Erotic Teacher xxx YUCA av Mika Ninagawa

Jag har ju tidigare skrivit om japanska dunderfotografen Mika Ninagawa. Alla hennes bilder är som tivolin och hon är en av Japans mest respekterade art directors och konstnärer. Mika har gett ut ett gäng böcker, vunnit en lång radda prestigetunga priser, ställt ut över hela världen och gjort filmen Sakuran. Hon är precis så som jag önskar att jag hade varit om jag var konstnärligt lagd!

Hennes senaste bok, Erotic Teacher xxx YUCA, är en fantastisk liten smällkaramell med fetischfestliga foton med inslag av cosplay och skojeri med porrens ideal och bildspråk (ja, det är alltså KONST eventuella läsare som nu börjar sukta efter japansk porr!). Bokens killar figurerar som statister och är uppsvidade är tramsiga kalsipper, slipsar och blöjor.

Jag gillar verkligen bilden där en tjej har stekta ägg på brösten. Kan det vara så att man också i Japan hånfullt refererar till små bröst som "stekta ägg"??? Man kanske skulle tipsa Mika om att göra en plåtning på temat "russin på en skärbräda"?

Två nya guideböcker att kolla in!

Ohayooo solstrålar!

Tänkte tipsa om två nya guidisar som släpps här i dagarna - Louis Vuitton's Tokyo-guide och Wallpaper's Kyoto-guide (Phaidon). LV-guiden släpps 15 oktober på hemsidan.

Har sedan tidigare Wallpaper's Tokyo-guide, och den är suverän med få men handplockade tips på restauranger, barer, offentliga bad, butiker och så vidare för alla designgeeks/creddojägare. Kanske var det där H&M-folket hittade tipset på smått burleska baren X&Y i Ebisu där de höll fest förra veckan i samband med Tokyo-invigningen??

Anyhows - åker till Kyoto med Beats på söndag så det får nog inhandlas en liten Kyoto-bok innan dess!

Jingeln från helvetet, intervjuångest + en god bok

Sitter med mitt nya mobila bredband (EMobile om ni undrar) på bok- och tidningsparadiset Tsutayas in-house Starbucks och förbereder en intervju jag gör i morgon. Jag researchar, dricker isad latte, bläddrar i modeböcker (just nu Style Deficit Disorder - Harajuku Street Fashion av Tiffany Godoy, som jag ska träffa nästa vecka - kolla några uppslag överst!) och lyssnar på en promolåt som går om och om igen - en gubbe sjunger "I will have saaaalvaaaation" på smärtsamt enka-vis, och samma snutt har nog hunnit rulla hundra gånger under tiden jag suttit här. Är alldeles psykad!

Är som alltid lite nervig inför intervju - ska man aldrig få någon is i magen? Kan inte berätta vem jag ska träffa, men ett stort namn i modesvängen, och det är fullt fokus som gäller. Som vanligt, fullt pådrag med assistenter, pr-folk och alla möjliga och omöjliga bystanders.

Har gjort så galet många intervjuer genom åren (boybands, skådisar, modefolk, skönhetsfolk, popidoler etc etc), men är alltid småskakig att det ska bli dålig stämning. Det BLIR det ju så gott som aldrig (för att inte säga aldrig), så vet inte varför jag alltid får grav prestationsångest. Är väl Fröken Duktig-syndromet - man är alltid rädd att inte göra perfekt ifrån sig...

Nåja, dags för lunch. Blir wrap idag igen. I afton tjejkväll med tapas och vin i Harajuku med fyra glada ladies. Skulle vilja powernappa innan, har sovit noll i natt. Varför åh varför fattar inte min kropp basgrejer som hur man sover normalt??? Var uppe vid fyra och tittade ut över Shibuyas gator, och det är i alla fall skönt att bo i en storstad där folk är uppe dygnet runt. Man blir mindre ensam då. Känner mig lite trygg när jag står och gluttar på nattrumlarna och trafiken, som är nästan lika tät som på dagen med lastbilar och taxis.

Boktips - en fackbok och en skönt litterär!

Igår släpptes Tokyolife: Art and Design, som sammanfattar det mest intressanta och tongivande i Tokyos kreativa gryta de senaste åren. Har inte hunnit skaffa än, men det ska bi! Över åttio deisgners, modeskapare, formgivare, industridesigners, konstnärer, arkitekter, filmare och fotografer finns med - klart man vill ha för bästa överblicken! Ges ut av Rizzoli.


Sedan måste jag tipsa om en av de roligaste böcker jag läst under det senaste året - The Blue-Eyed Salary Man av Niall Murtagh. Det är en irländsk före detta backpackerkilles berättelse om de 16 år han jobbade som salaryman på Mitsubishi i Japan. Murtagh ringar hela tiden in kulturskillnader, japanska egenheter och, för oss, märklig japansk företagskultur utan att någonsin tappa ödmjukheten och respekten. Köp här på Amazon.

För dem som jobbar eller har jobbat på ett japanskt kontor måste detta vara det roligaste man kan läsa just nu, och för oss som aldrig satt en fot på ett japanskt storföretag är det knockande fascinerande. Jag håller Beats vaken på kvällarna genom att citera halva kapitel och fråga tusen frågor: "Är det så? Har ni det också så? Gör de verkligen så?!". För det mesta känner han igen sig.
Snälla läs denna - även om du aldrig ens varit i Japan! Jättefin liten kulturskildring.