Hurra för oss på JUBILEUMSDAGEN! ♥ ♥ ♥

Den 1 april för exakt fyra år sedan blev jag och mannen på bilden officiellt ett item.
För att fira bemärkelsedagen följer en liten resumé över hur det kom sig att jag blev FRU BEATS!

Påskhelgen 2005 tog vår lovestory sina första stapplande steg på Malmös absolut skabbigaste hak, BODONI på Bergsgatan. (Alltså, ni som känner till Bodoni måste ju här och nu undra vad vi egentligen är för några!)
Den kvällen var det dj-battle i denna tidningen Arbetets gamla PERSONALKANTIN (oh, the charm!). För att representera klubbtidningen BRUS heder stod dåvarande musikredaktör dj Chris Beats bakom båset. Jag minns att Brus battlade skivbolaget La Vida Locash (Tobias Hansson) och Said Karlsson från klubben Crush (samma Said som förra året bodde i Tokyo och jobbade med mig på reportage till Dagens Nyheter och DV Man).

I alla fall, jag stod i baren och pratade med min kompis Lisa. Fram kommer Lisa kompis, dj Chris Beats, som jag aldrig sett förr. Detta främmande skäggmonster kliver fram och utbrister på ett helt sjukt spontant sätt, alltså det var nästan ett UTROP, mot mig: Shiiit. Du är nog det sötaste jag någonsin sett!. Jag är ingen höjdare på att hantera komplimanger, utan tog som en mycket märklig respons tamburinen Beats bar i sin hand, hängde runt halsen, tackade och gjorde en liten skakdans. Blossar fortfarande av skam när jag tänker på det. Hur satan kunde jag hålla hans intresse efter det?!

Men det gjorde jag visst, för i varje spelpaus sökte Beats upp mig och tjatade om diverse, fast med mycket fokus på efterfest och min söthet. Det var mycket hög "jag måste lära känna dig mer"-inriktning.

Så där stod jag, på rustikt fula Bodoni, hyfsat nydissad av en kille jag romansat av och till med sedan hösten innan, med denna envisa karl vid min sida. Han var stilig, Beats - mörka Acnejeans från den tiden då de fortfarande hade röda sömmar, grå sweatshirt, Adidaspjuck och femdagarsstubb. Jag var till följd av galna tider på jobbet (tidningarnas sommarspecialer tar knäcken på halva mediasverige i mars/april) typ tio kilo spinkigare än nu och kisade man såg jag nog ut som en gänglig tonårspojke i svarta stuprör, vit slafstischa, converse och långt, svart rufshår. Jag var alltså inte på topp, varken exteriört eller interiört. Men trots mitt gnäll om att jag var trött och inte orkade efterfest trugade dj Beats, och snart satt vi på golvet hemma hos en punkare som hette Bruno (tjej) och drack tyskt tafelwein. Lo-Fi-Fnk-killarna var på samma kalas, och Beats köpte deras skiva till mig för jag hade aldrig hört dem förr. Min bästis Soffan blev av misstag inlåst på toan och det var ett satans drama att få ut stackarn!
När vi skulle gå ville Beats ehuuum "visa mig sin lägenhet", men jag möglade ur och cyklade hem till min tomma etta på Kalendegatan. Dom får kämpa lite, pojkarna!

Fast forward en vecka och vi hade träffats nästan varje dag på diverse barer runt Möllan (men inget hångel!). Så på fredagen var jag på hemmafest med mitt dåvarande jobb, och med partyhattarna på bestämdes det att vi skulle åka till Schlagerbaren och sjunga karaoke (!!!). Jag tyckte det kändes som en bra idé att bjuda med Beats, och ringde honom smått slirig och kollade läget. Han typ teleporterade över sig på tre minuter. Snart satt vi som två gamla klyschor i baren på Schlagerbaren med Gin & Tonics och flirtade. För att göra det hela ännu mer kliché gick vi sedan till Malmös notoriska, och numera nerlagda, hotell-/raggarbar, Tahongas, och drack fler GTs. Sedan bjöd jag på te (alltså detta är som en dålig b-film!!!) och rostad macka med möglad Philadelphia och då jädrans blev det hångel! Ojojoj, det hade han väntat på, Beats! Och jag med ska villigt erkännas. För varje dag som gick ville jag veta mer om den stiliga dj:n som tydligen hela stan kände men inte jag.

Dagen efter, den 1 april, strosade vi hand-i-hand genom Malmö city för att hitta brunch, och då frågade Beats: Är vi ihop nu?.
Det är vi nog, fnittrade jag och så pusspausade vi offentligt på Skomakaregatan.

Tre dagar senare bjöd Beats på storartad middag på lokal (Miso) och vi bestämde att vi skulle åka till Barcelona ihop någon månad senare, under Sónar-festivalen. Sedan dess har vi hängt ihop som helan och halvan.
Den 25 november 2006 blev vi herr och fru i Köpenhamns rådhus.
i januari 2007 flyttade vi till Tokyo. Var livet tar oss sedan, det vet vi inte. Men det gör inget - vi två kan nog vara var som helst och vara lika förbannat glada. Varje dag hos oss är som dårfinkarnas julafton.
Beats är högsta vinsten och jag undrar varje dag vad jag gjort i ett tidigare liv för att förtjäna detta mirakel till man.

Love you always, världens finaste lilla människa!