JAG BLEV VISST MED ROSA SKINNPAJ! ♥

Efter att ha vältrat mig i vegansk, politisk korrekthet på Manna åkte jag till Harajuku och träffade söta Emma (blondie på bilden nederst!). Vi strosade runt i Harajuku och kollade in en street art-butik med killer-posters samt suveräna vintagebutiken Space, där man kan fynda Tsumori Chisato-blusar, Chloé-klackar och Balenciaga-brillor till vrakpris. Emma köpte en supersnygg jeansjacka, jag suktade mest och körde mitt "inget lönt att shoppa nu"-mantra på repeat i huvudet.

Sen hamnade vi på Goocy, min akilleshäl.
Och där var den. En rosa, bebismjuk skinnjacka med blixtlåsdetaljer. Kärleken. Jag slog till. Det är min present till mig själv och den ska ligga i sitt silkespapper tills vår bebis är ute. Först då får den invigas. Vet inte varför, för den funkar nu också, men känns som en grej jag vill ge till mig själv i present att kickstarta min mammaliv i. Jag ska trippa runt med min lilla bebisflicka på armen i rosa skinnjacka.
Jag köpte till en svart t-shirtklänning med rosa tryck, och den ska också invigas är jag är hot mami i rosa skinnpaj, nitklackar, stuprör som INTE är av trikå och världens sötaste, ljuvligaste lilla flicka i famnen.

Nu kom Beats hem, nu håller vi kväll!

Min nya kompis Emma

Älskade Goocy i Harajuku (mittemot Marc by Marc Jacobs)

TOKYO TATTOO GIRLS ♥

Bläckkonst i Japan handlar inte bara om överdimensionerade drakar och yakuza.
De här tjejerna är kanske inte välkomna på onsen och offentliga badhus, men OMG! vad piffiga de är!

Näpna Tinkerbell kikar ut bakom strumpebandet.

Älskar att japanska tjejer färgsplashar loss när de märker sig för livet!

Den här tjejen har gullat till det på armen, men finast är ballerinabandet runt fotleden.
Love love!

Lösningen för oss som jämt tappar örhänget?

Och lösningen för den som tycker att "permanent" är ett läskigt ord! Modell är U från hipstershopen Faline på Takeshita Dori i Harajuku.

Alla foton är ur tidningen TATTOO GIRLS!

VECKANS SNACKIS; MISS JAPANS KIMONOGATE ♥

Chockvågor drog fram över Japan när Miss Japan, Emiri Miyasaka, förra veckan äntrade scenen vid en presskonferens för att visa upp den folkdräkt som hon ska bära vid Miss Universum-finalen på Bahamas i slutet av Augusti.
VAD FALLS?!?!? rungade det från norr till söder när Japans vackraste flicka dök upp i en lemlästad kimono som mer påminde om någon man bär bordell än på en skönhetstävling.

Svart läder - check! Neonrosa stay-ups - check! Trosa full frontal - check!

En våldtäkt inte bara på kimonon och dräktkonsten utan hela det japanska kulturarvet!, lät kritiken. Kimono-tillverkare från hela Japan har blottat känslor av övergrepp och skymfning. De flesta är överens - inte kan Japan, smakfullheten och estetikens högborg, representeras av en kreation värdig en Pride-parad!

Känslorna svallar, och mitt i allt sitter kvinnan bakom konceptet, fransyskan Ines Ligron som bossar över Miss Universe's japankontor, och njuter av sin PR-bomb. Hon kallar sig modeterrorist och menar att greppet var ett genidrag att dra uppmärksamhet till en annars "småtråkig" folkdräkt. Hon vill visa Japans avantgarde.
Men det vill inte japanerna. Debattsidorna glöder, liksom rodnaden på skamsna kinder.
Rör vad fan ni vill, men rör för faaaaaaaaan inte kimonon!

Till sist blev trycket för stort, och Ines och hennes designteam tvingas nu designa om dräkten inför finalen den 23:e.

Varför inte bara sätta på Emiri-chan en skolflicksuniform och trycka en mangamask över ansiktet? Det mer än kimonon ramar in essensen av den japanska tjejkulturen här och nu.

Vad säger ni? Är tilltaget småkul i all sin knasighet, eller har Ines gått för långt i sin kreativa tolkning av Japans dräktklenod?

