Family Soup

Pratade precis med pappa och har som vanligt klump i magen efteråt. Pappa är helt mosad av sorg över att mamma lämnat honom och det sliter mitt hjärta i tusen bitar. På midsommar har pappa ingen att fira med. Han ska sitta ensam hemma. Mitt hjärta trillar ut ur mig snart. Varför varför varför ska föräldrars problem läggas på barnens axlar? För det är ju så. Även om det inte är min, Jonas och Philips skilsmässa så jagas vi ständigt av ångest och oro för hur framtiden ska se ut och hur pappa ska lappa ihop sin tillvaro och hur läget med mamma ska bli. Är så himla trött på att hela tiden ha ett orosmoln över huvudet när jag borde vara glad och överlycklig över att vara i världens underbaraste stad med världens underbaraste kille och ha ett av världens mest underbara liv med underbara vänner och underbart jobb. Men nähä, då kan man inte glädja sig fullt ut, utan sitter och funderar dagarna i ända på sin mamma och pappas röra. Så trött.