Tisdagsromantik i hemligt dockhus

Hinner inte skriva särskilt mycket, är läggdags och måste upp tidigt i morgon, så blir säkert alldeles osammanhängande, men i korta drag - Den Perfekta Kvällen.

Hade hört rykten om en pizzeria extraordinaire i Meguro. Den drivs av en japansk snubbe som var ett år i Neapel och blev besatt av napolitansk pizza - så besatt att han åt minst en pizza varje dag. Han kom tillbaka till Japan och startade pizzeria med bara sina två favoritpizzor på menyn. Restaurangen gick bra, men han stängde den och startade under nytt namn. Konceptet är dessa två fantastiska pizzor och lite annat plock i retro-sovjetisk miljö (sic!). Inne på damrummet hänger till exempel lite pynt av ammunition.

I afton var vi där (tisdagsromantik remember!) och Beats, som är riktigt gubbig när det kommer till napolitansk pizza (han är så nördig av vi efter bara tre månader som par hade en stor fight över hur jag uttalat Neapel fel, fråga inte, lång historia..) var i sjunde himmlen, helt lyrisk. Tricket är att pizzan bara gräddas i 60 sekunder i en riktig hardcoreugn, och självklart förstaklassiga råvaror. Jag höll också på att trilla av min stoppade sammetspall, var så gott att man får ångest när man tänker på att man snart inte har något kvar.

Ryktet sa att det ligger en hemlig jazzbar i källaren. Den lilla dörren dras bara åt sidan när ägaren är på humör, och det är mycket strikt vem som släpps in. Sånt får ju en sån som jag totalt dille av. Står inte ut med att sånt finns och att inte jag får vara med.

Idag var visst en lyckodag för vi frågade blygt på knackig jappe om det fanns någonstans att ta en drink och snart leddes vi ner i källaren och in i ett minimalt rum. Det är bara jag, Beats och bartendern där. Så klart fick vi redogöra exakt för hur vi hade fått nys om detta rum, som egentligen är mer ägarens vardagsrum/hobbyrum än bar. Rummet är klätt från golv till tak i mörk träpanel och små röda lampor lyser upp här och var. En liten röd sammetssoffa är parkerad framför en filmduk och på väggarna klättrar hyllmeter efter hyllmeter vinylskivor och filmfodral. Längs ena väggen står ett piano, belamrat av dammiga porslinsfigurer. Det är som ett litet dockhus, jag vågade knappt andas av rädsla att ha sönder någon liten klenod.

Och så kommer det sig att jag och mannen min fick en privat afton i detta lilla tempel av ägarens personliga kuriosa, tillägnad den gamla jazztrummisen Gene Krupa. Vi fick drinkar och filmvisning samt en titt på Gene Krupas gamla trumset. Den lilla baren ämnar skapa atmosfär som i en hemlig underjordskrog under krigsåren, och drinkarna serveras i gammal teservis. Mitt vin kom i tjusig äggkopp. Det var så fint. Så totalt galet romantiskt att man nästan inte står ut. Se smygbilder ovan! Kass kvalitet, men snälla försök visualisera!

Efter drinken klättrade vi uppför trappan och ut i regnet. Så jädrans kallt nu, blir galen! För att muntra upp oss på nytt gick vi till älsklingsfransosen Huit i Naka-meguro, drack skumpa och Musacat och åt chokladgateau.

Tisdagsromantiken håller så hög standard!

Nästa tisdag blir det dock en annan kaliber - för då ska det packas väskor för dagen efter åker vi till Sverige! Har bokat om biljetten så dit redan onsdag. Sedan London veckan efter och sedan Thailand. Aaaah!

Världens sämsta middagar

Igår tror jag att jag och Beats slog rekord i näringsfattig middag.
Jag: fyra nävar Ahlgrens bilar, 3,5 glas rödvin, hallon- och ananassmoothie
Beats: två kulor choklad- och hallonglass från Häagen Dasz, 4 pints Guiness, lite chips "som smakade dillskruv"

Tapasparty för tre

Det är inte ofta jag och Beats bjuder hem folk på mat (däremot är vår lya känd för en lång rad mer flytande sammankomster...). Anledningar:
1. Vi bor i en skolåda
2. Jag är en sån där dålig fru som inte kan laga mat

Men igår plockade vi hem Malin på vin och plockmat, och jag kan med stolthet presentera vad som dukades fram:
* Caprese-sallad (alltså en good ol' tomat, mozarella, basilika, olivolja och svartpeppar-historia)
* Japansk sallad med svart sjögräs och sesamdressing
* Grönsallad med broccoli och en massa annat grönt
* Ungsrostade morötter, glaserade med balsamico och strösslade med italienska örter
* Japansk svamp stekt i vansinniga mängder vitlök
* Ostbricka med brie och två sorters kex
* Nybakad baguette med fin olivolja, flingsalt och balsamico
* Oliver och nötter

Inget fancy, Rom byggdes inte på en dag, men det stod mat på vårt bord i alla fall! Christoffer plockade fram tjusiga viner och så skålade vi för att mitt rep mått DN's sidor och att en av Malins telefoner (produktplanerare på Sony Ericsson) blivit framröstad som världens bästa vid en stor mässa i Barcelona. Hurra!

Fredag mitt i veckan!

Igår blev en riktigt superb spontankväll.

Det var Pecha Kucha på Super Deluxe , och jag mötte upp Nicolas, Simon och deras kompis Peter vid åtta. Vi lyssnade på olika kreatörer som presenterade sina projekt, minglade lite och drack vin. Var ganska mycket folk där som jag träffat tidigare på Swedish Style-Carolines cocktailpartyn. Kändes ganska skönt att för en gångs skull vara i ett sammanhang där man inte är den enda icke-japanen.

