Sommarlov!

Ojojojoj, det är inte mycket action på bloggen de här dagarna, och det beror på total stress innan hemresan imorn. Är överöst av jobb (vilket är bra) samt har massa smått att fixa innan jag far hem 5 VECKOR till Sverige! Förhoppningsvis blir det mer åka av snart! Nu - packa packa, jobba jobba!

Toyboys i SOLO

Äntligen ligger SOLO med mitt host-reportage ute i butik! 4 sidor om mitt besök på klubb med köpepojkar - klart man måste shoppa!!

Fina saker på höstens önskelista

Efter att ha gjort lite modesidor kan jag konstatera att hösten ser ljus ut och jag fattar inte hur jag ska kunna klara den utan H&M... Här är några saker jag vill ha!

Tröjklänning från H&M


Platåer från H&M


Fuskpälsmusse från H&M


Kjol från Vero Moda


Röda pumps från Nilson


Högglossy kromsvart eyeliner från IsaDora

Dagens ostbågar

Jag har ju tidigare skrivt om vakten i Sony Ericsson-huset som har hållning som en ostkrok och pondus som en fraggel. Här är han igen, så här såg han ut igår när mannen hade rast (det är gubben i uniform). De två andra är bara exempel på sköna hållningar, och tro mig, det finns många tvivelaktiga såna i detta land av begränsad mjölkkonsumtion....

24 hour party people

Den senaste månaden har varit en enda lång, drömlik fest. Nästan varje kväll är det något på gång, och jag älskar varje sekund av dessa dekadenta sommarkvällar med flödande vin, höga klackar, fnitter, böljande klänningar och nya, fantastiska människor.

I lördags började kvällen hos Swedish Style-Caroline. Vi sippade vin och pratade om min och Christoffers dag på jordbävningsträningen (se nedan!). Sedan sprang vi genom ösregnet hem till Frederik, världens roliagste gaykille och svenska ambassadörens kock. Där väntade cocktailmingel med ljuvliga viner och snittar. Vi stuvade in oss i en taxi och for till italienska restaurangen La Boheme, där vi åt kungligt (vinkokta musslor - aaah!) och sippade mer vino. Runt midnatt började folk bege sig hemåt, men jag, Christoffer, Caroline och hennes kille Claes åkte till den hemliga, röda baren utan namn (se inlägg nedan). Det är som att kliva in i Alice i Underlandet - helt surrealistiskt och magiskt. Det är minilitet och taket är helt proppat av kristallkronor. På väggarna är det kitsch overload med jakttroféer, rådjurshuvuden och en miljon annat pynt. Vi drack ett par drinkar och jag tog foton, men blev tillsagd att det är förbjudet att fota denna hemlighet. Detta är en bar som vägrar ge ut sitt telefonnummer, så ni kan ju förstå hur måna de är om att bara kännas till av den "innersta kretsen". Jag vet att det är elitistiskt, men jag blir lite pirrig i magen av sånt, att vara med om något som är exklusivt och lite svårttillgängligt. Här är en smygbild!



I alla fall, tipsy och glada fortsatte vår kvartett mot Piano Bar, som är en så kallad "nomi-ya", det vill säga en bar som är så liten att det inte får plats mer än tio personer. I Shibuya finns en gränd som kallas "Drunkard's Alley", där trettiotalet nomi-yas ligger inklämda under Yamanote-linjens spår, och Piano Bar är modemaffians minimala vardagsrum. Som tur var så var ingen annan där just när vi kom, så vi fick det lilla rummet för oss själva. Stället drivs av samma gäng som kör namnlösa baren, så inredningen gick i samma still fast ännu mer Alice i Underlandet-drömsk. Blodrödda väggar, plyschsoffor, djurhuvud överallt, kristallkronor... För att komma upp till baren måste man klättra upp för en brant, smal och ranglig trappa. Här inne spårade vi dock ur lite och fick i oss inte mindre än två flaskor champagne. Hur vi lyckades ta oss ner för trappan när vi skulle hem är ett mirakel. Men det var så underbart, filmiskt och jag hade intensiva lyckokickar i hela mig, och champagnen gjorde nog sitt också. Här är jag i trappan:



Igår var vi på en konstnär som heter Johnnys vernissage på italienska restaurang Bice på 47:e våningen. Johnny är Carolines kompis, och en underbart udda men hjärtevärmande typ. En av hans vänner som var på plats igår var Vatikanens representant i Japan, en gammal präst. Bara det liksom, det är inte snubben man brukar festa med. Utsikten var magnifik, utanför fönstret bredde stadens nattljus ut sig, och vinet, diskussionerna och maten flödade. Christoffer åt kanin, den läskiga barbaren, och jag bara bubblade av glada känslor ännu en kväll. Nu jäklar livet, nu kör vi!

