Ganska menlös dag + nya sömnproblem

Idag har jag inte fått mycket vettigt uträttat. Skulle ha en heldag research inför ett stort projekt, men har varit noll kreativ. Har testat allt - ett par megamuggar kaffe, inspirationsrunda i Harajuku, bläddring i inspirationsböcker- och tidningar osv osv, men INGET händer. Hatar dessa dagar när peppet liksom aldrig infinner sig. Kanske har det att göra med att jag inte sovit på vad som känns hundra år.

Jag har alltid varit hopplös på att sova - det är på natten hjärnan vevar igång totalt, på gott och ont. Mest ont tycker jag, hade varit bättre med en alert hjärna dagtid. Har provat allt, till och med hardcoregrejer som receptmedicin och akupunktur, och det hjälper ett tag, men snart är jag tillbaka i sömnlösheten igen. Andra tricks jag kör är inget socker på kvällen (fast den håller jag inte så bra), inga stökiga ljud precis innan läggdags (Beats måste stänga av sin dunkadunka alt. lyssna i lurar från typ 22.30 - hej pensionär!), svalt rum, lite motion varje dag (fönstershopping), sänggång typ samma tid varje kväll och bara feelgoodlitteratur i bädden (är det jobbigt eller deppigt har jag ångest hela natten). Men nej då. Dagtid är vi nanniga, men på natten är det disko i knoppen. När jag sedan väl sover så föreligger som jag tidigare skrivit på bloggen risk för nattliga utflykter, även om jag till dags dato aldrig promenerat utanför ytterdörren.

MEN - som om det inte vore nog har vi ett nytt problem i boudoiren. Beats har börjat snarka. Sedan en vecka tillbaka delar jag säng med ett sågverk. Nätterna genom oroar jag mig för att taket ska lyfta. Igår natt körde han även grymtande monolog. Snarkade lite, snackade lite, smackade lite... Vilket jäkla aktivitetscentrum som råder där inne i bädden - herr Beats snarkar och pratar goja medan fru Beats är vaken alternativt ute och sömngår i lägenheten. Ja jösses, är det åldern tro? Börjar Beats bli en gubbe? I morse bestämde vi att vi ska köpa en sån där näsklämma till honom som man sätter på gubbar som snarkar. Har också sett på teve hur en fru sydde in tennisbollar i makens sovtröja så att han inte kunde ligga på rygg, snarkpositionen nummer ett. Detta måste få ett slut.

Nu ska jag ner och träffa snarkmästaren på Shibuyastationen, sedan ska vi till frozen yoghurt-baren Golden Spoon och fylla på en "to-go-bag" som jag investerat i. Den är kanon, man kan handla fuskglass och gå på stan i två timmar utan att det smälter.

I morgon förhoppningsvis mer drag i mitt kreativa centrum...

Vogue Nippon + Hello Kitty

Aaah, det är så fint att bo i ett land där även den mest strikta, medelålders kontorsdam får något ömt i blicken av en liten rosa katt. I nya numret av Vogue får man en specialdesignad Hello Kitty-nyckelring på köpet. Älskar älskar älskar promos! Det blir som julafton varje gång man handlar tidning.

Vad jag köpte på UT!

Här är topparna jag köpte på UT, Uniqlo's grymt roliga t-shirtskonceptbutik, i Ginza igår. Den ena har lite tacky guldtryck, heter Shiho och kommer ur tjejkollektionen 4U. Linnet har tryck som bygger på en gammal kladd av Jean-Michel Basquiat, och är inte ens en tiondel så snyggt på mig som på fantastiska Chloë Sevigny, fast ganska fint ändå. Och får man två toppar för under 200 SEK så gör det inget om man inte blir snyggast i världen...

Populärkulturell porr i Akihabara

I distriktet Akihabara, aka Electric Town, finns en rik flora av följande:
1) Elektronikprylar - Det du inte hittar i Akiba, det finns inte. Runt stationen ligger mängder av butiker där du kan handla iPoddar, laptops, kameror, Casio-klockor och det senaste bland det senaste till bra priser OCH taxfree!
2) Mangaporr - Här finns flest pilska seriefigurer per kvm i världen. Filmer, tidningar, lifesizedockor - här finns dina vildaste drömmar och lite till...
3) Cosplay - Akiba är centrum för nutidsfenomen som maidcaféer, cosplayers och mangafreaks. Här höjer ingen på ögonbrynen när en livs levande seriehjälte glider förbi på gatan.
4) Otaku - Samlingsnamn på "nördar". Opererar inom områden som data, manga, anime och teknikprylar, är främst okyssta vuxna pojkar som fortfarande bor hemma hos mamma och åker till Akihabara för att träffa likasinnade nördar, handla i diverse specialbutiker, svänga in på maidcafé för en handmassage eller bara lite kvinnligt sällskap, samt spana in det senaste inom deras intressesfär.
5. Kattcaféer, lillasystercaféer och övriga temacaféer. Japp, här i Japan kan man få en katt att gosa med till kaffet, eller en vilt främmande människa som låtsas vara ditt småsyskon att lira en stunds tv-spel med.

Igår var Beats ledig, och jag vet ju att han i egenskap av hypertekniknörd har en viss dragning åt Akihabara. Så jag föreslog en sväng dit, och idén förankrades direkt. Som vanligt var jag, de utklädda maidsen som gör reklam för sina caféer undantaget, typ stadsdelens enda dam, och eftersom det var nationell helgdag var det nästan folkfest på gatorna.

Men det var ju så varmt och vi var ju uppe lite för sent i måndags och drack drinkar på Bar Track i Ebisu (bästa musikbaren, alltid fullpackat), så vi letade efter ett ställe att fly hettan och folket. Och då står det framför oss - Love Merci, ett fem våningar högt rosa hus som kallar sig Hyper Adult Shop och DESSUTOM har en stor skylt som förkunnar "We welcome foreigners!". Porrbutiker i Japan är typ som Buttricks för vuxna. Det är ett tivoli av sanslöst galna gadgets som känns mer fnissiga än sexiga.



Under en halvtimma inne på Love Merci hittade vi bland annat dessa godingar:

Det fristående kvinnokönet med personlighet

På burken bild på mangaish pingla och texten "Yuki's Dream - Pop Idol, Hip Hop Dancer, Stewardess, Fashion designer, Your wonderful wife + Make up artist". BRA initiativ att ge en opersonlig plastpryl en personlighet - som att döpa snoppen, fast tusen gånger roligare.

Den onda dildon

Är han en samuraj? Är han ett sjöodjur? Har den som designat honom haft märkliga möten med fladdermusformade ollon? Vem vet, men denna best kan bli varje flickas bästa vän i duschen för mindre än hundra kronor!

Det deformerade löskönet

VEM har stått modell för denna installation?! Hon ser JÄTTEKONSTIG ut! Vad är dealen med den typ LIGGANDE PUNGEN? Extra poäng för fin frisyr.

Världens minsta fristående snopp

Det ska inte stickas under stol med att detta ÄR ett mindre folk, och att då även de mer intima delarna krymper är ju inget konstigt. Skulle ju vara jätteonaturligt annars. Så ja, allt från kådisar till lössnoppar är lite mindre än dem vi hittar i vårt vikingahörn av världen. Men denna tar priset! Den är typ som min tumme!

Everlasting dong!

Vem behöver Viagra när man kan hänga på sig en fräsig Everlasting Dong?! Den dag Beats kliver in i den äktenskapliga sängkammaren iförd denna drar jag. Den är bara för läskig.

Fisten med stjärnglans

Att inte alla skådisar/popstars/allmänna idoler låter sin hand avgjutas och avnjutas av eftervärlden! Titta så genuin fuskfisten är! Är ju typ som att petta med den här karln på RIKTIGT!

