Det finns inga butiker som är mer ångestladdade än Comme des Garçons.
Ingen musik, bara gravlik tystnad.
Personalen likt robotar med stenansikten, utpositionerade som generaler på jämnt avstånd. Fast döda generaler.
Det är ju hela konceptet att det ska vara mystiskt och alienerat från det kommersiella. Det finns ingen hemsida, intervjuer med Rei Kawakubo är lika frekventa som regnfria midsommaraftnar och det hela är konceptuellt och... svårt. Vilket är fine. Man ska odla sin nisch här i världen. Bygga sin myt.
Igår utspelade sig en fars inne på Magazine Alive, guerillabutiken som CdG satt upp tillsammans med Vogue Nippon i Dover Street Markets gamla lokaler.
Jag och Mia var där för att smygfota. Att be om fototillstånd för det lilla vi behövde är ett alldeles för stort projekt. Jag ordnade både fototillstånd och intervju med pr-chefen för flaggskeppsbutiken på Omotesando för två år sen, för ett reportage i tidningen KING, och det var så mycket regler och godkännanden att jag var nära att hyra en bulldozer och riva skiten i ren frustration.
Så.
Jag och Mia glider in på butiken. Det är tyst. Här och var gravallvarliga expediter, helt klädda i svart. Händerna knäppta.
Och så precis som att han luktat att vi har något i kikaren kommer han. En liten expedit av europeiskt ursprung. Fransk eller italiensk brytning, pudrat ansikte och orörlig min.
Under tio minuter är han som ett plåster i ändan. Eller en fastmonterad staty.
Tar vi ett steg åt höger tar han ett steg åt höger.
Utan att röra en min.
Han skrider ljudlöst i våra fotspår.
Jag försöker avleda honom. Går bort från Mia och hennes dolda kamera och fingrar på en Philip Lim-skinnjacka. Berömmet skinnet. Frågar om en plånbok.
Men då är det ju bara att Mia får ett annat plåster.
Vi var uppe på galleriet på andra våningen och kollade en utställning av Terry Richardson. Den lille mannen stod bakom vår axel framför varje bild medan vi artigt begrundade konsten.
Sen gick vi. Tänkte att vi tar en bild på skyltfönstret eller fasaden, det är inte så noga. Behöver bara en bild till en liten liten grej.
Men inte ens på trottaren får vi vara oplåstrade!
Nej, då dyker en allvarlig svartklädd expedit upp I SKYLTFÖNSTRET och övervakar oss.
Jag upprepar.
Han står, likt en staty, i skylten och betraktar oss. Utan en min.
Konceptbutiken Magazine Alive och jag kommer nog inte ses på ett tag.
Här bild på skylten, strax innan den arga tomten dök upp.
Inlägg
