Ni är många som undrar om bebisen ska se dagens ljus i
Tokyo eller i
Sverige. Svaret är Tokyo. Den 14 november beräknas liten skrutt komma till världen på ett sjukhus ett stenkast från oss. En del lyfter på ögonbrynen -
vore det inte bäst ändå att föda i Sverige?!Det finns en idé om att man är ute och slår runt i sin ungdom, och sedan, när det är dags för kids och vuxenliv, så åker man hem till Sverige och bygger bo.
Så blev det ju inte för oss.
Vår bebis första hem kommer bli en etta i centrala Tokyo. Och det känns jättebra! Fast det hade ju gärna fått vara en TVÅA i Tokyo åtminstone, men men…
I alla fall.
Det är toppen att vara I TILLSTÅND i Tokyo.Jag har en doktor som heter
Dr Sakamoto. Han är något av en kändisdoktor här i stan. Dr Sakamoto är en hypad gubbe bland rika expats. ALLA vill vara hos honom. Han pratar engelska, har pondus och är famös för att leverera bebisar på nolltid. Och så ligger hans klinik mitt på Tokyos mest fashionabla shoppinggata,
Omotesando, granne med
Gucci,
Chanel,
Martin Margiela,
Hermés och de andra. Det gillar fruarna till stans finansvalpar.
Sakamoto är så populär att han under långa perioder inte tar emot nya patienter. Han tar långa semestrar och åker och spelar golf. Han unnar sig. Sakamoto är en väldigt rik man. Det är inte gratis med en kändisdoktor förstår ni. Och han vet att anpassa prislappen efter sitt jetsetklientel.
Dessutom är han en beryktad jävel på kejsarsnitt, och det är bra för mig eftersom jag sannolikt kommer göra planerat snitt.
Nu nära fjärde månaden snart blir femte har jag redan fått fyra ultraljud.I Sverige får man vänta i evigheter på ett ultraljud - det hade inte mitt tålamod fixat! Titta på bebisen är det absolut roligaste jag vet.
Först var bebbe en böna. Nu är det fest i rutan. Den snurrar och vänder ansiktet mot kameran och stilar. Och ljudet av det lilla hjärtat är det finaste ljudet i världen. Senast hade den börjat klia sig på sin knapp till näsa med sin lilla paddel till näve. Och fingra på munnen lite försiktigt.
Ska jag eller ska jag inte suga tumme?För oss är det inga problem att vården här är privat och svindyr. Vi får det täckt av försäkringar. Annars är det så klart ett superargument för att åka till Sverige. Fast jag är inte skriven i Sverige, så för mig hade det blivit en dyr historia även där.
Och Japan börjar bli bättre. På sitt lokala kommunkontor kan man hämta ut vouchers som ger en flera undersökningar gratis. Och när bebisen väl är ute tackar japanska staten en med att sätta in 300 000 yen i cash på bankkontot (ca 25 000 kronor). Man har ju gjort en insats för landets befolkningskris - jubel och fanfar!
Och japansk sjukvård är minst lika bra som svensk. Antagligen bättre eftersom det finns så mycket resurser. I alla fall hos stjärndoktorer som Sakamoto. Bara det att jag varje gång får träffa doktorn, och inte barnmorskan. Och varje gång är ca tre barnmorskor med och fixar med allt runt omkring.
Själv tror jag att vi i Sverige har en övertro på vår egen sjukvård. Det är mycket de missar och den enskilda patienten hamnar ofta i kläm. Det är stress stress stress - in och ut på vårdcentral. Inte konstigt att det har hänt att folk skickats hem med hjärntumörer och hjärnblödningar med en klapp på axeln och ett "det är bara lite huvudvärk, sov på saken".
Som bonus är gravida ladies halvt heliga i Japan. De flesta har förståelse för ”the woman health condition” (seden är att tjejer flyttar hem och blir ompysslade av sina mammor under graviditeten – stor skillnad mot i vår kultur där man ska jobba som vanligt). Man får sitta på tunnelbanan, och jag putar så mycket jag bara kan varje gång jag åker fullastat tåg.
Vår bebis ska se dagens ljus på ett handplockat sjukhus som är känt för att vara särskilt bra om man ska snittas. Där föder kejsarfamiljen sina barn. Och
Beats får vara med i rummet, vilket inte är fallet överallt. Däremot kostar det extra för fadern att beskåda spektaklet. Det du Beats – titta på frun när hon vänds ut och in, eller en ny vespa…??
Sen är det ju detta med mammapeng och föräldraledighet. Där är Sverige himla bäst. Vi missar det och det är synd. Samtidigt kompenserar ofta utlandslöner för mamma-/pappapengen mer än väl. Och jag är frilans och kan vara ledig hur mycket jag vill. Beats däremot har bara tjugo dagar, så honom är det lite synd om.
Inget barnbidrag blir det heller. Men återigen, våra löner här är mycket högre än i Sverige (just eftersom allt kostar i Japan – sjukvård, universitet, pension etc).
Dessutom är Tokyo världens kanske säkraste storstad och en väldigt trygg plats att växa upp på. Kriminaliteten är, bortsett från maffia, minimal. Och hör och häpna – det finns parker och lekplatser här också, gömda bland skyskraporna!
Så, ja, det kan funka alldeles förträffligt att skaffa bebis utomlands, i alla fall i ett land som Japan. Och som bonus får bebisen TOKYO som födelseort i passet – lite fräsigare än mitt TRELLEBORG…
Enda minuset, och det är STORT, är att våra familjer är så långt borta. Det är jättejobbigt. Fast hade vi bott i Sverige skulle vi nog inte bott nära våra päron ändå (de bor i
Skåne, våra jobbmöjligheter finns främst i
Stockholm). Med SJs priser är det tyvärr ingen vardagsmat att blåsa ner till Skåne varenda helg. Fyra helgresor är typ en flybiljett T/R Tokyo. Det ni!
Nu har ju våra föräldrar förvisso bonusen att när vi väl är i stan så bor vi hemma hos dem och de kan njuta av bebis 24-7.
Kan ni så kör! Jag älskar tanken på en liten japanbebis som för alltid kommer representera de underbara, småknasiga år vi hade i Tokyo.
Jag och Beats säger så här - vi kör vårt race, och så får bebis hänga på. Den kommer vara glad och trygg var den än växer upp.
Den har ju mig och Beats.PS. Kolla in magen överst! Beach 2009!!!
Inlägg