Mangakondomen

Att sassy mangabrudar med svällande barmar, skrevade ben och en fyraårings oskyldiga ögon pryder kådispaket i Japan är väl knappast en sensation. Tvärtom är det ju ganska snygga, poparty paket som känns lite med fartiga än RFSUs standardsortiment. Men namnen är roliga. THE BIG. THE BLACK. Kolla storleken på den grönklädda snoppen som mangatjejen i mitten håller. Freud för faaan, nu skulle du varit i livet!

Mangamunnen

Denna är kanske min favorit. Här har vi lösmunnen för alla som drömmer om herdestund med:
a) Mangafigur
b) Flicka i skoluniform
c) Fin, duktig flicka i glasögon.
Se bild längst ner för exakt inblick i anatomin.

Mycket rolig fönstershopping. Efter Akiba åkte vi till Ginza för mer konventionell shopping, och jag köpte två tischor på UT. Måste skriva det igen - älskar älskar älskar UT! Finns visst shop i New York nu också, och antagligen finns kollektionen i vanliga Uniqlo-butiker i London.
Och just det - deras senaste tema som de bjudit in designers att laborera med är just MANGA! Fast med underbyxorna på denna gången...

marcmarcmarcmarcmarcmarcmarcmarcmarc!

Tänk att vara så poppis att folk gladeligen shoppar tröjor och väskor med ens namn tryckt tiotalet gånger om över hela plaggytan. Typ såna som jag, som tyckte denna gosiga tisch/klänning var så pigg att jag var tvungen att slå till under en söndagspromenad i Shinjuku. Har jag förstått det hela rätt är det dessutom en tröja som är exklusiv för varuhuset Isetan, och limited eds är alltid roligast!
Åh, Marc, vad har du gjort med oss ladies..?

Mot Dashing Diva!

Här i fåfängans epicentrum är nagelspecialisten lika mycket nyckelperson i ens liv som frissan, dermatologen och lösfransexperten. Japanskorna sportar gärna långa, pråligt smyckade fusknaglar, och naglarna är lika mycket del av en outfit som skorna eller håret. Kolla bilden som är klippt ur mitt och Linas gyrau-rep för Damernas Värld i höstas för att få en idée om nivån på Tokyonaglar!

Jag skulle aldrig fixa lösnaglar. Jag har kontaktlinser och jobbar med data, nuff said. Men idag ska jag till nagelsalongen Dashing Diva och göra klassisk ManiPedi. Det är Caroline som dragit med mig - hon ska ha bebis om ett par veckor och i Japan är det otänkbart att läggas in på BB utan flashiga naglar och fläckfria fötter.
Caroline ska göra gelnaglar, medan jag har bokat basicbehandlingen Union Square för både händer och fötter. Lyxvarianten är Fifth Avenue, och för karlar heter det Wall Street.
Sedan ska jag hem och måla mina nya fina naglar med Anna Sui-lacket jag fick av karln min förra veckan.

So long från la lyxfruga!

PS. Om man bokar manikyr på Dashing Diva på tisdagar och torsdagar efter klockan 17 får an Cosmos på köpet. Hur trevlig festlighet före förfesten är inte det?!

Cocktail för Tokyos fashionpack på RESTIR

Fredagskvällen bjöd på riktig old school-glamour när smyckesdesignerduon Gaia Repossi och Eugenie Niarchos lanserade sin kollektion ERE by REPOSSI i Japan. Öppningsfesten var på RESTIR, Tokyos kanske mest edgy och definitivt mest glammiga select shop. RESTIR är mer som ett galleri för det ljuva livet än modebutik, och rymmer det mesta från Chanel-limitied editions till glossiga soffbordsböcker och raffig lingerie signerad Kiki de Montparnasse.

Tokyos grädda var på plats för champagne, minibakelser, chans att prova smyckena och mingla med folk som japanska Vogues chefredaktör, MTV-programledare, j-popstjärnor och Monaco-prinsarna Pierre och Andrea Casiraghi. Självklart var en drös långbenta europeiska modeller i små glittriga fodral på plats, och plötsligt kände jag mig ganska oläcker. Vi börjar bli såna vimmellejon, jag och Beats. Andra vimmelhelgen på raken och i helgen är det dags igen när Swedish Style-Caroline styr upp cocktailparty.
Jag tog min nya Zara-klänning (den silvergrå på bilden längre ner), men rockade till det hela med rufsig hästsvans, knallcerise läppstift, gula skor och lilla, mörkblå skinnpajen. Till och med Beats hade ställt av gympadojorna och fått på sig en stilig finsko.

