Working Girl

Jag saknar verkligen att ha ett kontor. Det är verkligen mögligt att varje morgon masa sig från sängen till datorn och sitta och jobba i pyjamasen. Det är som att jag inte kan ta mig samman och göra mig i ordning bara för att jag är hemma. Saknar att ha ett jobb med kompisar. Det är jag och podden som hänger om dagarna. Men, jag har i alla fall lite meetings på g, och hoppas det ska leda någonstans. Ska luncha med en fransk fotograf imorn, ska träffa ex-bildredaktören på Vogue på tisdag, ska ringa några stylister som jag fått numret till och höra om de behöver assistent, ska träffa en italiensk fotograf när han kommer hem från jobb i Europa, ska träffa tjejen som hanterar kulturfrågor på svenska ambassaden på fredag, plus lite annat. Känns så galet att börja om från början och bygga upp ett kontaktnät! Fast samtidigt lite roligt, för nu är det bara jag och jag har INGEN att ta hjälp av, så det är lite utmaning för försiktiga och småblyga (när det kommer till jobb) mig. Jag är min egen lyckas smed och allt det där. Ja, nu ska i alla fall den här smeden fixa till sig för att ge sig ut på upptäcktsfärd i ett vårsoligt Tokyo. Tänkte bege mig till området Naka-Meguro där det finns galet många möbelbutiker med fina secondhandfynd. Vi behöver massa grejer till vårt spartanska hem. Var för övrigt full kris igår i hemmet när jag handlat urtjusiga lakan för tvåtusen av våra gemensamma sparpengar. C tycker det är galenskap att investera så mycket i några tygtrasor, men de är ju så fina med små fåglar och kvistar på...