Tokyo-TV på NYLON

NYLON är världens bästa tidning, mode och musik är världens roligarste hobbys och Tokyo är världens bästa stad, så kan det bli ljuvligare än när de tre slås samman i ett tv-inslag som NYLON pusslat samman? Kolla in denna länken och njut (och avundas mig lite som är här hihi!): http://www.nylonmag.com/?section=article&parid=293

Shaky shaky

I morse gick en megajordbävning loss i nordvästra Japan, och tro mig när jag säger att även vi i centrala Tokyo skakades. Vi hade precis vaknat och så börjar hela rummet tippa fram och tillbaka, klädstången rullade iväg och dörrarna slogs upp. Här är ju jordbävning jämt, men denna kändes nog mest. Den var tydligen 6,8 på Richter uppe i epicentrumet.
Passande nog var vi på jordbävningsträning på en brandstation i lördags, så nu är jag och mannen höjdare på att gömma oss under bord, smyga under rökridåer och hantera brandsläckaren. I simulatorn var det drygt 7 på Richter, och jag hamnade med armen under bordet och har världens maffigaste blåmärke. Glatt att bli småskadad redan under övning! Satan vad kraftiga skak det är alltså. Blev lite rädd i morse måste jag säga, och jag har aldrig blivit rädd innan. Är som att någon står och rycker rummet fram och tillbaka. Varning för efterskalv under veckan, så jag antar att det bara är att börja säkerhetskopia allt på datorn om elen skulle gå...
Nu till något roligare - ska på kalas hos en performancekonstnär som heter Johnny på en italiensk restaurang på 47:e våningen i en skyskrapa i Shiodome. Så nu, in i taxi!

Bara i Tokyo...

...hittar man en übercool fashionbar utan namn på en anonym bakgata som öpnnar först vid midnatt och stänger 10 på morgonen. Baren är helt röd, pytteliten och knökad med kristallkronor, och här trängs Tokyos design- och modeposse. Underbart koncept!

Så himla typiskt...

Inför helgen hade vi planerat att åka iväg till någon fin strand och för en gångs skull denna sommar ta oss ut ur avgas-Tokyos betongdjungel. Jag är så blek att man kan tro att jag är direktlevererad från bårhuset, trots att jag äter morötter konstant. Jag är som Ziggy Stardust med min "snow white tan".
Det är i alla fall en massa fireworksfestivaler runt om på olika stränder och mängder av strandfester, spektakel och firande. Lite Hawaii sådär. Men nix, då ska en satans tyfon dra in över Japan under helgen, så lägger man sig på playan kan man typ förvänta sig en glad freeride i virveln. Tokyos klimat är ingen höjdare alltså - kokhett, läskigt fuktigt, konstant regn och så de trevliga kryddorna tyfoner och jordbävningar. Suck, ALLTID ska något paja när jag och mannen planerar minisemester.
Well well, ikväll blir det i alla fall filmkväll med Salvatores-pizza och Zodiac. Det har väl också sin charm...

Ny frissa

Sån här frissa komponerade jag igår. Mycket nöjd med den lilla puffen. Tuperingskammen rular!

Ich bin disko

I afton dammiddag med Åsa, Anna och Malin på texmexhak i Ebisu. Uppsvidad i fluffig, cerise megatischa (känner mig mastigt svullen så volym är k.o.d.o.r.d.), leggings (struntar i att de är passé, de är så satans sköna!), stilettos och paljetthårband. Rosa är alltid bästa valet, trés disco!