Som sig bör fick vi goodiebags – tyvärr inte med några fantastiska smycken dock! Kanske inte så konstigt med tanke på att ett smycke ligger på sexsiffriga belopp... Men vi fick lyxig choklad, och det är inte illa pinkat dagen efter när man är bakissvullig.

ERE by REPOSSI finns förutom på RESTIR hos Dover Street Market (och säkert på andra ställen i Colette/Harvey Nics-ligan).

Hemma hos Martin och Yuko

I SvD kan man läsa om hur det är hemma hos våra kompisar Martin och Yuko på 29:e våningen i en skyskrapa byggd på en konstgjord ö mitt i Tokyo. Läs för att få lite koll på hur vi bor här borta i östern! Nämnas bör dock att jag och Beats inte bor ens hälften så glammigt, Martin och Yukos hus är tusen gånger vildare med gym, flådig vinkällare, lobby med café/bar och knäckande utsikt.

Presenten - Anna Sui Limited Edition-nagellack!

Åååh, min älskling är bara bästa!!! Han kom precis hem med ceriseglittrigt limited edition-nagellack från mitt älskade Anna Sui! Det kom paketerat i liten handväskeformad kartong, sååå mycket jag gillar!!!

Spänning!

Fick precis mycket kryptiskt sms från äkta hälften som är på shoppingspree i Ginza: "Nu börjar jag så smått rulla hemåt. Har kanske med en liten present till dig...". IIIIIIHH! Sitter som på nålar!

Fairytaleklänning från Zara

Denna shoppade jag och Beats till mig igår under en kvällsvandring i Shibuya. Som en dröm! Mycket femtiotalscocktail!
Nu får jag se till att bli bjuden på lite partyn också bara...
(Pris strax över tusenlappen)

Mina bästa japanska beautyfoods

Ni som följer bloggen vet att jag är besatt av att fixa med min hud. Jag peelar, krämar, maskerar och är beredd att testa ALLT i jakten på porslinshuden. Jag har ju utkämpat strider mot extremt torr hud och atopiska eksem sedan urminnes tider (med en kort respit under tonårens finnperiod), och blir lätt röd, flammig och fnasig. Huden kan vara okej, men så vaknar jag upp en morgon och möter en skräckfigur i spegln. Det behövs väldigt lite för att trigga igång den latenta ilska som konstant ruvar under min hy.

Men, sedan vi flyttade till Japan har dessa mornar blivit allt färre, och detta trots att jag konstant vistas i aircondition, rökiga lokaler (i Japan är rökförbud sååå inte på tapeten) och både dricker mer vuxendricka och puffar fler cigaretter än när vi bodde i Sverige. Det är ganska intrigerande tycker jag.
Vattnet i Tokyo och fukten i luften sägs vara en dröm för huden, men jag tror framförallt att det är japanskornas diet som gjort dem till en jättelik armé porslinshyade dollys. Just det - de har perfekt petita kroppar också.

Här är maten som jag är säker på gör underverk för huden, håret och midjemåttet.

EDAMAME (SOJABÖNOR)
Detta är THE superfood. Proppad med protein och aminosyror, och laddad med antioxidanter som håller huden ung och smärt! Under hela sommarhalvåret är detta Japans främsta ölsnacks (och öl har massa bra B-vitamin för hud och hår!). Jag beställer alltid flera skålar när vi är på izakaya.

SOBANUDLAR
Gjorda på bovete, så massor av protein och grejer som boostar huden. Beställer man varma, kakesoba, är dessutom buljongen (soja, dashi mm) full av mineraler och vitaminer. Toppa med förbränningshöjande chili eller wasabi, och vi är hemma!

SOJAMJÖLK
Jag tål inte laktos, men i Sverige åt jag ändå mejeriprodukter, fast med laktosen borta (typ allt från Valio). Här finns inte låglaktosprodukter, utan det blir sojaprodukter hela vägen. Varje dag får jag i mig 0,5-1 liter sojamjölk i lattes och cappucinos, och det känns supernyttigt. Jag tror att min kropp reagerade på komjölk, även om det var låglaktos, för detta är den största dietskillnaden från Sverigetiden. Innan hade jag knotter och arga eksem i alla böjveck (och jag är VUXEN! Hur deppigt är det??), men idag nada. Allt från soja, förutom tungt saltad sojasås, är godsend om man vill boosta huden. Så säger japanskorna, och så säger jag!

MISOSOPPA
Japanska popstjärnor åker aldrig på turné utan att ha med tillräckligt med instant misosoppa för åtminstone en stor skål om dagen. Japanerna äter misosoppa till frukost, och ofta som sidekick till lunch och middag också. Tjejerna jag pratat med SVÄR att detta håller huden i topptrim. Dessutom är tofun och algerna som guppar runt i soppan överjordiskt nyttigt och får dig att leva till typ hundra. Återigen är det den magiska sojabönan som spökar i form av miso och tofu.

SESAMFRÖN
Jag äter ofta brunt ris till lunch, och många ställen serverar ett slags sesamsalt till. Det är malna sesamfrön och grovt salt, och fyllt av goodies. Sesam är som små bomber av mineraler, vitaminer, protein och bra fetter. Panera lax eller tonfisk i sesamfrön! Strö det över sallader! Snacksa japanska riskex med sesam (Renée Voltaire gör grymma, svarta sesamkex). Och häll lite sesamolja i woken mot sluten av tillagningen (ska inte bli varmt) eller i dressingen. Huden och håret blir helt till sig, lovar! Sesamoljan är också hemligheten bakom varför man inte blir fet av tempura, trots att det är friterat.

TEMPEH
Ännu en variant av sojabönor, denna gången jästa. Jag käkar grillad tempeh med misodressing och brunt ris minst en gång varje vecka (på Brown Rice Café). Det är som små mirakelbiffar, och dessutom beroendeframkallande gott.

*Hjälp, nu är det jordbävning!*

FISK
Detta är verkligen stapelvaran i det japanska köket, och vi kan alla vid det här laget hypen kring omega-3 och fettsyror som gör oss både vackra, smala och smarta. Och rå fisk bara MÅSTE ju vara det ultimata! Fet fisk ger mer lyster åt huden än alla mirakelcrèmer tillsammans.

BRUNT RIS
Jag skulle aldrig klara mig utan rejäla kolhydrater, det är ju det som ger energi goddammit. Brunt ris, genmai, eller "multigrain" är mycket poppis bland Tokyos skönhetsdrottningar. Mängder av B-vitamin, som är nyckeln till hud, hår och naglar i toppskick. Dessutom motverkar det cancer och sänker kolesterol.

PICKLES
Mjölksyrade grönsaker till maten gör att blodsockernivåerna går upp långsammare, och det innebär på sikt mindre rynkor och celluliter, tjoho! Dessutom grymt gott. Jag vräker alltid på extra picklad ingefära till sushin och känner hur sundheten bara spritter runt!

MEN, största beautyfoodstrenden just nu är en hype jag inte kan haka på fullt ut. Det är nämligen att käka mat med mycket KOLLAGEN, och det innebär ofta kött kött kött.
Många restauranger har särskilda beauty menus med kollagenmat, och tjejerna svär att det gör underverk med huden. De mest extrema äter grejer som sköldpadda och grisfötter, men kyckling och annat svennekött räcker också långt. Inta dock alltid med vitamin C för maxad effekt! En mixad sallad med paprika och annat färgglatt gör tricket. Kollagen är för övrigt syrorna vi har naturligt i huden som håller den slät och smidig, men det minskar när vi blir äldre och då kommer rynkorna. Kollagen finns också i hälsodrycker, yoghurt, kakor och typ allt annat man kan tänkas berika.

Så klart är frukt och grönsaker också superviktigt, men det har jag alltid ätit mycket av, och där är nog svenskar bättre än japaner. Så dyrt här!
Det är framförallt sojabönan och mer fisk som kommit in i mitt liv sedan jag blev hobbyjapan. Och soba - skulle kunna slurpa nudlar varje dag.

Så, nu vet ni tricksen. In kom den japanska maten och ut åkte hydrokortisonen! Skål!

Sen rapport från helgen

Jag har känt mig lite krasslig senaste veckan (kan vara postsemesterblues), så blev inga vilda utsvävningar i helgen, men lite svävningar blev det allt.

FREDAG
På invigning av Orrefors nya flagskeppsbutik nära Ginza. Stort pådrag med svenska handelsministern, diverse designprofiler, ambassadsfolk och Efva & Eva (Efva Attling har gjort två glaskollektioner för Orrefors). Svenska glaskonstnären Åsa Jungnelius var där och visade upp sina maffiga nagellacksskulpturer, uppföljare till förra årets läppstiftsskulpturer. Riktigt läckra, såna hade jag velat pynta mitt och Beats hem med. Nagellack och läppstigt ûberall, yes pliis.
Efter snikigt många glas champagne och finvin och canapéer med skandinavisk touch loggade jag och Beats ut och gick till restaurang Cita-Cita. Vi inledde med mango-Frozen Margaritas och körde sedan in halva menyn, typ thainudelsallad, dumplings,papayasallad, någon tofugrej och lite annat så kallat "asian fusion"-käk. Sedan tunnelbanan hem och däckade av mättnad.

LÖRDAG
Gick upp tidigt och satte smeten till våra traditionsenliga American pancakes på svällning. Jag har för mig att jag sett någon tv-kock göra så. Någon timme senare gick vi upp och åt delikatesserna. Jag gör dem alltid på bovete, så de är nyttiga och innehåller inget gluten (jag har en obekräftad intolerans, ligger visst precis på gränsvärdet). Dessutom öser jag kanel i smeten, det gör det extra jamigt.
Sedan långpromenerade vi genom Ebisu till Hiroo för några mögliga vuxenärenden, bland annat inköp av omelettpanna och grönsaksskalare. På vägen förbi Smooch i Ebisu och dricka smoothiesarna från himmelriket (hallon/ananas till mig, och banan/jordnötssmör/cookiecrunch till karln).
Efter inköpet av omelettpanna (typ ministekpanna med lock så man kan vända den på spisen) hem och sova. Vi kan vara så bedrövligt lata, jag och Beats.

Aftonen inleddes med supé på suveräna Beacon i Aoyama (bilden ovan). Det är bar och restaurang i ett, och stylish utan att kännas minsta stelt. Stimmigt, snyggt och godaste maten jag vet i Tokyo just nu. Jag bara MÅSTE matporra lite! Till förrätt lyxade jag på grillade jätteräkor (typ 15 cm långa, inget skämt!) med chilispetsad mangosalsa, och Beats tog en Ceasarsallad. Sedan slog vi på stora fisktrumman och drog in snabbgrillad tonfisk med körsbärstomatkompott (jag) och grillad svärdfisk med citronrisotto (herren). Gillar man grillad mat är Beacon svårt att knäcka.
Sedan mötte vi upp lite kompisar på Karakoe Kan i Shibuya (japp, L.I.T-karaokeklubben) och drog några favoriter. Bland annat gjorde jag och Beats paradnumret, duett på Foreigner's I wanna know what love is. Sååå ostigt!

SÖNDAG
Pannkakor och garderobsrensning (är supermeckigt med välgörenhetsaffärer här, så slängde FYRA vinterjackor. Aj). Fönstershopping i Shibuya. Invigning av omelettpannan (använde för lite fett och allt blev typ svarta scrambled eggs). Såg Fjärlien i glaskupan, och jag, min ytliga människa, var så besviken att det inte var mer klipp från Bauby's glammiga tid på franska ELLE.

