Tokyos fashionfrissor

Nu ska vi prata hår! Att Tokyos gator är som ett enda stort kluster catwalks och att japanerna är världsbäst på innovativ styling är ingen nyhet, men det snokas inte så mycket i deras kanske mest fåfänga område - håret.

Bad hair-days finns inte i Japan. En japan skulle aldrig tillåta det. Glöm att slänga håret i småflottig tofs eller trycka en mössa i döljande syfte (gärna mössa, men då som accessoar), här jobbas det hårt framför spegeln varje morgon.

Låt oss börja med att göra klart att det ingenstans i världen är så tätt mellan frisörsalongerna som i kvarteren runt Aoyama och Shibuya. I Shibuya beräknas det finnas en salong per 230 invånare. Det är galet många. Dessutom är det inte ett ruinerande projekt att gå till frissan, så de flesta kan kosta på sig att underhålla håret så ofta att det aldrig blir ful utväxt eller risiga toppar.

Så gott som alla japaner har tjockt, spikrakt och svart hår, och det är just detta så många jobbar så hårt på att slippa. Jag är mörkare än de flesta japanska tjejer (unga tjejer, när man blir vuxen på riktigt passar det sig inte att spexa). Väldigt få har naturligt lockigt hår så det är självklart ett ideal att ha midjelånga korkskruvar. Mest tydlig är den här crazen för lockar i Shibuya. Tusentals Shibuya-gals (eller gyaru som det blir på japanska) sportar blonderade lockar ner till midjan. Ingen med självrespekt lämnar hemmet utan att ha stoppat ner locktången. Längden fixas med extensions. De ser ut som seriefigurer - pyttesmå kroppar och enorma hår (och milslånga permanenta lösfransar).

Som alltid i japan identifierar de flesta sig med en grupp, och man ser direkt på stilen vilken kategori han eller hon platsar i. De yngre kallar sina grupper "tribes". GothLolita är en tribe, Shibuya-gal en annan, Harajuku-girl en tredje, cosplayers en fjärde osv osv. De äldre är inte lika extrema, men ofta minst lika noga med att ha en tydlig röd tråd i sin look som visar vilken samhällsgrupp man svurit sig till. Till och med de enorma massorna salarymen har samma prydligt klippta frisyrer, medan de snälla office-flickorna som använder kysk dräkt och minimalt med smink gärna håller håret naturligt svart och klipper frisyr i uppklippt axellängd. Inget utsvävande, men ändå visar de tydligt, även i naket tillstånd, att de hellre hänger på vinbar i Ginza än på disko i Shibuya eller svartklubb i Harajuku.

Mycket grovt kan vi dela in hårstilarna i några grupper:

* Shibuya-stilen. Tjejerna som älskar hotpants, lårhöga stövlar och allmän slampig gyaru-look håller sig religöst till blonderade lockar som är tuperade på hjässan och sedan faller långt ner över ryggen (japanerna har ganska platta bakhuvuden och därför jobbar de mycket på att få en rund form på frisyren).
Inom Shibuya-looken finns olika sublooker. Hima-kei är en stil som går ut på att se ut som en Bel Air-prinsessa, och tjejerna tuperar upp en boll på huvudet som får sextiotalets skönhetsdrottningar att verka slappa. De här frissorna måste ses live för att kunna tas på allvar - det är ett mysterium hur de får till perukhår utan peruk. Observera att många ser ut såhär även till vardags. DET, mina vänner, är high maintenance.


Sedan har vi den extrema gyarun, yamanba (eller gangura som vissa fortfarande säger, trots att ganguran egentligen var 90-talets variant av stilen). Här är ord överflödiga. Tänk risig städmopp i randig neon alternativt diskvattengrå. Dessa tjejerna markerar klart och tydligt vad de tycker om sitt hemlands skönhetsideal. De kanske inte är så vackra just, men inte dessto mindre kämpar de här brudarna med att uttrycka sig genom håret.


Mycket förenklat kan man nog säga att Shibuya är som en enda stor gatfest av Barbies, ghetto fabs och neonmoppar, med blonda slingor och korkskruvar i majoritet. Det är inte sällan man springer på tjejer som lockar håret med sladdlös locktång utanför stationen, i ett gathörn på shoppinggatan Centre Gai eller på McDonald's. Däremot springer du aldrig på någon med kort hår. Posh-pagen är helt igonerad i den här delen av världen.


* Harajuku-looken
Kidsen delar Harajukus gator med hipsterposset och de mer individualistiska modemännsikorna, men några tydliga tendenser finns ändå.
GothLolisarna (ja, de hänger fortfarande kvar) vill inget hellre än att se ut som hämtade ur en film om 1800-talet. Tänk rokoko och du är rätt på det. Rak hellug, blank och putsad, och tighta skrivlockar som når lite under axlarna.


Decora-tjejerna är de där som ser lite nördiga ut i rosa träningsjackor, brillor och tusen klämmor. De har alltid kort hår med en miljon färglada klämmor och en lugg som antingen hänger ner eller ligger åt sidan. Här är inte klippningen så avancerad, det finns inga extensions eller portabla locktänger med i bilden, men satan vad de pyntat sig!


Sedan har vi alla Lilla My-tjejerna i knut - knuten är MASSIV i Japan. Modetjejerna kör knut, som alltid är avundsvärd fluffig, och är sällan alltför galna i sitt val av hårfärg. Här sitter verkligen knuten mitt på skallen, precis bakom luggen alltså.

Bland trendtjejerna är det riktigt korta håret en lavinartad trend. Oftast är det uppljusat, fast drar snarare åt beige än blont. Till den kortkorta garconne-frissan sportar många rakade ögonbryn för att ge pannan fullt fokus.


Och precis som hemma är luggen smashhit just nu och finns i tusen varianter. Återigen är det dock bara en viss kategori som ger sig på luggen, och det är dem som är intresserade av västerländskt mode och det hippa. En Shibuya-tjej skulle aldrig klippa hellugg.


Bland yngre tjejer kan man prata om fem läger:
Dockflickorna som hänger runt Shibuya och har barbielockar, de experimentella fashionistorna runt Aoyama, kidsen som är som plockade ur en anime, Yoko Ono-hippiesarna (finns maffig andel rumplånga manar här i stan) och så de prydliga flickorna som vill vara snygga utan att stå ut för mycket.

Oavsett vilken hårstil japanskorna väljer så kör de fullt ut. Allt är genomtänkt, noga stylat och gränsar till vetenskap. Men så är vi också i geishornas land, och det har nog aldrig funnits så genomarbetade frisyrer i världshistorien som geishornas.

På killfronten rapporteras det om att samurajfrisyren är på väg tillbaka (slick bakåt, knut och rakad hjässa). Många killar i kreativa svängen, modebranschen eller media har långt hår som antingen snos samman i en knut eller får hänga löst under en mystisk hatt. Faktiskt sjukt snyggt oftast!

Shibuya-killarna kör mer yankee/host-looken, som jag skrev om förra veckan, med blonderad, megatuperad typ hockeyfrilla. Vi avslutar med en bild på tidningen Men's Eggs omslag. Spret, slingor och lugg i ögonen - det är drömkillen du jour för typ hela Tokyos teencommunity.

Kära dagbok...

Igår var en fin dag.

Började med skolan i vanlig ordning, och hade genomgång inför proven som börjar nu på fredag och håller på till nästa vecka. Sedan åkte jag ner till Aoyama och åt grönsaksgryta med couscous på mitt älskade Pure Café (stylish veganställe som gör godaste luncherna och är typ enda stället i Tokyo där man kan få ett salldasblad till sin lunch utan att pumpas på halva hustrulönen). Sedan in till frissan på Hayato och färga och putsa lugg. Det är ju dödssynd att använda de japanska toningarna som finns på vanlig pharmacy eftersom formulan är gjord för asiatiskt hår som är ungefär fem gånger så tjock som nordiskt, och frisören blev nästan hysterisk när jag berättade att jag använt sån ungefär fyra gånger. Jajaja, jag vet att han är frisör och vill göra business, men det ÄR faktiskt sant att det blir kemisk överdos för våra små tunnisar till hårstrån. Att färga mörkare, som jag, är dock inte lika riskfyllt som att bleka - har man inte stålhår trillar det nog av om man tar till japansk superbleach.

Det är lyxigt att gå till frissan på Hayato (över huvudtaget är det lyxigt i Japan) för man får massage samt har hela tiden två personer som rår om en. Mina är två killar i typisk harajukuitisk hipsterstil (byxan på halvstång, tunga bälten, spretiga frisyrer, trånga koftor eller skjortor på de magra kropparna och slitna Converse) som kan lite engelska och älskar att prata om London och New York. Är så roligt att japaner ofta tycker att Europas huvudstäder är så ouppenåligt glamourösa medan vi tycker att Tokyo är coolaste stället på jorden, De kan ju inte fatta det, gamla trista Tokyo liksom.



I alla fall, nysvärtad och med lite mindre gardin i ögonen promenixade jag bort till organiska mataffären Natural House, handlade mitt vanliga lager musli och instant misosoppa, sedan in på Starbucken bredvid för sojalatte och skrivning av uppstats i sann mellanstadieanda - "Mitt land". På stolpig japanska skrevs två sidor (med tecken såklart) med meningar på nivån "Sverige är ett litet land. Sverige ligger i norr. Sverige är kallt. Sverige är kallare än Japan". Två timmar tog det.

Sedan promenad hem med en smoothie på vägen. Väl hemma piffning inför aftonen - Åsa och Emil är tillbaka i stan och gamla tjejgänget från i våras var inbokade för tjejmiddag. Jag, Anna, Åsa och Malin gick till världens bästa thailändare, Kaffir Lime, i Harajuku och åt papayasallad och chili/limeräkor och drack vitt vin tills det sprutade ur öronen på oss (och ur näsorna pga enormt intag av chili, är så satans förkyld idag, måste vara chilin som utlöst). Åsa hade med en burk Turkisk Peppar till mig och det är svårt att uppskatta en gåva mer - saknaden efter lakrits är definitivt med på topp-3 listan över saker som är jobbiga med att bo här. Som vanligt fnittrigt och härligt, och det är så sorgligt att Åsa inte bor här längre och att Anna flyttar hem om två veckor.

Efter Kaffir Lime gick vi till favorittapasbaren Carmine och pimplade ännu mer vin. Emil och en annan kille kom dit och vi surrade till halv två. Då promenerade jag hem genom neonnatten hem till Shibuya, och som vanligt fick jag kärleksattacker av att strosa genom Tokyonatten på gatorna som aldrig sover. Alltid folk som skyndar, alltid smattret från Pachinko-arkaderna, alltid blinket från klustrena av skyltar.

Sedan lite gos med sömngrymtade Chris Beats och sova.

Bra dag.

Att lugga eller inte lugga?

Imorgon är det helgdag i Japan och vi är lediga, så ikväll ska vi ut en liga i Ebisu och skråla. Först ska jag och maken på Swedish Lifestyles sample sale och leta fynd, men sedan blir det klackarna i taket.
Men - nu är frågan - ska jag ha luggen uppe eller nere? Den är så dassig i längden nu och blir inte så bra nersläppt, men jag är rädd att jag ser ut som en dumlekola med den bak. The problems, the problems...