Jag kan bara inte sluta imponeras av japanernas förmåga att snarka till precis var som helst. De lägger sig till rätta på restaurangbord, över bardiskar, på tågperronger och på ett genomsnittligt japanskt kontor ligger arbetsmyrorna på rad över sina skrivbord. Det är inte ovanligt att en romantisk middag på tjusig lokal slutar med att den ena parten myser till det efter varmrätten (och en halv flaska vin) och istället för att baxa hem dejten i en taxi sitter man kvar och underhåller sig själv tills han eller hon vaknar till liv.
Däckar någon av överförfriskning på trottoaren utanför en klubb eller bar ser kompisarna oftast till att fyllekajan ligger utom fara för biltraffiken, men jag har aldrig sett någon assistera kompisen till en taxi. Små, späda tjejer som råkade dricka två glas vin istället för den magiska gränsenheten för många japanska tjejer, ett glas, kantar gatorna i våra kvarter varje helg. I nattens iskyla slumrar de iklädda endast partystassens minimala klänning eller shorts (utan strumpbyxor), nerkräkta, ensamma och helt jäkla paradwasted.
Men märkligast är kanske tunnelbanan. Här sitter de på rad - djupt andandes, dreglandes och ibland med huvudet försiktigt mot en främlings axel. Och till skillnad från nöjesinrättningarna är alkohol inte inblandat. Vissa hävdar att det är meditation, men efter att ha kollat in folk som tjejen på bilden så tror jag man kan konstatera att de flesta bara tupplurar. Det sägs även att japanerna (detta magiska folk som ju enligt sig själva besitter en lång rad unika egenskaper) kan "känna på sig" när de ska av och vaknar till på minuten när tåget rullar in på deras slutstation. Jag har faktiskt sett det där tusen gånger, att de vaknar till med ett ryck, reser sig lugnt och plockar ner portföljen från bagagehyllan och lommar av. Konstigt. Jag skulle nog kunna åka ringlinjen fem varv utan att vakna.
Så som på fotot ovan såg det ut när Christoffer åkte tunnelbana igår. Ett vykort från Tokyo - direkt ur vardagen,
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar