tisdag 25 december 2007

Juladag i monsunregn

Vill passa på att hälsa er alla GOD JUL! Hoppas tomten var snäll igår.

Just nu sitter vi i ösregn på vårt hotell, och det är omöjligt att ta sig härifrån. Det är monsun, så himlen står som ett öppet såll och har varit så i 1,5 dygn. Men vi lider inte. Vi har lyxigaste rummet med världens skönaste bjässe till säng, och en stor teve med alla engelska och amerikanska kanaler, och DET är inget att skoja bort med tanke på att vi inte sett någon teve vi begriper på ett år. Så nu frossar vi i BBC-dokumentärer, kändisskvaller på E! och gubbiga naturprogram på National Geo.
Nu är vi i hotellets medlemslounge och dricker afternoon te - de har galnaste buffén med scones, kakor och minitrekantsmackor.

Igår, julafton, åkte vi in till Kuta för att fixa lite ärenden. Precis som jag minns det från när jag var här för tio år sedan är det helvetet på jorden och jag är konstant vettskrämd över den kaosartade trafiken. Jag klarar inte stökig trafik, får så grav dödsångest att jag knappt kan andas. Moppar och bilar överallt, tjut, tutande och golande. Klarar inte heller australiensiska backpackers i blonderade surffrillor och Oakley-brillor. Käcka ryggsäcksnissar som känner att de VERKLIGEN kommer nära den lokala kulturen och självgoda yogamuppar som VERKLIGEN kommit nära sin inre gudinna och liksom SJÄLEN är mina absolut värsta. Självklart är hotellets yogaklasser 07 varje morgon - för yogafolk är ju så DUKTIGA och de TYCKER JU OM den där energin som finns tidigt på morgonen, det kickstartar ju dagen så fint att köra lite solhund och mångudinna i ottan.

I alla fall, efter några snabba ärenden i Kuta åkte vi tillbaka till hotellet, svidade om och hade julklappsutdelning över en flaska rosé. Vi båda fick så otroligt mycket fina grejer. Jag överöstes av kriminalromaner, lyxiga krämer och smink (mamma är och kommer alltid vara bäst på skönhetsshopping), stickade morgontofflor, mjukiskläder för hemmamys (är ju hemmafru!) och mängder av andra roliga, söta och spännande prylar. Beats fick en jättehög böcker han också, och två Rocky-album som jag inte kan vänta att sno. Han fick också TP Populärkultur av mina föräldrar, och det kommer nog bli vårens stora nöje att spela pop-TP och sippa vin. Av mig fick han vinröda badbyxor från American Apparel som han kommer bära som en gud, Han är så fräsig, min man! Just nu är han mycket skäggig och ser ut som en snyggare version av Chris Martin (Christoffer i skägg är så SKRÄMMANDE lik Chris Martin!).

Efter julklappsceremonin gick vi på en vacker restaurang som heter Spice. De hade särskild julmeny, men enda juliga jag såg i maten var ostbrickan med Stilton och fikonkompott i sutet. Allt var sagolikt gott och matsalen magisk. Vi år hummersallad, kokossoppa med koriander, grillad fisk med ångade asiatiska grönsaker och kokos/lime/chilisås, sorbet med små ananasbakelser och flera andra smårätter. Efteråt gick vi till hotellets lobybar. Jag tog en Frozen Strawberry Margarita (stavas?) och min manliga karlakarl tog en rosasliksig La Vie en Rose. Två japanska tjejer däckade i lobbyn av fylla, och en fick bäras in på toa av sina tjejkompisar. Fattar inte att så många så ofta blir så fulla. Det är ju ganska många stadier man ska igenom innan man börjar kräkas och tappa medvetandet - ragel, svårighet att prata, dubbelsyn etc etc. Är japaner så känsliga att alla dessa stadier hoppas över och de kraschar rakt in i däckningsläge? Någon som vet??

Nu ska vi dricka upp vårt te och jag ska ladda för dansaerobics om tjugo minuter. Fast känner mig inte så motiverad just nu... Är ju så mysigt att gå till rummet och se Hollywood Insider och äta snacks istället!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Hej, det är faktiskt så att japaner saknar nåt enzym som vi västerlänningar har, därför kan de inte bryta ner spriten så bra och blir fulla mkt snabbare!

Anonym sa...

Gostei muito desse post e seu blog é muito interessante, vou passar por aqui sempre =) Depois dá uma passada lá no meu site, que é sobre o CresceNet, espero que goste. O endereço dele é http://www.provedorcrescenet.com . Um abraço.