Ingen milstolpe i livet, men en trevlig liten helg i tvåsamhetens (och eh... ätandets) tecken.

Nu ner till frisören på hörnet och hämta nyklippt make. Jag har ALLTID ångest när han är hos frissan att det ska bli för kort, typ crewcut. Har mer ångest för Beats hår än mitt eget nästan. Märkligt.

Och jobbintervjun... Den kändes jättebra! Men jag vågar aldrig hoppas, så säger inget mer än att det verkar såååå roligt och att jag kommer bli jätteledsen om det inte blir något av.

Hur man skalar en banan i Japan...

Nu är jag säkert ett halvår efter resten av internet IGEN, men jag tar ändå en chansning och slänger upp den här filmen som pappa av alla människor forwardade i morse. Så här skrev pappa i mejlet:
"Här kan du se hur dina landsmän skalar en banan. Hur kan sådant få gå på TV, det är väl en välkänd kanal?"
Japp, det är NHK, största networket, och japp, detta är primetime underhållningsteve för hela familjen. Så luta er tillbaka och njut av denna karl som skalar en banan i rumpan (varför lärde mig ingen detta tricket för ett par år sedan när jag var skadad och ingipsad?)

Jobbintervju

Nu ska jag på jobbintervju! Pirrig as hell. Vågar inte skriva vad det är intervju för, men det är verkligen verkligen ett jobb jag vill ha. Skulle passa mig bäst i världen! Är dessutom lite trött på att vara frilans, skulle vara kul med lite rutiner och kollegor också. Är ju bara jag jag jag hela dagarna.

Jag har svidat upp i sekreterarkjol (Monki) och kyska loafers från Rodebjer. Alltid lika svårt med intervjukläder - man vill vara proper, men ändå visa sitt rätta jag (och det rimmar inte ofta med proper).

Håll tumme!

Japansk ansiktsmask

Skönhetsprodukterna i Japan är oftast inget som hemma. Bland annat används extremt sällan crèmemask, utan man slänger på ett sånt här skynke. Igår körde jag spökmask berikad med antirynk och Q10. Det ska börjas i tid sägs det! Så här såg jag således ut under min och Beats videokväll.

Äktenskapskris till följd av arm-Brazilian

Beats är förfärad över mina näckade underarmar. Här är några utrop från helgen som gått:

"Älskling! Du känns typ som en kyckling!! Helt knottrig! Äckligt!"

"Det här LOVAR du mig att du aldrig gör om!"

"Usch, det ser ut som dött kött."

Angående tredagarsstubben är den faktiskt förvånandsvärt mjuk. Inget stubb om man stryker medhårs, men lite om man klappar från sidan. Fast mjuk, blond, skandinavisk stubb.
Men jag tror maken min har rätt. Att raka armarna var inget höjdarmove. Men det var faktiskt tvunget eftersom jag FÄRGAT håret svart av misstag.

Tribute till våra Tokyovänner - "Yosaku"

En gång i tiden framförde ett gäng svennar en japansk folksång (enka) på Sony's årliga firmafest i Shinagawa, och detta sparkade igång en trend utan dess like. "Yosaku" är låten om den enkla mannen som hugger träd, och ingen karaokekväll är komplett utan den. Här kommer den i kabaretversion.

Maria gör en nakenhund - rakar armarna!

Håll nu i hatten, för detta är STORT! Som det ju skrivits om tidigare här på bloggen så har ju japanskorna lite annan inställning till kroppsbehåring än vi. ALLT ska bort (förutom det mest intima, EN salong i Tokyo utför Brazilians), inklusive hår i ansikte och på armarna. Och man är ju inte sämre än att man tar seden dit man kommer, så idag har jag RAKAT ARMARNA! Mina underarmar är som kinesiska nakenhundar. Känns mycket mjukt och behagligt, men jag återkommer med rapport om tredagarsstubb om ett par dagar. Kan bli riktigt nasty.

Poängteras bör att det hela började med ett misstag. Färgade håret under förmiddagen, och när jag kliver in i duschen för att skölja ur ser jag att jag spritsat ner halva vänsterarmen med färg. Ett stort område på underarmen stoltserade med aggressivt svarta hår à la gorilla. Jag hade alltså FÄRGAT håret på armen. Så jag såg ingen annan lösning än att raka av det, och nu sitter jag här med babysläta armar, precis som mina japanska medsystrar.

Som sagt, återkommer med stubbrapport.

Pressy från Soffan - finaste klänningen

Min bästis Soffan har alltid varit lite sen av sig. Hon har själv analyserat sin förmåga att ALDRIG komma i tid som att "det måste alltså vara någon slags sjukdom". Soffan jobbar i alla fall som inköpare på danska modelabeln Won Hundred (kolla in, så grymma grejer! Finns bland annat på PUB och Monki). Till min födelsedag i NOVEMBER FÖRRA ÅRET hade Soffan fixat en present till mig från Won Hundred - den underbara klänningen på bilden. Men paketet kom aldrig iväg till Tokyo, och istället firades min 28-årsdag för ett par veckor sedan när jag var hemma i Sverige. Men det som väntar på något gott... Jag ÄLSKAR min nya klänning! Kolla detaljerna vid bysten! Kolla tyget! Och modellen är min favvo - lite spelrum för magen ger alltid pluspoäng.

Igår gjorde klänningen Tokyodebut när jag och Malin var på La Boheme i Daikanyama och åt spaghetti Vongole och drack bubbelvin. Jeeez vad det var gott med lite rejäla kolhydrater efter all thaimat.

Human Tetris - ännu ett exempel på teveunderhållningen som står oss till buds

Hårtrend - flickpage med lugg

När något blir hett i Japan så hakar så gott som ALLA på. Detta är paradoxalt nog världens mest egensinniga modestad med extrema kreativa svängrum, samtidigt som det är den mest homogena modecommunity man kan tänka sig. Stora grupper hänger sig åt samma trender, och i Japan klingar det, i kontrast mot vår kultur, bra att vara "precis som alla andra". Att vara som alla andra inom den grupp man vill tillhöra är liksom ramverket för identiteten.

Denna våren syns arméer av tjejer på gatorna med blankborstade pagefrisyrer med inåtborstade toppar och rak hellugg. Ofta är håret slingat i drömska honungsnyanser. Jag personligen tycker det är superfint och de ser ut som små dockor allihop. Tyvärr har jag varken rätt hårkvalitet eller ansiktsform för looken - den blir bäst på kraftigt hår och till månformat ansikte.

Till frisyren passar det bra med feminint mönstrade, tunna klänningar som virvlar runt benen och en sliten skinnjacka. Så pretty!

Alla foton är från Tokyo Style Arena.

Försäljning av använd dambinda

Här trodde jag att använda skolflickstrosor och solkiga skoluniformer var det märkligaste som finns till försäljning i Tokyo (se gammalt inlägg från när jag besökte Rope i Shibuya, butiken som specialiserar sig på fläckiga småflickstrosor), men se där, det finns visst något som bräcker detta bigtime! På Ado i Shinjuku, som specialiserar sig på använda flickgympakläder (bild ovan), kan man nämligen införskaffa sig en gammal dambinda!!! Med godset får man en bild på bindans användare där hon står och håller upp den och stolt visar innehållet. För strax över hundralappen blir bindan och fotot dina.

Det här är nästan så absurt att det inte längre är roligt.

Inget kiss i vår hiss!

Hittade denna på Quirky Japan Photo Blog. Texten lyder (mycket slarvigt översatt):
"Denna hiss är utrustad med kiss-sensor. Vid överträdelse låter alarmet."
Varför hade vi inget sånt larm när jag bodde i Malmös skabbigaste hyreshus på Kalendegatan?!

Vill även ta detta tillfälle i akt och berätta om den gången när jag var på Topshop på Oxford Circus och hade slängt mina ytterkläder på golvet i provhytten. När jag tog upp halsduken DROPPADE det från ullen. Då hade någon PINKAT i hytten och jag lagt mina grejer mitt i pölen. Det var sensationellt äckligt.