Dagen D...

Här sitter hon, flickan från småstaden, nyss hemkommen från världens officiellt högst ansedda sushirestaurang i Ginza, Tokyo. Jag kan inte riktigt skriva något om det här (ni får läsa DN sen, jag lovar att förvarna), men det var en wow-upplevelse som sprängde skalan som jag känner den.
Maten var gudomlig, den världskända sushimästaren guidade oss personligen genom måltiden och hela tiden hoppade små kickar runt i kroppen av vetskapen så lyxig jag är som får vara med om det här.
Här är jag, nervös men uppspelt, innan avgång, bytte dock bort skinnjacka mot lilla Burberry-rocken för att vara mer vuxen. Och hatten av, kom på att det nog ses mer som ohyfs än komplement till outfit...



Märkligt nog var måltiden enligt japanska mått enorm, och jag tror mig ha ett mindre risfält och halva Stilla Havet i magen. Räkna med en liter välbryggt grönte och vi är hemma.

Efteråt gick jag och Melanie, min kompis och fotograf, och drack kaffe, och sedan var det hem och plugga inför slutterminsprovet på onsdag. Satte i mig en halv burk Turkisk peppar, och mådde sedan så dåligt av mättnad och ångest över att jag inte får in hälften av all japansk grammatik i huvudet att jag var tvungen att ta en hurtpromenad i ilfart bort till Roppongi (eller "power walk!" som Ebba von Sydow skulle uttryckt det). Efter ungefär en halvtimme var jag framme vid målet, Manhattan Deli i urflashiga varuhuset Roppongi Midtown, som importerar grymt goda instant-soppor från amerikanska Mishima Foods, och är enda stället i Tokyo där man kan få wasabiärter, Wasabiärter finns inte i Japan så stryk dem från kategorin "japansnacks" på en gång, Parrot Snacks!
Sedan ringde Christoffer och mötte upp vid halv nio-snåret, och så tog vi lång höstpromenad genom Aoyama hem.

Nu stark kinesisk soppa med tofu och shitake (se bild) samt film innan det är dags att sova och antagligen drömma om konstiga fiskar, verbböjningar och aggressiva mängder ris...