Grattis herr och fru Beats – vi fyller 3 år!

Nej, det är inget aprilskämt. Den 1 april för exakt tre år sedan blev jag och den skrämde mannen på bilden officiellt ett item. Och för att fira bemärkelsedagen följer en liten resumé över hur det kom sig att jag blev fru Beats.

Påskhelgen 2005 tog vår lovestory sina första stapplande steg på Malmös absolut skabbigaste hak, Bodoni på Bergsgatan. Kvällen till ära var det dj-battle i denna tidningen Arbetets gamla matkantin. För att representera klubbtidningen Brus heder stod dåvarande musikredaktör dj Chris Beats bakom båset. Jag minns att Brus battlade skivbolaget La Vida Locash (Tobias Hansson), men har glömt vem tredje parten var. Nöjesguiden eller något kanske?

I alla fall, jag stod och pratade med min kompis Lisa, och fram kommer Lisa kompis, dj Chris Beats, som jag aldrig sett förr. Detta främmande skäggmonster kliver fram och utbrister på ett helt sjukt spontant sätt, alltså det var nästan ett UTROP, mot mig: Shiiit. Du är nog det sötaste jag någonsin sett!. Jag är ingen höjdare på att hantera komplimanger, utan tog som en mycket märklig respons tamburinen Beats bar i sin hand, hängde runt halsen, tackade och gjorde en liten skakdans. Blossar fortfarande av skam när jag tänker på det. Hur satan kunde jag hålla hans intresse efter det?!
Men det gjorde jag visst, för i varje spelpaus sökte Beats upp mig och tjatade om diverse, fast med mycket fokus på efterfest och min söthet. Det var mycket hög "jag måste lära känna dig mer"-inriktning.

Så där stod jag, på rustikt fula Bodoni, hyfsat nydissad av en kille jag romansat av och till med sedan hösten innan, med denna envisa karl vid min sida. Han var stilig, Beats - mörka Acnejeans från den tiden då de fortfarande hade röda sömmar, grå sweatshirt, Adidaspjuck och femdagarsstubb. Jag var till följd av galna tider på jobbet (tidningarnas sommarspecialer tar knäcken på halva mediasverige i mars/april) typ tio kilo spinkigare än nu och kisade man såg jag nog ut som en gänglig tonårspojke i svarta stuprör, vit slafstischa, converse och långt, svart rufshår. Jag var alltså inte på topp, varken exteriört eller interiört. Men trots mitt gnäll om att jag var trött och inte orkade efterfest trugade dj Beats, och snart satt vi på golvet hemma hos en punkare som hette Bruno (tjej) och drack tyskt tafelwein. Lo-Fi-Fnk-killarna var på samma kalas, och Beats köpte deras skiva till mig för jag hade aldrig hört dem förr. När vi skulle gå ville Beats ehuuum "visa mig sin lägenhet", men jag möglade ur och cyklade hem till min tomma etta på Kalendegatan.

Fast forward en vecka och vi hade träffats nästan varje dag på diverse barer runt Möllan (men inget hångel!). Så på fredagen var jag på hemmafest med jobbet, och med partyhattarna på bestämdes det att vi skulle åka till Schlagerbaren och sjunga karaoke (!!!). Jag tyckte det kändes som en bra idé att bjuda med Beats, och han typ teleporterade sig över på tre minuter. Snart satt vi som två gamla klyschor i baren på Schlagerbaren med Gin & Tonics och flirtade. För att göra det hela ännu mer B gick vi sedan till Malmös notoriska, och numera nerlagda, hotell-/raggarbar, Tahongas, och drack mer GT. Sedan bjöd jag på te (alltså detta är som en dålig b-film!!!) och rostad macka med möglad Philadelphia och då jädrans blev det hångel!

Dagen efter, den 1 april, strosade vi hand-i-hand genom Malmö city för att hitta frukost, och då frågade Beats: Är vi ihop nu?. Det är vi nog, fnittrade jag och så pusspausade vi offentligt på Skomakaregatan.

Tre dagar senare bjöd Beats på storartad middag på lokal (Miso) och vi bestämde att vi skulle åka till Barcelona ihop, och sedan dess har vi hängt ihop som helan och halvan. Den 25 november 2006 blev vi herr och fru i Köpenhamns rådhus, i januari 2007 flyttade vi till Tokyo och nu lever vi förhoppningsvis lyckliga i alla våra dagar. Beats är högsta vinsten och jag undrar varje dag vad jag gjort i ett tidigare liv för att förtjäna detta mirakel till man.

Nu ska vi till Michelinkrogen Morimoto XEX och fira kärleken med bubbel och teppanyaki.