Kära dagbok...

Igår var en fin dag.

Började med skolan i vanlig ordning, och hade genomgång inför proven som börjar nu på fredag och håller på till nästa vecka. Sedan åkte jag ner till Aoyama och åt grönsaksgryta med couscous på mitt älskade Pure Café (stylish veganställe som gör godaste luncherna och är typ enda stället i Tokyo där man kan få ett salldasblad till sin lunch utan att pumpas på halva hustrulönen). Sedan in till frissan på Hayato och färga och putsa lugg. Det är ju dödssynd att använda de japanska toningarna som finns på vanlig pharmacy eftersom formulan är gjord för asiatiskt hår som är ungefär fem gånger så tjock som nordiskt, och frisören blev nästan hysterisk när jag berättade att jag använt sån ungefär fyra gånger. Jajaja, jag vet att han är frisör och vill göra business, men det ÄR faktiskt sant att det blir kemisk överdos för våra små tunnisar till hårstrån. Att färga mörkare, som jag, är dock inte lika riskfyllt som att bleka - har man inte stålhår trillar det nog av om man tar till japansk superbleach.

Det är lyxigt att gå till frissan på Hayato (över huvudtaget är det lyxigt i Japan) för man får massage samt har hela tiden två personer som rår om en. Mina är två killar i typisk harajukuitisk hipsterstil (byxan på halvstång, tunga bälten, spretiga frisyrer, trånga koftor eller skjortor på de magra kropparna och slitna Converse) som kan lite engelska och älskar att prata om London och New York. Är så roligt att japaner ofta tycker att Europas huvudstäder är så ouppenåligt glamourösa medan vi tycker att Tokyo är coolaste stället på jorden, De kan ju inte fatta det, gamla trista Tokyo liksom.



I alla fall, nysvärtad och med lite mindre gardin i ögonen promenixade jag bort till organiska mataffären Natural House, handlade mitt vanliga lager musli och instant misosoppa, sedan in på Starbucken bredvid för sojalatte och skrivning av uppstats i sann mellanstadieanda - "Mitt land". På stolpig japanska skrevs två sidor (med tecken såklart) med meningar på nivån "Sverige är ett litet land. Sverige ligger i norr. Sverige är kallt. Sverige är kallare än Japan". Två timmar tog det.

Sedan promenad hem med en smoothie på vägen. Väl hemma piffning inför aftonen - Åsa och Emil är tillbaka i stan och gamla tjejgänget från i våras var inbokade för tjejmiddag. Jag, Anna, Åsa och Malin gick till världens bästa thailändare, Kaffir Lime, i Harajuku och åt papayasallad och chili/limeräkor och drack vitt vin tills det sprutade ur öronen på oss (och ur näsorna pga enormt intag av chili, är så satans förkyld idag, måste vara chilin som utlöst). Åsa hade med en burk Turkisk Peppar till mig och det är svårt att uppskatta en gåva mer - saknaden efter lakrits är definitivt med på topp-3 listan över saker som är jobbiga med att bo här. Som vanligt fnittrigt och härligt, och det är så sorgligt att Åsa inte bor här längre och att Anna flyttar hem om två veckor.

Efter Kaffir Lime gick vi till favorittapasbaren Carmine och pimplade ännu mer vin. Emil och en annan kille kom dit och vi surrade till halv två. Då promenerade jag hem genom neonnatten hem till Shibuya, och som vanligt fick jag kärleksattacker av att strosa genom Tokyonatten på gatorna som aldrig sover. Alltid folk som skyndar, alltid smattret från Pachinko-arkaderna, alltid blinket från klustrena av skyltar.

Sedan lite gos med sömngrymtade Chris Beats och sova.

Bra dag.