Igår träffade vi Micke, som har designbyrån PMKFA. Vi träffades utanför en bokaffär, och gick sedan till världens minsta bar, Café Antenna. Typiskt Tokyo-ställe - ingen skylt, bara en smal trappa som leder upp en våning till en lika skyltlös dörr. Baren rymde inte mer än fyra bord, och vi satt på golvet på små tatami-mattor och jag drack vin ur sån där vacker japansk mugg. Micke jobbar också som frilans, och det var kul att höra om hur han jobbar och vad han pysslar med. Han gör så mycket skoj, blev nästan sotis! Han vet någon stylist som ska vara jätteduktig, och jag ska mejla den här stylisten och fråga om jag kan få assa (haha, I know..) honom då och då. Det är min dröm, att få assa en japansk stylist och få koll på hur det går till att jobba här. Kan tänka mig att det är mer kreativt och flippat än trendslavande sverige.
Jag hann inte fixa till mig igår, så blev panikpiffande med puder över gamla sminket och mascara på gamla mascaran. Varför lär man sig aldrig att det bara blir fula spindelben? Tur att det inte var någon flashig bar med hög snyggribba. Hade i alla fall mina nya fina skor, och den gulliga hängsledressen jag shoppade förra veckan. Och så min älskade gamla bruna skinnjacka från London med matchande Dior-väska. Tyvärr luktar allt inrökt, rökförbud är ett okänt ord i Tokyos nattliv.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar