn) och satt ett par timmar och fixade med mitt lilla företags admin, skickade fakturor som blivit liggande alldeles för länge, skickade mejl som inte blivit av innan och sånt. Sedan gick det bara inte att sitta still längre, allt kliande gör mig tokig. Bestämde mig för att det är dags att detoxa en dag, och se om det stärker immunförsvaret och gör vårallergin lite mindre olidlig. Så in i myströjan (av bomull såklart) och ner till Shibuya. Började med att shoppa en megajuice på tranbär och hibiskus, utan tillsatt socker och tjafs såklart. Sedan in på Origins och köpte ansikstvätt ("Never a Dull Day") och superfet crème ("Never Say Dry"), och döm min lycka när det visade sig att man på köpet fick boka in en tid för nackmassage! Men så gick också kalaset på närmare tusenlappen. Med kassen laddad av välgörande ekologiskt stuff bar det av mot varuhuseet Seibus fantastiska matavdelning och den makrobiotiska delin där. Så nu sitter jag här och mumsar en sallad på alger, morot och en masssa syrade grönsaker och hoppas att min stackars kropp ska lyckas stå emot allt som gör den ilsken.

Nu ska det skrivas, har 12 rep som ska in nästa vecka. Sedan blir det dejt i Ebisu med mannen. Fast som vanligt ska han först på firmafest, så blir väl återigen dejt med en shochu- och saketankad fyllbult, haha. Har fortfarande inte riktigt förstått spritkulturen här - japaner krökar så in i satan, men ändå tåler de inte alkohol pga något i generna. Hur funkar den ekvationen? Har dock träffat massa tjejer som inte dricker, det är karlarna som hinkar bort sina sorger. Christoffer har en teori att de inte vill gå hem för att de hatar sina fruar, och hellre är ute och super innan de däckar på ett capsule-hotell. Ligger nog nåt i det - har ju skrivit här på bloggen innan om hur Cs chefer på firmafest stått på en scen och dragit rövarhistorier om sina hemska fruar och havrerade äktenskap. Som avslutning på detta inlägg bör nämnas att över 60 % (!!) av alla japanska män har en älskarinna, och fruarna har inte sällan en loverboy de med så fort barnen klarar sig själva. Det är liksom helt accepterat, och alla vet att alla har det. Tycker det är lite äckligt med alla Love Hotels överallt och att Tokyo i allmänhet känns väldigt pervest. Kommer skriva mer om det, promise!