Vogue och ELLE (och jag?)

ÅÅÅÅ jag är så lycklig! Genom mitt nätraggande har jag fått en japansk vän, hon heter Ryoko och är supergullig och intressant. Igår bjöd hon mig på thairestaurant i Shinjuku,det var vår första real life date. Ryoko har jobbat som bildredaktör i många år, bland annat på Vogue. Så nu jag har hållit i ett äkta visitkort från Vogue!!!!! Låter antagligen helt knas, men det kändes så heligt för mig, det är liksom BIBELN, och japanska Vogue känns nästan som den heligaste (allt blir så mycket snyggare med texter på japanska...). Och att ha en livs levande människa på andra sidan bordet som jobbat på denna tidning, med dessa människor, sett allt som händer inom redaktionens fyra väggar, tagit fram världens viktigaste omslagsbilder, det var bara så wow! Dessutom är Ryoko ödmjuk, söt och himla käck, inte alls någon fashionbitch. Hon tyckte att jag var mycket "kawaii" (japanskornas favve-ord, betyder typ cute). Mitt hår, klänning (svart förklädes med grå tee under) och smink (!) var kawaii. Det är så fint med tjejer som strösslar komplimanger över andra tjejer, som svensk är man inte så van vid det (från främlingar alltså).
I alla fall, Ryokos kompis jobbar som featuresredaktör på japanska ELLE, så hon har presenterat oss för varandra över mejl. Enligt Ryoko finns det chanser att ELLE behöver någon då och då som kan flytande engelska när internationella celebs, designers och stylister är i stan, iiiiiiiiiiiih!!! Tänk om jag ens skulle få komma i närheten av ELLEs kontor, jag skulle få baxas över tröskeln av chock... Så nu ska jag skicka ut min glada cv till höjdare på ELLE och Vogue i Tokyo, here I come, straight outta Starlet-redaktionen, Malmö. Jag har också fått adresser till folk på magasin som Numero och Dazed & Confused. Känns helt overkligt, vet knappt om jag ens vågar kontakta de här människorna! De är liksom allt jag vill vara (gosh vad löjligt det lät, men så är det ju). Nu kan jag ju inte skriva för de här tidningarna av naturliga skäl, men om de behöver någon engelskspråkig hjälp eller assistans på någon plåtning, visning eller annat, så är jag så galet galet pepp. Håll alla tummar. Alltså, jag hade kunnat städa tjuttorna på ELLE eller Vogue, så mycket skulle det betyda att ens få sätta en lilltå på de här redaktionerna. Håll alla tummar, tänk tänk tänk om detta ens kan leda till minsta lilla... Äsch, vågar inte ens hoppas.
Jag ska för övrigt inte vara hovreporter, Svensk Dam skickar över reportrar själva. Men det gör inget. Det är ju inte riktigt min nisch att åka i en buss som förföljer knugen och salivia.