Mysteriet med min vikt - jag försvinner!

Jag har tidigare berättar på bloggen om vilken hopplös viktpendlare jag är. På grund av dålig sköldkörtel (med dålig ämnesomsättning som följd), matnojor som kommer och går (alltså, en droppe olivolja är bara FÖR MYCKET!) och stökiga hormoner har jag varit allt mellan en storlek 34 och 42 de senaste tio åren. De senaste fem-sex åren har dock varit ganska stabila med en vikt mellan 55-59 kilo för min 169 centimeters fysik.

Men nu i sommar har något konstigt skett - jag väger UNDER 53!!! Och jag gör allt annat är bantar - det är sommar och fest och det äts på restaurang och mumsas godis och dricks vin som om det inte fanns någon morgondag. Det är jättekonstigt. Varje dag verkar jag tappa några gram.

Det är trevligt för magen blir för en gångs skull representabel, men jag oroar mig för att rumpan ska försvinna.
Det sägs att man aldrig kan vara för rik eller för smal, men jag tycker faktiskt man kan vara för smal. Och vet ni vad det värsta är - att man under perioder av (för en själv) ovanlig smalhet tycker så mycket om att vara så smal att man sedan i sitt normaltillstånd jämför sig med det och tänker på det som en IDEALVIKT. Jag är inte skapt att väga 52,7 kg (och ha ett BMI som nästan är underviktigt), men nu när jag VET att jag KAN vara så pinnig så kommer jag idolisera den här flugvikten och inte vara glad när jag når mina vanliga 56 kg. Och det går inte att komma ifrån - inom ett par veckor kommer jag vara tillbaka på min gamla normalvikt, och jag kommer vara så FÖRBANNAD!

Jag vet inte vad som har hänt, för jag är verkligen inte på någon bantningskur just nu, men förbränningen verkar gått i taket. Kanske är det sköldkörteln som fått värmeslag? Eller mask i magen?
Jag tackar och tar emot med öppen famn, men våndas samtidigt över det ofrånkomliga - stabiliseringen. Tillståndet där jag går från SMAL till NORMAL. Även om förnuftet vet att det är det naturliga och bästa och mest smickrande tillståndet. Men det är ju så KUL att handla kläder i storlek 34.

Nej, nu ska jag ner och äta bastant frulle. Efter frukosten ska vi vara på 54 - minst! Och INTE ha ångest över det...

PS. Jag vet att för många verkar det inte så lite att väga runt 53 kg om man är 169 cm lång - i Hollywood hade jag ju varit FET. Men FÖR MIG är det ovanligt lite. Och hur mycket jag än önskar det så är det ingen hållbar situation....

Nyslimmad - session no2 med magsugaren

I morse ringde Peter på Scandinavian Corporation, företaget bakom ”fettdammsugningen”, Fit-For, som jag testade på skönhetsmässan Tokyo Beauty World förra veckan. Här står det om äventyret!

För att hålla den nya, petita midjemåttet intakt bör man göra 1-2 behandlingar i veckan, och Peter ringde och erbjöd mig komma redan samma förmiddag på min andra testbehandling.
”Jag kan väl uppoffra mig!” tänkte jag, och tänkte sedan på vilken extremt bra tajming att jag ska få slimmingbehandling morgonen efter gårdagens bubbelvin- och pizzaorgie med Beats.

Så, en timme senare låg jag återigen på britsen, iförd endast en beigerosa frottéklänning i storlek XXL.
Terapeuten började med att mäta. Faktum är att min midja var en halv centimeter mindre än vid inmätningen förra veckan – måste vara pensionärshelgens avsaknad av vin och slibbiga cocktails (fast blev ju ett par brontokupor rosé i fredags iofs..)!

Sedan samma procedur som sist – ultraljud som löser upp fettcellerna, ”dammsugaren” som drar fett och annat slagg till lymfan, sedan lymfdränage och till sist små elchocker som tonar musklerna (älskar att få typ ett halvårs situps gjorda åt mig utan att lyfta en millimeter från horisontellt läge!).

Och banne mig om inte min midja mäter in på bara strax över 65 cm – nästan en och en halv centimeter mindre än vid första mätningen! Höfterna gick från redan ganska pojkiga 82.2 cm till nästan modelliga 80.3 cm (är 169 cm lång, så inte dåligt).

Civilingenjör Beats är så klart misstänksam, och undrar om de inte bara drar åt måttbanden lite hårdare vid eftermätningen, men det kan jag intyga att så är det INTE. Resultaten är kanske inte permanenta, men my gawd är de på riktigt! Dessutom blir magen mer fast och spänstig!

Så nu känner jag mig alldeles smal och taggad på shopping, men så tänker jag att det kanske är dumt att frossa i storlek 34-plagg om jag är tillbaka i 36:an lagom till helgen igen… Ska konsultera Peter!

Detta är något av det bästa som har hänt den notoriska gymfobikern jag – tänk att få fitness utan svett i gympakläderna! Men det kommer inte gratis, och jag vill se hur länge resultatet håller innan jag ropar hej alltför högt…

Nu – en sund veggiewrap med sweet chili-sås till lunch, och sedan lite jobb innan brudfika. Tjo!

Mina bästa japanska beautyfoods

Ni som följer bloggen vet att jag är besatt av att fixa med min hud. Jag peelar, krämar, maskerar och är beredd att testa ALLT i jakten på porslinshuden. Jag har ju utkämpat strider mot extremt torr hud och atopiska eksem sedan urminnes tider (med en kort respit under tonårens finnperiod), och blir lätt röd, flammig och fnasig. Huden kan vara okej, men så vaknar jag upp en morgon och möter en skräckfigur i spegln. Det behövs väldigt lite för att trigga igång den latenta ilska som konstant ruvar under min hy.

Men, sedan vi flyttade till Japan har dessa mornar blivit allt färre, och detta trots att jag konstant vistas i aircondition, rökiga lokaler (i Japan är rökförbud sååå inte på tapeten) och både dricker mer vuxendricka och puffar fler cigaretter än när vi bodde i Sverige. Det är ganska intrigerande tycker jag.
Vattnet i Tokyo och fukten i luften sägs vara en dröm för huden, men jag tror framförallt att det är japanskornas diet som gjort dem till en jättelik armé porslinshyade dollys. Just det - de har perfekt petita kroppar också.

Här är maten som jag är säker på gör underverk för huden, håret och midjemåttet.

EDAMAME (SOJABÖNOR)
Detta är THE superfood. Proppad med protein och aminosyror, och laddad med antioxidanter som håller huden ung och smärt! Under hela sommarhalvåret är detta Japans främsta ölsnacks (och öl har massa bra B-vitamin för hud och hår!). Jag beställer alltid flera skålar när vi är på izakaya.

SOBANUDLAR
Gjorda på bovete, så massor av protein och grejer som boostar huden. Beställer man varma, kakesoba, är dessutom buljongen (soja, dashi mm) full av mineraler och vitaminer. Toppa med förbränningshöjande chili eller wasabi, och vi är hemma!

SOJAMJÖLK
Jag tål inte laktos, men i Sverige åt jag ändå mejeriprodukter, fast med laktosen borta (typ allt från Valio). Här finns inte låglaktosprodukter, utan det blir sojaprodukter hela vägen. Varje dag får jag i mig 0,5-1 liter sojamjölk i lattes och cappucinos, och det känns supernyttigt. Jag tror att min kropp reagerade på komjölk, även om det var låglaktos, för detta är den största dietskillnaden från Sverigetiden. Innan hade jag knotter och arga eksem i alla böjveck (och jag är VUXEN! Hur deppigt är det??), men idag nada. Allt från soja, förutom tungt saltad sojasås, är godsend om man vill boosta huden. Så säger japanskorna, och så säger jag!

MISOSOPPA
Japanska popstjärnor åker aldrig på turné utan att ha med tillräckligt med instant misosoppa för åtminstone en stor skål om dagen. Japanerna äter misosoppa till frukost, och ofta som sidekick till lunch och middag också. Tjejerna jag pratat med SVÄR att detta håller huden i topptrim. Dessutom är tofun och algerna som guppar runt i soppan överjordiskt nyttigt och får dig att leva till typ hundra. Återigen är det den magiska sojabönan som spökar i form av miso och tofu.

SESAMFRÖN
Jag äter ofta brunt ris till lunch, och många ställen serverar ett slags sesamsalt till. Det är malna sesamfrön och grovt salt, och fyllt av goodies. Sesam är som små bomber av mineraler, vitaminer, protein och bra fetter. Panera lax eller tonfisk i sesamfrön! Strö det över sallader! Snacksa japanska riskex med sesam (Renée Voltaire gör grymma, svarta sesamkex). Och häll lite sesamolja i woken mot sluten av tillagningen (ska inte bli varmt) eller i dressingen. Huden och håret blir helt till sig, lovar! Sesamoljan är också hemligheten bakom varför man inte blir fet av tempura, trots att det är friterat.

TEMPEH
Ännu en variant av sojabönor, denna gången jästa. Jag käkar grillad tempeh med misodressing och brunt ris minst en gång varje vecka (på Brown Rice Café). Det är som små mirakelbiffar, och dessutom beroendeframkallande gott.

