måndag 20 april 2009

Tre års jobb - finito, going, gone


Då har det skett. Det som inte FÅR hända.
Min hårddisk kraschade i lördags och tog med sig alla dokument, min portfolio, alla mina kontakter, alla mina foton, mina email - ja, hela mitt liv sedan tre år tillbaka.
Så klart hade jag backup. Vi har en MAC Time Capsule extern hårddisk som vi varje månad uppdaterar. Så inga problem om datorn loggar ut.

Kruxet är bara det att TOLV TIMMAR efter att min dator tackat för sig så kraschar även den externa jäkeln! Beats FLÖG ner till Apple Store för att försöka rädda, men hoppet var ute. Vår externa hårddisk var så förstörd att japanerna bara sa "we must destroy". Beats fick en ny, tom Time Capsule och gick hem och kläckte nyheten till frun som därefter gråtit, svurit, skrikit och stirrat glasartat in i väggen i ett dygn non-stop.

Allt jag har skrivit under de senaste tre åren är borta. Mitt bokmanus är borta. Mina personliga foton. Min dagbok. Hela min portfolio. Min adressbok. ALLT.

Nu står hoppet till att det som ligger på min hårddisk går att återskapa. Den slagna hjälten befinner sig hos en hårddiskexpert i Shibuya som Apple Store rekommenderade.
Tyvärr klickade och hackade datorn som en helikopter precis innan dödens inträde och det sägs vara dåligt omen. Jag vet inte jag. Det enda jag vet är att jag är beredd att betala VAD SOM HELST för att få tillbaka de senatse tre åren av mitt liv.

Lova mig att ni håller alla tummar. Har någon av er en fin kontakt med Gud, påminn honom om att slå ett extra öga på japanen som sitter med mitt LIV i sina händer.

Hur kan detta hända??? Vanliga hårddisken PLUS den externa! Sån otur HAR man ju bara inte! Det är så orättvist att det händer en Fröken Duktig som jag som nitiskt backupar ALLT.
Jag är väldigt arg på Apple. Man kan inte sälja system som lovar säkerhet och så går det såhär. Vår Time Capsule var bara ett år gammal.

Beats har i alla fall varit en ängell och ägnat halva helgen åt att fixa en ny dator till mig. Jag har fått ny hårddisk i gamla burken och Beatsen har installerat program och försökt normalisera mitt liv till långt in på natten, allt medan jag suttit på soffan och stirrat ut i intet och sörjt. Varje sekund kommer jag att tänka på en ny oersättlig bild, en text eller ett email som jag inte vet hur jag ska kunna leva utan.
Snälla kära bästa ärade högre makter - SE MIG OCH MIN DATA!!!

Om ungefär en vecka vet jag om något gick att återskapa. TIlls dess får jag nöja mig med Beats mantra sedan två dagar: "Men älskling, man kan SKJUTA ETT HÅL genom en hårddisk och ändå rädda vad som finns på den!". Jag tänker även mycket på barnporrsurfare som desperat försöker bli av med data genom att köra över hårddisken med bilen eller elda upp den men som ändå inte kan bli av med sitt syndiga arkiv.

Från Tokyo, med ångest,

Maria

Inga kommentarer: