En drajja hos mamsen i finstassen ♥

Detta är lite av en favoritstass just nu. Spräckeljeansen från japanska Solberry är ren kärlek, men sitter alldeles för hårt om en julputig mage... Jackan är ASOS och tischen UT/Uniqlo.
På bilden är jag hemma i mammas nya lägenhet och dricker Dry Martini. Är supersotis - mammas lya är en dröm. Nu ska jag till Soffan och laga fisksoppa och dricka vin. Mmmmm vad det är mys att ha fri tillgång till familj och bästisar.

Julens mest mobbade stövel ♥

Jag har två yngre brorsor vars största hobby är att retas med mig. Jag är senioren som ska skeppas rut i permobil och pensionärsskämten haglar. Och så äter jag skrynkliga sojakorvar på julbordet som ser ut som små frusna snoppar. Ångesten inför att träffa Philip och Jonas i min nya, megafloppade permanent var svår - det är precis sånt dom ÄLSKAR att gå loss på. Men julen stora skräll var inte min frisyr, som faktiskt är ganska okej numera, utan dessa kängor som inhandlades på rean på Din Sko. Nu har tanten blivit punkare vet ni! "Höhöhöhöhöhöhöööö, vad faaaen, syster yster! Har du blivit hårdrockare på äldre dar??". Min outfit på lilljulafton med de nya bootsen, leopardstrumpor (love'em - från Rebecca Taylor/SEIBU Shibuya), volangklänning och skinnjacka möttes av rungande asgarv. Men jag står fast vid mitt inköp - även vi mer seniora måste få tuffa till oss ibland! Jag bär mina kängor med stolthet, så det så, brorsor OCH Beats.

En vecka utan uppkoppling = bitterljuvt

Hjälp, vad hände med tiden??? En vecka har bara FLUGIT sedan vi landade i Sverige. Under en vecka har vi inte haft internet, så bloggen har som ni märkt varit stendödast. Först var jag galet stressad och tänkte att ni alla kommer sluta läsa om jag inte bloggar duktigt, men sedan tänkte jag om och tänkte att också vi bloggfolk måste få ha semester. Ärligt talat blir inte jag så stressad av bloggisen, den och ni som läser är ju mina små glädjeämnen, men DATORN gör mig stressad. Drar jag igång datorn så är jag hopplös på att hålla mig borta från jobbrelaterade mail och jobbdokument, och börjar jag data loss så är jag fast. Nej, det har nog varit bra att ha lite semester från datorn och var nog lika bra att mammi inte har trådlöst i sin lägenhet. Men idag har vi flyttat till mitt gamla flickrum hos pappa oh här kan man komma åt nätet i varenda vrå. FARLIGT! Fast lite härligt också. Är lite bloggsjuk efter "semestern". Men riktigt From Tokyo with Love blir det ju inte förrän den 3 januari när vi åker tillbaka.

Nu är jag alldeles för sömnig för att skriva, men ska försöka summera julen i morgon.

Hoppas att ni alla haft en underbar jul - det har jag! Bara äta sova läsa äta sova läsa äta sova läsa och så äta äta äta lite till. Har gått upp 0,8 kg och mer lär det bli.

Puss och kram från flickrummet with LOVE!

Opening party på ATTACHMENT i Daikanyama (och lite reflexion över svenska creddkomplexet)

Innan vi reste från Tokyo hann vi minsann springa på vimmelparty! Ja visst, glamouröst ska det va! Japanska herrdesignern Kazuyuki Kumagai och hans märke ATTACHMENT slog upp portarna för en ny butik i Daikanyama. Kazuyuki är en av klllarna jag porträtterade i DV MAN och det är den vänligaste lilla man som man kan föreställa sig. Dessutom gör han galet fina kläder - ganska casual och tidlöst men med en liten japansk piffighetstwist. Kolla hemsidan! Väldigt "lockanlollu" (rock'n'roll).

Det är så trevligt att gå på vimmel i Japan - ingen är sur och stöddig som det ibland kan bli på attitydiga fashionfester i Svedala. Alla, även de med mest credd och coolaste jobben, ler och är glada och pratar med pöbeln.
Tror ni att jag var supernördförklarad eller för ett par år sedan när jag var redaktör för "barntidningen" Starlet och begav mig upp till modeveckorna i Stockholm för att kolla in kommande kollektioner på diverse pressvisningar. Jag fick ofta hänga ensam, ingen brydde sig om en sån loser som jag. En gång satte jag mig vid samma bord som några modeassistenter på en creddig modetidning och INGEN låtsades om som att jag fanns. Jag sträckte fram handen och presenterade mig, och ett par av dem struntade i att säga sina namn tillbaka. För vad skulle de ha för nytta av mig??
Några av de här tjejerna harvar fortfarande runt som assistenter på tidningar som jag numera skriver maffiga reportage för. Hade jag kommit till deras bord idag hade jag säkert varit välkommen - jag bo ju i TOKYO och skriver för creddiga magasin och har varit i både P3 och HYPE på SVT och har tickat i lite diverse boxar som anses fräna. Jag fattar ju att mitt JOBB nu är mer spännande, det tycker ju jag också, men JAG är ju samma person, oavsett om jag snickrar ihop barntidningar i Malmö eller glammar i modekretsarna i Tokyo. Nej, man ska nog vara vänlig mot de flesta som kommer i ens väg, man vet aldrig vem man kan bli beroende av tio år senare. Det är dagens visdomsord från flickrummet på Bellevue!

From 15G with Love

Dags för traditionell rapportering från planet! Just nu befinner jag och Beats oss någonstans över ryska uralbergen. Beats sover som en stock efter att ha härjat som en vilde ett par timmar (han åt dubbla desserter och blev sockerspeedad och höll igång som ett helt dagis), och jag är som alltid sömnlös. För att slå ihjäl tiden har jag läst en OK! med två extra bilagor (bantningshemlisar och USA-gossip), VOGUE, Tatler och typ tusen andra tidningar, samt köpt halva flightshopen. Slog till på Guerlain’s dubbelmascara, Guerlain 2, som lovar att vara ett ”weapon of seduction”, och det kan väl passa bra så här i juletider. Sedan blev det ju en candybox, den moderna versionen av Fraktlåda. På Narita gicks det även loss på MAC (Studio Fix Fluid i NC25, always forever) och hos Anna Sui, som hade en metallnagelfil med inristade rosor och tjusig, snirkligt handtag i gothiskt svart.

På tidningshyllan utanför toaletterna här på planet finns två tidningar med stora artiklar jag författat – DV MAN och RES. Känns lite konstigt att det där man suttit och pillat med på sin kammare i Sakuragaoka plötsligt är stoff som varenda SAS-resenär kan ta med sig och döda tid med. Många är säkert extra taggade på tokyoläsning efter att ha varit på visit i Japan. Ibland träffar jag folk som följt mina guider, och jag blir så galet glad samtidigt som jag rodnar ner i fotsulorna. Det tokigaste är när man SER någon i full färd att läsa en artikel signerad Maria Ahlgren. Då känner jag mig nästan som en kändis. Eller nä, det gör jag förstås inte, kändis är att ta i. Men lite OFFENTLIG känner jag mig.

Toaletterna ja… Dom har jag i vanlig ordning hängt halva resan på. Jag hinkar vatten som en besatt varje gång jag flyger och hinner knappt böka ner mig i sätet innan det är dags att kissa igen. Borde skaffa en slags flygblöja. Gillar inte att tjejer och killar går på samma toa, har tvångstankar att det är spår av snoppar på handtagen och kranen. Tänk alla som håller i slangen och sedan grejar runt där inne, uuuh!

Jahajaha… Annars då? Jag har sett en asdålig film, Miss Petticoat eller något sånt hette den. Inget roligt alls i filmlistan – Mr & Mrs Smith, någon kinesisk film, A Fish Called Wanda, Ghost Town och lite tecknat. Men när vi reser tillbaka till Tokyo om två veckor blir det både Mamma Mia och WALL-E!

Beats hade laptoppen full av Southpark och har suttit och flinat för sig själv i timmar. Innan dess, precis efter att han mumsat i sig två cheesecakes trots sin extrema sockerkänslighet, var det total kalabalik i lådan när han plockade fram sin inre INGENJÖR och skulle mecka med mitt fotstöd. Jag var mitt inne i en spännande artikel i OK! om Kerry Katona och ville INTE bli störd, men Beats var i full gas och hissade upp och ner mina fötter och tryckte på alla knappar som finns i armstödet. Jag fälldes bak och fram och upp och ner och Beats jublade över den avancerade stolstekniken tills jag satte ner foten och skrek att ”Nu får det för tusan vara lite LUGN här! Nu har vi haft ett satans spektakel här på rad 15 i en halvtimma, nu SOVER DU!”. Och det gör han alltså nu, min lilla prins. Beats är lite som en hund – han är alldeles uppskruvad och stojig och sedan poff! tar energin slut och han däckar. För att sedan vakna med ett ryck och vara igång igen. Han kan verka lugn, men inne i den där mannen lurar en best. Fast en söt best!

Snart är vi över Moskva. Och om två och en halv timme får jag krama min lilla Mammi som hämtar oss i Köpenhamn. Så konstigt det där – frukost i Tokyo och kvällsmat i mammas lya i Malmö. Helena och Tim har glöggfest i afton och mina käraste flickor kommer vara där, men man brukar inte vara helt vid sina sinnes fulla efter en sån här dag så får se om jag lyckas masa mig bort. Tjejerna vill jag ju träffa och då gör det ingen att man är flygful och wacko i huvudet, men DE andra gästerna, särskilt såna man aldrig träffat förr, känns det lite jobbigt att bekanta sig med i det här skicket. Blir nog en dusch, en ansiktsmask (återfuktande från L’Occitane), lite hembakat bröd, uppackning och sedan sängen. Stackars mamsen får flytta ut från sitt sovrum och in i gästrummet när jag och Beats rasar in… Nästa vecka flyttar vi till pappa, och då lär det väl bli huggsexa bland oss hemvändande barn om vem som ska ha LYXIGA gästrummet med DUBBELSÄNG och egen teve (jag och pappa inredde i somras).

Näpp, då var det dags för en runda till damernas. Och så måste jag kolla om något lånat tidningarna med mina små alster…

Love love,
Från Maria mitt i luften

Dagen från helvetet - en never-ending story...

Klockan är halv ett på natten. Jag sitter och sliter mitt hår (det PERMANENTADE och numera kortklippta) över några texter jag gjort på uppdrag av ett japanskt pr-företag. Jag fick se versionen de lämnat till art directorn och det är inte längre en text jag vill kännas vid. Någon har MÖRDAT texten. Den som har redigerat har INGEN kontroll på engelskans stavning och grammatik och nu är tiotalet meningar JAPANISERADE, och alla som någon gång kommit i kontakt med "engrishu" vet precis vad jag menar... Orkar inte ens förklara, men japaner har sin egen version av engelska och nu har denna STYGGELSE smugit sig in i min text. Det kan vara charmigt med japaniserad engelska, som när man ska beställa "omelet that the cheese entered" eller "a bread of a happy being feelings", men i såna här sammanhang är det inte det minsta sött. Hör ni det, INTE KAWAII!!!

Så här ser numera textstrukturen till denna kampanj, som ska gå i TJUGO LÄNDER, ut – fem meningar "riktig", proper, megakontrollerad engelska (jag), sedan en mening menlös flummig diffus japan-engelska där ord flyter runt utan innehåll. Det är Jekyll och Hyde i textform. Det låter som en sån där text som man gjorde med kompisarna när man var liten, där man skrev en mening var på en lapp som man vek ner för att inte kunna se vad de andra skrivit. Sedan vecklade man ut, läste högt och fnissade gott åt det tokiga resultatet.

Ibland måste man klippa texter alternativt lägga till några ord för att det ska passa in i layouten och så vidare, men de kan för faaaaaaaaaaaan inte låta en person som inte ens verka kunna ABC gå loss i dokumenten. Det är kaos och katastrof och i övermorgon går mitt plan mot Sverige. Fy fan vilken dag.

Och du, min hämningslösa härmapa ute i bloggsfären, om jag så mycket ser ETT till inlägg som känns lite väl bekant eller EN TILL bild av välkänd karaktär så ska du veta att jag vet var du bor. Och jag kommer inte komma med choklad... Du ser min sinnestämning i bilden överst.

Snälla söta fina bloggläsare, muntra upp ett sjunket skepp. Berätta om något roligt. Vad bjuder fredagskvällen på?


