Påminnelse!

Så här ser alltså omslaget till nya Vagabond ut. Ut och handla och läs om våra partyäventyr ett par glada veckor i somras. Dildos till drinken, provkörning av rumpduschar, kaos i karaokerummet samt universums sunkigaste foton på underskriven med mera utlovas!

Teddy Pop = bästa gottet!

Klart man måste älska nalleformade godisar som heter Teddy Pop och kommer i en påse med marscherande björnar. Dessutom goda och sura i smaker som Green Apple Soda, Pink Lemonade, Banana Yoghurt och China Blue, samt slogantexten "6 kinds of colorful & lovely candies!". Bless.

Nyinkommet i la closet

Japp, då har det varit fotosession med självutlösaren i köket till de ljuva tonerna av Chris Beats minimala hardcoretechno! Grannarna måste undra vad jag är för en gök - ah, the agony!

Här är i alla fall litet kollage över lite höstnytt, featuring:
* Svarta jeans från Uniqlo, köpte likadana i mörkt blå
* Gulisch t-shirt med knappar och andra små detaljer från Uniqlo
* Grå grungekofta från Lowry's Farm
* Blå, slinkig klänning av underklänningstyp från Lowry's Farm
* Röda torgvantar från b-butik i Shibuya (kostade 18 kr, så köpte fem olika färger och stickningar)
* Halvnya svarta stövlar med knappar på sidan från TopShop
* Svart jacka av parkasstuk från billig b-butik i Shibuya 109
* Blått nagellack från Anna Sui (presse från min underbara kille)

Japan Fashion Week

Medan jag satt i arresten på Stansted, flyttstädade min lya på Hantverkaregatan och senare njöt av en 13-timmars flygning ihopvecklad till ett dragspel i ekonomiklass var på glitter, glamour och gala här i Tokyo. Tajming är visst inte min starka. I alla fall, Tokyo Fashion Week har alltid varit något av en gröngöling i modeveckssammanhang, den som alltid haft Snowjoggers när de andra haft Moonboots, och vare sig kunnat eller haft ambition att jämföra sig med motsvarande jippon i Paris, Milano, London och NY. Stora pojkar och flickor som Junya Watanbe, Commes des Garcons, Undercover och Yohji Yamamoto visar ju inte ens på hemmaplan - det är bara Paris som gäller.

Men i år sattes ribban för Japan Fashion Week (som de nu kallar sig) lite högre, och det var enligt modefolket en fashionweek "på riktigt" där upkommande och etablerade designers lät sina, oftast västerlänska modeller, strutta stuffet enligt konstens alla regler på någon av de uppbyggda catwalkerna i Roppongi Hills, Tokyo Midtown och Harajuku Quest Hall.

Jag kunde som sagt inte bevittna något med egna ögon då jag satt på Stansted i en cell och lovade att jag inte var taliban, men jag har samlat ihop bilder på sånt som ser extra spännande och tjusigt ut.

MERCIBEAUCOUP
Ägt av ett av Issey Miyakes bolag, men stilen är långt från miyakeesque Paris-couture, Mycket kawaii, kulört och knas - en favorit i mitt läger! Plus för trevliga hattar.



YLANG YLANG
Plocka fram din inre Joan Collins! Duka fram Martinin och klirra ordentligt med isen! Rota fram cigarettmunstycket och dra fram divanen! Så ja, nu kan cocktailtimmen starta. (Varför åh varför gud är jag inte lång och slank som en vidja och kan bär sånt här???)



DRESSCAMP
Påfågelglad label som gör hysterisk couture, ibland i nästan Galliansk tradition. Tänk den blommiga klänningen på Amanda Lepore, blir inte mer camp än så.



ATO
Ganska lättburna grejer, i år med en whiff av engelsk överklass i form av ridstövlar, svängda ridjackor och hattar.



NE-NET
Inte särskilt dyrt märke som bland annat går att shoppa i Laforet-gallerian. Gillar att dekonstruera och chocka med nya snitt på ett egentligen ganska basic plagg. Brukar ha snygga t-shirts.



THEATRE PRODUCTS
Låter på namnet som flippat kostymdrama, men är faktiskt ganska lättillgängliga och framförallt söta grejer. Jag brukar kolla in deras klänningar (men så kollar jag ju också in alla klänningar...). Temat för kollektionen var Honey Moon - bara det! De borde dock lägga till "Honey Moon at the Ritz" - aaah!



LYRICISM
Den vita klänningen får mig att klättra på väggarna av begär och den hellånga 70-talsklänningen är bara så dekadent housewife.

En dag på jobbet (shopping & Starbuck's inkluderat)

Sitter vid mitt fönster mitt i centrala Tokyo, det är full sommarvärme, jag mumsar edamamebönor och dricker Sprite Zero och fnular på den superfina katalogen för Fashion Sweden-utställningen som jag typ redaktörar - aaah, idag är en bra dag!

Vi spolar tillbaka lite. Sedan två veckor är jag med i innersta kretsen som producerar eventet Fashion Sweden här i Tokyo. Under nästan två veckor i början av november ska svenska stoltheter som Stylein, Whyred, Pour, Acne Paper, Dagmar, Tiger, Odd Molly och massa fler delta i en utställning om svenskt mode på Ambassaden. Vi i teamet drar i trådar som sträcker sig från allt från utställningsdesign och sponsorraggning till partyplanering, fixa med shoppen och ta fram en smashing katalog. Jag är framförallt involverad i katalogen som ska presentera alla deltagare för japanska fashionistor. Inser hur mycket jag saknat att redaktöra, det är så kul att rodda med texter och bilder och diskutera upplägg, layout och hur den blir så maxat fin det bara går!

Och äntligen jobbar jag i team igen, jippi jippi! Och vilket team! Vi är en mix svenskar och japaner, och de andra är så himla kreativa och inspirerande och gulliga, detta är roligaste projektet på länge! Blev så glad när jag fick mejlet från projektledar-Lars för ett par veckor sedan med frågan om jag ville vara med. Det är ju PRECIS sånt här jag älskar att jobba med, jag så gott som SPRANG till första mötet.

Idag är det hemmajobb, vilket innebär flexibla pauser. Under den dagliga svängen till Starbuck's för en islatte lyckades jag lägga undan grejer i hälften av Shibuyas butiker. Mitt visakort har lyckats hamna i makens ficka och befinner sig i ett lab på Sony Ericsson (fråga inte - han låtsades vara jag igår på en bar och sen glömde jag ta tillbaka det...), men imorgon ska det hämtas upp:

2 par jeans på Uniqlo, ett par svarta och ett par mörkblå helt basic stuprörisar. Det kostar bara 200 pix styck och sitter som en keps så lika bra att ta två.
1 grå storkofta på Lowry's Farm
1 marinblå silkesklänning i underklänningsstuk på Lowry's Farm - blir fin under koftan och med ett par kraftiga stövlar
X antal armvärmare för 50 spänn styck i marknaden nere i tunnelbanan

Man ser knappt, men koftan, fast i svart, är på bilden. Lowry's Farm är helt fantastiskt - superfina basgrejer till mindre än H&M-priser.



Så mycket möjligt blir det posering framför självutlösande diggin i köket imorn!

Skäms på en!

Jag är världens sämsta bloggare just nu... Har inte skrivit ett ord sedan foppa-skandalen. Kanske blev jag så tagen av den?

Har varit totalt förfall de senaste dagarna - Chris Beats har varit ledig i tre dagar och vi är bara ute och svärmar alternativt sover i soffan framför streamad SVT med varsin kladdig hand i Turkisk Peppar-påsen. Har varit runt 35 grader så allt blir lite dåsigt. Idag har vi ätit thaimat igen och utmanat varandra i hur mycket chili vi pallar. Vi sitter mittemot varandra och flåsar och snorar och stånkar och svettas och stirrar varandra stint i ögonen medan vi lastar in Tokyos starkate thaigrytor. Det är liksom som ett vikingablot, helt macho. Så jäkla kul, slutar med att typ båda dör. Jag tappade typ min mun ikväll. Christoffer är helt besatt och vill ta med restaurang Kaffir Limes sjukt spicy chili- och vitlöksdressing hem så att jag ska kunna "återskapa smaken" i morteln vi planerar köpa.

Imorgon återgår Christoffer till arbetet och då blir det normal vardag igen, med bloggande som satan. Har så dåligt samvete, duktiga-flickan-komplexet löper amok av sånt här.


