Just nu går en dokumentärserie om rockens historia på BBC som får mig att gråta och skratta av nostalgi, samt yla av frustration för att jag inte var född och kunde närvara i vissa eror. Seven Ages of Rock börjar på 60-talet med Jimi Hendrix (u make my heart sing!) och co, gasar in på 70-tal med artrock (Bowie, Pink Floyd...) och punken, för att sedan avhandla 80-talet och kulminera med britpop och den nya uk-indien (Artic Monkies etc). Det är grymt välgjort och man blir så rörd över så aggressiv inverkan musik har över folks liv, och hur vissa små personer skrev om hela musikhistorien. Très emotional, och världens bästa historielektion. Mycket konstigt dock att på allvar inse att man idag är äldre än alla ens gamla idoler när de stod på världens topp (och i samma ålder som en massa när de dog), åldersångesten är total. Men ååååååååh så värt det!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar