Fula fiskar och japanska tryfflar till kvällsmat

Vilken mysig afton det blev! Jag och Beats missade den traditionella tisdagsromantiken denna veckan, så istället tog karln ut mig på lokal ikväll.

Vi gick till den fantastiska sushirestaurangen Izumi längre ner på vår gata (bilden) och åt en miljon rätter - misoglaserad torsk, aborrerom, olika sorters nigiri-sushi, grillad sötvattenål med söt sås, gurksallad med sesamfrön, pickles, minibläckfirrar och gud vet allt. Vi satt som vi brukar vi countern tillsammans med alla andra stammisar som har sin egen flaska sake på hyllan bakom kocken. Det är så trevligt att småprata lite med kockarna och låta dem servera lite vad de tycker passar.

Bredvid oss satt ett äldre japanskt par som driver en tryffelbusiness utanför Tokyo, och de bjöd oss på japanska tryfflar med azuki-bönfyllning och macha-puder på utsidan. De var så söta, det lilla paret. Vi är losers på japanska och de var losers på engelska så det blev typ att vi satt i en kvart och bugade för varandra, studerade och mmmmmmm:ade varandras visitkort och berömde chokladen med de typ tre ord vi kan (oiiiishiii! Dai suki desu! Mmmm.... Iiiiii yooo...).

Sedan knallade vi uppför backen till vår nitiskt städade lägenhet och pluggade japanska partiklar.

Mycket mysig torsdagsromantik!

Nu ska vi sova, så tror den utlovade nyheten får breakas i morgon... Och NEJ, innan någon kommenterar att du har allt sett lite rund ut om magen, hör vi tassandet av små fötter? - det är INTE utökning i familjen!!! Vi ska flytta lilla bloggisen förstår ni! Länkar så fort nya sidan är uppe.

Nightynight från Tokyo med kärlek!

Fin valentin

Igår blev så bra!

Först romantisk middag på Ekki på Four Seasons, och som väntat var det syndigt gott. Till förrätt tog jag sea bream (vad heter på svenska?! Vit fisk i alla fall...), som marinerats i lime och koriander och toppats med laxrom, små gula blommor och tunna skivor citrusfrukter. Christoffer mumsade selleri- och parmesansoppa med tryffelolja. Sedan festade jag på grillad tonfisk med vitlöksrostade kvisttomater och citron, och mannen i huset åt lyxig hamburgare på Wagyu-biff. Vi orkade ingen efterrätt, men lyxade till det med martini på granatäpple (jag) och jordgubbs- och grädddrink (Beats).

Efter att ha gått lite småvilse i Ginza åkte vi till Le Baron och stället var packat med det vackra folket. Uppklädda fashionjapaner är det roligaste och mest inspirerande som finns. Vill bara titta och titta.
Instoppat här och var fanns även inslag av ängsligt medvetna västerländska cooledoolers. Orkar inte med det där "faaan vad jag är hipp som är i Tokyo"-köret. Såg två med de ironiska solbrillorna på nere i den nattsvarta källarlokalen, matchat med svåra frisyrer och sura munar. Måste man vara tjurig bara för att man är trendig/cool/hipster eller vad de nu titulerar sig? Lika gott åt dem att de kommer få fula munrynkor när de blir gamla.
Och man armbågar sig inte fram aggressivt i barer i Japan, det spelar ingen roll hur mycket respekt man har hemma på klubbarna i Stockholm, Berlin eller Paris. I Japan tar du det lugnt i baren och väntar på din tur, oavsett hur media, arthouse eller mode du är.

Vi träffade lite kompisar, drack lite bubbel (jag) och bira (C) och försökte socialisera genom ljudslöjorna, men det gick sådär. Jag är värdelös på att klubba - är så gott som döv och hör inte ett ord av vad folk säger om hög musik konkurrerar om uppmärksamheten. Måste verka så pantad/socialt efterbliven/tråkig.
Här är i alla fall dövörats outfit för aftonen - total kostnad typ 250 kronor (t-shirt från UT Pop Culture Project 180 kr, blå torgvante Shibuya station 20 kr).



Sedan hem och äta müsli i sängen (jag). Det är ångest att vakna på morgonen med en halvtom påse müsli bredvid sängen och gamla russin på huvudkudden.