torsdag 31 januari 2008

Fredag mitt i veckan!



Igår blev en riktigt superb spontankväll.

Det var Pecha Kucha på Super Deluxe , och jag mötte upp Nicolas, Simon och deras kompis Peter vid åtta. Vi lyssnade på olika kreatörer som presenterade sina projekt, minglade lite och drack vin. Var ganska mycket folk där som jag träffat tidigare på Swedish Style-Carolines cocktailpartyn. Kändes ganska skönt att för en gångs skull vara i ett sammanhang där man inte är den enda icke-japanen.

Efter PK gick vi till den där soulbaren som jag tjatade om häromdagen, George's, och den var precis så fin som jag hade hoppats! Litet, skruffigt, 50-talsmöblemang, jukebox, gulnade affischer över hela väggarna och sån där skön vardagsrumskänsla som gör att man kan ta av skorna och krypa upp i en soffa utan att det känns märkligt. Var lite väl dyrt bara, men gårdagen får väl betraktas som vardagslyx.

Vid halv tolv ringde Charlotta, en nyinflyttad svensk tjej som jag träffat genom Krister på BON, och vi bestämde träff i Shibuya. Killarna tog tunnelbanan hem, medan jag satte mig i en taxi. Vi gick till Insomnia Lounge, en helt röd bar (alltså HELT, från golv till tak) som är inredd för att ge känsla av att vara tillbaka i livmodern. Man måste ta av skorna och sedan sitter man på fluffiga röda sammetskuddar och loungar vid små lågbord. Ett mycket bra dejtställe som rekommenderas! Vi drack rödvin och bekantade oss med varandra medan de japanska killarna vid bordet bredvid hela tiden försökte fånga vår uppmärksamhet. Är inte var dag man blir flirtad med här ska ni veta, så därför förtjänar det ett omnämnande! Särskilt en sån som jag som varken har det blonda exotiska eller är japanska brukar inte locka horder av japanska karlar. Det är tur att jag har Beats alltså, annars har jag gått under av ouppskattning!

Tror klockan hann bli halv tre innan vi bröt upp, så idag lite trög start på dagen. Men vad gör det, var en riktig toppafton. Och jag har fått en ny tjejkompis, halleluja!

tisdag 29 januari 2008

Äntligen fiskelycka! Två par skor i skoshoppingens wasteland

Ni som följer bloggen är väl insatta i mitt skodrama här i Tokyo (i korthet: jag har strl 38, ibland 39, och så gott som inga butiker tar in något över 37 och jag DÖR över att jag aldrig får uppdatera skogarderoben). Förra veckan var jag så traumatiserad över att inte få på mig mina drömmars sko från Chloé som var på halva priset (HALVA!!!), och spanade istället in en fin sko i någorlunda samma stuk på TopShops hemsida.
Planen var att få skon levererad hem till brorsan i London. Men se här, det behövs inte levereras till J - för en gångs skull har Tokyo-TopShops inköpare gjort en vettig manöver och tagit in något man vill ha. Gick in en spontan sväng idag och där stod mina utvalda! OCH i storlek 38 dessutom! Dock med en sjuk prislapp pga Japans importskatter på läder, men vad gör det när man blir så här piffig om foten! Titta!! Det är bästa skorna.



Spontanköpte också ett par trevliga mockapumps med öppen tå på Zara. Behövde desperat ny stupjeanspump och denna kommer klara jobbet galant.



Äntligen har två nya pråmar fått lägga till i min hamn!

Morgon

Lägenheten håller minusgrader (japaner kan bygga världens mest avancerade robots, men isolera hus, nä, det är lite klurigt), jag har glömt kanjiläxan och känner mig allmänt tjurig. Hatar mornar. Tycker att världen skulle sätta 10 som standard att dra igång dagens aktiviteter istället för 8-9.

För övrigt, ser att Gossip Girl drar igång i Sverige idag. Detta är nya Bevvan - fast bitchigare, toppat med minderårigt sex och sprit och med outfits to die for. Har nästan sett ut säsong 1 på ett par dagar. Ytligt och tramsigt ibland, visst, om man vill vara fin i kanten och besserwisser, men så sjukt underhållande. Vill också vara Upper East-prinsessa! Så boka aftonen. Ladda gärna upp med lite ansiktsmasker och manikyrgrejer - man blir mycket sugen på skönhetsboosting!

måndag 28 januari 2008

Alla vägar leder till... George

De senaste dagarna har jag jagats av George.

