Visar inlägg med etikett sexdockor. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett sexdockor. Visa alla inlägg

torsdag 11 september 2008

Okej! Då återgår vi till realdollsen!

Mys med lifesizade mangagirlsen Tina och Tisse!

Som utlovat har jag svindlat mig in i Orient Industrys katalog, och plockat fram några godbitar till mina käraste bloggläsare!
(För er som är nya på bloggen, läs här om när jag besökte Japans största showroom för realdolls - eller Datchu Waifu som de ofta kallas här – och här om realdolls i Japan lite mer i allmänhet).

Det fanns mycket gött på sidorna i katalogen, men här är några väl utvalda highlights!

Jepp, redan här börjar det bli disturbing med skoluniform och knappt byxmyndig docka...

So bendy!

Pick'n'mix! Styla sedan med pubisperuk från annan meny.

Tina och Tisse är FSF - Fantastic Soft Figure!

Välkommen på traditionell teceremoni med CANDY GIRL

Klämvänlig tutte checkad en gång för alla! (och ja, jag också testklämt och de kändes INTE DET MINSTA som mina)

VEM hittade stylisten inför den här plåtningen???

Fjäderboa - check. Nalle - check. Knästrumpor - check. Topless - check. Te på verandan - check. Jag vet inte vad, men NÅGOT RIMMAR DÅLIGT HÄR!!!

Tabu bonanza! Barndockor! Lesbisk flirt mellan minderåriga!
(Den karl som går igång på detta skulle jag personligen vilja sy ihop pungen på...)

Så där ja - dagens matlust borta som med vinden... 
Och om NÅGON som ser detta blir lite pirrig av bilderna - snälla besök ALDRIG min blogg igen!!!!

lördag 12 januari 2008

Robotar, realdolls och könsbufféer



Det har hänt - jag har äntligen varit på ett showroom för realdolls - de überavancerade och läskigt realistiska sexdockor i verklig storlek som inte sällan blir ställföreträdande fästmö i den japanska ungkarlslyan.

Jag har ju skrivit om realdolls innan, och inte kunnat släppa tanken på att få besöka ett showroom och kika lite närmare på dem och känna på dem. Mealnie, min vän och fotograf, är lika besatt av Japans fetischfyrverkeri som jag, och vi har försökt få en tid på Orient Showroom (de är kända över hela världen för sina fantastiska dockor), men de har sagt blankt nej till att vi kommer dit och plåtar.

Men ibland har ödet sina vägar. I torsdags var jag och Melanie på Tokyo University of Science och intervjuade den här roboten som är känd för att hon kan känna igen mänskliga känslolägen och göra en rad miner och ansiktsuttryck (så sinnesjukt coolt, trodde mina ögon skulle poppa ut ett tag), men henne får ni läsa om i Vice sen!
Eftersom robottjejen är skapad av en japansk professor och hans team är hon ju tio resor värre än antagligen några andra robotar och ser ju på toppen av allt nästan ut son en riktig tjej. Det är liksom ingen boxig robot med tusen sladdar och skruvar, utan hon ser ut mer som en mannekängdocka fast rörlig.

Vi satt inne på professorns rum och gjorde intervju och jag frågade honom om vem som gjort robotens ansikte, och det är nu saker börjar hända. Jo, det är ju då en man som till vardags skapar realdolls. Jag och Melanie är kvicka på att meddela att vi väldigt gärna skulle veta mer om realdolls, skulle han kunna dra i en tråd eller två? Jo visst, inga problem. Tre telefonsamtal och två timmar senare sitter jag, Mel och en japansk ingenjörsstudent som fått i uppdrag att lotsa oss på Yamanote Line på väg till Orients Showroom i utkanten av Ueno.

Showroomet ligger på andra våningen i ett mycket diskret och gråtrist kontorsbygge, men väl vid dörren tar en annan värld vid. Vi kliver in i detta showroom, som är luftigt och fräscht och fint som vilken butik som helst, och överallt är det damer damer damer. Vissa poserar utmanande i sexigt lingerie på rokokomöbler, andra är vardagsdressade i jeans och står mest och är söta, andra är kawaii i små pastelliga volangklänningar och några få är klädda som medelålders officeladies i pennkjol och piffig topp.
I en del av rummet står åtta barndockor uppställda, alla tjejer, med bröst som precis börjat knoppa och randiga knästrumpor, gympadojjor och olika färgglada toppar. Som en gäng småflickor som poserar för ett skolfoto ungefär. Leende, oskyldiga, klädda i sina favoritkläder.
Låt mig ännu en gång påminna om att alla dockor har som syfte att vara en extremt avancerad sexdocka som är så lik en verklig människa det bara går, både att titta på och klämma på, och samtliga är utrustade med fullt brukbart kön, barndockorna likaså.
En liten kollektion mangadockor finns också, samtliga i french maid-dräkt och med enorma ögon. Bredvid mangadockorna finns en klädstång med en mängd outfits, så man kan klä sin docka efter eget behag. Skolflicksuniformerna var givetvis i majoritet, men det finns också ett brett utbud spetsunderkläder och helt odramatiska plagg som jeans och vanliga trikåtoppar. På det viset kan kunden hålla sin tjej väldressad och klä henne efter olika vardagssituationer utan att behöva ge sig ut på stora varuhus damavdelningar.

Ägaren, en liten man i sextioårsåldern i bruna sandaler och grå kofta och Mr Miyagi-skägg, visade oss flera av sina flickor, och bröst i alla storlekar och former plockades fram och klämdes på och han demonstrerade vilka positioner man kan böja sin docka till (de är helt böjbara och tåler det mesta). Dockorna känns så klart inte som människor, men är lena och mjuka och inte alls barbiehårda. Brösten går att klämma på, tuta på och dra i, och alla dockornas kroppar är exakt modellade efter riktiga tjejer. Så det är alltså inte bara pinnsmala babes med Pamela-barm, utan här finns alla sorters tjejer, precis som på vilket disko som helst. Kurviga, pojkiga, bystdrottningar, twiggysar, höftiga, långhåriga, tufft kortklippta - ingen ska behöva dra med en tjej hem som inte känns mitt i prick. Däremot är alla mörkhåriga med asiatisk hy, fast vissa har fått blå eller gröna ögon i västerländskt form. Bestsellern är en fantastiskt foxy skönhetsdrottning med b-kupa, rundad mage och storlek 38/40-lår. Hon ligger i showroomets a-läge mitt i rummet på en vit spetsbädd, uppsvidad i rött spetslinne och vita volangtrosor. Det gör mig någonstans glad att klassens mest populära tjej inte är modellad efter en playboymodell.
Sedan har vi ju barnen också, men jag vill faktiskt inte närma mig i tankarna hur de har modellats fram. Jag hoppas vid gud att de är gjorda på måfå och inte efter några små 12-åringar där ute.

En av höjdpunkterna var den lilla könsbuffén. Ja, KÖNSBUFFÈ. På prydlig rad ligger olika, eh.., löskön uppradade som man stoppar in i dockans öppning. Det är en riktigt generös historia - det finns räfflad insida, trång, extra lång och lite andra varianter. Dessutom finns en rad små pubisperuker. Damerna är ju "rakade" när de kommer, men vill man hellre ha full buske eller en liten slips går det lätt att ordna. Buffén är placerad bredvid en toalett, och är utrustad med glidmedel, servetter och krämer, så det är bara att testköra sig fram till sin favorit.
Ska man bränna cirka 50 000 svenska pengar på drömtjej i plast så måste man ju veta vad man får för pengarna!

När vi gick skickade den lilla farbrorn med oss ett gäng hudprover samt glossiga kataloger, som är riktigt fina och bilderna känns mer mode- än porrindustri. Riktigt arty inemellan - de har släpat med dockorna ut i olika miljöer och fotat, typ parker och små kanalbåtar.

Det var kanske mitt livs mest bisarra upplevelse, och jag och Melanie satt som zombies på tunnelbanan och sedan bara bröt vi ihop av skratt. Sedan gick vi på en liten bar i Shibuya och fnittrade och drack vin i sex timmar och försökte smälta denna dag. Först en robot och sedan en ensemble realdolls. Hur tusan gick det till??