FUROKU MANIA! ♥

Lagom till hösten släpper många modemärken och designers lookbooks i Japan. De säljs bland vanliga tidningar, och består oftast av en bok med kommande kollektioner och ett gäng redaktionella inslag, som intervjuer eller artiklar. Men framförallt levereras de med en PRESSY, furoku!
Både japanska designers och internationella, som Anna Sui och Marc Jacobs, är med i festen.

De här små katalogerna är såklart perfekt marknadsföring för märkena. Skicka med en väska med labeln tryckt kors och tvärs, och du har hela Harajuku fullt av levande reklampelare. Mycket blir också hett byte på Ebay.

Idag snubblade jag över Marc by Marc Jacobs lookbook med tillhörande shoppingväska. Hela paketet kostar 980 yen.
Gillar man t-shirts är kultiga Tokyo-märket Quolomos lookis ett måste med en tjusig tischa på köpet.
Och A Bathing Ape slänger med både rymlig eco-väska och barnsligt kawaii klistermärken.

För mer om aktuella lookbooks och var du shoppar dem, klicka HÄR!
(Låt mig understryka om att det handlar om en Marc by Marc Jacobs-shopper för motsvarande 80 PIX!!!!!!!!!)

Ångest hos Comme des Garçons

Foto: Dazed Digital (dazeddigital.com)

Det finns inga butiker som är mer ångestladdade än Comme des Garçons.
Ingen musik, bara gravlik tystnad.
Personalen likt robotar med stenansikten, utpositionerade som generaler på jämnt avstånd. Fast döda generaler.
Det är ju hela konceptet att det ska vara mystiskt och alienerat från det kommersiella. Det finns ingen hemsida, intervjuer med Rei Kawakubo är lika frekventa som regnfria midsommaraftnar och det hela är konceptuellt och... svårt. Vilket är fine. Man ska odla sin nisch här i världen. Bygga sin myt.

Igår utspelade sig en fars inne på Magazine Alive, guerillabutiken som CdG satt upp tillsammans med Vogue Nippon i Dover Street Markets gamla lokaler.

Jag och Mia var där för att smygfota. Att be om fototillstånd för det lilla vi behövde är ett alldeles för stort projekt. Jag ordnade både fototillstånd och intervju med pr-chefen för flaggskeppsbutiken på Omotesando för två år sen, för ett reportage i tidningen KING, och det var så mycket regler och godkännanden att jag var nära att hyra en bulldozer och riva skiten i ren frustration.

Så.
Jag och Mia glider in på butiken. Det är tyst. Här och var gravallvarliga expediter, helt klädda i svart. Händerna knäppta.
Och så precis som att han luktat att vi har något i kikaren kommer han. En liten expedit av europeiskt ursprung. Fransk eller italiensk brytning, pudrat ansikte och orörlig min.
Under tio minuter är han som ett plåster i ändan. Eller en fastmonterad staty.
Tar vi ett steg åt höger tar han ett steg åt höger.
Utan att röra en min.
Han skrider ljudlöst i våra fotspår.

Jag försöker avleda honom. Går bort från Mia och hennes dolda kamera och fingrar på en Philip Lim-skinnjacka. Berömmet skinnet. Frågar om en plånbok.
Men då är det ju bara att Mia får ett annat plåster.

Vi var uppe på galleriet på andra våningen och kollade en utställning av Terry Richardson. Den lille mannen stod bakom vår axel framför varje bild medan vi artigt begrundade konsten.

Sen gick vi. Tänkte att vi tar en bild på skyltfönstret eller fasaden, det är inte så noga. Behöver bara en bild till en liten liten grej.
Men inte ens på trottaren får vi vara oplåstrade!
Nej, då dyker en allvarlig svartklädd expedit upp I SKYLTFÖNSTRET och övervakar oss.
Jag upprepar.
Han står, likt en staty, i skylten och betraktar oss. Utan en min.

Konceptbutiken Magazine Alive och jag kommer nog inte ses på ett tag.

Här bild på skylten, strax innan den arga tomten dök upp.

Trendspaning i Tokyo / vår '09 ♥

Om två timmar ska jag spela in mitt första inslag där jag pratar mode i Tokyos engelskspråkiga podcast, METPOD. Det är en lyxig liten variant av helvetet på ett sätt att rapportera om trender i Tokyo. Det finns liksom inte fem eller tio eller femtio - det finns hundratals, kanske tusentals, parallella modeuniversum som alla har sina egna trender och sina egna butiker/tidningar/modeikoner/designers och it-märken. Först har vi de stora enklaverna Shibuya, Harajuku, Aoyama och Ginza som alla har sin egen särprägel. Inom dessa enklaver finns i sin tur hundratals subkulturer. De delar gatorna de struttar fram på, kanske shoppar de till och med i samma butiker och bläddrar i samma tidning, men alla som kan sin tokyoitiska nutidsorientering vet att det är en hel världs skillnad på onee-kei och OL kawaii. Nyanserna är hårfina, knappt märkbara för det otränade ögat.

Men i dagens radionshow ska jag inte agera modeprofessor och snurra in resonemanget i termer och analyser av den japanska modemarknaden. Jag ska rakt upp och ner ta upp några nyckeltrender som dyker upp såväl i high-end-butikerna kring Omotesando, hos lokala designers på Harajukus bakgator och på de internationella high-street-kedjorna.

1. Volanger och ballerinakjolar
Nästan alla butiker har ett utbud för även den mest kräsna prima ballerina. Korta, fluffiga kjolar med volanger och spetsar dyker upp överallt. Gulligt blommiga, hysteriskt neongula eller gothiska i svart spets - i alla utföranden kommer de smita åt sina elastiska midjeband kring japanskornas petitmidjor i vår.

2. Knasjeans
Japan är ett fantastiskt land när det kommer till denim. Jeans tas på högsta allvar, och är det nu trendigt med utflippade jeans så är alla med i leken. Ingen tvätt är för galen, ingen färg är för otänkbar - rosa stentvättade åttiotalare trängs bredvid sönderrivna boyfriendo-jeans och ormskinnsmönstrade stuprör med paljettdödsskallar på baken.
Modellen som dominerar är fortfarande stuprören som smiter åt som en andra hud. Den låga midjan är favorit både för killar och tjejer, och skojiga detaljer som broderade solglasögon på bakfickan eller en omotiverad zigzagssöm i neonrosa över knäet påhejas ivrigt.

3. Lockar
Plattången - kyss mig där solen inte skiner. Nu vill alla ha mjuka, långa, böljande lockar. Tokyos alla fashionistor kliver upp en halvtimme tidigare på morgonen för att sätta locktången i arbete. Kom bara ihåg att vira håret runt tången - knip inte fast topparna i tångens klämma.
Undantaget är de blankborstade, tjocka bobklippningarna med hellugg och infönade toppar som fortsätter dominera hipsterstråken i Harajuku. Intellektuella flickor hoppar över lockarna - särskilt korkskruvsvarianten som är så populär bland de yngre galsen runt Shibuya. De flesta tjejer, oavsett stil, trycker däremot gärna en klassisk hatt på huvudet - helst svart feodora.

4. Folklore
Odd Molly - detta är våren när ni blir seriöst Big in Japan! Lekfull folklore och sjuttiotalsromantik lurar i varje butik och varje modemagasin. Japanska Tsumori Chisato har fyllt sina Nyinkommet-hyllor med blommor, kaftaner, batik och puffiga volymer. FREE's SHOP på Meiji Dori, min favorit, flaggar sina vårnyheter under namnet "Garden Girls" och inne hos Japan-favoriter som JILL by Jill Stuart, Charlotte Ronson och Anna Sui är det tätt mellan broderierna.
På fötterna korksandal med femtoncentimeters klack eller några nummer för stora combatstövlar för att revoltera mot det natursvärmande och gulliga.

5. Grace Jones-pingvinen
Pojkvännen krympta kavaj hänger kvar och har blivit riktigt foklig. Den pösiga, långa modellen och den neutrala, halvlånga tjejkavajen kompletteras mer och mer med en superkort pingvinjacka à la Grace Jones. Ärmarna är uppkavlade och blottar foder i någon knallig färg eller småtokigt mönster som biter av mot det svarta eller grå,
LDS, Love Drug Store, och deras sublabel Girl's Door, har klätt upp skyltfönstrets alla mannekänger i pingvinjacka med pösig, svartvitrandig haremsbyxa i pyjamasbomull nertill. Till detta chockrosa pumps, avklippta skinnhandskar, kuvertväska överströdd med paljetter och ett brett resårskärp och du är good to go!

Kawaiiii - modespaning i Shibuya ♥

Jag gör en fashion-paparrazzi i Shibuya och fångar denna lilla docka. Hon vände sig tyvärr om, men hade finaste tjockispagen med full lugg. Och skorna är ren kärlek

Dita Legends - favvobutiken för Tokyos brillnerds ♥

Alla som varit i Tokyo vet att glasögon är the shit. Och vi snackar inte en tillfällig säsongstrend - det tänkande, creddiga och KREATIVA folket har ALLTID brillor i Japan. Immer. Killarna som är coolast är alltid dom i långt hår, hatt, mustach och maffiga bågar. Även om man inte har synfel ska glasögat på. Att solisar alltid är in vogue säger sig självt.
En av de absolut bästa butikerna för bågar i Tokyo är DITA LEGENDS i Daikanyama. De har alla Ditas solisar, glasögon, omgjorda vintagebågar och andra accessoarer. Det är två killar från LA som designar, men materialen är av högsta japanska kvalitet, och butiken i Tokyo är en av fyra i hela världen (jämte LA, Hongkong och Nagoya). Jag var där inne en sväng idag, och fick flera tillskott till den stundande födelsedagens önskelista. Fast jag är inget snygg i glas-glasögon, så spetsar in mig på solisar. De har många enorma bågar av typen som täcker hela ansiktet, och det är precis min melodi.

Adressen är:
Dita Legends
Somule Daikanyama 101
Daikanyama-Cho 3-3
Shibuya-Ku, Tokyo

PS. Visst börjar jag bli duktig på kollage?? Personligt meddelande till Jenny Olsson - ÄR DU STOLT?

Lolita-spaning i Ebisu och liten stilreflektion ♥

Jag älskar det här med Tokyo att folk är i full kostym på gatan och att det är ett lika naturligt inslag som salarymän eller tanter med ostbågerygg och solhatt. Lolita-grejen är fortfarande i full boom, och det finns en mängd olika Lolis (våga inte dra en KuroLoli i svarta sorgekläder över samma kam som en AmaLoli, Sweet Lolita, i rosa körsbärsmönstrad klänning!). Så jäkla coolt att vara fjorton och gå runt alldeles ensam på stan i 1800-talskläder och känna sig FIN och inte SUSPEKT. Lolisarna till exempel är är så många och vanliga att ingen titar snett eller blir provocerad, inte ens den mest ruttna pensionär. När jag gled runt i min vitblonderade Courtney Love-hårmopp och sjaviga babydollklänningar i Malmö kunde vuxna väsa och viska saker bakom ryggen, och även om jag inte ville bry mig så kände jag mig lite obekväm när jag var ensam och den som alla vuxna tyckte var sjaskig. Jag såg ju ut som en KNARKARE, och varför i HELA FRIDEN vill man se ut som en knarkare?

I alla fall – dom är så söta, alla dessa små dockflickor! Däremot kan jag bara inte vänja mig vid männen som går runt på stan uppsvidade till maids och Lolitor som någon slags fetisch-cosplay... Det är ÄCKLIGT när dessa karlar står och försöker se söta och plutiga ut i spetshätta och Alice i Underlandet-klänning mitt i en klunga småtjejer och man VET att de har stånd där under volangförklädet.

Trend i Tokyo – "Real Clothes" VS internationella megabrands

Det ska verkligen sägas. Japanerna är galna i internationella märken. Superbrands som Louis Vuitton har en väska på varenda japanskas arm, och trots att boomen för "compensation dating" peakade på 90-talet så säljer fortfarande unga tjejer sin tid (och ibland sina trosor) till gubbar för ett Bulgari-halsband.

Sedan H&M öppnade förra månaden i Ginza har köerna ringlat kvarterslånga från tidigt morgon till midnatt, och det finns flera tidningar som helt skippar japanska märken i sina modereportage. MEN, tittar man bakom accessoarerna från LV, Gucci och Bulgari så är verkligheten inte så enkel som att alla unga japanskor gläfsar som hundar efter västerländskt mode. Tvärtom. De allra flesta föredrar så kallade "real clothes".

"Real Clothes" är samlingstermen för japanska budgetmärken som säljs på stora varuhus för unga som Shibuya 109, Laforet, OIOI och Parco. Real Clothes-märkena följer bara mycket vagt, om alls, de inernationella catwalktrenderna, och grundar istället sina kollektioner på sina köpares egentliga behov. Vad vill en VERKLIG Shibuya-teen ha? Och en VERKLIG 23-årig Office Lady som inte har mycket pengar över efter att ha lagt hela årslönen på en LV-plånbok?