Tokyo Look Book

Förläggaren som jag träffade på Carolines cocktail, Cathy, visar sig vara tjejen bakom den fantastiska, rosa Tokyo Look Book - snacka om att jag blir starstruck och däckar av tanken att hon vill ha ett möte med mig i september (inga förväntningar alls dock, men såå spännande!)! Detta är verkligen en bok att checka för alla som har intresse för Tokyos stilflora - allt från gothlolitor till gyaros läggs under lupp. Beställ på amazonen!

Min kärlek för piloter

Nu har ännu ett par solisar adderats till min redan mastiga samling, denna gång ett par helt svarta plastpiloter från Topman av alla ställen. Mycket nöjd! I övrigt är TopShop i Tokyo sämst, deras inköpare måste ha världens tristaste smak. Utbudet är värre än på NovaLund utanför Lund, och då jäklar är det bad news!

Mingelrapport

Igår var det alltså cocktailpartaj hos Caroline, projektledare för Swedish Style. På plats var en massa folk som på ett eller annat sätt kommer ha ett finger med i spelet - designers, journalister, arkitekter, sponsorer, Sveriges ambassadör, vd:n för Svensk Form och en rad andra höjdare från Sverige, Japan och England. Det var fantastiska människor - alla var så intressanta och hade så häftiga jobb att jag hade wow-hakan hängandes i knähöjd hela kvällen. Det låter cheesy, men jag känner mig så himla hedrad att få vara med i det här sällskapet.

Buffén var underbar och inspirerad av svensk sommar - kräftor, nypotatis, minipajer, snittar med rökt lax, mozzarellasallad, söta körsbärstomater, ischoklad (!) - och servitriserna höll glaset konstant toppat med underbara sommarviner. Kocken (som är Svenska Ambassadens kock, så vi snackar seriösa grejer här) var den roligaste - en dansk helskallig gaykille som var så där underbart gayig och faaabulous darling att man blir smittad och plötsligt kommer på sig själv att vifta med handen och prata poshig fjollbrittiska och ooooh my god-a allt. Han tyckte att jag såg ut som en japansk Paris Hilton - det kan ha varit den mest udda kommentar jag någonsin fått om mitt utseende. Hans kompis tyckte en japansk Christina Aguilera. Också bisarrt. Det var jättemånga igår som frågade om mitt ursprung och hur mycket asiat jag är (Vilken mix flyter i dina ådror? frågade en poetiskt) - min eyeliner måste verkligen ha funkat! Helt otroligt att en i grunden blond, blåögd svenne med hjälp av hårfärg och makeup kan trolla fram en look som gör att folk tar en för halv-japanska. Jag blir så glad - japanska tjejer är ju mest dolly i världen!

Det var i alla fall oerhört intensivt mingel, och jag skulle kunna fylla en pärm med alla nya visitkort. Såklart var jag i ballkongligan där det blossades mentolciggisar och konsumerades sanslösa mängder vin och champagne. Herregud, jag var verkligen född att bli feströkare/ballkongminglare. Men det ÄR ju något visst att bonda över en luring, då står det liksom klart att man i alla fall delar en faiblesse här i livet. En av tjejerna jag mötte på ballkongen var en engelsk bokförläggare som ger ut böcker om japansk kultur på engelska, och hon ville ha ett möte med mig i september och spåna idéer! Helt förutsättningslöst såklart, men ändå!

Vi alla blev nog ganska toppade, och fram emot midnatt var det full dans till 80-talsgodingar. En japansk karl var helt besatt av att ta bilder på mig och jag fick posera i soffan i säkert en kvart medan han klickade loss från alla möjliga och omöjliga vinklar. Varför jag var ett så hett objekt vete tusan, och vad han ska göra med denna enorma bildserie är ett mysterium, men hade jag inte haft champagnebubbel i hela kroppen hade jag nog känt mig riktigt fånig sittandes där poserandes enligt instruktioner på knappt förståelig engelska.

