Blogg från Bali

Här kommer en blogg som skrevs på planet hit, men som tack vare internetstrul aldrig kom upp:

LILLJULAFTON

Nu sitter vi på planet från Tokyo till Denpasar, Bali. Resan tar åtta timmar – jag som trodde att man hade hela Asien runt knuten automatiskt genom att flytta ut hit!
Bredvid oss sitter två japanska damer och fnissar över medhavd ostbricka och är nu inne på sin sjätte halvflaska rödtjut. Hjälp, vill inte ha någon form av berusning i min närhet efter traumat med min nerkrökade granne på planet från London i somras. Jag undrar verkligen hur damerna fått igenom typ ett kilo brieost, är det inte förbud mot matsäck på plan? Kan ju vara sprängmedel eller fågelinfluensa eller galen ko i den mest oskyldiga lilla franska ostbit!

Jag och Beats fyller i immigrationsblanketter och den jäkeln flinar elakt och trackar sönder mig för att jag måste uppge ”Housewife” under ”Occupation”. Satans karl – och han står som ”Householder” på mitt japanska ID-kort.

Det känns trevlig att åka med JAL, Japan Airlines. På toaletten finns en massa produkter från Shiseido, så jag är därinne hela tiden och smörjer händerna med lyxig lotion. Det hade aldrig funkat i någon annan del av världen, att ha stora flaskor exklusiv skönhetsvård på offentlig toalett UTAN att på något sätt kedja fast dem eller ha fula väggfasta varianter.

På Narita, flygplatsen, gick jag loss i taxfree och laddade upp med MAC-
foundation och foundationpuder (Studio Fix always forever) och röda lacket 400 från Anna Sui. Blev även en Christmas Box med antirynkkräm och antirynkögonkräm från Biotherm. Ja, antirynk. Är faktiskt närmare 30 än 25, och min kära vän och flatmate under två år i London, Åsa, som är makeupartist och proffs på skönhet, sa redan då att man ska börja tackla dem innan de syns. Förebygga med stort F. Jag är lite avig till rynkkrämer för de luktar ofta tant, men Biotherms luktar poppigt och ungt. Köpte också en Vogue UK och en Marie Claire för typ 250 pix. Det är faktiskt oförsvarbart.

3,5 timmar kvar. Hatar att flyga. Det är varmt, dåligt luft, jag mår jämt illa, det luktar unket och maten är vidrig. Blev serverad oden, som är det japanska kökets vidrigaste påfund. Grejer kokas i en grymt bitter buljong, och detta är då en mycket populär vinterrätt. Jag fick en bit grå fisk och morot i oden-buljong, och en litet lyft på locket räckte för att dö. Åt istället två förrätter, någon liten thainudelwok med jätteräkor.

Nu ska jag försöka slita Beats från Wheeler Dealer, ett av hans favoritbilprogram, och föreslå en liten film.

Om ca 4 timmar checkar vi in på Conrad, södra Bali. Är konstigaste lilljulaftonen någonsin.