1. Dansar till George
Först ser vi BBC's Pop Brittania (sjukt bra - ladda ladda) och blir inspirerade att lyssna hela helgen på Wham's cover av Isley Brothers "If you were there". Så jag nynnar hela tiden på George 1.


2. Shoppar George
George är även ett klädmärke som gör smashing rocktees i lite tunn, sådär tjusigt färdigtsliten bomull med urtvättade tryck. Handlade tröjan med två pinupben på rea på Closet i Daikanyama, och gillar den framförallt för att ärmarna är långa som på en tvångströja.



3. Stuffar hos George

Har siktet på att prova en bar i helgen som verkar helt drömlik - George's Soulbar. Detta är en gammal relik till bar komplett med jukebox (enbart laddad med gammal soul), nersuttna lädermöbler, rökridåer och ett generöst whiskeyutbud. Måste gå i helgen och se om George lever upp till hypen. Vill inget hellre än att dansa framför en soulfylld gammal jukebox och dricka retrodrinkar!

Drama med Beats!

Sitter i skolan och får detta sms:
"Hej skatten min. Ligger på sjukhus och får dropp - Komada (fd chef) tog mig till sin läkare. Ringer om 1,5 h när kuren är över". Skoja min doja att jag freakar ut!! Min älskling på sjuka, neeeeeeeej! Vad vi trott är den årliga påhälsningen av vinterkräksjuka gick aldrig över och min stackars pojke blev så blek och mager att chefen tänkte att nu får det vara nog. Antagligen är det någon bacill som åkt snålskjuts från Kina och nu äts det antibiotika och vätskeersättning här bredvid mig i tv-soffan (jag co-äter pandalakrits). Men han är inte helt ett lik - har parkerat honom framför bilprogrammet Fifth Gear och nu hojtas det vilt under filten (brittiske stjärnkocken Heston Blumenthal kör bil fortfortfort på bilbana):
- Shit älskling,.. Det är PRECIS en sån POWERSLIDE jag drömmer om att göra - whooooa....
Snart älskling är du frisk och då ska vi åka till bilbana och se till att du får åka powerslide. Lovar.

söndag 27 januari 2008

Udda affärsidéer

Japan är entreprenörernas marknad. Inget är för nischat för att inte hitta sin publik på denna glada ö. Här är några verksamheter som är värda ett omnämnande.

1. "Human Parking" i Kobe

Egentligen inte så konstig affärsidé - man kan glida in och ta en halvtimmes powernap för ca 25 pix - men NAMNET!! Varför blir det alltid så FEL när japanerna ska ge sig in på engelskans exotiska stigar?


2. Impotensbutik i Osaka
Glöm hemlig viagrashopping på nätet. I Osaka har man smällt upp en butik helt dedikerad till omedgörliga snoppar mitt på en av stadens mest hetiska shoppingstråk. På den gula skylten står rätt och slätt "impotens".


3. Automatiska ägg
Detta är så vidrigt att jag typ ser i kors. En hel köpemaskin med ägg. Jag hoppas verkligen att de byter ut äggen ofta så det inte händer några olyckor med förkläckta kycklingar där inne. Måste bli så sjukt varmt om somrarna.

fredag 25 januari 2008

Dolly Girls 4-ever!





Jag har en kärleksaffär med dockor. Jag vill pynta hela hemmet med dockor. Kokeshi heter de traditionella, japanska trädockorna gjorda av bara ett trästycke med ett jättehuvud och målade i färgglad kimono. De moderna dockorna, så kallade "creative kokeshi", är lite knubbigare och därför mycket sötare. De ser ut som små Betty Page-indieflickor med svarta luggar, röda roguekinder och vit porslinshy.

Kokeshi är nya ryska dockan, fast mer foxy, Den som har vägarna förbi Tokyo borde titta in på Oriental Bazaar på Omotesando - de har källaren full med fab dockor. Mycket japanskt och väldigt kawaii!

Fashion Sweden vinner designpris i Resumé!




Grattis gänget! Fashion Swedens grafiska profil har vunnit pris i Resumés tävling Månadens Design. Det var byrån Volt i Sthlm som gjorde profilen, så hatten av för superduktiga Micke som tog fram den gula solloggan, som är en flirt mot japanska flaggans röda sol, och syddes för hand med zigzagstygn mot bakgrunden för att vibba av mode och hantverk. Kickassbilderna av Henrik Halvarsson/LundLund är inte heller att underskatta, helt ljuvliga.
Nu flyttas FS-katalogen ännu längre fram i portfolion.
Jippi vilka glada besked såhär en grå torsdagsafton!

onsdag 23 januari 2008

Japanernas känsla för färg och form

För att spinna vidare lite på inlägget nedan och varför japanska grejer jämt är mest jagade på nätets auktionssajter - undrar varför just grejer från Japan fått sådan kultstatus? Jag är ju den första på att skriva under på att allt som har sitt ursprung i Japan känns extra frestande, men jag kan inte riktigt förklara varför. Kanske är det att förpackningarna är så mycket snyggare med sina kanjis, att japanerna är mer djärva och kitschiga i sina formgivarval eller att allt låter mycket fräsigare på japanska? Något är det i alla fall som får hjärtat att sjunga.

