Kawaiiii desu ne!!!

Fick tips om detta lilla inslag från japansk teve, och måste posta. Så sött! Spetsa öronen inför "kawaiii desu ne" - det är uttrycket man typ hör oftast här ("gulligt, visst?!"). Kan du säga det så kan du typ ta dig fram i Japan, i alla fall i modebutikerna. Jag säger det alltid när expediterna kommer fram med någon liten klänning, och så skriker de detsamma när jag provat.
Tyvärr får jag inte upp ditt namn käre tipsare, så kan inte ge credd, men tack för tipset!

Dagens sista – "We are the world" på japanska. Vilken feelgood!

Tisdagsromantik i hemligt dockhus

Hinner inte skriva särskilt mycket, är läggdags och måste upp tidigt i morgon, så blir säkert alldeles osammanhängande, men i korta drag - Den Perfekta Kvällen.

Hade hört rykten om en pizzeria extraordinaire i Meguro. Den drivs av en japansk snubbe som var ett år i Neapel och blev besatt av napolitansk pizza - så besatt att han åt minst en pizza varje dag. Han kom tillbaka till Japan och startade pizzeria med bara sina två favoritpizzor på menyn. Restaurangen gick bra, men han stängde den och startade under nytt namn. Konceptet är dessa två fantastiska pizzor och lite annat plock i retro-sovjetisk miljö (sic!). Inne på damrummet hänger till exempel lite pynt av ammunition.

I afton var vi där (tisdagsromantik remember!) och Beats, som är riktigt gubbig när det kommer till napolitansk pizza (han är så nördig av vi efter bara tre månader som par hade en stor fight över hur jag uttalat Neapel fel, fråga inte, lång historia..) var i sjunde himmlen, helt lyrisk. Tricket är att pizzan bara gräddas i 60 sekunder i en riktig hardcoreugn, och självklart förstaklassiga råvaror. Jag höll också på att trilla av min stoppade sammetspall, var så gott att man får ångest när man tänker på att man snart inte har något kvar.

Ryktet sa att det ligger en hemlig jazzbar i källaren. Den lilla dörren dras bara åt sidan när ägaren är på humör, och det är mycket strikt vem som släpps in. Sånt får ju en sån som jag totalt dille av. Står inte ut med att sånt finns och att inte jag får vara med.

Idag var visst en lyckodag för vi frågade blygt på knackig jappe om det fanns någonstans att ta en drink och snart leddes vi ner i källaren och in i ett minimalt rum. Det är bara jag, Beats och bartendern där. Så klart fick vi redogöra exakt för hur vi hade fått nys om detta rum, som egentligen är mer ägarens vardagsrum/hobbyrum än bar. Rummet är klätt från golv till tak i mörk träpanel och små röda lampor lyser upp här och var. En liten röd sammetssoffa är parkerad framför en filmduk och på väggarna klättrar hyllmeter efter hyllmeter vinylskivor och filmfodral. Längs ena väggen står ett piano, belamrat av dammiga porslinsfigurer. Det är som ett litet dockhus, jag vågade knappt andas av rädsla att ha sönder någon liten klenod.

Och så kommer det sig att jag och mannen min fick en privat afton i detta lilla tempel av ägarens personliga kuriosa, tillägnad den gamla jazztrummisen Gene Krupa. Vi fick drinkar och filmvisning samt en titt på Gene Krupas gamla trumset. Den lilla baren ämnar skapa atmosfär som i en hemlig underjordskrog under krigsåren, och drinkarna serveras i gammal teservis. Mitt vin kom i tjusig äggkopp. Det var så fint. Så totalt galet romantiskt att man nästan inte står ut. Se smygbilder ovan! Kass kvalitet, men snälla försök visualisera!

Efter drinken klättrade vi uppför trappan och ut i regnet. Så jädrans kallt nu, blir galen! För att muntra upp oss på nytt gick vi till älsklingsfransosen Huit i Naka-meguro, drack skumpa och Musacat och åt chokladgateau.

Tisdagsromantiken håller så hög standard!

Nästa tisdag blir det dock en annan kaliber - för då ska det packas väskor för dagen efter åker vi till Sverige! Har bokat om biljetten så dit redan onsdag. Sedan London veckan efter och sedan Thailand. Aaaah!

