H&M-hysterin fortsätter och fortsätter...

Foto: Mekas

Idag öser regnet ner över Tokyo. Det går knappt att röra sig ute på stan på fullpackade trottoarer där alla är rustade med megaparaply. Är man lång som jag har man dessutom japanernas paraplyspetsar typ i ögonen (och jag är 1.69, så det finns de som har det värre!)

I alla fall, jag tänkte att jag skulle åka ner till H&M i Ginza och kika lite. Det har gått tre veckor drygt sedan de öppnade så man tänker att de kilometerlånga köerna fram till midnatt borde vara över. Dessutom ösregn, och är det något japanskorna hatar så är det ÖSREGN! En måndagseftermiddag slipper man dessutom alla som går i skolan eller jobbar. Så tänkte jag.

Men ack vad fel jag hade.

ALLA Tokyos hemmafruar på 50+ är ju lediga och redo att shoppa för den nyinkomna lönen (i Japan tar frun hand om mannens löning, en tradition som vi till viss del har anammat i familjen Beats). Hela obasan-maffian hade siktat in sig på H&M idag och kön ringlade om inte runt hela kvarteret så i alla fall en bit över hundra meter. Fem vakter höll ordning på tanterna. Behöver jag säga att jag skippade H&M? Två timmar i skyfall för H&M känns inte riktigt motiverat. 

Men detta är ju bara så Japan! När något nytt kommer till stan ska ALLA vara med. Dunkin' Donuts, Burger King och Baskin & Robbins är några av jättarna som fått köerna att ringla timslånga dag efter dag första och till och andra året innan hypen lugnar sig. H&M kommer man nog inte kunna strosa runt lite ledigt på förrän nästa sommar känns det som... Det är så konstigt för ingen verkar bli avskräckt av att köa. En bra ramen-restaurang har lätt en halvtimmes kö på lunchen – även om det ligger tio NÄSTAN lika bra ramen-ställen på samma gata. Men man vill alltid ha det som alla andra vill ha. I varuhusens saluhallar är det alltid kaos om någon ny fransk gateau eller någon macha-bakelse från Kyoto kommit in - pensionärstanterna och hemmafruarna blir som GALNA. Det brukar nästan VÅLD i saluhallarna runt de mest populära diskarna (oftast kakor eller sötsaker).

Man ska väl i alla fall vara glad att man inte jobbar i H&M-butiken - för att möta det enorma publiktrycket håller de dörrarna öppna ändå fram tills sista tåget mot förorten lämnar Ginza Station. 

Dagen D...

Här sitter hon, flickan från småstaden, nyss hemkommen från världens officiellt högst ansedda sushirestaurang i Ginza, Tokyo. Jag kan inte riktigt skriva något om det här (ni får läsa DN sen, jag lovar att förvarna), men det var en wow-upplevelse som sprängde skalan som jag känner den.
Maten var gudomlig, den världskända sushimästaren guidade oss personligen genom måltiden och hela tiden hoppade små kickar runt i kroppen av vetskapen så lyxig jag är som får vara med om det här.
Här är jag, nervös men uppspelt, innan avgång, bytte dock bort skinnjacka mot lilla Burberry-rocken för att vara mer vuxen. Och hatten av, kom på att det nog ses mer som ohyfs än komplement till outfit...



Märkligt nog var måltiden enligt japanska mått enorm, och jag tror mig ha ett mindre risfält och halva Stilla Havet i magen. Räkna med en liter välbryggt grönte och vi är hemma.

Efteråt gick jag och Melanie, min kompis och fotograf, och drack kaffe, och sedan var det hem och plugga inför slutterminsprovet på onsdag. Satte i mig en halv burk Turkisk peppar, och mådde sedan så dåligt av mättnad och ångest över att jag inte får in hälften av all japansk grammatik i huvudet att jag var tvungen att ta en hurtpromenad i ilfart bort till Roppongi (eller "power walk!" som Ebba von Sydow skulle uttryckt det). Efter ungefär en halvtimme var jag framme vid målet, Manhattan Deli i urflashiga varuhuset Roppongi Midtown, som importerar grymt goda instant-soppor från amerikanska Mishima Foods, och är enda stället i Tokyo där man kan få wasabiärter, Wasabiärter finns inte i Japan så stryk dem från kategorin "japansnacks" på en gång, Parrot Snacks!
Sedan ringde Christoffer och mötte upp vid halv nio-snåret, och så tog vi lång höstpromenad genom Aoyama hem.

Nu stark kinesisk soppa med tofu och shitake (se bild) samt film innan det är dags att sova och antagligen drömma om konstiga fiskar, verbböjningar och aggressiva mängder ris...