Tokyos kitschigaste kissinrättning

I fredags var jag och maken på en liten bar i Ebisu med enligt egen utsago "Tokyos bästa soundsystem" (dj Beats var i upplösningstillstånd). Som bärare av världens sämsta partyblåsa är ju ett ställes toalett en av de viktigaste parametrarna för mig, och den här toan var verkligen en attraktion! HELT klädd i olika sorters päls. På väggarna zebrapäls, röd päls, i taket päls, på golvet päls... TACK GUD att detta är Japan och folk oftast kissar I toaletten och inte BREDVID!

Party á deux (torsdagsutsvävningar)

Igår var jag och Biola ute på barhopping. Är så trasig nu att jag inte orkar skriva, men här lite biilder! Först var vi på Carmine i Harajuku, sen Tube Bar (YouTube-tema) och någon annnan liten rockbar (Beat Café) i Shibuya.
Kolla in de små jackorna vi fick till mobilerna - Biola fick en jeansjacka och jag en orange täckjacka med luva. Vi hann även se världens kanske sämsta liveband, spela jenga och montera upp mitt visitkort på bästa expoeringsläge (samt dricka typ en månadsranson vin). Biola, den lyxliraren, fick också en tjusig flaska sakura-sake i present. Here goes...

Sippa en Tragic Marionette på gothlolitabaren

Japanerna älskar teman, och Tokyo bubblar av restauranger, barer och klubbar som täcker det mesta från vampyrism och trist kontor till dårhus och ninjaby. Här vill man inte bara barhoppa, utan temabarhoppa.

En bar som intresserar mig lite extra just nu är gothlolihaket Sumire no Tenmado (översätts typ till "Violens vindsfönster/skylight). Det är ett litet krypin mitt i Goldens Gai's rangliga kluster av minimala hål i väggen, och drivs av två systrar tillika popstars med faiblesse för att framföra gamla sagosånger samt nörda ner sig i allt som är gotiskt. Så här presenterar Yuko och Sachi sig själva på hemsidan:

At the center of this charming Kokusyoku Sumire (Black Violet - namnet på gruppen) are Yuka, the genuine soprano songstress with the attraction of a little devil, and Sachi, the exceptional violinist and model who strikes adorable poses. The girls express with extravagant freedom motifs based on internationally known fairy tales such as the “Little Red Riding Hood”, “The Little Match Girl”, or “Hansel and Gretel”.

Även om tjejerna ibland framför sina europeiska sagosånger i kimono så är de gothlolitor i hjärtat med förkärlek för svarta viktorianaklänningar, hätta på huvudet och krinolin. Och deras minimala bar (kapacitet för 14 gäster) är svart svart svart in i minsta detalj, förutom de tunga, vinröda sammetsdraperierna. Inget har undsluppit den gotiska touchen, drinklistan inkluderat. Gretel's Suffering (Hans & Greta-Greta) består av vodka och kakao, och whiskeydrinken Tragic Marionette's bitterhet kommer enligt barpersonalen från tårar. Just det - konsten på väggarna är gjord av Tim Burton, som så klart stuckit in nosen här.

Så innan veckans slut ska det dressas i svart och lastas på eyeliner och korkskruvas hår - måste spana in denna lilla pärla! Hoppas kaninhuvudet är ledigt så man kan göra sig extra festfin!


Vill någon annan kolla in är detta adressen 2F 1-1-7 Kabukicho, Shinjuku-ku.

Champagne och choklad - kombon från himlen

Hetaste krogtrenden i Tokyo just nu är barer som serverar perfekt matchad champagne och choklad. Det är ett perfekt koncept för oss damer ju! Det godaste i världen som dessutom gör ganska gott (fin mörk choklad med sina antioxidanter och kalorifattig modelläsk).
Senaste numret av Numéro Tokyo har en 14-sidig "We love chocolate"-feature över vilka sorter som passar ihop samt flera uppslag modestylade plocksidor av praliner.

Bland några av matchningarna Numéro tipsar om finns:
Champagne Brut Perrier Jouet 1999 + Palet D'Or-choklad med guldflagor
Champagne Bollinger R.D 1995 + schweiziska Teuscher-praliner
Le Grande Dame Rosé 1998 + chokladcigarrer från Mandarin Oriental

Det ligger en champagne+chocolatebar i gallerian Jingumae B6 på Meiji Dori, måste testa omgående!

Riktigt lyxig choklad är big biz här, och i varenda kvarter ligger en chokladeria med praliner uppradade som konstverk. Vissa butiker är typ stora som balsalar och så ligger en tio praliner på små pidestaler här och var. Bara på Omotesando ligger ett gäng, bland annat Peltier och Jean-Paul Helvin, och i Tokyo Midtown har Noka butik med deras finaste vintage- och grand cru-bitar. Man behöver aldrig få kakaoabstinens i Tokyo, det kan jag lova.
Och fashionistorna - de går direkt på chokladerna från Gucci, Armani och Bulgari...


Vill man ha riktigt creddig och hipp choklad är det 100% Chocolate Café i Marunouchi som leder ligan, designat av Wonderwall, graphics från Groovevisions och numrerad choklad.

Fredag mitt i veckan!

Igår blev en riktigt superb spontankväll.

Det var Pecha Kucha på Super Deluxe , och jag mötte upp Nicolas, Simon och deras kompis Peter vid åtta. Vi lyssnade på olika kreatörer som presenterade sina projekt, minglade lite och drack vin. Var ganska mycket folk där som jag träffat tidigare på Swedish Style-Carolines cocktailpartyn. Kändes ganska skönt att för en gångs skull vara i ett sammanhang där man inte är den enda icke-japanen.

Efter PK gick vi till den där soulbaren som jag tjatade om häromdagen, George's, och den var precis så fin som jag hade hoppats! Litet, skruffigt, 50-talsmöblemang, jukebox, gulnade affischer över hela väggarna och sån där skön vardagsrumskänsla som gör att man kan ta av skorna och krypa upp i en soffa utan att det känns märkligt. Var lite väl dyrt bara, men gårdagen får väl betraktas som vardagslyx.

Vid halv tolv ringde Charlotta, en nyinflyttad svensk tjej som jag träffat genom Krister på BON, och vi bestämde träff i Shibuya. Killarna tog tunnelbanan hem, medan jag satte mig i en taxi. Vi gick till Insomnia Lounge, en helt röd bar (alltså HELT, från golv till tak) som är inredd för att ge känsla av att vara tillbaka i livmodern. Man måste ta av skorna och sedan sitter man på fluffiga röda sammetskuddar och loungar vid små lågbord. Ett mycket bra dejtställe som rekommenderas! Vi drack rödvin och bekantade oss med varandra medan de japanska killarna vid bordet bredvid hela tiden försökte fånga vår uppmärksamhet. Är inte var dag man blir flirtad med här ska ni veta, så därför förtjänar det ett omnämnande! Särskilt en sån som jag som varken har det blonda exotiska eller är japanska brukar inte locka horder av japanska karlar. Det är tur att jag har Beats alltså, annars har jag gått under av ouppskattning!

Tror klockan hann bli halv tre innan vi bröt upp, så idag lite trög start på dagen. Men vad gör det, var en riktig toppafton. Och jag har fått en ny tjejkompis, halleluja!

Indie-nostalgi

Tidigare ikväll.
C ringer ca 21.45. På väg hem från jobb. Jag på väg in i psykos pga jobbhets, precis allt gick fel idag.
C föreslår en drink, "älskling, du behöver nog det". Jag såklart mmm. Ses i Sakuragaoka-korsningen om tio.

Och vad har inte denna underbara lilla varelse (min äkta make whoa, me lucky!) gjort medan han väntade på att jag skulle dyka upp om inte lokaliserat en bar som kommer sitta som en stämpel i mitt minne så länge jag lever. "Det är en riktigt Marajja-bar", säger Beats och leder en trumpen dam mot ett anonymt hus. Vi kliver in i en minimal hiss, trycker på våning 4 och kommer ut framför en liten trädörr som det står "Bar Face" på och är prydd av en modstavla.

Och där är den. Världens kanske finaste stycke indiebar. Stor som en mindre lägenhets vardagsrum, proppad med 60-talsmemorabilia på väggarna, soulplattor och indieklassiker staplade från golv till tak och inte mer än fyra låga bord. Femton pers och stället är knökat. Röd belysning, Ride i högtalarna och en liten japansk modsnostalgiker bakom den pytteminimala baren. Som en 17-årig popnörds pojkrum, nånstans i England tretton år tillbaka i tiden (eller fyrtiotre, beroende på om man vill ha det mods eller britpop), fast i Tokyo 2007.

Jag älskar de här ställena, som är så små att de hade kunnat dubblera sig i mitt och C's kök, med ensamma pojkar som egentligen är lite för gamla för poplugg som sitter i baren och drömmer om sin svunna tonår över en öl och en Lucky Strike, och där skivor, filmer, gamla tidningar och böcker ligger staplade överallt och alla vet att alla har tillräckligt mycket respekt för att inte komma på tanken att sno nåt.
Detta är definitivt en av de tio bästa barerna jag varit på i hela mitt liv.