*Hjälp, nu är det jordbävning!*

FISK
Detta är verkligen stapelvaran i det japanska köket, och vi kan alla vid det här laget hypen kring omega-3 och fettsyror som gör oss både vackra, smala och smarta. Och rå fisk bara MÅSTE ju vara det ultimata! Fet fisk ger mer lyster åt huden än alla mirakelcrèmer tillsammans.

BRUNT RIS
Jag skulle aldrig klara mig utan rejäla kolhydrater, det är ju det som ger energi goddammit. Brunt ris, genmai, eller "multigrain" är mycket poppis bland Tokyos skönhetsdrottningar. Mängder av B-vitamin, som är nyckeln till hud, hår och naglar i toppskick. Dessutom motverkar det cancer och sänker kolesterol.

PICKLES
Mjölksyrade grönsaker till maten gör att blodsockernivåerna går upp långsammare, och det innebär på sikt mindre rynkor och celluliter, tjoho! Dessutom grymt gott. Jag vräker alltid på extra picklad ingefära till sushin och känner hur sundheten bara spritter runt!

MEN, största beautyfoodstrenden just nu är en hype jag inte kan haka på fullt ut. Det är nämligen att käka mat med mycket KOLLAGEN, och det innebär ofta kött kött kött.
Många restauranger har särskilda beauty menus med kollagenmat, och tjejerna svär att det gör underverk med huden. De mest extrema äter grejer som sköldpadda och grisfötter, men kyckling och annat svennekött räcker också långt. Inta dock alltid med vitamin C för maxad effekt! En mixad sallad med paprika och annat färgglatt gör tricket. Kollagen är för övrigt syrorna vi har naturligt i huden som håller den slät och smidig, men det minskar när vi blir äldre och då kommer rynkorna. Kollagen finns också i hälsodrycker, yoghurt, kakor och typ allt annat man kan tänkas berika.

Så klart är frukt och grönsaker också superviktigt, men det har jag alltid ätit mycket av, och där är nog svenskar bättre än japaner. Så dyrt här!
Det är framförallt sojabönan och mer fisk som kommit in i mitt liv sedan jag blev hobbyjapan. Och soba - skulle kunna slurpa nudlar varje dag.

Så, nu vet ni tricksen. In kom den japanska maten och ut åkte hydrokortisonen! Skål!

Skohelvetet loss igen

Jamenvisst, då har ännu en dag gått åt till att gå runt i fabulösa skobutiker med en orimlig förfrågan på ett par 38:or, möjligtvis 39:or. Och jag skrev fel sist - maxstorleken är inte 38 som standard, den är 37. Jag hade kunnat ha världens mest avundsvärda skogarderob vid det här laget, men icke. Bara gamla lastpråmar från Sverige.
Varför åh varför fick jag den där extra centimetern? Varför kunde inte mamma och pappa varit som såna där gamla tyranniska kejsarkineser som knöt innan mina fötter?
Om jag blir överdimensionerad nordeuropé nästan liv också, då jävlar gud blir det du och jag som möts i ringen.

Shoppade i alla fall lite annat, men modellar annan dag. En randig t-shirtsklänning, en svart topp som visade sig vara katastrofal och ny årskalender och lite annat stationary till hemmakontoret. Alla som någon gång ska till Tokyo - källaren i Parco 1 (Shibuya) är en guldgruva för diverse prylar som piffar upp hemmet.

För övrigt - livsfarligt att svenska tidningar rapporterar om hur smal man blir av sorbitol. Det är ju PRECIS sånt som såna som jag går i gång på. Inte för att jag riktigt förstår det banbrytande i att magen går bananas av sockerfritt godis, men ändå. Det pratas om "drastisk avmagring" samt att välbefinnandet återgår till det normala efter avslutat tuggummimissbruk.

Nu kom C hem med en massa färsk ananas. Jippi.

Sauna jeans

Nu är bikinistressen i full gång inför den stundande solsemestern på Bali, och under min jakt på bantninsgpreparat (vi åker nästa vecka, måste handla fort!) sprang jag på Sauna Jeans. Detta är en trendig jeansbyxa som stimulerar kroppen att svettas ut fettet. Tack vare TRE LAGER isolering trissas kroppsvärmen upp på max och redan efter 10 minuter (sic!) kan bäraren känna effekten. Byxan kommer i två moderiktiga färger, se bild.
Observera att jeansen även rekommenderas vid träning.

Jag kan inte tänka mig något mer obekvämt än en isolerande byxa. Ni som följer bloggen minns min kamp med Hot Burning Gel i våras, där jag höll på att bränna av mig hela hudkostymen tack vare en chiliberikad monstercellulitkräm. Jag tränar hellre än har något mer med värmestimulering att göra, och då vet alla som känner mig att jag gör bara inte träning.

Jakten fortsätter...