Måndagsparty med I.D på Le Baron

Titta vilka fina flygare för kvällens fest som brittiska I.D slänger på Le Baron! Känner hur partyhatten börjar växa bara av att kolla på dem!
DJs är Fraser, Skatething, Alex from Tokyo och Kunichi Nomura, och från 21 till sent är det holabaloo.

Denna pensionären ska dock stanna hemma efter en riktigt kämpig med superlyckad dag, se TopModel och äta burgare med Beats.

Partyblåsa

Jag älskar att highstreetshoppa! Alltid hittar man nåt skoj som piffar upp utan att veva igång värsta ekonomikrisen. Denna lilla blåsa från Zara hittade jag nyss, och den är så spexig med insydd t-shirt i klänningen. Kommer användas mycket! Även i Thailand tjoho!

Kan inte fattar att jag kirrat resa till Thailand på typ noll timmar. Det är Lina-effekten. Linas motto, tillika dj-namn, är "do it do it", och hon har som policy att aldrig bara snacka, man GÖR istället. Snacka om hur mycket mer effektiv världen skulle vara om alla resonerade så! Cut the crap, nu kör vi!

Sippa en Tragic Marionette på gothlolitabaren

Japanerna älskar teman, och Tokyo bubblar av restauranger, barer och klubbar som täcker det mesta från vampyrism och trist kontor till dårhus och ninjaby. Här vill man inte bara barhoppa, utan temabarhoppa.

En bar som intresserar mig lite extra just nu är gothlolihaket Sumire no Tenmado (översätts typ till "Violens vindsfönster/skylight). Det är ett litet krypin mitt i Goldens Gai's rangliga kluster av minimala hål i väggen, och drivs av två systrar tillika popstars med faiblesse för att framföra gamla sagosånger samt nörda ner sig i allt som är gotiskt. Så här presenterar Yuko och Sachi sig själva på hemsidan:

At the center of this charming Kokusyoku Sumire (Black Violet - namnet på gruppen) are Yuka, the genuine soprano songstress with the attraction of a little devil, and Sachi, the exceptional violinist and model who strikes adorable poses. The girls express with extravagant freedom motifs based on internationally known fairy tales such as the “Little Red Riding Hood”, “The Little Match Girl”, or “Hansel and Gretel”.

Även om tjejerna ibland framför sina europeiska sagosånger i kimono så är de gothlolitor i hjärtat med förkärlek för svarta viktorianaklänningar, hätta på huvudet och krinolin. Och deras minimala bar (kapacitet för 14 gäster) är svart svart svart in i minsta detalj, förutom de tunga, vinröda sammetsdraperierna. Inget har undsluppit den gotiska touchen, drinklistan inkluderat. Gretel's Suffering (Hans & Greta-Greta) består av vodka och kakao, och whiskeydrinken Tragic Marionette's bitterhet kommer enligt barpersonalen från tårar. Just det - konsten på väggarna är gjord av Tim Burton, som så klart stuckit in nosen här.

Så innan veckans slut ska det dressas i svart och lastas på eyeliner och korkskruvas hår - måste spana in denna lilla pärla! Hoppas kaninhuvudet är ledigt så man kan göra sig extra festfin!


Vill någon annan kolla in är detta adressen 2F 1-1-7 Kabukicho, Shinjuku-ku.

Partyrapport

Här kommer lite pics från gårdagens seventiesparty på Sunshine Studios i Harajuku. Var roligaste kvällen och alla var så flotta! (OBS! Observera att alla verkar tro att pussmun är del av sjuttiotalsstassen, inklusive jag som typ har FASTNAT i en bitchig snipmun som jag antar är meningen ska vara sexy pussmun...)


Legolas, Caroline, Malin och moi


Kvällens ena värdinna, Baldeesh, och fästmannen Roman


Baldeeshs pjucks


Jag, Ola Salo/Dan Bäckman/Roger och Legolas


Christians peruk var kanske aftonens höjdpunkt. Det var liksom en keps av blonda lockar. Själva frisyren på huvudet var rakt, men sedan kommer denna skumgummistoppade balkong. Bredvid står Erik som lyckades hålla sin målade mustach okletad hela kvällen.


Jag och Beats, som kvällen till ära bar skinnväst samt skjorta med små jägare på.


Peruken igen. Det är utan någon som helst konkurrens den mest bisarra frisyr jag någonsin sett. Titta på den! Noga! Reflektera över designen!


Martin flashar kondomen Big Boy i kavajfickan. Big Boys reklam är en closeup på en lång svart hästnos, och innan man ser att det är en häst så kan ni ju tänka er vad man associerar till för big boy...


Beats och peruken


Jag och Malin


Malin och glad japan med svårmemorerat namn men som precis flyttat hem till Tokyo från Barcelona.

70-talsparty!

Ikväll har engelska Baldeesh och hennes japanska tjejkompis födelsedagskalas på sjuttiotalstema nere på Sunshine Studios i Shibuya. Jag funderar mycket på hur jag ska fixa makeupen, och då främst fransarna.
Det finns som jag ser det tre alternativ.
1. Lösfransar från Shu Uemura. Kruxet är att det är så pilligt att få på dem, men man kanske kan få hjälp i butiken.
2. Ge hypade Blinc Mascara en chans att visa vad den går för.
3. Köra enormous lösfransar på överfransarna och sedan bygga långa, klumpiga underfransar med Blinc.



Typ så här vill jag se ut:


Och så här vill jag se min beloved make:

Bye bye Mel...

Ibland, men väldigt sällan, träffar man någon som direkt hittar sin väg in i ens hjärta. Jag träffade Melanie på en av festerna under Swedish Style i höstas, och vad som började med en massa snack om att jobba ihop (hon är fotograf) blev snabbt en vänskap snarare än bekantskap. Men bor man i städer som denna så är inget för evigt, och idag flyttade Melanie hem. Det känns så himla sorgligt, jag tror vi hade kunnat vara fantastiska partners-in-crime. Vi har samma faiblesse för de twistade hörnen av japansk populärkultur (framförallt den så kallade "rosa världen") och samma förkärlek för långa kvällar med vinfilosoferande.

Men Mel lämnade med ett brak i alla fall. I fredags ställde jag till med förfest à la Sverige hemma i lägenheten, och alla var så taggade redan från början på ett sjöslag till kväll. Det var jag, Mel, Ako och Martin från Fashion Sweden-teamet (fast Martin är ju numera också skolkompis) och Nico och Simon från hemstaden. Jag och Nico växte upp på samma gata på 80-talet, och nu har vi hamnat i Tokyo samtidigt (han och Simon är här och forskar i arkitektur). Hur stor är sannolikheten?? Lilla lilla värld.

I alla fall. lite senare slöt också min Christoffer upp efter att ha varit på middag med killarna från jobbet. Vi hade en diger buffé av hallonvodkadrinkar, billig fuskskumpa, vin och konstiga förblandade japanska drinkar på burk, samt pepparkakor, Dumle, Dajm och chiliriskakor. Runt midnatt var vi alla i gasen och begav oss ner till Shibuya för karaoke på Lost in Translation-stället. Älskar karaoke, det är det roligaste av allt jag vet. Hela fredagskvällen var så bra, har varit glad hela helgen. Fast samtidigt jätteledsen för att en av mina närmsta vänner inte finns kvar. Åsa, Anna och nu Melanie - det är många tomrum det.

Här en liten bildserie från rökrutan under fläkten featuring Nico, Mel och jag.

Nu - The Wire och lite söndagskvällsgottebord. Får funka som tröst!

Hålla helg

Liten fotorapport från helgens bravader som inkluderat:

*Anna och Magnus sayonara-party i Ebisu. Först middag och nomihodai (all-you-can-drink) på izakaya, sedan seriöst mingel på bar NOS (grymma drinkar för typ 30 spänn styck och förutom ladiesroom och herrdito en "gay toilet"), och slutligen karaoke på skabbstället med världens mest inrökta rum bakom Ebisu station.

* Lycklig dagen efter-fika på Sign i Daikanyama med Åsa och Emil (våra fina vänner som bodde här innan) och Anna och Magnus, som ju flyttar på fredag. Blev så ledsen efteråt för det här gänget har varit så otroligt viktiga för mig och vi har haft så sanslöst mycket kul. Tjejerna umgicks jag ju med från dag ett, när de bjöd in lilla nykomlingen jag att vara med i deras liv, och få helger har passerat utan att vi tillsammans med våra killar härjat i stadens karaokeboxar och druckit vin på izakayas. Så ofta det gick hade jag, Anna, Malin och Åsa tjejträffar där skvallret, snaskigheterna och vinet skvalade, och nu går liksom den eran i graven på riktigt i samband med att Anna och Magnus plan lyfter mot Köpenhamn på fredag. Var helt underbart att ha dem samlade igen, först i fredags och runt fikabordet igår.