Love love och godnatt från Maria som sitter i TOKYO och har universums tråkigaste fredagskväll

Bokslut - trender i Tokyo 2008 ♥

Dags att sammanfatta Japans mode och trender under året om gått! Onlinetidningen MEKAS, som drivs av Tokyos kanske mest intellektuella och popkulturellt bevandrade man, Marxy, har gjort ett bildgalleri över några nyckeltrender och utifrån dem ska vi sammanfatta årets modefenomen på Tokyos gator.

CHER-väskan
Furoku, alltså present, som hängde med i klädmärket CHER's lookbook i somras och blev it-bag. Många klädföretag ger I Japan ut sina kataloger i tidningsform och med dem får man nästan jämt roliga furoku. Paul & Joe hade en tygväska, BAPE Kids hade en bentobox i formen av A Bathing Ape, Topshop bjussar på en aftonväska och så vidare. Cher-väskan blev en megahit och dinglade på varenda Harajukuflickas arm under sommaren. Nu ligger en ny CHER-lookbook ute i handeln med ny väska. Blir det en two-hit-wonder tro?

RUFFIGA SKOGSHUGGARLOOKEN
Detta var året när japanska män festade på dunjackor, manchesterbyxor och flanellskjortor i jordiga färger. Också mer exklusiva modeskapare som Kiminori Morishita och Attachment fyllde butikerna med grova kängor och slitstarka material. För att ge looken en japansk twist lät många karlar håret växa ut till axlarna och matchade med skarpa glasögon. Personligen älskar jag denna looken på gubbarna - helst med en liten hatt på huvudet!

UPPRULLADE BYXOR
Både på honom och henne.

JÄTTESJALEN
Helst palestina och i kombo med lös tischa och minishorts. En spinofftrend resulterade i att palestinasjalen syddes in i mängder av tröjor och jackor.

VÄST ÖVER SVARTVIT TISCH
ALLA i Tokyo har under året vid något tillfälle haft oversizad t-shirt med enormt texttryck och liten svart väst över. Till stilen hör också frisyren som var big in Japan 2008 - blank page med inåtfönade toppar och lång, tjock hellugg.

MINIMALA SHORTSEN
De minsta shortsen är alltid störst i Japan, landet där rygg och ben ersätter bysten som sexigaste kroppsdel att framhäva. Och japp, allt hårludd på låren är ett stoooort no-no... (Varför rakar många i Europa egentligen bara HALVA benen??)

YURU-NACHU - DEN NATURELLA LOOKEN
Ekolook som kanske vibbar mer kulturtant på Österlen än teenybopper i Tokyo, men som regerat under året. Hela shoppingpalatset Laforet har dignat under tyngden av volymklänningar i linne, beiga storkoftor, grungiga mössor, jesussandaler, militärboots och lager-på-lager-lösningar.

BOHEMIA
Fårskinn och böljande klänningar - 2008 var en modefest för alla relaxade själar.

Lessen

Fy vad jag är deppig. Jag vet inte varför men jag vill bara gråta hela tiden. Är väl hormonerna som löper amok, har ju haft ett par dagars depression varje månad sedan jag blev tonåring. Är det inte konstigt att det inte finns en större marknad för mensproblem? Har man ont i magen finns det tusen preparat och har man migrän går det bra att stanna hemma från jobbet, men jag och en massa tjejer i samma båt måste streta på i vardagen en vecka varje månad trots ständiga gråtattacker, extrem trötthet, kramper i magen som känns som tusen knivar, bröst som känns som alla världens blåmärken parkerats i dem och nätter av orolig sömn och svettningar. Kan inte någon uppfinna något medel som tar bort allt det diffusa, det där man inte riktigt kan ta på? Det iriiterade, det självömkande, det sorgsna, det ojämna. Och tröttheten! Järntabletter är inte bra nog, dem får man ont i magen av. Jag tycker att vi tjejer borde få ta ett par dagar ledigt varje månad, och så kommer Försäkringskassan med sjukpeng och Staten med godis, Ipren, romcoms och varmvattenflaskor. Jag är ju lätt mer "sjuk" när jag har pms och mens än när jag drabbats av en skruttig liten förkylning. Och vinterkräksjuka my ass - kräkattack till följd av menskramp är minst lika hemskt.

Nästa liv vill jag vara kille. Eller nej, det vill jag förresten inte. Att vara tjej verkar roligare. Men jag vill ICKE ha samma bindgalna hormonuppsättning som nu. ÄLSKLING, gå hem från jobbet NU och plocka upp chokladglass på vägen. Din fru är lessen.

Uppdatering om Världens Fulaste Permanent

Fanken vad det svider att skriva just PERMANENT. Permanent som i evigt, bestående, befäst... Jag vill ICKE ha den här moppen på huvudet i något som ens liknar en permanent period. Tack för alla era tips och råd förresten - jag kommer verkligen lusläsa och testa så mycket jag kan. Jag fick också tag på frisören idag och återigen gick kommunikationen åt helskotta.

Jag: Mushi mushi. My perm, I'm not really happy. It's ehuum... strange.
Frisör i luren: Aaaah, sosososoooo... What no good?
Jag: Well, some parts are straight and some are just too tightly curled. It looks really frizzy.
Frisören: Aaah, sososooo... You want smaller wave?
Jag: Eh no, I want it to be more even. I wanted big, soft wave, not small curl and half hair straight as before.
Frisören: Yes, we can make big curl. I use small and big perm.
Jag: Can I come by the salon today and show you? I can't really explain but it's very frizzy and no shine and no wave.
Frisör: Frizzeeee... What you mean? Can you please come with picture.
Jag: Yes, I will come to the salon with a picture. When is OK?
Frisör: Friday (flyday)?
Jag: Hai! But maybe no new perm, only lookng (och claima tillbaka pengarna bigtime).
Frisör: Aahh, soooosoooo neeee. Yes, see you flyday.
Jag: Ok. Byebye.

HÅLL UTKIK i bloggen efter Katastrof med Språkbarriär som Bidragande Faktor 2:0!!

I övrigt är jag ganska glad. Har ny t-shirt från UT Harajuku som det står "un douze" på, och det är festligt, för i mitt gamla tjejgäng har vi alltid använt ordet "dos" som kodord för äcklig, unken andedräkt (Atkins-bantare har VÄRSTA dosen!). Jag har fikat med Malin och Mia och det var mysigt men också lite sorgligt eftersom Malin flyttar till Sverige i morgon. Dessa eviga uppbrott - kommer man någonsin hamna på en plats där man är skyddad mot ständig ruljans och viktiga vänner som kommer och går?

I afton blir det avskedsmiddag på hawaiiansk restaurang i Ebisu. De har en massa SPAM på menyn. Vad är det med Japan och äckel-SPAM (pressat kött på konservburk)? Jag skulle hellre äta upp en tånagel än käka SPAM. Har någon testat, är det lika vidrigt som det ser ut?

Nu ska jag hem och powernappa lite. Är så ruskigt trött hela tiden. Trodde först det var sköldkörteln som packat ihop igen, men har varit på undersökning och den ligger faktiskt inte bakom. Skulle kunna sova dygnet runt som det känns nu...

Så... Varför var jag arg i fredags?

Jag har PERMANENTAT mig förstår ni. Ja visst, nu går skam på torra land och fan är på väggen och satan vet allt.
I fredags gick jag till salong Sinden i Harajuku och bad om "soft waves - rock'n'roll chic but not tight curls like Shibuya girl. Please make beachy and sexy". På grund av den ständigt närvarande SPRÅKBARRIÄREN hörde nog bara frisören ROCK'N'ROLL ("lockandlollu") för två timmar senare kom jag ut med pudelkrus.

Detta är det VÄRSTA - bara den gången när en japansk frisörstudent på Vidal Sassoon i London stubbade mig men lämnade en rakt utstående kepsformad lugg har det varit jävligare (japp, språkbarriär även då). Och detta inför julen och allt... Det är första gången jag tänker att det nästan är lite tur att farmor inte längre ser ordentligt. Jag ser ju ut som en djävulsdyrkare.