För övrigt - Vagabond med min och Linas stora partajguide är på väg ut i butik nu! Kom i prenumeranternas brevlådor idag. Varning måste dock utfärdas för tidernas värsta foton tagna en oerhört sen söndagsnatt när vi inte planerat att gå ut men fick i oss lite (mycket!) vin på Karins spelning och sedan blev det karaoke och resten är historia som tragiskt nog blev förevigad i Vagabond. Jag kommer gå till historien som den fulaste som någonsin figurerat på bild i en svensk glossy tidning. Osminkad (i jämförelse!), iförd slapp t-shirt, på lyset och skrålandes till Gloria Estefan ca klockan 05 en måndagsmorgon, det blir inte nedrigare. Linda är med på bilderna också och hon är helt piffig och gör att jag ser ännu mer bindgalen ut. Denna ångest!!!
Men strunta i bilderna (FÖRSÖK) och läs och bli peppad och boka sedan bästa biljett till världens mest bisarra partystad.

God natt så länge - nu är det dags för världsmästarna i chilifrosseri att snarka.

Officiell varning för Foppa-toffeln (på riktigt)!!!!!!!

Detta jag ska skriva nu är nog tidernas roligaste blogginlägg. Håll i toffeln nu!



Idag gick det ut en OFFICIELL VARNING på Sony i Japan angående användandet av Crocs i rulltrappa. Alla anställda, Chris Beats inkluderad, har fått ta del av ett utmejlat pdf-dokument som på 5 sidor beskriver faran som är förknippad med att använda Crocs när man åker rulltrappa. En stackare som tyckte det var praktiskt med Foppa-toffel på jobbet råkade klippa av en tå när han åkte rulltrappa - se bild för utförlig riskbeskrivning. Detta kan vara den roligaste varning som NÅNSIN gått ut på ett företag.

Foppa-toffel i rulltrappa = FÖRENAT MED LIVSFARA

Chica chocs

Så här ser chokladkakorna från 100 % Chocolate Café ut. Så himla fina och en härlig brytning mot allt som ska se sådär lyxigt schweiziskt ut. Tror jag ska åka ner till shoppen i Marunouchi idag och köpa hela sortimentet och intala mig att hetsätning pga nedstämdhet kan vara lyxigt och dekadent. Gjort av designbyrån Groovevisions för övrigt.

Alone in Tokyo

Air's Alone in Kyoto har en av tidernas finaste låttitlar och är ett litet stycke äkta snyftbeauty. Den åker ofta på när det är dags för orgie i självömkan när jag är, om än inte alone i Kyoto så dock galet, ekande alone i Tokyo.

Nu är Christoffer i Beijing igen, och det är panik för mig varje gång. Har alltid varit notoriskt rädd för ovald ensamhet. Hatar att vara själv, särskilt här. Ensamheten blir så mycket större i Tokyo. Hemma är det svårt, om ens möjligt, att komma upp i den här nivån av ensamhet. Man kan sitta kvar några timmar på jobbet och fnula lite med diverse projekt. Man har en armada av kompisar att dricka vin eller kolla tv med. Man kan ta cykeln hem till familjen och äta middag. Man kan köpa en påse Karamellkung, krypa in i morgonrocken och kolla tv och faktiskt njuta av att få vara helt själv. Man kan faktiskt också promenera ner till bion och se en film solokvist, jag gjorde det jämt när jag bodde precis vid Spegeln. Ofta eftermiddagsfilm - helt underbart.

Hemma är jag aldrig ensam på det vräkiga, överväldigande sättet som här. I Tokyo kan jag inte ens se tv. Och streamad svt är ett skämt. Kvalitén är så dålig att man inte ser skillnad på Mat-Tina och Plus-Sverker. I Tokyo kan man inte gå på bio om man inte har lust på amerikanska kioskvältare (typ Die Hard och Pirates of the Carribean) alternativt otextad japansk arthouse. Tv-kväll är uteslutet om man inte roas av japansk förnedringsteve med popstjärnor på dekis som hetsäter fisk inför publik. Förutom en väldigt bergänsad skara är de flesta man känner mer den slags kompisar man hookar upp med i större sällskap på helgerna. Familjemiddag är givetvis också helt ute ur frågan, och eftersom jag jobbar hemma i vardagsrummet är det en omöjlighet att jobba över.

Och nej, jag kan inte "göra som hon i Lost in Translation" och uggla i en hotellbar tills en själsfrände dyker upp. Jag funkar inte så.

Well well, nu ska jag väl i alla fall ta mig ur pyjamasen, ta en megalång lyxdusch med peeling, hårinpackning och allt annat som slår ihjäl tid, och sedan plocka med laptoppen till Starbuck's. Där sitter vi, de ensamma, hemmaarbetarna och lyxfruarna, med våra non fattu-lattes, laptops och modemagasin och känner samhörighet.

Klubb för hejande mammor?

Hittade den här skylten på Aoyama Dori. Me do not get.

Så har fan gått och blivit religiös...

Ja, det var faktiskt en närmast religiös afton igår. helt magisk. Jag och C åt den utan konkurrens den mest underbara, fraganta thaimat någon av oss någonsin smakat. Vi kunde knappt prata, bara mmmm:a oss genom hela middagen.

Vi skulle egentligen gått på vårt stammishak Fujimamas - deras Tom Yam-soppa och grillade svärdfisk med ponzusås är beroendeframkallande. Dessvärre var stället smockat och inget bord skulle bli ledigt på minst en halvtimme, och kanske inte då heller. Så jag och en vrålhungrig Mr Beats strosade runt på bakgatorna i Jingumae och försökte klura ut vad vi var sugna på. Spicy låg högt i kurs, vädret var som vanligt stekande, och en chilirelaterad nära-döden-upplevelse var precis vad vi behövde.

Vi satte oss på någon enkel uteservering utanför ett hål i väggen, drack Sangira, åt nötter och funderade. Sedan såg vi den - Kaffir Lime, thairestaurangen. Thai är ju gudasänt ångande dagar. Så upp för trätrapporna i det lilla småskrangliga huset som är så typiskt för Jingumae och in i denna supermysiga lila lokalkrog. Det var bara thailändare som jobbade i det öppna köket och när vi såg vad alla andra hade på borden visste vi att det skulle bli en fest.

Och vad vi åt! Kryddor har aldrig varit så kompletta, så sensationella. Först gurksalladen med vitlök, chili, mortlade jordnötter och bona fide sötsur thaidressing (som inte innehåller ett gram olja heller, me like). Sedan färska vårrullar med koriander och sweetchilisås, följt av ångade jätteräkor täckta av en marinad av färska örter och kryddor. Det var nog den godaste rätt jag ätit i hela mitt liv, i alla fall topp-10. Det var så starkt att vi grät, och som vanligt när jag käkar stark mat blev jag döv. Näsorna rann, svetten lackade, munnen stod i brann, men saaaaaaatn vad gott och underbart det var. En liten sallad på grön papaya blev den fräscha finalen, också den knockade oss som en ångvält. Jag drack bara vin, men Christoffer körde någon färsk kokosjuice som var mixad till en slush och sa att det svalkade perfekt efter den eldiga maten.

Kaffir Limes mat var så ren, enkel och helt jäkla mirakulös, och stämningen var tjattrig lokalkrog i enkel men ombonad miljö. Jag kommer gå dit minst en gång i veckan - tänker redan på de ångkokta räkorna i sin gudablandade marinad, och då är klockan halv nio på morgonen...

Kaffir Lime - it is you that will be my stamhak.

Rumpor on the loose!

När jag var 5 år och gick lågstadiet på Westfield Primary School i London visade jag rumpan för toalettkön. Lilla Ellinor Woodcock (sic!) som stod bakom mig grät av chock, fröken skrek att jag var "a very very naughty girl!" och resten av dan var jag parkerad i skamvrån med en dumstrut på huvudet.

Dumstrut och skamvrå är uppenbarligen inte straffet för blottad stjärt i Japan - de här tre karlarna strosade ogenerat framför mig och mannen på Meiji Dori (stor shoppinggata) mellan Shibuya och Harajuku häromdagen. Helt nakna är de inte, de har en liten scarf knuten som en slags tygblöja, men det är ändå en ovanlig syn i centrala Tokyo mitt på dagen.

Så var man PR-besserwisser också...

