Neggo

Tokyo ÄR kanske världens fräsigaste stad, men det finns några minus i protokellet:

1. INGEN kan engelska, alltså inte ett ord, inte ens "hello". Typ alla menyer är skrivna med tecken, så man måste gå till ställen som man vet har "english menu" om man vill veta vad man får på tallriken. Och affärer ska vi inte gå in på. När jag inte är med Christoffer pratar jag inte, det är bara pekningar, nickanden, leenden och teckenspråk som gäller.
2. Här finns inga gatuadresser, så det är ett veritabelt helvete att hitta någonstans. Man räknar i kvarter, typ vi bor i husblock 11 i kvarter 8 i området Sakuragaoka-chi i stadsdelen Shibuya-Ku. Helrörigt!!! Jag är vilse jämt.
3. Japanerna har precis som landsortstyskar inställningen att kyckling och köttbuljong är vegetarisk mat. Hur många gånger har jag inte beställt något vegetariskt med extrafrågan "no meat?", fått en huvudskakning till svar och ett försäkrande "no meat" och sedan ändå hittat små kycklingbitar i soppan eller vad det nu kan vara. Dessutom har de kyckling eller fläskkött i allt. Den som trodde Japan är ett perfekt land för veggosar som äter fisk, think again...
4. Man känner sig enorm. Jag är en koloss jämfört med de petita japanska flickorna. De är så finlemmade och UTSÖKTA och jag är bastant som en grovarbetare. Och då är jag inte någon vidare grov svensk. Turligt nog är jag tillräckligt liten för att kunna köpa det mesta av deras kläder i alla fall, men så fort man blir större än en size 36 är det kört med shoppandet. På riktigt.
5. Lägenheterna saknar centralvärme och fönstren har bara ett glas, så det är svinkallt hemma hos folk. Vår lägenhet är Antarktis. Kör vi då igång värmande air-con så sprutar det ut vitt damm, och det är inte snyggt mot våra snofsiga svarta trägolv... Jag dammsuger VARJE dag, boring...