När jag och Jenny gjorde Starlet låg det japanska, übertjejiga och kitschiga ofta och inspirerade i bakhuvudet. Gulligt! Girlie! Rosa! Glitter! Pow-wow-stök! Färg färg färg! Retro-kitsch! Rubriker på sniskan! Stjärnregn och fluff! Starlet var Sveriges mest kawaii tidning utan tvekan, så söt den var! Som en tidning i en purikura-fotomaskin!

Här är några av de allra finaste omslaget jag tycker Jenny gjorde och några fina japanska teenmags. Rosa kommer alltid regera färgkartan!



Och så favorit i repris - min bästa purikurabild av min och Chris Beats familj. Jag MÅSTE frakta med mig en purikura-automat hem den dag vi lämnar Tokyo!

Finaste frukostäggen med My Melody



Jag har ju glömt att visa den söta presenten jag fick av Melanie i fredags - små formar för frukostäggen i form av My Melody. En rosa och en gul fick vi, så även mannen i huset kan äta seriefigursfrukost. Blev så glad!

Japansk mat handlar minst lika mycket om att vara estetisk för ögat som tilltalande för smakpaletten, och i bentoboxarna ligger ofta små formade ägg (obs! främst barnbento). Man hårdkokar ett ägg, skalar det och lägger i formen medan det fortfarande är varmt. Sedan sänker man ner formen ungefär tio minuter i kallt vatten, och sedan har man finaste matlådan. Det roliga är att såna här små formar som finns överallt i Japan auktioneras ut på E-Bay för långt över butikspris.
Jag ska aldrig sälja mina. Är lite kär!

tisdag 22 januari 2008

Hostboy chic, ero-kawaii och ero-kakkoi - streetwear hämtar inspiration, bokstavligen, på gatan...



Prenumererar på ett tokyobaserat streetmodenyhetsbrev, och idag kom som vanligt ett brev med en massa kanji som jag fattar nada av. Men det brukar finnas roliga länkar. Klickar in mig, och hamnar på HostKnuckle, som verkar vara ett magasin för hostar, alltså de små popstarsstylade köpepojkarna som underhåller damer med cash i red light-distriktet, och som blivit trendsättande för killar också utanför den "flytande världen". OK, tänker jag, det är väl ändå en slags streetstyle. Det är ofattbart fult, men visst, halva Shibuya ser ut som om de chargade tvåtusen i timman för att se söta ut och spilla komplimanger och skumpa.
Jag kollade runt inne på HostKnuckle lite, och det enda jag hittar är olika länkar in till host- och hostessklubbar. Just nu surfar jag mellan klubb French Kiss och Club Eden och kollar deras menyer av killar.

Nu är det officiellt - sexindustrin har blivit så rumsren och o-tabu i Japan att det nu klassas som en egen subkultur att stoppa in på modekartan.

För övrigt är tonårsstilen som alla vill ha just nu ero-kakkoi (erotica-cool) alternativt ero-kawaii (erotica-gullig), och alla brudar har hotpants, lårhöga stövlar och solbränna trots att det är nästan minusgrader. Så ja, att vara sexkitten är nog ett mode i sin egen rätt. Fast tjejernas största idoler är faktiskt artister, om än i gränslandet utvikningsbrudar/sångerskor. Här är den just nu antagligen största - Double - men hon har ju samma styling som amerikanska popstars haft sedan för alltid, så inget nytt under solen mer än japanska namn som låter coola och nya.


Killarnas stilikoner ÄR ju toyboys på riktigt, och DET är spännande på riktigt!

måndag 21 januari 2008

Stackars satar...


Aldrig får uniformerade japanska yrkesmän jobba ifred, för alltid kommer någon jäkla svennebananare och ska leka maskot med dem (underskriven oerhört inkluderad). Nicolas mejlade precis bilder från fredagen, och här har vi fångat in en nattknegande vägarbetare i Shibuya. Fast han verkar ju glad. Och han har ju så tjusig kostym! Jag älskar att västen har ljusslingor som en hel julgran.
Tänk om man fick ha så här fina kostymer i Sverige, då skulle helt plötsligt alla så kallade "lågstatusjobb" få instant glamour och folk skulle kö för cybervästar, funky tältbyxor och ninjajackor. Take note, Vägverket!

Skohelvetet loss igen

Jamenvisst, då har ännu en dag gått åt till att gå runt i fabulösa skobutiker med en orimlig förfrågan på ett par 38:or, möjligtvis 39:or. Och jag skrev fel sist - maxstorleken är inte 38 som standard, den är 37. Jag hade kunnat ha världens mest avundsvärda skogarderob vid det här laget, men icke. Bara gamla lastpråmar från Sverige.
Varför åh varför fick jag den där extra centimetern? Varför kunde inte mamma och pappa varit som såna där gamla tyranniska kejsarkineser som knöt innan mina fötter?
Om jag blir överdimensionerad nordeuropé nästan liv också, då jävlar gud blir det du och jag som möts i ringen.

Shoppade i alla fall lite annat, men modellar annan dag. En randig t-shirtsklänning, en svart topp som visade sig vara katastrofal och ny årskalender och lite annat stationary till hemmakontoret. Alla som någon gång ska till Tokyo - källaren i Parco 1 (Shibuya) är en guldgruva för diverse prylar som piffar upp hemmet.

För övrigt - livsfarligt att svenska tidningar rapporterar om hur smal man blir av sorbitol. Det är ju PRECIS sånt som såna som jag går i gång på. Inte för att jag riktigt förstår det banbrytande i att magen går bananas av sockerfritt godis, men ändå. Det pratas om "drastisk avmagring" samt att välbefinnandet återgår till det normala efter avslutat tuggummimissbruk.

Nu kom C hem med en massa färsk ananas. Jippi.

söndag 20 januari 2008

Bye bye Mel...

Ibland, men väldigt sällan, träffar man någon som direkt hittar sin väg in i ens hjärta. Jag träffade Melanie på en av festerna under Swedish Style i höstas, och vad som började med en massa snack om att jobba ihop (hon är fotograf) blev snabbt en vänskap snarare än bekantskap. Men bor man i städer som denna så är inget för evigt, och idag flyttade Melanie hem. Det känns så himla sorgligt, jag tror vi hade kunnat vara fantastiska partners-in-crime. Vi har samma faiblesse för de twistade hörnen av japansk populärkultur (framförallt den så kallade "rosa världen") och samma förkärlek för långa kvällar med vinfilosoferande.
Men Mel lämnade med ett brak i alla fall. I fredags ställde jag till med förfest à la Sverige hemma i lägenheten, och alla var så taggade redan från början på ett sjöslag till kväll. Det var jag, Mel, Ako och Martin från Fashion Sweden-teamet (fast Martin är ju numera också skolkompis) och Nico och Simon från hemstaden. Jag och Nico växte upp på samma gata på 80-talet, och nu har vi hamnat i Tokyo samtidigt (han och Simon är här och forskar i arkitektur). Hur stor är sannolikheten?? Lilla lilla värld.
I alla fall. lite senare slöt också min Christoffer upp efter att ha varit på middag med killarna från jobbet. Vi hade en diger buffé av hallonvodkadrinkar, billig fuskskumpa, vin och konstiga förblandade japanska drinkar på burk, samt pepparkakor, Dumle, Dajm och chiliriskakor. Runt midnatt var vi alla i gasen och begav oss ner till Shibuya för karaoke på Lost in Translation-stället. Älskar karaoke, det är det roligaste av allt jag vet. Hela fredagskvällen var så bra, har varit glad hela helgen. Fast samtidigt jätteledsen för att en av mina närmsta vänner inte finns kvar. Åsa, Anna och nu Melanie - det är många tomrum det.
Här en liten bildserie från rökrutan under fläkten featuring Nico, Mel och jag.



Nu - The Wire och lite söndagskvällsgottebord. Får funka som tröst!

Och en annan favvo - Jeanasis



Är man i Tokyo, på jakt efter bra basgrejer till, relativt, bra priser så är Jeanasis absolut värt ett besök. Stor, bra butik finns i LaForet-varuhuset i Harajuku. Där köpte jag innan jul den här mörkblå/gula tröjklänningen, och den är så gosig och fin (tyvärr halvt dold av sunkig gammal virkad duk från H&M). Förutom bra tröjklänningar är de duktiga på t-shirts, koftor och allt som är oversizat på ett smakfullt vis.

