Mingelrapport

Igår var det alltså cocktailpartaj hos Caroline, projektledare för Swedish Style. På plats var en massa folk som på ett eller annat sätt kommer ha ett finger med i spelet - designers, journalister, arkitekter, sponsorer, Sveriges ambassadör, vd:n för Svensk Form och en rad andra höjdare från Sverige, Japan och England. Det var fantastiska människor - alla var så intressanta och hade så häftiga jobb att jag hade wow-hakan hängandes i knähöjd hela kvällen. Det låter cheesy, men jag känner mig så himla hedrad att få vara med i det här sällskapet.

Buffén var underbar och inspirerad av svensk sommar - kräftor, nypotatis, minipajer, snittar med rökt lax, mozzarellasallad, söta körsbärstomater, ischoklad (!) - och servitriserna höll glaset konstant toppat med underbara sommarviner. Kocken (som är Svenska Ambassadens kock, så vi snackar seriösa grejer här) var den roligaste - en dansk helskallig gaykille som var så där underbart gayig och faaabulous darling att man blir smittad och plötsligt kommer på sig själv att vifta med handen och prata poshig fjollbrittiska och ooooh my god-a allt. Han tyckte att jag såg ut som en japansk Paris Hilton - det kan ha varit den mest udda kommentar jag någonsin fått om mitt utseende. Hans kompis tyckte en japansk Christina Aguilera. Också bisarrt. Det var jättemånga igår som frågade om mitt ursprung och hur mycket asiat jag är (Vilken mix flyter i dina ådror? frågade en poetiskt) - min eyeliner måste verkligen ha funkat! Helt otroligt att en i grunden blond, blåögd svenne med hjälp av hårfärg och makeup kan trolla fram en look som gör att folk tar en för halv-japanska. Jag blir så glad - japanska tjejer är ju mest dolly i världen!

Det var i alla fall oerhört intensivt mingel, och jag skulle kunna fylla en pärm med alla nya visitkort. Såklart var jag i ballkongligan där det blossades mentolciggisar och konsumerades sanslösa mängder vin och champagne. Herregud, jag var verkligen född att bli feströkare/ballkongminglare. Men det ÄR ju något visst att bonda över en luring, då står det liksom klart att man i alla fall delar en faiblesse här i livet. En av tjejerna jag mötte på ballkongen var en engelsk bokförläggare som ger ut böcker om japansk kultur på engelska, och hon ville ha ett möte med mig i september och spåna idéer! Helt förutsättningslöst såklart, men ändå!

Vi alla blev nog ganska toppade, och fram emot midnatt var det full dans till 80-talsgodingar. En japansk karl var helt besatt av att ta bilder på mig och jag fick posera i soffan i säkert en kvart medan han klickade loss från alla möjliga och omöjliga vinklar. Varför jag var ett så hett objekt vete tusan, och vad han ska göra med denna enorma bildserie är ett mysterium, men hade jag inte haft champagnebubbel i hela kroppen hade jag nog känt mig riktigt fånig sittandes där poserandes enligt instruktioner på knappt förståelig engelska.

Just det, le outfit! I sista stund ändrades min sinnesstämning helt och jag tappade lusten på alla mina galaklänningar. Fodralet satt för tight, benen var för vita och hade för mycket blåmärken och skrapsår (fråga inte...) för att kunna presenteras i kjolar kortare än vadlängd, och 50-talsklänningen med enormt bölj kändes som något ur en utklädningslåda. Så det blev svart, silkig klänning med brett vintagebälte i midjan och ljusa stupisar under. På fossingarna mina svarta Marc Jacobs-peeptoes med färgglada lackdekorationer, och i håret blått, brett hårband med rosett. Makeupen var som vanligt koncentrerad på eyeliner eyeliner eyeliner. Det är bästa uppfinningen, tillsammans med MAC Studio Fix-foundation. Har inga bilder från igår, men här en gammal bild på klänningen:



Ännu en Askunge-afton i Tokyo alltså - jag hade kunnat leva såhär dolce vita jämt! Min Sex and The City-dröm (00-talets svennigaste dröm, jag vet) är faktiskt inte så långt bort trots allt, och det är inte utan att man känner sig lite Carrie-esque när man står där på ett glittrande cocktailparty och sippar Môet i ett underbart, kreativt sällskap medan storstaden breder ut sina nattljus utanför fönstret, och man hör sig själv presentera sig som "I'm a writer"...