Är det nåt japanerna fattat så är det hur man smart smyger in produkter man vill marknadsföra i folks medvetande. Glöm telemarketingsamtal som ändå alla lackar ur på och svindyra reklamkampanjer och pressjippon - säg hej till säsongsanpassade gratisprover. Precis överallt i Tokyo står spexigt men smakfullt klädda och snygga unga människor och delar ut gratisprover. Men det är inte vilken sörja som helst som vräks över en, utan faktiskt saker som har en funktion och inte slängs i närmsta soptunna. Några exempel:

* Nu är det skolstartstider, och då placerar sig rosaklädda representanter för ELLE Girl i shoppingkvarteren och delar ut en supersöt goodybag (med rosa tryck) med en supersöt plastmapp (med samma rosa tryck) och några klistermärken i. Tusentals skolflickor och kawaii-älskande office girls kommer såklart använda mappen till sina lösa papper (jag kommer!), och varje gång de dras fram in public får ELLE Girl prima gratisreklam. Såklart ligger lite broschyrer och sånt i påsen också, men det är ju bara att slänga. Kolla förresten superfina omslaget ovan med Lily Allen. Fast Starlets Lily-nummer från förra månaden var ännu snyggare (go Jenny och Jennie!)...

* När Tower Records hade ett stort skivsläpp i somras delades det ut solfjädrar med det glatt leende bandet på och Tower's logga. Utdelarna stod precis utanför Shibuya-stationens utgång och haffade alltså folk när de är som mest svettiga och i behov av lite fläkt. Resultatet var att folk i veckor sprang runt och fläktade sig med en solgul Tower-solfjäder. Min ligger fortfarande i hallen och plockas med ut på extra kvava dagar, och för varje gång jag tar med den är jag, omedvetet (nåja) levande reklampelare utan att kosta ett öre.

* Det är sällsynt att det inte finns papper på offentliga toaletter här, men skulle så ske är man som Tokyo-bo alltid garderad eftersom mängder av företag delar ut små servettpaket med reklam tryckt på omslagsplasten. Jag har alltid ett gäng i handväskan ifall att. Dessutom är omslagen ofta snygga med sina kanji-tecken och glada färgsplattar.



* Ofta delas det ut söta flaskor med iste eller sportdryck på varma dagar. Man slipper alltså en ful pappmugg, utan får en riktig flaska, gärna i fin påse. Har också fått glass på stekheta dagar, då också i tjusig styckförpackning och ingen småsnuskig pappmugg som lämnar glassen öppen för smådjur och annat tjafs.

Det är såklart påkostade kampanjer, men det fyller en helt annan, mer aktiv, funktion i folks vardag än vanlig tryck- eller tv-reklam. I Sverige är det bara tidningsredaktörer på pressfest som får goodybag, och möjligtvis får man ett miniprov på varuhusens skönhetsavdelningar, men man får ingen brandad, glossy påse, så ingen förutom en själv vet att man fått ett prov. Däremot på festivaler brukar det bli lite action - ingen har väl varit på Hultsfred utan att ha fått en solhatt med Expressen-getingen eller en prova-på-påse från RFSU?

Så fram för tjusiga påsar som kan användas flera gånger om och produktprov man faktiskt använder! Och bort med de där små pappmuggarna med matgrejs på ICA - det är ju loggan och BRANDINGEN som är det viktiga fattar ni välan!

Modette, please don't go!

Det är så himla ledsamt att Modette ska ner i graven. Den är ju så tjusig, rolig och tar moderapportering till en helt annan nivå än de trötta raljeringar om Paris Hiltons senaste väskjäkel i Ebba von Sydow-anda som en massa andra tidningar och modebloggar kör med.

Dumma marknad, kan ni aldrig fatta vad som är en bra tidning? Alla fina fick dö en tidig död - Darling, POP, Bibel, nu Modette...

MEN - en solstråle i diset: Här kan du iaf ladda hem min shoppingguide till Tokyo helt gratis. Jag vet inte hur man länkar så kör good ol' cut & paste. Layouten är så söt så söt med Hello Kittys i varenda hörn.

http://www.modette.se/upload/70507/Tokyo.pdf




Och Modette är faktiskt inte i graven ännu, så lova att köpa numret som ligger ute nu.