Det var visst Kim Jones födelsedagsfest vi var på igår, inte releasefest som jag trott. Det var Little Britain-tema, med screening på jätteteve och bara brittisk musik. Älskar Little Britain, så jäkla klockrent. Det var textat på japanska, och jag undrar hur de gjort när de översatte Vicky Pollards "yeah but but noo but but yeah but..." till tecken. Dresscode var brittisk, så jag svidade upp mig head-to-toes i TopShop. Det måste väl räknas? Svart silkig klänning och skyhögsta platåskorna jag äger. Blir 1.83 i dem. Helt sjukt att se världen från fågelperspektiv. Och lite svårt att gå. Men vad gör man inte för att fuska fram long'n lean modellben?
Festen var skoj, och det var spännande att kolla in Tokyos modemaffia. En kille hade vit pälsmössa som, och jag skojar inte nu, var över en meter i diameter. Den påminde om hatten jag fick ha när jag som fjortonåring extraknäckte genom att gå runt på stan utklädd till Faetter BR-gubben (leksaksaffärens maskot ni vet, dansk vaktsoldat) och dansa för barnen. Stället, Le Baron, är så himla snyggt, allt är typ svart och ger känslan av en cigarrångande nattklubb från 30-talet (i alla fall som jag fantiserar att de såg ut). Flygel, runt dansgolv, dörrar i quiltat läder som man slår upp dramatiskt från mitten och mängder av levande ljus.
Tyvärr såg vi inte skymten av kung Kim, men så var vi också tvugna att sticka redan vid halv ett eftersom min flitiga karl jobbar som vanligt idag.
Innan vi stack delade vi en flaska skumpis och kollade på Ugly Betty. Klart man blir på glatt humör! Vi är ett bra team, jag och mannen.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar