onsdag 28 februari 2007
Filmtipset
Antagligen var jag den sista i världen som såg den, men om någon annan inte heller har sett R Kellys "Trapped in the Closet" så marsch ut på nätet och ladda hem! Det är en smäktande musikalsåpa om otrohet, dvärgar och smygbögar, som en halvtimmes musikvideo ungefär. R Kelly sjunger alla rollerna. Det är seriöst det roligaste jag sett sedan brittiska The Office, har tänkt på den konstant sedan vi såg den i helgen. Vilken passionerad man han är, den där R Kelly! Och tydligen planeras uppföljare. Can't wait! Nu ska jag kolla på South Park's parodi på den, tjo!
Min första freebie
Jag har ju glömt berätta om mitt första Tokyo-rep, det jag gjorde om designhotellet Claska. Stället var fab, bara 9 rum, och varje rum var så smakfullt och genomtänkt att det gjorde ont. I huset fanns också galleri, ett par studios som olika designers och magasin hyrde, hundsalong (but of course daahling!) och en bar i topklass. Jag fick personlig guidning av hela stället och lyckades nog inte alls spela cool och objektiv journalist. I alla fall, pr-tjejen gav mig prova-på-biljetter till Tokyos hottaste yogaställe, och det är ju spännande, men jag vågar inte gå! Fast där är en kurs som heter "Hollywood Slimming", den kanske vore något? Men annars känns det mest som ett skämt att jag skulle gå loss bland alla fashionabla små yogabunnies, som att parkera en husvagn bland Ferrarisarna ungefär... Och nu är jag INTE löjlig, utan det är faktiskt faktum. Men lyckas jag få med mig någon som är lika försoffad och oböjlig som jag så kanske det blir "Hollywood Slimming" ändå, hmmm hmmm, decisions decisions...
Borde inte...
...men kunde inte låta bli det här slinkiga lilla numret från TopShop. Visa mig en fyrkantig ringning och lite spets och jag är där som en pil! Jag har precis fått lön, hustrulön that is, och då är faktiskt en liten shoppingspree obligatorisk. Maken kom hem med ett kuvert cash till mig i förrgår - är det 2007 eller 1907..? Anyhows, lönedag = glädjedag!
Skäms, Urban Outfitters!
Under min och C's wedding-weekend i Köpenhamn köpte jag en spetsklänning på Urban Outffiters för en bit över 700. PRECIS den klänningen hittar jag nu i en kedja lågprisbutiker som finns över hela Tokyo för ca 120 spänn, plus andra plagg som Urban säljer som sina! Soffan, du som kan sånt här, kan man köpa färdiga "styles" av en producent och sedan sy i sin egen lapp? Eller har lågprisbutiken köpt överblivet lager och satt i sin label? Blir helt knäckt på sånt här, hatar när man blir blåst!
Jätteblöja
Ojojoj. Jag shoppade dambindor på lokala pharmacyn, och väl hemma vecklar jag ut en brontosaurus-blöja som mäter inte mindre än 32 cm! Nästan en HALVMETER blöja. Haha, så går det när man inte kan läsa ett ord på förpackningarna... Vet inte ens om det är binda eller inkontinensblöja. C höll på att svimma när jag visade upp denna pampers för vuxna.
tisdag 27 februari 2007
En lyxhustrus dag
Idag har jag faktiskt varit en dålig lyxhustru och mest jobbat. Gör ju Starlets aprilnummer på frilans, så idag har jag fixat en del med det. Har fortfarande bara en pall att sitta på, så min nacke håller på att trilla av.
Under eftermiddagen smet jag ut för en promenad till mys-hoodsen Daikanyama. Pausade på Starbucks (I know, fantasilöst, men jag vet inte annars var jag får tag på soja-latte) och läste senaste Vogue (UK, den är mycket roligare än USAs!). På bilden är Japans Vogue, konstigt nog har alla modemags västerländska modeller och kändisar på omslagen. Konstigt, för tidningsfilosofi säger att någon läsarna kan identifiera sig med säljer...
Efter en extrastor latte planlöst promenerande i någon timme. Älskar att utforska alla vingliga gator och gränder. Inget är logisk. Kontrasterna är otroliga. Mitt i en pyttegränd kan värsta snofsiga butiken uppenbara sig, något galet designat hus, ett gammalt tempel eller vad som helst annat oväntat. Gick hem och mejlade samt trakasserade Soffan på jobbet på msn. Fick ett jättepaket med lösgodis från mamma i namnsdagspresent (Maria imorn!). Mumsade hejdlöst. Lagade veggoburgare och åt med salsa för jag har inte hittat ketchup. Sedan skulle vi egentligen träffat en gammal kompis till Christoffer, men det ställdes in. Så vi två gick till Café Michelangelo. Jag tog ett glas vin ocn monstermannen tog en trerätters med ett helt års fettranson. Blir så himla avundsjuk, vill också ha turboförbränning! Sedan tog vi långpromenad och såg det mest surrealistiska någonsin! I en park stod en övergiven bänk, och på den och runtom låg en massa modellflygplan samt en radio som stod och skvalade. Som ur en skräckfilm, otroligt obehagligt. Mitt i en mörk park en ensam radio och modellflyg, hjälp! Vågade inte ens stanna och ta foto.
Nu är vi hemma och muppar oss vid varsin dator.
Love love!
Detta är inget skämt
Så här heter några av Christoffers kollegor:
Kawai (uttalas kavaj)
Kanari (ja, som fågeln)
Fukahora (HAHAHAHA!)
*Fniss fniss*
Kawai (uttalas kavaj)
Kanari (ja, som fågeln)
Fukahora (HAHAHAHA!)
*Fniss fniss*
måndag 26 februari 2007
Minimal techno i Tokyo
I lördags stack jag och herren till klubben Colors Studio för att kolla in svenske Martinez. Snacka om underground, bokstavligen! Fyra våningar ner längs en smal trappa i ett intetsägande betongbygge låg den här klubben, ruffig men på ett bra sätt. Haha, svenska brandsäkerhetsmyndigheter hade ju kissat ner sig! Förutom Martinez och två till var vi de enda som var "gaijin", alltså västisar. C bondade med någon klubbkille och ska skicka mixskiva till honom. Hoppas det leder till någon bokning, jag blir ju så stolt och Chris Beats så glad! C bondade även med killen på bilden som var ett hardcore-Martinez-fan. Det är så glatt att jappar gör segertecken så fort de ser en kamera! Annars hängde vi mest i baren med Martin och lite andra och sippade Gin & Tonics. Vet ni, detta är det finaste, japaner står prydligt i KÖ när de ska shoppa i baren. Inget armbågande och vift med sedlar här inte, utan raka rader i lugn och ro.
Det var en rolig kväll, och det kändes som alltid lite magiskt att sitta i taxin på väg hem och se denna blippiga mastodontstad segla förbi utanför rutan, och tänka att detta faktiskt är vårt hem nu.
lördag 24 februari 2007
Le partyoutfit
Igår var jag en riktig typisk Tokyo-donna i vit babydoll-klänning (Brownie Bee), svarta over-knees och peep-toes från Zara. Såklart fick lilla chanel-väskan vara med, och min ever-loved skinnjacka. Runt halsen det söta halsbandet jag fick i hejdå-pressy av tjejerna på jobbet, med en liten ängel som vakar över mig här borta i fjärran öst.
Nu ska jag skaka liv i min sovande karl, och så ska vi ut och äta på världens godaste restaurang - Fujimamas. Mums!!!
Karaoke!
Igår var vi på karaoke och det var ännu galnare än jag föreställt mig. "Klubben" var mer som ett kluster av långa korridorer kantade av små privata rum. Man betalade 3000 yen var (ca 180 kr) och då ingick hur mycket sång, dricka och mat man ville fram till fem på morgonen. Rummet var pyttelitet och inrökt, och bestod av bauta-teven, soffor, stort bord och en telefon som man använde för att ringa in sina beställningar till baren. Ingen scen eller så.
Katalogen över låtar var tjockare än Gula Sidorna, och innehöll ALLT (tom svenske technokillen Rasmus Faber). Vi sjöng allt från madonna till beastie boys och mr big. Det var ingen poängsättning utan bara på skoj. Underbart! Varje låt hade en cheesy japansk video till, uteslutande 80-tal med softat ljus och suktande par i jeanskjortor som sprang över ängar eller åkte mc. Helt sinnessjukt roligt var det! Kolla in flickr för lite pix :)
Love!!!!!
Flickr
Nu har vi börjat lägga upp foton på Flickr! Gå in på flickr.com och sök efter fromtokyowithlove!
fredag 23 februari 2007
The mystery of blue eyes
Haha, många barn här har aldrig förr sett blå ögon, och det pekas och viskas och jag känner mig som en utomjording ibland. Värst var det på immigrationsverket, där var en massa kinesiska barn som drog i sina föräldrar för att visa upp den knasiga damen med de läskiga ögonen. Men inget slår när C fick skriva autografer och bli fotad med en hel skolklass i somras. Blond, blåögd och SKÄGG!
Fyra nyanser av grått
Ösregn över Tokyo. Tittar jag ut genom fönstret verkar det grå aldrig ta slut. Idag ska jag till hotell Claska. Att kalla det hotell är egentligen inte rättvist, där är bara nio rum man kan hyra, det är snarare deras barer och galleri som är grejen, och att det är en samling hypade designers som ritat det, men de här nio rummen är de mest jagade i hela Tokyo, bokade flera månader i förväg. Det enda trista är att Claska ligger himla off, i Meguro, och att ta tåget och sedan gå de tio minutrarna dit känns helt otänkbart i det här regnet. Men jag ska inte klaga, ni har snökaos och kommer inte ens till jobben, det här är rena Mallorca i jämförelse. Nu in i dusch för att påbörja makeovern från mosig smöntuta i fleecedress till fashionabel journalist.
torsdag 22 februari 2007
Fyllo i bygget
Japp, mannen är heltoppad! Har med en origami-fågel hem som verkar betyda mycket. Nu är han i soffan och undrar om jag ser honom som "ett socialt experiment". Eeeh nä...
Firmafylla
C är ute och skrålar med jobbet ikväll, och japaner dricker ju alltid så sjukt mycket på sina firmafester, det är liksom en socialt självklar grej att alla ska bli maxat larmade, det förväntas av dig och du får inte sluta dricka innan chefen. Fick nyss ett mejl att C's CHEFS CHEF däckade redan nio!!! Jag döööör! Toppchefer på sony ericsson går bersärkagång på ölhak och får bli lastade ombord på tåget av sina ssistenter... Hahaha, skrattar ihjäl mig. Mannen är iaf på väg hem nu, får väl se vilket skick han är i. Kan vara slips knuten som bandana runt huvudet eller annat firmafestligt!
Starlet-fashion
Kolla vad underbara några av modebilderna till Starlets aprilnummer är! Det är Lina Eidenberg som plåtar, hon är världsbäst!! Modellen är Darins syrra, men det är hemligt, så säg inte till någon... Skulle lätt kunna vara bilder till glassigt glossy-mag.
Nu är det dags för sömn i nya fleecedräkten!
Good night from Tokyo :)
Japanskornas smalhemlis BUSTED!
Det är avslöjat! Japanska petite-flickor har också lovehandles, men fuskar bort dem med hjälp av GÖRDEL. Anna och Åsa går på gym, och ALLA, verkligen alla, unga som gamla, slimma som kurviga, shapar till sig med en bastant maxitrosa under kläderna. Däremot har J-flicksen komplex för sina platta rumpor och små boobies, så i gördeln har de flesta "buttpaddning" (push-up för gump), och behåarna här är vadderade med tjocka lager stiff skumgummi. Pinsamt är att det här är ju precis min problematik! Jag tycker jag har för generös kagge, men för snålt om damkurvor, så det japanska underklädesmodet kan vara rena drömmen för mig. Frågan är bara om min make överlever synen av mig i hudfärgad maxitrosa och vadderad rumpa...
Snöa inte bort!
Hjälp! Verkar ju vara helt galet där hemma. Snöa inte bort mina vänner! Men kanske slipper ni åka till jobb/skola idag, och DET är bara tacksamt.
Min dag börjar lida mot sitt slut. Så här har den varit:
9.30 Gick upp, ångest för jag sovit för länge. Ramlade in i duschen. Åt fyra rostade mackor med marmelad. Jag är så un-GI. Mejlade lite.
11.30 Starbucks är ett fjantcafé som förpestar världen, men faktum är att deras café i stora korsningen i Shibuya har kanske stadens mest intressanta utsikt. Det är där Scarlett tar en kaffe i Lost in Translation, och det är verkligen fab att sitta och sväva över världens mest busy korsning mitt i Tokyo med en Iced Soy Latte i handen.
13.00 Tidningsshopping på sjunde våningen i Tower Records. De har en underbar bok- och tidningsavdelning! Kan sitta där och läsa i timmar. Hittade några slags fotoböcker över min forna idol Courtney Love och satt och blev nostalgisk och mindes min ungdom i grungen och babydollklänningarnas era. Köpte ;D ("Wild women do-issue") och engelska Marie-Claire, för på köpet fick man ett puderrosa paraply från underbara Ollie & Nic!
14.00 Lunch med Anna på Brown Rice Café i Ayoama. Åt sallad med tofu, alger och brunt ris. Sojalatte till efterrätt.
15.30 Strosade runt med Anna, hon skulle shoppa lite basplagg. Jag har köpförbud (snart slut på hustrulön), så mitt enda inköp blev en fleecefodrad mjukisdress från nörd-Uniqlo för 60 kr. Perfekt att sova i här i igloon, eh, jag menar lägenheten. Funderade på att köpa en likadan till C, men där går gränsen.
18.00 Hem och jobba med min andra notis till Galore. Inte alls sån prestationsångest som igår, blev klart på ett kick. Skrev om designade dammsugare. Bekräftade mitt möte med pr-tjejen på hotell Claska imorgon. Längtar så! Tänk att lilla jag ska få kika runt på hipster-hangouten Claska, ujjujjujj... Åt en slags multi-grain-bulle med massa torkad frukt som kvällsmat.
18.45 Ser på Sydsvenskans sajt att polisen varnar folk att gå ut. Mejl från mamma att bilen snöade fast i morse. Fick ångest för att mamma ska krocka.
Och nu ska jag titta på nyinkomna modebilder till Starlet, yeah yeah! Sen ska jag äta choklad och läsa tidning invirad i ny mjukisfilt (non-ull). C är ute med jobbet så jag är alldeles allena.
Love!
Mardrömmar
Hade mardrömmar hela natten om att C skulle skilja sig från mig (japp, SKILJA, inte göra slut). Vaknade i panik och var needy hela morgonen. Sedan for han till jobbet, och vad tror ni han har glömt hemma - jo, vigselringen! What does it mean???
onsdag 21 februari 2007
Jippi!
Fick precis mejl från PR-killen på Tokyos hottaste boutiquehotell - Claska - som jag jagat ett par dagar, och jag ska få en privat guidning där på fredag. Ojoj, börjar ju bli en riktig Tokyo-reporter nu! Ska bli så coolt att se, det ska vara något sanslöst... Är något magiskt över hotell i storstäder, är oaser mitt i kaoset. Jag skulle kunna leva mitt liv i fina hotellbarer! Åh, fredag kommer bli så bra! Få se Claska, och sedan skråla karaoke på aftonen. Ah!
Stolthet
För er som ännu inte sett den måste jag med största stolthet visa upp min lilla firma, From Tokyo With Loves, logga. Det är den sanslöst begåvade illustratören Lina Ekstrand som gjort den och jag kunde inte varit gladare. Thanks honey, om du ser det här! Nu ska jag bara fatta hur jag laddar upp den på bloggen...
Tidningslayout
Japanska modetidningar har jättekonstig layout, det ser mer ut som en katalog/serietidning. Inte alls samma "editorial look" som västerländsk press. Så här ser till exempel ett modeuppslag ut. Weird men ganska roligt! Spana in de små gotherna, det är fortfarande en mycket poppis look bland high school-tjejer.
Karaoke!
Jippi! På fredag är vi medbjudna på karaokekväll! Iofs med svenskar, men ändå! Otroligt peppad. Jag har drömt om karaoke så länge. Hoppas det är sånt där typiskt ställe med privat rum för sällskapet, cheesy repetoar och hysterisk stämning. Det ska tas bilder, så håll koll!
About last night
Igår träffade vi Micke, som har designbyrån PMKFA. Vi träffades utanför en bokaffär, och gick sedan till världens minsta bar, Café Antenna. Typiskt Tokyo-ställe - ingen skylt, bara en smal trappa som leder upp en våning till en lika skyltlös dörr. Baren rymde inte mer än fyra bord, och vi satt på golvet på små tatami-mattor och jag drack vin ur sån där vacker japansk mugg. Micke jobbar också som frilans, och det var kul att höra om hur han jobbar och vad han pysslar med. Han gör så mycket skoj, blev nästan sotis! Han vet någon stylist som ska vara jätteduktig, och jag ska mejla den här stylisten och fråga om jag kan få assa (haha, I know..) honom då och då. Det är min dröm, att få assa en japansk stylist och få koll på hur det går till att jobba här. Kan tänka mig att det är mer kreativt och flippat än trendslavande sverige.
Jag hann inte fixa till mig igår, så blev panikpiffande med puder över gamla sminket och mascara på gamla mascaran. Varför lär man sig aldrig att det bara blir fula spindelben? Tur att det inte var någon flashig bar med hög snyggribba. Hade i alla fall mina nya fina skor, och den gulliga hängsledressen jag shoppade förra veckan. Och så min älskade gamla bruna skinnjacka från London med matchande Dior-väska. Tyvärr luktar allt inrökt, rökförbud är ett okänt ord i Tokyos nattliv.
Min verkstad
Här sitter jag och donar om dagarna. Har för tillfället ingen stol, utan bara liten pall, så det är ingen vidare ergonomi. I övrigt belamras bordet just idag av:
1. Min dator så klart, en vit MacBook + skärm
2. Kortläsare till digitalkameran
3. Min underbara IPod som jag fick av min underbara älskling
4. Mobilen (hittills har jag 5 nummer här i Tokyo!)
5. Wallpaper Cityguide för inspiration
6. Galore för koll på vilken style jag ska ha på mitt språk
7. En 2-litersflaska vatten som jag nog kommer hinka i mig innan dagens slut - blir så törstig av all air-con
8. Urdrucken tekopp med uttorkad påse äpple/kanel-te
9. En hög cash med pengarna jag fick tillbaka av cykelbudet som var här och ruinerade mig
10. Smulor från alla bagels jag mumsar i mig. Är besatt av "Sprouted Wheat with Onion"-smaken (jag vet, jag vet, jag borde inte äta gluten, men det är ju så gott!!)
Nagelbitare
Nu har jag lämnat min första text till Galore, en kind-of recension av stjärnkrogen Beige här i Tokyo. Galore är ju på engelska, och jag får värsta prestationsångesten och känner mig urkass på engelska efter alla år hemma i Sverige! Så nu har jag ångesttankar om att de ska skicka tillbaka mina texter med en stor, röd "CRAP!"-stämpel på. Hatar att jag har så svårt att hantera förväntningar, dagen innan en deadline kan jag ligga vaken en hel natt och noja.
Nu ska jag gå och tömma tvättmaskinen - den spelar en käck, ganska lång melodi varje gång en tvätt är klar. Knas-Japan!
Vad faaan...??
Idag ska jag skicka olika notiser till tidningen Galore, och till alla notiser ska de få pressbilder, dvs bilder som företaget eller pr-byrån ger pressen i promosyfte. Dessa bilder brukar vara toppkvalitet och stora i size så de håller i tryck. Dessutom alltid gratis.
MEN - jag har precis haft ett cykelbud här med en skiva bilder från en av Tokyos flottaste krogar (Beige, som Michelin-kocken Alain Ducasse driver med Chanel och Karl Lagerfeld), och JAG fick betala 200 pix för skivan. När jag väl tjoffar in den i datorn är bilderna pyttesmå, och håller knappt för tryck.
Har även fått bilder från en designbyrå som gör sleeka hemmagadgets, också de pyttesmå.
Vad är detta? Vad ska jag göra?? Panik...
MEN - jag har precis haft ett cykelbud här med en skiva bilder från en av Tokyos flottaste krogar (Beige, som Michelin-kocken Alain Ducasse driver med Chanel och Karl Lagerfeld), och JAG fick betala 200 pix för skivan. När jag väl tjoffar in den i datorn är bilderna pyttesmå, och håller knappt för tryck.
Har även fått bilder från en designbyrå som gör sleeka hemmagadgets, också de pyttesmå.
Vad är detta? Vad ska jag göra?? Panik...
tisdag 20 februari 2007
Dagens inköp
Hittade de här söta slingbacksen på Zara idag. Massa pluspoäng - platå, grova, rund tå, bruna, sköna och väldigt vintagestylish! Nu ska de på, för vi ska ut och dricka drink. Shoppade svarta minishorts också, ska bara sola benen först och kanske trimma låren en smula innan det är showtime.
Är så glad, mejlade förslag på små notiser jag vill göra till Galore idag, och de gillade det! Vilken lättnad, var så rädd att alla mina idéer skulle lukta mupp... Får ta en extra drink på det ikväll!
LOVE
Japp damer...
Måste måste ha!
Ett riktigt Marajja-cafe!
Under en promenix i Ayoama (shopping deluxe!) hittade jag mitt perfekta lunchställe. Allt är vegan! Alltså behöver jag varken oroa mig för kött eller mjölk. De severar fantastiska små anrättningar med grillad tofu, tempeh och alger, allt med goda dippsåser och brunt ris med sesamfrön. Vill man mumsa dessert finns en uppsjö bakelser - alla gjorda utan animaliskt gojs och vitt socker. Man kan också slurpa ubernyttiga smoothies med olika detox-effekter och varm choklad på sojamjölk och mörk lyxchoko. Dessutom finns en jättebokhylla med en massa kokböcker man kan läsa medan man käkar. I'm in heaven!
Stämningsbild 2 - kväll i Shibuya
Så här ser det ut runt hörnet från oss. Alla affärer har öppet till 10 på kvällen, och restauranger och karaokebarer ofta till tidig morgon, så det är alltid hysteri. Eftersom de inte är kristna här så är allt öppet på söndagar, och eftersom alla är lediga då är det nästan den dagen som har mest kommers.
Stämningsbild
Konstigt
Jag får hyfsat sällan finnar och C får ALDRIG finnar. Ändå har vi BÅDA TVÅ fått varsin identisk finne på precis samma ställe väntra tinningen. Är inte det för konstigt så säg...
Dagens dåre
Vi lyssnar just nu på en urgammal R Kelly-skiva, och där finns en låt med textraden:
"You remind me of my car
I wanna wax you"
Yiikes!!
"You remind me of my car
I wanna wax you"
Yiikes!!
måndag 19 februari 2007
Dagen när jag fick japanskt ID
Så här kan en dag i mitt lilla liv se ut just nu, och är precis hur den såg ut idag!
09.00 Christoffer pussar hejdå och går till jobbet. Jag vaknar och min kropp vill helst somna om, men min hjärna får ångest, så jag går upp efter aatt ha läst ett par kapitel i min spännande däckare (har blivit helt däckar-hooked!)
09.30 På plats vid matbordet med ett par rostade mackor, en skål färska jordgubbar och blåbärssmoothie gjord i vår nya monstermixer. Bläddrar i japanska reklamtidningar som säger mig nada.
10.30 Duschad och fixad och på plats framför datorn för att göra Starlet. Kontakten med servern bråkar så jag nästan börjar gråta. Korrar ett rep om några tonåringar som går i "ovanliga skolor" samt en intervju med Veronica Maggio. Bilderna till skolrepet strular, och jag mejlar fotografen i Sverige i panik, för att sen inse att klockan är halv tre på natten hemma... Pausar lite för att skråla med till David Bowie, som härjar i nya podden.
13.15 Lunch. Äter ekologisk müsli som har massa fibrer och känns nyttig och ett par rostade mackor med salsa på (I know, jag är äcklig...).
14.30 Promenad ner till Shibuya Ward Office för att hämta ut mitt japanska ID (bilden). Eftersom detta är ett land där tjejer är sin "husbands" lilla nickedocka undrar de mest om jag har min man med mig så han kan intyga (en dam är inte så trovärdig). Får ändå ut mitt leg och blir helt lycklig och tycker det känns stort att ha japansk ID. Jag är nääääästan japan nu!
15.15 Går loss i "Three Minutes Happiness", en jättebutik typ Lagerhaus med billiga köks- och badrumsgrejer. Shoppar diskställ, soppslev och ett gäng glas för strax över en hundring.
16.00 Jag har blivit beroende av Iced Soya Latte på Starbucks, och går in för min dagliga fix. Skissar i min "idébok" och läser några guideböcker för inspiration.
17.30 Dras som utan egen vilja till varuhuset Parco, där jag vet det är rea i Anna Sui-butiken. Inget fint kvar dock. Handlar istället en tubtoppsklänning som är fin över t-shirt på en annan affär, och boken jag skrev om innan i källarens enorma konst- och modebokhandel.
18.30 Hemma. Jobbar minilite. Hackar rödlök som jag ska ha på bagel och skär mig jättemycket i tummen. Panik, inga plåster hemma. Snor runt näsdukar och fäster med en enorm tvättklämma. Är sen så klumpig när jag äter min bagel att det är avocado, rödlök, tomat och smulor över hela bordet.
19.15 Träffar min darling i stora korsningen (den i alla filmer). Han har köpt plåster och vi går in i ett bokvaruhus som har tjuttor där jag kan plåstras om. Tar tunnelbanan till Shinjuku, för jag, låga männsiska, vill kolla in allt löst folk i red light district där. Är bara en massa snuskklubbar på rad, och det är alltid spännande att se vem som smyger in och vad det står på skyltarna eftersom vissa sexklubbar inte är lagliga. En favorit är när det står "Pub & snacks". Det är omskrivning för sexbar. Swingersbarer är jättevanligt här. Japaner är så sexfixerade under sin svala yta! Gick runt och fnittrade lite i red light district och skojade om alla herrstringar som säljs i de tusen bögbutikerna.
20.30 Middag på sushibar.
22.00 Uppe på ett gym som C funderar på att joina och kollade prislistor. Fick ångest för att jag är en sån padda som aldrig rör mig.
22.45 Hemma och på plats vid datorn. Mejl från soffan, mamma och emelie. Lycka! Får styng av saknad i hjärtat.
Nu är det bedtime! Imorgon ska vi ut och öla med en svensk kille som heter Micke (vissa av er vet vem han är, deisngern som har PMKFA). Skoj!
Sov gott när det blir dags alla finisar!!!
LOVE
Hardcore sushi
Idag har vi ätit kvällsmat på en typisk sushibar (på bilden). Kockarna står bakom en glasdisk och man skriker sin beställning tll dom allteftersom man blir sugen (eller i vårt fall håller upp sin "picture menu" och pekar vilt). I gengäld står de där bakom och är slängda i käften, vitsar med kunderna och håller låda med sina fiskbitar. Framför disken sitter japanerna och storröker rakt in i "köket" och på fiskarna från vad som räknas vara världens finaste fiskmarknad - Tsukiji fish market. Jag och C åt varsin enorm portion grön miso med säkert ett halvt kilo sjögräs men ingen tofu och en massa nigirkuddar med fiskar vi inte sett för. Jag tog också några gurk- och avocadomaki för att va på säkra sidan. Det är ju så skönt med sånt man känner till hemifrån! Konstig rå fisk kan va riktigt vidrigt.
Bästa boken!
Idag hittade jag kanske världens bästa bok för en modeobsessed skribent i Tokyo - en guide om alla teen-stilar med kompletta bakgrundstories, guide till livsstilen, beskrivning i detalj av deras outfits (plus steg-för-steg-makeup och shoppingguide!) och ingående illustrationer. Kan inte vänta att krypa ner i sängen (eeeh, kalla madrassen) och läsa!! Dessutom rosa omslag, mmmmmmm... Watch this space för en odysée bland världens mest fashioncrazy kids...
I give you the... WEDDINGCOUPLE!
Klarast lysande stjärnan på Tokyos modehimmel just nu är mode för hundar. Alla fashionistas har en framavlad så kallad "Toy Poodle", och fashionbutiker för de små liven finns överallt. Fantastin vet inga gränser. Din vovve kan vara rosa prinsessa, cool combat-snubbe, tuff i cowboystass, gullig i björnoverall eller vad du vill. Särskilt mycket gillar jag det här kombosetet - "wedding groom" och "wedding bride" för den som vill parmatcha sin älsklingar.
Neggo
Tokyo ÄR kanske världens fräsigaste stad, men det finns några minus i protokellet:
1. INGEN kan engelska, alltså inte ett ord, inte ens "hello". Typ alla menyer är skrivna med tecken, så man måste gå till ställen som man vet har "english menu" om man vill veta vad man får på tallriken. Och affärer ska vi inte gå in på. När jag inte är med Christoffer pratar jag inte, det är bara pekningar, nickanden, leenden och teckenspråk som gäller.
2. Här finns inga gatuadresser, så det är ett veritabelt helvete att hitta någonstans. Man räknar i kvarter, typ vi bor i husblock 11 i kvarter 8 i området Sakuragaoka-chi i stadsdelen Shibuya-Ku. Helrörigt!!! Jag är vilse jämt.
3. Japanerna har precis som landsortstyskar inställningen att kyckling och köttbuljong är vegetarisk mat. Hur många gånger har jag inte beställt något vegetariskt med extrafrågan "no meat?", fått en huvudskakning till svar och ett försäkrande "no meat" och sedan ändå hittat små kycklingbitar i soppan eller vad det nu kan vara. Dessutom har de kyckling eller fläskkött i allt. Den som trodde Japan är ett perfekt land för veggosar som äter fisk, think again...
4. Man känner sig enorm. Jag är en koloss jämfört med de petita japanska flickorna. De är så finlemmade och UTSÖKTA och jag är bastant som en grovarbetare. Och då är jag inte någon vidare grov svensk. Turligt nog är jag tillräckligt liten för att kunna köpa det mesta av deras kläder i alla fall, men så fort man blir större än en size 36 är det kört med shoppandet. På riktigt.
5. Lägenheterna saknar centralvärme och fönstren har bara ett glas, så det är svinkallt hemma hos folk. Vår lägenhet är Antarktis. Kör vi då igång värmande air-con så sprutar det ut vitt damm, och det är inte snyggt mot våra snofsiga svarta trägolv... Jag dammsuger VARJE dag, boring...
1. INGEN kan engelska, alltså inte ett ord, inte ens "hello". Typ alla menyer är skrivna med tecken, så man måste gå till ställen som man vet har "english menu" om man vill veta vad man får på tallriken. Och affärer ska vi inte gå in på. När jag inte är med Christoffer pratar jag inte, det är bara pekningar, nickanden, leenden och teckenspråk som gäller.
2. Här finns inga gatuadresser, så det är ett veritabelt helvete att hitta någonstans. Man räknar i kvarter, typ vi bor i husblock 11 i kvarter 8 i området Sakuragaoka-chi i stadsdelen Shibuya-Ku. Helrörigt!!! Jag är vilse jämt.
3. Japanerna har precis som landsortstyskar inställningen att kyckling och köttbuljong är vegetarisk mat. Hur många gånger har jag inte beställt något vegetariskt med extrafrågan "no meat?", fått en huvudskakning till svar och ett försäkrande "no meat" och sedan ändå hittat små kycklingbitar i soppan eller vad det nu kan vara. Dessutom har de kyckling eller fläskkött i allt. Den som trodde Japan är ett perfekt land för veggosar som äter fisk, think again...
4. Man känner sig enorm. Jag är en koloss jämfört med de petita japanska flickorna. De är så finlemmade och UTSÖKTA och jag är bastant som en grovarbetare. Och då är jag inte någon vidare grov svensk. Turligt nog är jag tillräckligt liten för att kunna köpa det mesta av deras kläder i alla fall, men så fort man blir större än en size 36 är det kört med shoppandet. På riktigt.
5. Lägenheterna saknar centralvärme och fönstren har bara ett glas, så det är svinkallt hemma hos folk. Vår lägenhet är Antarktis. Kör vi då igång värmande air-con så sprutar det ut vitt damm, och det är inte snyggt mot våra snofsiga svarta trägolv... Jag dammsuger VARJE dag, boring...
söndag 18 februari 2007
Drömdoja
Varför är jag inte rik? Why, God, why? För hade jag haft pengar i börsen skulle jag shoppa de här sötnosarna från Marc Jabobs på studs. Butiken ligger mitt i området vi ska springa runt i idag, så kanske kan jag i alla fall gå in och klämma... Och kanske kanske flirta lite med mannen så här inför vår stundande 2-årsdag...
OTT på skumpabar
O herrejesus, varför är typ alla tjejer såna vinsvampar? Efter tre glas vin är det som att vi kollektivt får storhetsvansinne och hinkandet vet inga gränser. Fniss fniss, ett glas till, ja va fan, vin är gott och så trevligt, and so on natten lång. I fredags skulle vi ha en lugn tjejmiddag hos anna. Det var hon, jag och åsa. Vi lagade pasta med chili, spenat, vitlök och lax och delade två flaskor vin. So far so good. Sen skulle åsa hem och kolla på anja pärson på teve, och anna föreslog att vi skulle testa en liten champagnebar hon spanat in i Ebisu. Fram till sex på morgonen satt vi sedan och kalasade på champagnedrinkar (bland annat någon knallblå) i den lilla baren som var som häntad ur en film, och kände oss glammiga. När vi sedan stapplade ut i morgonljuset kändes glamouren dock puts väck, och jag har inte vågat kika i börsen än. Som vanligt gick jag vilse på väg hem och var på plats i den äktenskapliga bädden (just nu två tunna madarasser på kalla golvet) halv åtta. Kände mig fortfarande på lyset när jag vaknade vid lunch. Dagens enda utflykt blev en promenad till Roppongi Hills där jag och C åt fullkornsbagel med lax och avocado. Sedan hemma kväll med hemgjorda tortillachips och guacamole i munnen och "Flags of our Fathers" på teven. Nu ska vi på promenad till området Ayoma, som är packat med fräsiga butiker och cosy caféer. Sedan shoppa brödrost och strykjärn. Jag ska bara lyckas få loss en viss herre som sitter och brölar framför South Park...
fredag 16 februari 2007
Cute Brown 4-ever
Håret blev jättefint! Vilken lättnad! Dessutom alldeles mjukt och friskt, annars brukar mitt hår bli klistrigt innan första tvätten. Det här ska bli min standardkulör. Dessutom bara 50 kr/förpackningen - briljant!
Nu ska det jobbas. Gör ju Starlets aprilnummer på frilans, och det är kul att göra Starlet, men ett helvete att det tar en miljon år att kommunicera med servern i Sverige. Så en bild kan ta en halvtimme att kopiera till servern där jenny sen tar bilderna till layout, ganska drygt... Idag: korra spalterna (skönhetsakuten, I huvuet på en kille och ungdomsmottagningen) samt en novell + fixa tusen sega bilder.
Kram!
Nu ska det jobbas. Gör ju Starlets aprilnummer på frilans, och det är kul att göra Starlet, men ett helvete att det tar en miljon år att kommunicera med servern i Sverige. Så en bild kan ta en halvtimme att kopiera till servern där jenny sen tar bilderna till layout, ganska drygt... Idag: korra spalterna (skönhetsakuten, I huvuet på en kille och ungdomsmottagningen) samt en novell + fixa tusen sega bilder.
Kram!
Maria = cute brownie
Just nu pågår det hårvård här hemma i lyan. Att hitta en hårfärg som skulle kunna funka var en utmaning eftersom inte en enda hade text på engelska. Till sist fastnade jag för "Cute Brown" med seriepuman Blythe som modell. Förpackningen var ju så söt och stod där och lös i hyllan! Så här sitter jag nu, med Cute Brown i hela håret och hoppas att det inte blir någon katastrofal konsekvens av mina bristande språkkunskaper...
Nu ska jag göra smootie i vår sprillans nya mixer, yummi!
Love
torsdag 15 februari 2007
Fniss, strass och barbielockar = shibuya-girl
Jag är redan så trött på alla så kallade Shibuya-tjejer. De sportar en extrem bimbolook, och obligatoriskt för looken är:
1. Midjelångt blonderat hår, helst i korkskruvar, nästan alltid fuskigt barbiehår av plast
2. Orange fejkbränna, gärna med fläckar så man riktigt ser att det är fusk för fusk är bra
3. Kloliknande lösnaglar som är pyntade med strass, diamanter, paljetter och airbrushade snirkelmönster
4. Shorts eller kjol som slutar precis under rumpan. Alltid bara ben, förutom overkneestrumporna som är en garanterad del av kostymen.
5. Skyhöga klackar och för stora skor, så man snavar fram. Det anses lite gulligt att halka fram med tårna pekande inåt.
6. En brun puderkaka som riskerar att spricka, ljusrosa 80-talsläppar och fejkfransar.
7. Shoppingkassar från favoritaffärrer med namn som Candy Stripper, ChildWoman (här är det positivt att vilja se ut som 7 när man är 27) och SexyCute
Dock är brösten helt ointressanta att framhäva. Japanska tjejer visar aldrig clevage, boobs är inget sexigt här, man ska vara som ett utspökat pubertetsbarn remember... Däremot är det ben ben ben.
De här tjejerna har vår stadsdel Shibuya som sitt hood och de är ÖVERALLT, vickandes nerför gatorna fnissandes i sina rosa blingmobiler och virandes sina blonda lockar. Tänk parodi på Paris Hilton och överdriv det 100 gånger. Det är en Shibuya-girl, även kallad "gangura" eller "109-girl", efter deras egna bimbovaruhus 109.
Äntligen skinnpaj!
Fina skinnjackor springer man inte på varje dag, så när man väl hittar ska det slås till. Jag har jämt fyndat secondhand, men nu har jag för första gången hittat en skinnjacka i en highstreetbutik som inte ser ut som ett plastigt tält à la kickerbrud utanför Gustav-McDonald's. Den här är från Zara och har det mjukaste skinnet och en massa snofsiga små fickor och detaljer. Och här är så pass varmt att den går att använda redan nu. Lycka!
PS. Jag ser läskig ut i minen, så fokus på jacka och inget annat bitte!
Besvikelse
TopShop i Tokyo är verkligen en disaster. BARA fula, udda grejer. INGA skor heller, och det är typ det bästa med toppan... Snyyyft, ingen H&M, ingen TopShop, what's a girl to do?
Maria in the neonljus
Dagens dåre
Powernap
Kitsch overload-valentin
Igår efter fikan strosade jag in på mataffären och shoppade en miniflaska Moet, nötter och en ask choklad formade som tuffa snabbtåg till C. Jag gick hem och piffade upp vår extremt öde lägenhet med tända ljus och ett stilleben av chokladen och skumpan. Musik: Madonna "Crazy for you". Tjena cheesy! Älsklingen kom hem och vi skålade och svärmade för varandra. Sen satte han igång att lägga över musik till min dator, och har man en gång satt ingenjören framför skärmen så är han förlorad. Jag fick sitta borta i soffan och hojta "men älskling, bubblorna i champagnen FÖRSVINNER ju!". Mannen och hans teknikpark... Vi har ju fått upp mitt skrivbord och C's mission senaste dagarna har varit att installera och fixa och se till att vi har en datorhörna i toppklass. En uppgift som tas på mycket stort allvar.
Anyway, en stund senare hade vi fått i oss skumpis och snabbtågchoklad och tog taxi till restaurangen Tableux där bord var bokat. Stället var en mix av franskt kristallkroneöverdåd och kandelaberkitsch, allt inramat av Edens Lustgård-väggmålningar och fluffigt vinröda sammetstyger. Bordet lystes upp av en liten oljelampa, och alla kyparna var japanska tjejer i butchiga herrkostymer. Vi startade med carpaccio på fisken sea urchin (vet icke svenskt namn) med misodressing (jag) och vårrullar med jätteräkor (C) och vitt vin i kuporna. Till huvudrätt örtgrillad sea bass (ännu en fisk jag inte kan översätta) med grillad vit sparris till mig och biff med mos till köttmonstret. Till dessert varsitt glas underbart sötsliskigt dessertvin. Sedan taxi hem, och en sista check vid datorn för datakramaren medan jag sminkade av. Somnade glad efter mycket lyckad valentine, trots att jag fick se mig brädad av en teknikpark...
Rapport från första kompisdejten
Jippi! Jag har fått tre kompisar. Fikan igår var jätterolig. Det var jag, anna, åsa och en tjej som heter malin, dvs fyra fruar. Anna och åsa pluggar japanska heltid, och malin har precis som jag nyss kommit och vet inte riktigt vad hon ska göra.
Vi sågs på ett café i Daikanyama som heter Cue. Som vanligt gick jag vilse och fick åka taxi till fiket efter att ha hamnat på en typ tiofilig motorväg långt år tjottaheiti. Väl på plats käkade vi tonfisksallad som var helt täckt av rostad lök, drack grönt oolong-te och tjattrade i tre timmar om våra liv i tokyo och våra liv där hemma. Jag bad om bröd till salladen, men eftersom det är Japan där ordet "spontanitet" inte existerar så vågade inte servitören ge mig det. Det stod ju inte på menyn, och vad skulle chefen säga om han avvek från hur de normalt serverar salladen! Haha, de är för roliga, de små principryttarna. INGET får ske utanför principens ramar.
Imorgon ska jag och tjejerna ha dammiddag och hinka vin. De är också vinladies. Malin vinar nästan varje dag. En tjej i min smak!
Vi sågs på ett café i Daikanyama som heter Cue. Som vanligt gick jag vilse och fick åka taxi till fiket efter att ha hamnat på en typ tiofilig motorväg långt år tjottaheiti. Väl på plats käkade vi tonfisksallad som var helt täckt av rostad lök, drack grönt oolong-te och tjattrade i tre timmar om våra liv i tokyo och våra liv där hemma. Jag bad om bröd till salladen, men eftersom det är Japan där ordet "spontanitet" inte existerar så vågade inte servitören ge mig det. Det stod ju inte på menyn, och vad skulle chefen säga om han avvek från hur de normalt serverar salladen! Haha, de är för roliga, de små principryttarna. INGET får ske utanför principens ramar.
Imorgon ska jag och tjejerna ha dammiddag och hinka vin. De är också vinladies. Malin vinar nästan varje dag. En tjej i min smak!
onsdag 14 februari 2007
Mina första kompisar
Idag ska jag på min första träff med vad som kan bli vänner. Det är två andra svenska tjejer som också är här med sina gubbar. Känns helt pirrigt, som en första dejt, vilket det ju iofs är... De heter Anna och Åsa och verkar jätteguliiga. Vi ska fika i très chic- området Daikanyama. Regnet öser ner, och mitt paraply seglar i vår lastcontainer typ utanför indien, så jag lär avvika lite från alla chica japanska porslinsdockor. Buuu.
Love at first sight
Alla som varit hemma hos mig vet om att jag har en smått hysterisk bataljon av smink och annat beautygunk. Därför kändes den här beautyboxen mycket handy, och är dessutom candy att titta på. Kostade drygt 200 pix på varuhuset Loft, som har ruskigt mycket piffiga inredningsgrejer. Den är så fin att jag knappt vågar använda den. The problems we have...
En klänningssaga
Igår var en riktigt rolig shoppingdag. Jag hade siktat in mig innan på en vit, a-linjeklänning i vit spets, men hittade inte tillbaka till affären (remember, stad utan adresser, sånt här händer jämt). Istället hamnade jag i ett helt varuhus med unga up & coming-märken, och slog till på 3 bebisar.
1. Underbar silkig kreation med puffärm och spets över livet. Väldigt babydoll, och passar perfekt under sliten skinnjacka.
2. A-linjedress med fluffig puffärm och 60-talssnitt, helt i krämig spets.
3. Svart hängsleklänning som sitter som en smäck över bysten och sen blir volymig. Tyget är hålbroderat och styvt, så det står ut av sig självt. Är såååå söt! Har den idag ovanpå vit t-shirt och stupisar.
Butikerna här svämmar över av lovely, dockiga klänningar, och känner jag mig själv kommer garderoben snart sprängas. Är dessutom hyfsat billigt om man går i butiker och varuhus som vänder sig till teens. Jesus, stoppa mig!
I love my valentine
Jag har världens bästa kille. Imorse innan han tassade iväg till jobbet väckte han mig och meddelade att tomten varit på visit under natten. Och vet ni vad tomten kom med - en underbar kärleksröd Ipod nano!!!!! Det är en röd special edition-pod där 10 dollar av priset går till ADIS-forskning. Jag blir alldeles tårögd när jag tänker på vilken fin grabb jag har, och undrar vad jag gjort i ett tidigare liv för att förtjäna honom. I afton ska vi på en Pacific-Asian-restaurang som heter Tableux och mumsa alla hjärtans-middag och dricka vino. Lucky me.
Min tempo-blogg
I väntan på min riktiga, seriösa blogg där jag ska hålla er uppdejtade om vad som händer i mitt liv som lyxhustru i Tokyo får ni hålla till godo med den här. Men snart SNART SNART kommer www.fromtokyowithlove.com igång, och det blir dagbok, betraktelser, festliga fenomen, bilder på tokyo-fashionistas, koll på min shopping (ey, man e väl lyxfru!), skvaller, recensioner, rapporter om vad vi käkar, var vi dricker och massa annat gött mos. Jag väntar bara på att världens bästa webkille Martin ska bli klar med sista mecket med sidan, den kommer bli så fiiin!!!!!
Luv!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)