Just det, le outfit! I sista stund ändrades min sinnesstämning helt och jag tappade lusten på alla mina galaklänningar. Fodralet satt för tight, benen var för vita och hade för mycket blåmärken och skrapsår (fråga inte...) för att kunna presenteras i kjolar kortare än vadlängd, och 50-talsklänningen med enormt bölj kändes som något ur en utklädningslåda. Så det blev svart, silkig klänning med brett vintagebälte i midjan och ljusa stupisar under. På fossingarna mina svarta Marc Jacobs-peeptoes med färgglada lackdekorationer, och i håret blått, brett hårband med rosett. Makeupen var som vanligt koncentrerad på eyeliner eyeliner eyeliner. Det är bästa uppfinningen, tillsammans med MAC Studio Fix-foundation. Har inga bilder från igår, men här en gammal bild på klänningen:



Ännu en Askunge-afton i Tokyo alltså - jag hade kunnat leva såhär dolce vita jämt! Min Sex and The City-dröm (00-talets svennigaste dröm, jag vet) är faktiskt inte så långt bort trots allt, och det är inte utan att man känner sig lite Carrie-esque när man står där på ett glittrande cocktailparty och sippar Môet i ett underbart, kreativt sällskap medan storstaden breder ut sina nattljus utanför fönstret, och man hör sig själv presentera sig som "I'm a writer"...

Sleepwalker

Yikes, nu har jag varit ute och marscherat i sömnen igen. Det var nog ett år sedan sist (och då var det en period när jag typ varje natt gick till tvättkorgen och la dit min pyjamas och sedan undrade varje morgon var pyjamasen tagit vägen), men innan dess var jag jämt ute och vandrade och vaknade upp på andra ställen än bädden. I morse vaknade i alla fall Christoffer och undrade var frun tagit vägen och lokaliserade mig till soffan där jag bäddat fint. Jag undrar hur man resonerar där i sömnen när man beger sig ut på äventyr och tvunget ska sova på annan location. Det läskigaste är att man verkar ha koll på saker - man bäddar fint på nya stället, när jag besökte tvättkorgen var alltid pyjamasen nogrannt hopvikt osv. Jaja, så länge jag håller mig i lägenheten så är jag glad - skräcken är att vandra ut i bygget och, ännu värre, ut på gatan. Sömngångare on the loose i Shibuya, det känns inte bra alltså...

Jobb, sen belöning!

Idag har jag gjort rekord och knåpat ihop tre reportage i ilfart till min gamla darlingbebis Starlet. Min vikarie, Jennie, är bästa tjejen, känns så fint att det var hon som tog över ratten. Jag har alltså inte varit utanför dörren på hela dagen, och därför ätit den mest enformiga kosten ever - FEM torillabröd. That's it. Med lite salsa. Urk, har tortillabröd upp i halsen. Varför är vår kyl alltid tom? Jag och mannen är sämst. Vi lagar aldrig mat, och när vi väl lagar blir det typ pannkakor på färdig mix.

Men ikväll blir det andra tongångar. Ska på cocktailparty hos Caline, projektledare för Swedish Style, och träffa en massa folk som ska vara involverade i eventen. Kocken från ambassasden ska styra upp en diger buffé plockmat, och jag har hört att han är fantastiskt duktig, så jag är laddad som tusan! Så strax är det in i duschen och på med festblåsan. Är så roligt att få gå på glammiga cocktails i Tokyo, älskar att svida upp i finaste klänningarna och känna mig som Askungen (alternativt SATC-Carrie...). Ah!

Myten om hälsosamma Japan

De blir äldst i världen, vet inte vad "fetma" innebär och damerna avundas världen över för den berömda porslinshyn. Hur japanerna förtjänat det här vete tusan, för här är sanningen om hälsans folk:

* De röker som skorstenar, överallt, hela tiden. Tror att 60% av den vuxna befolkningen röker eller något sånt. Ganska trevligt i och för sig tycker jag att man får blossa på nattklubbar och barer, men vid McDonald's går gränsen. Däremot är rökning på gatan förbjudet på många håll - man kan ju råka bränna hål i någons nya Gucci-kappa!

* Slavar de inte på kontoret så super de skallen av sig i chefens sällskap. Man har inte bondat med någon på riktigt förrän man gjort en bondfylla ihop. Och fulla blir de - se inlägg längre ner för typisk final på kvällen.

* Sushi kan vara jättenyttigt, men de flesta sushihak sprutar ner hela fisken med majonäs och gör den flottigare än en prinsesstårta. Majonäs är förresten topping på nästan allt.

* Det är omöjligt att hitta något annat än vitt, sött bröd. Fullkorn finns bara på få internationella bagerier och butiker.

* De äter kakor och bakelser hela tiden. Köerna ringlar långa utanför allt från Krispy Kreme och Baskin Robbins till de många "sweet shops" med japanska sötsaker, ofta gjorda på sötad bönpasta. På café dricker alla rejäla kaffedrinkar toppat med grädde och chokladsås och alla minimala tjejer lastar in tårtbitar som är så enorma att man undrar hur allt får plats i de små, små dockkropparna.



* Inga matvaror finns som "light". Vill du ha ost blir det fullfat, vill du ha ketchup blir det med socker och Cola Light är en raritet på caféer och restauranger. Ska det vara så ska det vara.

* Närbutiker säljer aldrig frukt eller grönsaker, däremot 80 sorters snabbnudlar, 50 sorters chips, 20 sorters choklad (Pocky som är grissini doppat i choklad är mest poppis) och tusen sorters kakor och kaffebröd.

* Japaner äter inte alls bara fisk och grönsaker - oftare käkar de hamburgare, curry med ris eller något annat stabbigt som inte någonstans kan liknas vid hälsosam mat.

* De vet inte vad GI är, vilket jag iofs tycker är underbart befriande efter hysterin i Sverige. Här gäller vitt ris till allt, vitt bröd, sockrade drycker och brist på sockerfritt godis.

* Så, för att summera, den moderna japanen smokar som en polsk fabrik, super som en ryss och har en faiblesse för mat american style (förutom alla diet-alternativ som finns i USA). Det är INTE rättvist att alla, och det är faktiskt få undantag, har figurer to die for, skinande hår och kan se fram emot att leva lyckligt tills de är hundra. Gud, kan jag få ett japanskt dna i mitt nästa liv tack?

Hattfnatt

Nu har den understimulerade lyxhustrun haft för mycket tid över igen och gått till purikuran. Denna gången för att testa olika huvudbonader. Jag gillar den lilla lila tanthatten!

Fylle-japan

Varje helg kantas Tokyos gator av däckade salarymen, som efter en 80-timmars arbetsvecka rundat av med alldeles för mycket shochu på någon izakaya. Det är verkligen helt otroligt - särskilt runt tågstationerna ligger knockande, vuxna män överallt. Vi hittade en mitt i gatan häromveckan som vi fick lyfta upp på trottoaren så han inte skulle bli överkörd. HUR kan man lägga sig mitt i gatan för en powernap av alla ställen?? Igår hittade vi i alla fall denna mannen utanför Ebisu station. Kan vara första och sista gången jag ser någon sova i spagat.

EXTRA! - Robust gaijin hittar jeans i Japan

Att hitta jeans som passar ens västerländska ass i de levande barbiedockornas rike är som att hitta en sverigedräkt i Mexiko - högst otroligt. Därför var det med stor ångest jag äntrade provhytten på Lowry's Farm häromdagen, redo för ännu en förnedring när man som vanligt stiger ut ur hytten med ett "sorry, too small...". Men dra på trissor, jeansen satt som en keps, och var dessutom på halva priset, ca 300 pix. Vilket fynd! De är misstänkt lika en Acne-modell jag glömt namnet på, kan de japanska jeansdesignersarna spanat lite åt det lilla landet i norr månne? Jag är mycket nöjd, det har aldrig hänt förr att jag lyckats kränga på mig en japansk underdel. Yeah yeah!

Svensk sommar...

Nu tror jag att jag sprängs så mycket jag längtar efter att komma hem till den svenska sommaren och alla fina kompisar! Ser som i en rosa dröm ljumma kvällar på Möllan, grillkvällar, nattadopp (som jag iofs aldrig gör), rosévin, picnic på BO01, utflykter till Bjärehalvön och Österlen, jordgubbar, kräftskivor... Bara tre veckor to go!! Ovan stämningsbild på mig och mannen förra sommaren på väg till Kristus och Jonnys bröllop. Så somrigt! I bakgrunden Soffan, min eviga vapendragare!

Facebook

Nu har jag, som den sista i världen, skaffat Facebook, och suttit en hel dag och lagt upp maaaaaaassa album! Sök Maria Ahlgren, så har ni mig! Är helt excited, Facebook är ju kanoners!

Jag + purikura = SANT!

Jag har en ny besatthet, ett nytt ställe som drar mig till sig som om det vore magnetiskt, magiskt... Min nya kärlek är purikuran ("printklubben") nere på Center Gai. Varje dag vill jag besöka de glittrande automaterna och stå i den pumpande j-popen och blinga bilder. Det finns tusen bakgrunder, bårder, symboler, figurer, slogans - alltid finns det hundratals varainter som bara väntar på att göras. Idag har jag satt på mig själv partyhatt, nördbrillor, kaninöron, smyckat mitt porträtt med hjärtan, noter, glassar, stjärnor... Åh vad roligt det är! Här är några av dagens mästerverk.

4 nyanser av brunt, och en vit

En halvvägs till bårhuset-vit svenne, och en handfull söndersolade ganguro-brudar. Så ser läget ut på gatorna i shibuya just nu. Brudarna är som galna, och butikerna pumpar ut brun-utan-sol till all sk "Blackfaces" (revolt mot japansla vita idelaet). Jag FATTAR inte hur de får färgen så jämn, för tro mig, tonen på deras armar och ben är riktigt fab även om ansiktet ser ut som att de blivit putsade med skokräm.

BRUDARNA SOM RULAR SHIBUYA:


LIKET SOM SMYGER BLAND DEM:

Hello Kitty Love Hotel

Nu är det bekräftat - uppe på Love Hotel Hill finns ett hotell med Kitty-temarum. Är det gulligt eller småflickspervigt?

Tevetipset

Just nu går en dokumentärserie om rockens historia på BBC som får mig att gråta och skratta av nostalgi, samt yla av frustration för att jag inte var född och kunde närvara i vissa eror. Seven Ages of Rock börjar på 60-talet med Jimi Hendrix (u make my heart sing!) och co, gasar in på 70-tal med artrock (Bowie, Pink Floyd...) och punken, för att sedan avhandla 80-talet och kulminera med britpop och den nya uk-indien (Artic Monkies etc). Det är grymt välgjort och man blir så rörd över så aggressiv inverkan musik har över folks liv, och hur vissa små personer skrev om hela musikhistorien. Très emotional, och världens bästa historielektion. Mycket konstigt dock att på allvar inse att man idag är äldre än alla ens gamla idoler när de stod på världens topp (och i samma ålder som en massa när de dog), åldersångesten är total. Men ååååååååh så värt det!

Karaoke i ett nötskal

Haha, Christoffer fick tag på denna bild från midsommaraftonens sjöslag på Shidax karaoke i Shibuya, och det ringar in upplevelsen på ett så fint sätt - dans i soffan, vin en masse, koncentrerad läsning av rulltext... Kolla in brudarna - vilka scentalanger!

Mannens bemärkelsedag

Har varit så besatt av min kraschade tå att jag inte ens skrivit om mannens födelsedag.
Kvällen började på den filmiskt romantiska italienska krogen Salvatore Cuomo Bros i Daikanyama. Vita dukar, candelights, enorma vinkupor, servitören i pingvinoutift - the full monty. Jag åt en grillad red snapper med ruccolapesto och grillade rotfrukter, och mannen med världens galnaste aptit lastade ner två huvudrätter - en gräddig gnocchi och en delikatesspizza. På detta massa frasig foccacia, champagne och underbart rött vin, Sedan bestämde Christoffeer träff med sina jobbkillar på ett ställe han själv fick välja, och av alla satans ställen i Tokyo väljer han DÅRHUSET. Så dags igen att logga in på tidernas mest psykade bar. Vi var tolv pers, och fick först sitta i The Dead Room (blod över hela väggarna, typ avrättningscell), men blev sedan förflyttade till en cell i Intensive Care Unit. Christoffer beställde in hela drinkmenyn, och sen fick gänget fightas om drinken med löständerna, dildodrinken, drinken i droppåsen och de andra weirdo-cocktailsen.
Här litet kollage! Feel the spirit...