Match made in heaven

Vi passar så bra ihop, min nya lur och jag! Kolla så glada vi är tillsammans och titta så fint lippglosset matchar!

Partyblåsa

Jag älskar att highstreetshoppa! Alltid hittar man nåt skoj som piffar upp utan att veva igång värsta ekonomikrisen. Denna lilla blåsa från Zara hittade jag nyss, och den är så spexig med insydd t-shirt i klänningen. Kommer användas mycket! Även i Thailand tjoho!

Kan inte fattar att jag kirrat resa till Thailand på typ noll timmar. Det är Lina-effekten. Linas motto, tillika dj-namn, är "do it do it", och hon har som policy att aldrig bara snacka, man GÖR istället. Snacka om hur mycket mer effektiv världen skulle vara om alla resonerade så! Cut the crap, nu kör vi!

Spontantur till Thailand!

Ibland svänger det snabbt!
Det har varit bestämt ganska länge att en fotograf från Sverige ska komma hit och jobba med mig under april. Men så idag får jag ett mejl att det kört ihop sig och att han inte kan komma förrän i höst. Då kommer jag att tänka på att Lina nämnt att hon ska vara i sydostasien i april och tänkte äh men vad tusan, jag kollar om jag kan haka på dem istället. Som på ett mirakel är Lina på msn trots att det är mitt i svensk natt, och nu är jag inbokad på ett plan till Bangkok den 2 april, dagen efter vi kommer hem från Sverigeresan. Det blir två dagar i Bangkok, sedan vidare till Koh Samui och Koh Paghan (stavas?). Jag måste jobba lite för att få pengarna att gå ihop, men mest planeras det solning, drinkande och plask i havet. Och absurda mängder papayasallad!
My gawd vad jag längtar!!!

Golden lur från golden boy

Alltså min prins är på riktigt som hämtad ur en saga! Jag är så bortskämd att jag nästan skäms. Idag kommer han hem och deklarerar att han har med en present till mig. Jag får välja hand bakom ryggen och i handen ligger en sprillans ny rosa och guldig mobil! Då har han fixat så att en kollega lyckats få loss en helt ny modell som bara kommer säljas i Mellanöstern och norra Afrika (det är jag och de arabiska prinsessorna som gillar tingeltangel). Den är så fin - alldeles nätt och rosa och tjejig! På köpet fick jag även en ordvits: "En gyllene lur till min alldeles egen golden girl". Vad gjorde jag i ett tidigare liv för att förtjäna denna karl?!

Och så konsumentupplysning - luren är Sony Ericsson T650!

Popkulturbazaar på Loft + min kärleksförklaring till Yuki Koi

Just nu är det drömmarnas dagar på Loft i Shibuya. Det är nämligen popkultursbazaar, aka Pop Box. Och ja, det är verkligen japansk popkultur i en liten ask- det finns så många charmiga små prylar att man hade kunnat handla upp sig på julklappar för ett halvt liv. Mycket leksaker för vuxna såklart, typ plastfigurer och robotdockor (ey, det är faktiskt Japan!), men också ett hejdundrande smörgåsbord av textil för väggarna med to-die-for-prints, stationary, vykort som man vill rama in, tygväskor med bedårande tryck, t-shirts och tusen grejer till som smälter varje japansuckers hjärta.

Min storfavvis bland de olika kreatörerna är Yuki Koi (som designat det mellersta vykortsmotivet nedan, det rosa). Jag har en halv samling shoppingpåsar med hennes illustrationer i köksskåpet, bland annat har hon designat påsarna för Lofts valentinekampanj i år, och allt är bara så sött att jag blir yr. Att Yuki dessutom gjort illustrationer för min andra passion, Anna Sui, skadar inte heller. Samlar såklart på de påsarna och boxarna också (har bland annat en hattlåda i miniformat).



De här två finns som väggprydnad i textil, och det blir nog att handla båda två (och säkert ett par andra också för säkerhets skull, kostar inte mer än ca 85 kr).




Här är några blandade Yuki Koi-figurer. Om jag hade haft en flair för att teckna skulle jag nog gjort mina gubbar precis såhär!