* Pong med Växjö-kompis Kenny samt Gustav från hemifrån är i stan och Christoffer har varit lyrisk som en valp hela veckan. Igår började jag, Christoffer och Gustav aftonen med pepparkakor hos oss. Sedan iväg till mexikanaren La Casita i Daikanyama, men maten var högst medioker och ingen höjdare alls. Pong och Kenny kom förbi och vi ville gå på Sign och dricka öl men det var stängt, så vi gick ner till Ebisu och hamnade i ett litet privat mysrum på izakaya som spelade julmusik.
Vidare ut i iskylan för att leda Pong och Kenny till nattklubben Air (var med i Lost in Translation faktiskt, mycket creddig klubb med ambitiösa dj-bokningar).
Jag var lite nervös för jag vet TYP var det ligger (runt hörnet från oss), men eftersom man sällan kör med skyltar här så kan det vara fullt möjligt att missa ett ställe även om man typ står i entrén. Men, så händer det galna. På vägen från Ebisu till Sakuragaoka (vårt hood) går vi en liten bakgata längs järnvägen. Det är verkligen ett wasteland, sträckan mellan de två stimmiga hubsen är ett ingenmansland av betong och asfalt och få tecken på liv. Men håll i hatten om vi inte springer in i min frisör och hans tjej! I en stad som är större än London och NY ihop brukar man inte bara springa på folk på bakgator sådär, så det kändes lite som en ödesgrej eftersom de kunde leda oss till Air.

Ovanför Air ligger baren Frames, och jag har aldrig haft en aning om att ingången till Air är längst inne i lokalen. Innan killarna försvann ner i underjorden drack de varsin Irish Coffee och jag ett glas sherry (var det möte för dekadenta överklassdamer 70+ eller??). Sedan lämnade jag och den äkta och knatade hem.

Nu har vi haft grandios pannkaksfrukost och kollat på matprogram - vi är nog världens mest mattevebesatta par - och i skrivandes stund ligger Christoffer och tupplurar i sovrummet och jag bloggar men borde plugga lite kanji inför provet på onsdag.

Håller också på att mejlbomba fotograf-Melanie inför jobbet imorn samt en grej vi ska göra för Vice som verkar heeeeelt skruvad.

Att sjunga i samma mick som Bill Murray...

Jag kan vara lite fånig i det här att jag tycker det är så spännande att besöka platser live som varit med i filmer jag tycker om. Det blir lite historiens vingslag och hänförda "TÄNK, här var dom!"-känslor över det hela och det känns som att man själv blir lite glamourös och i synk med populärkultur och sånt där.

Tokyo har ju en hel del klassiker - J-Pop Café i Shibuya där tjejen i Babel visade piiiiiiip för ett fnittrigt killgäng, Gonpachi som inspirerade Tarantino till scener i Kill Bill (plus att George W ätit där, men det är ju äckligt), tusen Bladerunner-gator och så alla ställen som gjordes odödliga i Lost in Translation; New York Grill uppe i Park Hyatt (hela hotellet är ju förvisso sagans backdrop), APC-butiken i Harajuku som tillfälligt fick spela rollen som strippklubb, Shibuya-korsningen och nattklubben Air.

Lite mindre känt är exakt var Scarlett, dockig i rosa peruk, och Bill, i sin medelålderskrisiga camo-tee, sjöng loss till Roxy Music med ett blinkande Tokyo utanför panoramafönsterna. Som den lilla celeb-junkie jag är spårade jag ju upp rummet, som visade sig vara på Karaoke Kan på Center Gai i Shibuya ett stenkast från oss, och bokade sedan i egenskap av undersökande journalist på viktigt uppdrag (blir ju så mycket enklare att få rätt bokning då) ett av de två rummen som användes, och klockan midnatt loggade åtta glada svennebananer in.

Förutom faktumet att vi nu sjungit i kanske (hoppas hoppas!) samma mick som Bill och Scarlett (och jajamen, visst var Roxy's More than this på repetoaren) och dansat runt i deras fotspår så var det ett suveränt ställe. Karaokeboxar brukar vara små, sunkiga, inrökta typ städskrubbar utan fönster, men i det fina hörnrummet på Karaoke Kans sjätte våning bjöds det både utsikt över Shibuya-natten, diskobelysning, lyxig hörnsoffa och fint vin på flaska istället för det utspädda pulvervin som brukar serveras. Karaoke Kan skulle kvala in som mitt nya favoritställe (förutom superfunky Lovenet med sina ambitiösa temarum, men där är så dyrt) även om inte Bill och Scarlett (och Sofia Coppola!!!) stökat runt därinne.

Jag fick bara suddiga bilder (fick kameran också vin-goggles??), så har snattat från Magnus och Annas hemsida, hoppas ni inte stämmer mig för missbruk av copyright! (OBS! Lägg märke till att Bill o co är infällda).

Filmextra – Modeselektor gör Tokyo

Så här såg det ut när Modeselektor spelade i lördags på Colors Club, som antagligen är en av världens sista undergroundklubbar i sin genre. Fyra våningar ner under marken (ingen hiss), högst anonym entré, kolsvart (bara stroben som ljus), tjock rökdimma, drinkar i plastglas, sjukt slitna lokaler och ett soundssytem som skulle kunna spränga en mindre stad i bitar. Perfekt!
Förlåt för den usla filmingen i början - viftade liksom med kameran i luften och hade ingen koll på vad som hände i rutan. Slutet är mer i ordning!

Gårdagens outfit - Michael Jackson möter spetsgardin

Här är jag fortfarande lyckligt omedveten om att mina nya stövletter ska bli överkörda av en taxi ett par timmar senare (fast det blev bara miniskråma om jag ska vara ärlig), och förevigar min Michael Jackson i mormors gardin-look; den lilla blå skinnjackan med för kvällen uppkavlad ärm från TopShop, spetsklänningen från Apart by Lowry's i Daikanyama, nya örhängen från mamma och kängorna från Ash. Senare tillkom även spetsvantar. Allt toppat med en air av Marc Jacobs Daisy, som jag fick i födelsepressy av min karl, och lippy "China Red" från Make Up Store.

Destination för kvällen var fest hemma hos Fashion Sweden-projektledaren Lars och hans fru Pia för alla volontärer som hjälpte till med utställningen. Temat var såklart Sverige, och vi åt gravad lax, knäckebröd, svensk ost och köttbullar (fast inte jag för jag äter inte ludna djur) och lyssnade på Vikingarna och Shanes. Sedan åkte vi till Mado Lounge på 52 våningen i Roppongi Hills och dansade till 80-talsklassiker och bevittnade medelålders par i skinnbrallor dansa tryckare och torrjucka mitt på dansgolvet.

För övrigt kallas fenomenet buffé för "Viking" i Japan.

Den mystiske mannen!

På FS-invigningen gjorde jag mingelrapportering tillsammanse med Pia Hintze, som till vardags är författare (chiclitfavoriter som Baby Blues, En ska bort mm), men kvällen till ära extraknäckte som flitig fotograf.

Pia tog runt 300 bilder, och efter en genomgång kan följande konstateras - en mysko man dyker upp ovanligt regelbundet. Det är ju inte konstigt att vissa gäster är med flera gånger, men den lille lönnfete karln med spritfläckar på tröjan är med JÄTTEMYCKET.

Foto på Björn Borg-installationen - han är med!
Foto på Stylein-Elin när hon blir intervjuad - han är med!
Foto på Tiger-David när han blir filmad - han är med!

Om han var där för det svenska modets storheter eller den svenska gratisvodkan är inte så viktigt - kvällen flitigaste mingellejon var han i alla fall.

Helrenovering av ett styck skanky Maria...

I afton är det en lucka i boozecruisen som blivit mitt liv, och den vigs helt och fullt till skönhetsvård. Det behövs vill jag lova. Efter tio dygn av sena nätter i rökiga lokaler, en diet under all kritik (vin, kaffe och en miljard japanska riskakor), konstant stresspanik över allt som ska hinnas och alldeles för lite sömn har min annars ganska bortskämda hy blivit ledsamt eftersatt. Paniken slog till med full kraft igår när finnarna började sprida sig UTANFÖR ansiktet och naglarna var i ännu sämre skick än under min tid som storbitare i tonåren.

Här bildbevis från igår. Håret fick skämmas i mössa (även på fest, så kris var det), ögonen pryddes av röda kanter och varken MAC eller Anna Suis puderfoundations kunde dölja finnen som såklart parkerat sig MITT på kinden (kunde inte med att vända kinden mot kameran dock, detta är en ABNORM historia).



Så, för att styra upp eländet gick jag till Lofts fantastiska skönhetsavdelning i eftermiddags och shoppade lite delikatesser, och nu har jag skrubbat, packat in, manikyrat och pedikyrat så jag känner mig nästan som ny. Här är dagens pick-me-ups:



* Återfuktande cleansing gel och ansiktspeeling från ekologiska Leaf & Botanics
* Oriental Orchid & Vitamin E-bodylotion och kroppspeeling från australiensiska The Body Collection (deras grejer luktar himelskt!)
* Återfuktande cleasing gel från Shiseidos Aqualabel (kunde inte bestämma mellan den och rengöringen från L&B, så slog till på båda)

Nu är klockan strax halv elva, min älskade kille med en ängels tålamod är på ingång när som helst, och jag ska krypa ner i sängen med min Arne Dahl-deckare och sedan sova skönhetssömn tills klockan ringer imorgon bitti.

Givetvis är det på det imorgon igen - svenska I am Droid spelar på Le Baron och min nya kompis Melanie ska projicera foton under spelningen. Kommer bli fab! Särskilt eftersom jag (förhoppningsvis) slipper mössa, skatbohår och röd blick...

Mer party - Colette på Le Baron med Nagi Noda!