Efter PK gick vi till den där soulbaren som jag tjatade om häromdagen, George's, och den var precis så fin som jag hade hoppats! Litet, skruffigt, 50-talsmöblemang, jukebox, gulnade affischer över hela väggarna och sån där skön vardagsrumskänsla som gör att man kan ta av skorna och krypa upp i en soffa utan att det känns märkligt. Var lite väl dyrt bara, men gårdagen får väl betraktas som vardagslyx.

Vid halv tolv ringde Charlotta, en nyinflyttad svensk tjej som jag träffat genom Krister på BON, och vi bestämde träff i Shibuya. Killarna tog tunnelbanan hem, medan jag satte mig i en taxi. Vi gick till Insomnia Lounge, en helt röd bar (alltså HELT, från golv till tak) som är inredd för att ge känsla av att vara tillbaka i livmodern. Man måste ta av skorna och sedan sitter man på fluffiga röda sammetskuddar och loungar vid små lågbord. Ett mycket bra dejtställe som rekommenderas! Vi drack rödvin och bekantade oss med varandra medan de japanska killarna vid bordet bredvid hela tiden försökte fånga vår uppmärksamhet. Är inte var dag man blir flirtad med här ska ni veta, så därför förtjänar det ett omnämnande! Särskilt en sån som jag som varken har det blonda exotiska eller är japanska brukar inte locka horder av japanska karlar. Det är tur att jag har Beats alltså, annars har jag gått under av ouppskattning!

Tror klockan hann bli halv tre innan vi bröt upp, så idag lite trög start på dagen. Men vad gör det, var en riktig toppafton. Och jag har fått en ny tjejkompis, halleluja!

Kära dagbok...

Igår var en fin dag.

Började med skolan i vanlig ordning, och hade genomgång inför proven som börjar nu på fredag och håller på till nästa vecka. Sedan åkte jag ner till Aoyama och åt grönsaksgryta med couscous på mitt älskade Pure Café (stylish veganställe som gör godaste luncherna och är typ enda stället i Tokyo där man kan få ett salldasblad till sin lunch utan att pumpas på halva hustrulönen). Sedan in till frissan på Hayato och färga och putsa lugg. Det är ju dödssynd att använda de japanska toningarna som finns på vanlig pharmacy eftersom formulan är gjord för asiatiskt hår som är ungefär fem gånger så tjock som nordiskt, och frisören blev nästan hysterisk när jag berättade att jag använt sån ungefär fyra gånger. Jajaja, jag vet att han är frisör och vill göra business, men det ÄR faktiskt sant att det blir kemisk överdos för våra små tunnisar till hårstrån. Att färga mörkare, som jag, är dock inte lika riskfyllt som att bleka - har man inte stålhår trillar det nog av om man tar till japansk superbleach.

Det är lyxigt att gå till frissan på Hayato (över huvudtaget är det lyxigt i Japan) för man får massage samt har hela tiden två personer som rår om en. Mina är två killar i typisk harajukuitisk hipsterstil (byxan på halvstång, tunga bälten, spretiga frisyrer, trånga koftor eller skjortor på de magra kropparna och slitna Converse) som kan lite engelska och älskar att prata om London och New York. Är så roligt att japaner ofta tycker att Europas huvudstäder är så ouppenåligt glamourösa medan vi tycker att Tokyo är coolaste stället på jorden, De kan ju inte fatta det, gamla trista Tokyo liksom.



I alla fall, nysvärtad och med lite mindre gardin i ögonen promenixade jag bort till organiska mataffären Natural House, handlade mitt vanliga lager musli och instant misosoppa, sedan in på Starbucken bredvid för sojalatte och skrivning av uppstats i sann mellanstadieanda - "Mitt land". På stolpig japanska skrevs två sidor (med tecken såklart) med meningar på nivån "Sverige är ett litet land. Sverige ligger i norr. Sverige är kallt. Sverige är kallare än Japan". Två timmar tog det.

Sedan promenad hem med en smoothie på vägen. Väl hemma piffning inför aftonen - Åsa och Emil är tillbaka i stan och gamla tjejgänget från i våras var inbokade för tjejmiddag. Jag, Anna, Åsa och Malin gick till världens bästa thailändare, Kaffir Lime, i Harajuku och åt papayasallad och chili/limeräkor och drack vitt vin tills det sprutade ur öronen på oss (och ur näsorna pga enormt intag av chili, är så satans förkyld idag, måste vara chilin som utlöst). Åsa hade med en burk Turkisk Peppar till mig och det är svårt att uppskatta en gåva mer - saknaden efter lakrits är definitivt med på topp-3 listan över saker som är jobbiga med att bo här. Som vanligt fnittrigt och härligt, och det är så sorgligt att Åsa inte bor här längre och att Anna flyttar hem om två veckor.

Efter Kaffir Lime gick vi till favorittapasbaren Carmine och pimplade ännu mer vin. Emil och en annan kille kom dit och vi surrade till halv två. Då promenerade jag hem genom neonnatten hem till Shibuya, och som vanligt fick jag kärleksattacker av att strosa genom Tokyonatten på gatorna som aldrig sover. Alltid folk som skyndar, alltid smattret från Pachinko-arkaderna, alltid blinket från klustrena av skyltar.

Sedan lite gos med sömngrymtade Chris Beats och sova.

Bra dag.