De flesta tjejer man ser på gatorna bär till största del real clothes. Den grupp fashionfolk som bär toppdesigners och kreativt utmanande outfits är faktiskt ganska liten, om än väldigt mediaexponerad i väst.
Tokyos svennebrud (Suzuki-san) läser tidningar som CanCam och ViVi som tipsar om det senaste inom Real Clothes, och ignorerar mer internationella tidningar som Vogue, ELLE och NYLON. Hon shoppar oftast från märken som Moussy, Jeanasis, Love Boat eller FurFur hellre än Zara, Diesel eller Topshop, och ger blanka fasiken i Paris eller NY Fashion Week till förmån för Real Clothes-modeveckan Tokyo Girls Collection. Tokyo Girls Collection är en öppen modevecka för tjejerna som i slutändan ska köpa grejerna, inte så mycket ett creddigt branschevent som lättsam trendfestival.

Det är svårt att förklara fenomenet i korthet, men kärnan i det hela är att vi misstar oss grovt när vi tror att Japan är en guldgruva där man kan "bli stor" utan större ansträngning. "De shoppar ju allt de hört är poppis i väst", hojtar förståsigpåarna. Nej, det gör de inte. Vissa gör, men långt långt ifrån alla. De flesta klär sig enligt JAPANSKA trender i JAPANSKA märken, läser JAPANSKA tidningar som visar JAPANSKA kläder på JAPANSKA kändismodeller. Visst är Kate Moss cool här också, men lokala "real models" som Ebi-chan eller Rinka är tusen gånger mer populära än toppmoeller. De är vanliga tjejer som de flesta kan relatera till och tjänar miljoner på böcker om nåbar skönhet (med japansk budgetkosmetika!) och enkla stylingtips.

Det är märkligt egentligen att vi i väst har stannat vid japanskornas handväskor. Vi ältar om och om igen att "Jamen de där japanerna, 90% har något från Louis Vuitton, och de är helt GALNA när de kommer till butiken på Champs Elysée!" Ingen verkar särskilt intresserad av varifrån den vanliga japanskans jeans kommer eller var hon köpt sin kavaj med japanska propotioner och en trend som rimmar med det hon läst i CanCam.. Sjukt många har något från LV, men det är ETT plagg av hundratals. Resten är Real Clothes.

H&M kommer precis som i resten av världen snabbt bli en institution på den japanska modekartan, men jämfört med den enorma marknad japanska "Real Clothes"-märken som redan finns är H&M och andra västerländska megabrands knappast utan konkurrens.

Jag kan bli lite ledsen när man tänker på det här konceptet som Schyfferts "Stor i Japan" bygger på, att om man inte lyckas någon annanstans så finns det alltid en marknad i Japan. Och ja, det FINNS en marknad i Japan. De är 168 miljoner människor där 90% anser sig tillhöra medelklassen och köpkraften och trendkänsligheten är enorm, MEN den stora marknaden föredrar det trygga inhemska som är producerat för DEM, inte grejer som är uttänkta av någon europeisk toppdesigner för musan Kate Moss. Japaner är inga maskiner som äter allt man matar dem.

Det är nog lätt att bli förvånad och tycka att japanskorna klär sig ohippt när man kommer till Tokyo första gången och förväntar sig undra procent coola spexiga japaner. Men faktum är att japanskorna är HYPERmoderna och deras butiker fylls på med nyheter varje vecka, fast allt enligt DERAS trend-o-meters, inte våra. Visst, alla världens trender och det mest creddiga i universum går att hitta i Tokyo, men svenne-Japanen konsumerar ofta helst japanskt. Modetidningarna sätter ihop färdiga outfits för månadens alla dagar för sina läsare, och då är det INTE Marc Jacobs och Chloé utan Lip Service, Lowry's Farm och alla andra märken som säljs för nästan ingenting på varuhus över hela Japan som hamnar på inköpslistan.
Jag däremot, med mina europeiska propotioner och faiblesse för europeiska modetidningar och stilikoner, är JÄTTEGLAD över H&Ms intåg i Tokyo. Frågan är bara när jag kommer fram i de milslånga köerna av nyfikna japanskor...

Sen ska F-kuporna ståta i denna från Betsey J!

Säg nu att experimentet nedan inom ett par veckor har brassat upp mina knappa B-kupor till F (nu jävlar Chris Beats får du sätta koppel på frun!). Då ska jag fira med denna raffiga lilla nattdress från Betsey Johnson.
Fast antagligen kommer jag fortfarande vara platt när F Cup Cookie-dieten är över, eventuellt lite mer buk bara. Tror denna lilla blåsa blir fin ändå. Det är bra modell för putmage!
Älskar söta nattkläder! Denna kan man ju lätt ha till grova boots, kofta och stickad mössa också (MED linne that is...). Mmmm, ska nog kolla in nere i butiken på OIOI Jam i Shibuya imorn...

Tidningsfrossa och flera roliga FUROKU!

Idag köpte jag tre av Japans största tjejtidningar - EGG (för Shibuya-galsen), CanCam (för den ganska vanliga trendtjejen) och Cutie (för indietjejen). Och oroa er inte, tidningarna är mest för research, jag tror INTE att jag fortfarande är i min ungdoms blomning! 

I alla fall, till Cutie kom en FANTASTISK furoku, alltså de gratisgodsaker som japanska tidningar slåss om att vara bäst på. Pennskrin, block och penna med söta ryska dockor från Cocue. Och inte ett öre prishöjt - som vanligt 540 yen (strax över 30 kronor).

I CanCam fick man en specialbok om superkändisen/modellen/tv-idolen Ebi-chan. Den är jag inte riktigt lika uppspelt för...

Trendspaning i Shibuya - casual glamorous!

Det är fortfarande högsommarvärme, men det stoppar inte galsen här i Shibuya från att hösta toll sina outfits. Vi tar väl en liten trendkoll så här på fredagseftermiddagen!

Just nu är det hysteri på gatorna runt vårt lokala lilla köpcenter Shibuya 109 vad gäller:

* Fusk-UGGs i alla möjliga färger och utförande (zebramönster, sidenbandsnörning eller rosa päls - allt finns)

* Hotpants eller minishorts med pälskant

* Stickad, korvig mössa över lååååååånga fuskhåret

* Bohoklänning med pälsväst

* Säckig rutig flanellskjorta över fuskbruna bara ben (och så UGGs)

* Som alltid OTT-dekorerade fusknaglar med 3D-detaljer och maffiga lösfransar (permanenta)

* Parkas och armyjackor

Ja, det är ingen sober stureplansstajl de går igång på alltså, girlsen här! Men om någon kan bära upp skräniga, billiga kläder så är det en 20-årig japanska med rådjursögon och korkskruvar till naveln. Jag tycker de är söta jag!

Modemässa för lolitor och andra teen-tribes

(Foton: Yuriko Nakao/Reuters)

Tokyo har typ tusen modeveckor, det måste bli så i ett modeklimat med så extremt många strömningar parallellt, och i veckan har det varit de alternativa kidsens tur att få trendtanden blodad.

Igår ordnade GothLolitornas tempel, OIOI Young i Shinjuku, stort modeevent där man kan kolla in det senaste inom punk-, visual kei- och lolitamode - Individual Fashion Expo IV. Märken som Emily Tempel Cute, Baby the Stars Shine Bright, Victorian Maiden, Super Lovers och Hyper Core visade nya kollektioner och flera kändismodeller från undergroundvärlden var på plats.

Eventet sponsras av gothlolitidningen KERA och band som Plastic Tree och jealkb uppträdde inför typ hela Tokyos tonåriga fashioncrowd. Så himla coolt - när kommer dödsmetallmodeveckan eller emomodeveckan till Sverige tro???

Detta är bara för bra för att vara sant...

Accessoarerna av choklad från Q-Pot i samarbete med Blythe får mitt hjärta att hoppa ut! Jag vill också ha handväska och hatt i choklad som Blythe! Kollektionen, med namnet Mademoisell Chocolat de Q-pot, släpps i oktober.

Skorna i tre sorters choklad från Marquise i Ginza är inte heller helt ointressanta. 

Choklad + heels + handväskor + Blythe = Dog jag och hamnade i himlen eller?

(Älskling, du ska inte förbi Ginza på vägen hem?? Det finns potential att få en MYCKET trevlig och medgörlig fru i helgen!!!)