Ännu en liten svart


Svarta klänningar är det bästa. Funkar på kalas som i skola beroende på tillbehör, är slimmande och skär sig inte mot andra färger. Det kan aldrig bli för många svarta små nummer i garderoben, och senaste tillskottet är den här superenkla lilla trikåkreationen från Zara. Man knyter rosetter på sidorna och urringningen kan justeras lite efter tillfälle. Mycket rekommenderad!

fredag 18 januari 2008

Vinterrea! Vinterrea! Vinterdepression!

Nu är det rea och butikerna och varuhusen svämmar över med fantastiska varor med petite prislapp. Rea i Japan har få likheter med reorna hemma - allt hänger lika prydligt och koordinerat som vanligt och det finns varken fyndkorgar eller drivor av nertrampade klädtrasor på golvet. Och som alltid är japanerna uppfostrade och timida och skulle aldrig komma på tanken att blodtörstigt riva runt i reahyllorna på vikingamanér.
Det roligaste är att även alla de tjusiga butikerna har halva priset, så man kan för första gången någonsin eventuellt dra fram kreditkortet inne hos Chloé, Marc och gänget. Och det var precis vad som var på väg att hända häromdagen när dessa ljuvliga skapelser från Chloé stod mitt framför nosen på mig nedsatta till halva.

Jag har spanat på dem sedan de landade i butik för flera månader sedan, men att handla skor för sjutusen är tyvärr ingen verklighet för mig. Men mitt namn står på dem, de är så himla jag, och så står de där och kråmar sig för mig och bjuder ut sig för 3500 kronor mindre än vanligt. Allt vore frid och fröjd om det inte vore för mina europeiska kanotfötter. Jag ligger precis över en 38:a, och brukar ofta få gå på 39:orna, och att handla skor för mig i Japan är kört. Det är ovanligt att större storlekar än 37 finns i lager, även om internationella märken kan sträcka sig till 38, men aldrig mer (förutom typ Zara och Mango, de tar in upp till 40 och har antagligen genom det säkrat hela expatcommunityn). Och även om foten gick ner så fan heller att jag köper skor för 3500 spänn om de inte tål att dansas i en hel natt. Blir så himla ledsen. Varför?? Det handlar om ett par millimeter, främst på bredden. Kunde jag inte fått söta små japanska ballerinafötter? Var jag tvungen att bli en råbarkad skandinav? Hatar att alltid känns mig som värsta brotterskan!! Kläder är som tur är inga problem - än. Några påsar Karamellkungen och all shopping är i farozonen - spränger man 34/36-gränsen blir urvalet plötsligt mycket limiterat. Min längd kan vara problem (169) med för korta ärmar och så, men omkretsen brukar funka, ofta tack vare det japanska oversizemodet. Tack gode gud för det, annars skulle jag aldrig lämna lägenheten av depression.

Det var i alla fall för sorgligt med skorna, och detta kommer bli en sån där grej som kommer ta månader att smälta. Men för att plåstra såren tänkte jag beställa dessa darlings från TopShop (för de finns ju inte på Toppan Tokyo, här är bara fula grejer). De är också jättefina.

Nu på med en annan möglig gammal TopShop-stövel och traska till skolan.

onsdag 16 januari 2008

Man vet att man inte har något liv...

...när man spenderar kvällen med att sitta framför datorn och öva på låtar man vill sjunga på nästa karaokeafton. Å jesus, och härifrån går det bara utför.

Kärlek


I min klass går en amerikansk kille som heter Christopher, och varje gång fröken säger hans namn spritter allt till och jag blir alldeles fnittrig för att jag påminns om min Christoffer. Snart 3 år och min hjärta slår fortfarande volter när hans namn nämns.

Älskling, kom hem från Beijing nu! Allt är så färglöst när du inte du är här.

Vaxa örat

Ja, det ska stå "vaxa örat" och inte "vax i örat", och med det avses en mycket otrolig skönhetsbehandling som jag sprang på en reklam för idag när jag gick hem längs salongstäta Aoyama Dori.

Att rensa öronen från vax är old news här i stan, så gott som varenda sate unnar sig då och då en professionell rensing på salong. Men vad förvånad jag blev av att se en reklamfilm för hur en tjej vaxade själva örat, alltså tog bort allt fjun från huden (för inget är väl på allvar HÅRIG på örat? Gubbar kan vara håriga i örat, men unga tjejer som har buske på ytterörat??).
Precis som om det ska vaxas ben eller bikinilinje smetas örat in i gul flytande vax och sedan är håret ett minne blott.

Många japanska tjejer vaxar bort alla småhår på kinderna och underarmarna, men ÖRAT! Brudar, c'mon, det där är bara nonsens.