Här kommer en tjuvkik på några av tjejerna. Säg hej till Sayaka, Sachiko och de andra!

måndag 10 december 2007

Japanska ungkarlar och holländska fruar




Det blir ju ofta så tokigt när japaner ska ge sig på engelskan. Det plockas ett ord eller två som låter fina och sedan kastas de samman och så tänker man inte så mycket på vad det betyder (tänk popgrupperna Mr Children och Kinky Kids, som är mycket respektabla och inte har minsta anknytning till pedofila kretsar). Inte sällan är mejlen man får babelfishade med hysteriskt resultat, ofta omöjligt att tolka.

Vad som hände när lifesize sexdockor i silikon fick varubenämning "Dutch waifu" vet jag inte, men så kallas i Japan de noggrant framarbetade skönheterna som kan återfinnas i en rad ungkarlslyor här i låtsasromantikens högborg.
Och släpp direkt tanken på uppblåsbara Barbaras - dessa damer i verklighetstroget toppmaterial blir ofta substitut när det finns lite eller inget utrymme för flickvänner av kött och blod, de blir liksom som en livspartner. Det är ju så praktiskt med en storbystad pingla om inte gnäller när man jobbar 18 timmar om dagen, och som aldrig klagar på huvudvärk eller kräver uppvaktning och dejter. En "Dutch wife" blir ofta pysslad med och behandlad som en prinsesssa av sina ägare/pojkvänner och får inte sällan dela dubbelsängen med honom. Tjejerna har egen garderob (självklart ofta med inslag som skoluniform, flygvärdinnestass och mangakostymer), de blir varsamt badade, de får vara med och titta på teve och killarna håller dem i takt med tiden genom nya frisyrer.



En ingenjör som spenderat runt 2 miljoner yen (120 000 kr) på Dutch wifes beskriver tjusningen:
"En mänsklig tjej kan bedra dig eller vara otrogen ibland, men så gör aldrig dockorna. De tillhör mig till 100%."
Vill man köpa drömtjejen ligger priset runt 15 000 i SEK, och detta är det mest populära eftersom man då får bo tillsammans med och dela sitt liv med sin "flickvän". Man kan ju gå på klubb och hyra en stund också, eller hyra så pass länge att damen hinner med en sväng hem. Firman Doru no Mori ("Doll Forest") specialiserar sig på "Doll call girls", och kan snabbt ordna fram en plastic fantastic-dejt när andan faller på spontant. De har även rum på plats om det känns för stort att ta med tjejen hem på första träffen.

I utkanten av Tokyo ligger Orient Industry's showroom, där flickorna är uppradade på display. Tina, Jewel, Koyuki och hela gänget är på plats, med stora bambiögon, halvöppna munnar och bröst som genmanipulerade meloner.
På hemsidan presenteras flickorna noggrant med längd, ögonfärg, midjemått och byststorlek.



En entusiastisk samlare som heter Ta-bo har byggt en hel hemsida om sina "daughters" (!!). Introtexten är med all säkerhet babelfishad och lyder: "It is lovely photograph collection of the daughters. It It is the page of the data which it is related".



På Ta-bos sida finns en dagbok över flickornas äventyr, bland annat en redogörelse för när hela gänget badade ihop. Så här lyder texten:
"As for Oriental silicon gathering to bathroom!
After in the closet being able to receive it is at several name units. As for evacuation training from living living room safe end. Don't you think? the end of year usual present die directing to off, dry run is perfect. Being to be another off-line meeting on this week end, excluding the portion of the rest room in the origin.
Die being this die with off whatever person coming, all right."




Detta stycke illustrerar också ganska bra hur det står till på engelskafronten här borta - det är på denna nivån email och internettexter är. Ta-bos sida har haft nära 8 miljoner besökare sedan starten.

Love dolls är inget unikt för Japan, men som vanligt i supernörderiets land tas fenomenet till nya höjder.
Kanske blir en Dutch waifu Årets Julklapp? Se bara så fint hon kommer paketerad!