Kawaiikort

Tänk om alla gratisvykort var så här fina! Plockade dem på Sunshine Studios där festen var, och funderar nu på vem jag ska skicka snigelpost till. Är för övrigt reklam för en bank. Poppigt!

Nu bär det av till Omotesando för en lunch med Martin. Sedan är det skriva skriva skriva.

Äta äta äta äta äta äta

Jag har kommit in i en period när jag måste äta precis hela tiden. Jag är besatt av att tugga och är hungrig varje sekund. Jag är som en tonårskille alternativt atlet (och jag är maffigt långt från att vara något utav dem).
Turligt nog tycker jag inte om så mycket flottig mat, utan kränger hyfsat bra grejer (är riktigt jobbigt picky, jag vet...), men ändå! Det går aldrig mer än max 1,5 timme mellan ätandet.
Nu är klockan tjugo över elva och jag har hunnit med frukost samt två mellanmål. Först två mackor med marmelad plus knäckebröd, samt en stor skål jordgubbar och en stor skål ananas. Sedan rostade sojabönor och nu misopsoppa och macka. Om två timmar riktig lunch med Martin.

Igår var jag dessutom lite bakis så då festades det nonstop. Först musli i sängen (riktigt nasty ny vana), sedan en abnorm tallrik amerikanska pannkakor (mina specialare med bovete och kanel) med jordgubbar och sylt samt några nävar lakrits mitt i allt. Sen promenad med två påsar japanska riskakor med sesamfrön som picnic, samt ett stopp på smoothiestället Smooch där jag tog en bjässe hallon/ananas och C rysaren banen/jordnötssmör/kaksmulor, som jag såklart nallade av. Sedan hem och laga stor italiensk gryta med linser, morötter, tomat och vitlök. Som förrätt indiska vårrullar med sweet chili-dipp (är extra besatt av kryddmat), och som tillbehör supergott mörkt bröd.
Sedan var det filmkväll (There will be blood) med mörk choklad, melon och tusen kilo pandalakrits.

Besattheten tar inte heller slut vid mitt eget skafferi eller ens mataffären. Surfar typ hundra matsidor om dagen i jakt på inspiration och recept. Är också mycket inne på att hitta en bra onlinebutik som man kan beställa västerländsk mat från, främst snacks (fast nyttiga, typ engelska och amerikanska dietsnacks, gärna raw food bars).
Nu äta lakrits IGEN!

Sippa en Tragic Marionette på gothlolitabaren

Japanerna älskar teman, och Tokyo bubblar av restauranger, barer och klubbar som täcker det mesta från vampyrism och trist kontor till dårhus och ninjaby. Här vill man inte bara barhoppa, utan temabarhoppa.

En bar som intresserar mig lite extra just nu är gothlolihaket Sumire no Tenmado (översätts typ till "Violens vindsfönster/skylight). Det är ett litet krypin mitt i Goldens Gai's rangliga kluster av minimala hål i väggen, och drivs av två systrar tillika popstars med faiblesse för att framföra gamla sagosånger samt nörda ner sig i allt som är gotiskt. Så här presenterar Yuko och Sachi sig själva på hemsidan:

At the center of this charming Kokusyoku Sumire (Black Violet - namnet på gruppen) are Yuka, the genuine soprano songstress with the attraction of a little devil, and Sachi, the exceptional violinist and model who strikes adorable poses. The girls express with extravagant freedom motifs based on internationally known fairy tales such as the “Little Red Riding Hood”, “The Little Match Girl”, or “Hansel and Gretel”.

Även om tjejerna ibland framför sina europeiska sagosånger i kimono så är de gothlolitor i hjärtat med förkärlek för svarta viktorianaklänningar, hätta på huvudet och krinolin. Och deras minimala bar (kapacitet för 14 gäster) är svart svart svart in i minsta detalj, förutom de tunga, vinröda sammetsdraperierna. Inget har undsluppit den gotiska touchen, drinklistan inkluderat. Gretel's Suffering (Hans & Greta-Greta) består av vodka och kakao, och whiskeydrinken Tragic Marionette's bitterhet kommer enligt barpersonalen från tårar. Just det - konsten på väggarna är gjord av Tim Burton, som så klart stuckit in nosen här.

Så innan veckans slut ska det dressas i svart och lastas på eyeliner och korkskruvas hår - måste spana in denna lilla pärla! Hoppas kaninhuvudet är ledigt så man kan göra sig extra festfin!


Vill någon annan kolla in är detta adressen 2F 1-1-7 Kabukicho, Shinjuku-ku.

Partyrapport

Här kommer lite pics från gårdagens seventiesparty på Sunshine Studios i Harajuku. Var roligaste kvällen och alla var så flotta! (OBS! Observera att alla verkar tro att pussmun är del av sjuttiotalsstassen, inklusive jag som typ har FASTNAT i en bitchig snipmun som jag antar är meningen ska vara sexy pussmun...)


Legolas, Caroline, Malin och moi


Kvällens ena värdinna, Baldeesh, och fästmannen Roman


Baldeeshs pjucks


Jag, Ola Salo/Dan Bäckman/Roger och Legolas


Christians peruk var kanske aftonens höjdpunkt. Det var liksom en keps av blonda lockar. Själva frisyren på huvudet var rakt, men sedan kommer denna skumgummistoppade balkong. Bredvid står Erik som lyckades hålla sin målade mustach okletad hela kvällen.


Jag och Beats, som kvällen till ära bar skinnväst samt skjorta med små jägare på.


Peruken igen. Det är utan någon som helst konkurrens den mest bisarra frisyr jag någonsin sett. Titta på den! Noga! Reflektera över designen!


Martin flashar kondomen Big Boy i kavajfickan. Big Boys reklam är en closeup på en lång svart hästnos, och innan man ser att det är en häst så kan ni ju tänka er vad man associerar till för big boy...


Beats och peruken


Jag och Malin


Malin och glad japan med svårmemorerat namn men som precis flyttat hem till Tokyo från Barcelona.

En dag i mannens liv

Christoffer har gjort ett litet album på Facebook som heter En dag i Japan där han skildrar sin vardag i bilder. Jag bara måste visa några godbitar (OBS! Ej autentiska bildtexter utan modifierade av missus)

Åker till jobbet...


Blir välkomnad på jobbet av ostbågen i entrén...


Hälsar på chefen...


Försöker mingla med kollegorna men de flesta verkar ta sig en tupplur...


Går ut och träffar på den här snubben som tar en bensträckare...


Åker Yamanote Line hem. Lite mer sovfolk...


Får syn på den här liraren... (Note to japaner - drick inte upp för faaaaan)


Går över gångbron hem till oss, som korsar motorvägen som går tvärs genom stan.


Occh väl hemma väntar den evigt krävande frugan... Och det är nu Beats blir GALEN!

70-talsparty!

Ikväll har engelska Baldeesh och hennes japanska tjejkompis födelsedagskalas på sjuttiotalstema nere på Sunshine Studios i Shibuya. Jag funderar mycket på hur jag ska fixa makeupen, och då främst fransarna.
Det finns som jag ser det tre alternativ.
1. Lösfransar från Shu Uemura. Kruxet är att det är så pilligt att få på dem, men man kanske kan få hjälp i butiken.
2. Ge hypade Blinc Mascara en chans att visa vad den går för.
3. Köra enormous lösfransar på överfransarna och sedan bygga långa, klumpiga underfransar med Blinc.



Typ så här vill jag se ut:


Och så här vill jag se min beloved make:

Den perfekta frun

I min iver över gubbens hemkomst har jag fixat följande:

* Städat hela bygget och verkligen skurat hela golvet för hand (ingen plats för moppar i skolådan).
* Bäddat rent och fint med frasiga lakan, samt parkerat hans morgontofflor idylliskt vid sängkanten som på hotell.
* Shoppat hem en massa mat och fyllt skafferiet. Tänkte slänga ihop en couscoussallad med massa soltorkade tomater, persilja, grillad paprika och grillad shitakesvamp. Kommer nog dock inte tas emot av jubel från mannen som under en hel vecka mumsat entrecoter, druckit fina viner och haft som mål att lagra lite fett, men sånt är livet när man gifter sig med typ en militant vegan (fisk och skaldjur och mycket sällsynta ägg är det enda från djurriket som jag vill äta).
* Förberett en fin tidningshög med allt vi fått under veckan - DN, Asahi Shinbun osv.

Mycket bra fruga om jag får säga själv. Och på tal om det - nu är det även dags för månadens hustrulön!

Älskling på ingång!!!

Nedräkningen har börjat. Snart blir fotot verklighet. Ringde mannen halv två i natt när jag satt på Maduro och drack hallonmojito och då var han i Frankfurt och skulle precis boarda. Nu ungefär fyra timmar tills planet landar på tokyoitisk mark. Är helt yr av excitement och hoppar runt som en glad hund.

Nu, putsa golven (svart trägolv - helvetet på jorden). Sedan puts av self. Klockan halv tolv och fortfarande i pyjamas. Inte seriöst.

Rysarbild av nytt inköp

Jag är aldrig mästerfotograf, men detta är nog ett av mina absoluta lågvattenmärken. Som sagt är battarna i kameran slut och jag orkar bara inte leta i Christoffers djungel av sladdar och laddare. Han har typ en hel garderob sånt. Så, jag slog på kameran och tryckte en bild så snabbt jag kunde innan allt slocknade, och detta var vad det blev.
Där bakom rexonadeos och krämburkar skymtar en liten kalv (?) fram, och han sitter på ett lite löst linne från Insight som jag shoppade idag på butiken Free's Shop på Meiji Dori mellan Shibuya och Harajuku. Han (kalven?) är så söt och så het i sina wayfarers! Jag får aldrig nog av tryck. Kan vara lite av en t-shirtsdruggie.

Sitter annars just nu och väntar på att Charlotta ska ringa så vi kan mötas upp. Klockan är över halv nio och jag sväääälter. Dessa japaner som håller folk i möten halva nätterna alltså...

Mycket trevlig gubbportfölj

Å vilken söt tjej! Blev lite glad i gubbportföljen och tänker mig att använda den som datorväska. Kan man få ner en vanlig 14" Macbook tro? Secondbutikerna ska raidas! (bilden snattad från web-japan tror jag det hette...)

Nu är det dags att ta min nuvarande datorväska (rosa i nylon) och gå till Starbucks och knarka latte. Vad lägger de i sina drinkar egentligen?? Titta på alla paparazzibilder till exempel, ALLA kändisar har ALLTID en mugg Starbucks i näven. Och jag.., ja vad kan man säga. Dagen har inte startat på riktigt förrän jag fått i mig en "grande hotto soy latte extra foamy".

För övrigt, namnsdag idag! Fått paket med liten H&M-topp från mamma, men kan inte fota för batteri slut i kameran och vet inte var Christoffer har laddaren.

Grattis på er världens alla Marias!

Surfa i paraplyet

Läste nyss en artikel om ett paraply som återger bilder från internet på skärmens undersida. I paraplyets handtag finns en liten projektor och skärmen blir som en bioduk. Japanerna surfar ju alltid i mobilerna på gående fot, samt har en miljon regndagar per år, så detta är en fantastiskt koncept.

The Internet Umbrella utvecklades på mycket respekterade Keio University av ett gäng studenter som ville pigga upp annars ganska deppiga promenader under regniga dagar.

Det finns två funktioner.
Ett - browsa foton från Flickr och titta på videos från You Tube. I handtaget finns en kamera så man dessutom snabbt kan ladda upp bilder/filmer på sig själv.
Två - paraplyet är utrustat med GPS och genom att kommunicera med Google Earth kan du på skärmen se exakt var du befinner dig på en karta. Perfekt för alla utan lokalsinne!

Paraplyet har visst introducerats på en del mässor i bland annat USA, Frankrike och Australien. Varför inte i Sverige - vi arma stackare i norr behöver väl om några lite kul under mörka, regniga dagar?

Hur coolt som i varje fall!

Mirakelkrämen sämsta köpet någonsin

Nu står det klart. Jag har försökt förtränga det men det går inte att komma ifrån faktum. Jag är allergisk mot min 700 kronor dyra ögonkräm. Dessutom luktar den typ som om man kissat i en flaska brun-utan-sol. Så otroligt sorgligt när det blir så här.