Mina "lösa vågar" är ett frissigt spektakel i samma skola som 80-talsjuckare som Slash och Brian May i Queen. Min familj bodde granne med Brian May och hans familj när vi bodd på Suffolk Road i Londonförorten Barnes i början av 80-talet. Brian brukade köra oss barn till skolan, och som fyraåring hängde jag med Freddie Mercury (gubbe i rolig mustasch). Jag mnns inte mycket men jag minns att jag tyckte att Brians hår såg så roligt ut - jättestort och krulliigt. Om jag skulle åka till Suffolk Road idag skulle grannskapet tro att det är den gode Brian som återvänt.

Ville ha - glansiga, sexiga, modelliga, lösa vågor
Fick - Matt, frissigt, burrigt pudelkrus
Ville bli: Gisele
Blev: Brian May, en brittisk rocklegend på 60+

Välkommen till en helt vanlig händelse i Maria Ahlgrens liv. Detta är INTE roligt och jag vill INTE se några hånfulla kommentarer. Jag krälar i ångest som det är. Helvetes jävla satans jävel... Idag är frisörskan ledig, men imorgon blir det krismöte på salongen. Har NÅGON av er erfarenhet av misslyckad permanent? Hur lång tid tar det att växa ut? Och vad gör man med frisset? Topparna spretar åt precis alla håll. HILFE BITTE!!!!!!

Mamma, pappa, Philip och Jonas - jag BER er. LJUG för mig, säg att det är fint. Att jag ser ljuv ut. Som en mörk Bardot. INGA gapskratt (okej, Phille????!!!). (Och INGET "vad var det vi sa, naturligt är bäst blablablabla...")

Me, geisha – you, samurai ♥

Jag blev en slags cybergeisha och Beats en ronin (herrelös samurai) på costumepartyt i lördags. Vi båda gillade våra dräkter så mycket att vi överväger att klä oss så här vid högtider här i Japan. Fast jag kanske ska tona ner peruken och porrstrumporna då... Beats blev så inspirerad av att gå runt i sin sköna dräkt att han funderar på att ta upp kampsportandet igen, gammal judokille som han är,, men denna gång satsa på akido där dräkterna ser ut typ så här med kjol över kimonon. Vi var lite av en sensation där vi traskade genom våra kvarter i Sakurgaoka på väg till festen, Beats blev till och med fotad av ett gäng japaner. Jag var inte lika exotisk - finns ju en del brudar som faktiskt kör den stilen som jag försökte härma.

Beats dräkt och min korta yukata plus solfjäder och obi-bälte köptes på Oriental Bazaar på Omtoesando i Harajuku. Min peruk är från Tokyu Hands och sminket baseras på tjock vit eyeliner som kantas av turkos liner samt rosaglittrande lösfransar från Tokyu Hands. Jag vill bli cosplayer, gudars vad det är roligt att klä ut sig!

Filosofiska glasögon

Filosofiska solglasögon - inköpta av Emil på Don Quixote i Shiubya.

Beats ryter till - "Det måste bli mer manligt!"

Som bekant hade vi magasinet Ginza på besök i vårt hem i torsdags. De rekar lägenheter att ha med i ett inredningsreportage om hur utländska tjejer med kreativa jobb bor när de flyttar till Tokyo. Reportern ställde en del frågor som INTE föll i god jord hos Beats, bland annat: "This is very feminine house" och "You live alone? Aha, no..? Because look like single girl's home".
Beats blev FÖRTVIVLAD. "MEN... MEN...VISADE DU HONOM INTE TEKNIKPARKEN??!!", undrade han och kände sig förtryckt i sitt eget hem, som dignar av modemagasin, rosa detaljer, söta prydnader, parfym- och lotionflaskor överallt och väääldigt lite som skvallrar om att en man faktiskt bebor ena halvan av bädden (några ensamma Ny Teknik och Auto Motor Sport på nattygsbordet skymtas om man tittar nära). Teknikparken stängde jag in i ett skåp när reportern var här - det är inte SNYGGT med sladdar min älskling!
SÅ - den föttryckta mannen fick nog och gick ner till dygnet runt-butiken i vårt grannhus. Hans blick letade efter NÅGOT, ja VADSOMHELST, som andades testosteron och manlighet. Och valet föll på en trevlig NÄSDUKSASK med "Muscle Tissues" gömda i en hårdtränad manstorso. Så nu står denna och ståtar inne på badrummet bland sprayflaskor, puderdosor, rosa beautyboxar och prydligt färgsorterade nagellack. VÄL RUTET, älskling!

Q&A med Aya, skönhetschef på VOGUE NIPPON ♥

Här kommer svar på några av era skönhetsfrågor som jag tog med till fikan med Aya Aso, Beauty Director på japanska VOGUE. Vi hade inte så lång tid, och jag hade ju min intervju också, så kunde bara ta med en bråkdel. För att kompensera tänkte jag försöka svara på så många som möjligt av frågorna som inte kom med. Jag är ju inte skönhetsguru på Vogue, men jag kan minsann min hudvård och mitt smink!

JOSEFINE:
Kan man göra en aha-syra behandling om man vill försöka få en jämnare hudton efter att man haft några finnar förrut, eller är det inte att rekomendera om man vistas mycket ute under vintern? Kanske bättre att göra den under våren?

SVAR:
Aya är väldigt rädd om sin hy och menar att AHA är alldeles för starkt för hennes smak. Däremot går hon på ljusbehandlingar två gånger per år, samt behandlingar med Vitamin C. Kolla med din hudterapeut, han eller hon kan avgöra om din hy passar för AHA-behandling.

SOFIA:
Vad är det bästa man kan äta/dricka för att få bra hy och hår?

SVAR:
Ät mycket ångat ris, det innehåller mycket vatten och är lättsmält. Och rå mat som sashimi och råa grönsaker - de innehåller en massa bra enzymer! Men överdosera inte på fiber, anstränger man matsmältningssystemet kommer rynkorna tidigare.
Aya är en riktig te-fantast, och precis som många andra japanska tjejer svär hon vid gröna téer. Och så en beauty-shot då och då, alltså de små drycker som säljs på japanska drugstores med mängder av kollagen och andra hudboosters.
Kvällen efter vårt möte skulle Aya testa en beauty-meny på en japansk restaurang - däribland suppon, soppa gjord på sköldpadda. Det innehåller massvis med kollagen och sägs vara sanslöst bra för huden. Hajfena, som används mycket i det kinesiska köket, ska också göra underverk. Men gott låter det inte i åtminstone mina svenska öron (har ätit hajfena i Kina för tio år sedan och säger BLÄ)... Ångkokta grönsaker rekommenderar Aya annars, gärna till ris.
Annars är ju japanerna otroligt fästa vid sin fisk, sina sojaprodukter och sina sobanudlar när det kommer till jakten på fin hy!

PAULINA:
Bästa mascaran? :D

SVAR:
Aya älskar Lancômes mascaror, allra mest Virtous. MEN, hon applicerar Virtous med den vibrerande borsten som hör till Lancômes nya mascara Oscillation.

CARRO:
Bästa hårfrisörsalongen? (ange gärna namn på den hårstylist hon rekommenderar). Kan hon rekommendera en hudläkare i Tokyo vars specialitet är känslig hud-rosacea?

SVAR:
Frissan fixar Aya på Asia i Aoyama, runt hörnet från Citibank på Omotesando. Bästa stylisten är enligt Aya ägaren Mr Tocky. "Han är hair otaku", säger hon, och det låter väl bra!
För hudproblem rekommenderar hon kliniken Aoyama Dermatological Clinic.

FRIDA:
Åh, jag har tusen frågor! Favoritprodukter som varje japanska har? Bästa ansiktskräm? Bästa skönhetstips? Är superfascinerad av allt vad japan heter & då speciellt produkter som är omöjligt att få tag i hemma. Jag vill veta allt & lite till! Förresten, Maria, din blogg är super!

SVAR:
Tack säger jag (Maria) för berömmet!
Aya tipsar om att ALDRIG lämna hemmet utan hög solskyddsfaktor, inte ens på mulna dagar. Hon kör på SPF 50 i ansiktet. Och undvik att tvätta ansiktet med tvål på morgonen - använd hellre olja. Hennes favorit är Shu Uemura Cleansing Beauty Oil Premium A/I.
Hennes favorit bland mineralpuder är det från Beauty K - ett japanskt märke grundat av en dragqueen och makeupartist vid namn Kaede.
Alla japanskor är fanatiska med sina ögonbryn, och Aya kan inte leva utan sina ögonbrynsborstar från japanska SUQQU.
Nu tuppar mitt batteri av, ska försöka blogga lite hemifrån sen!

Skokartongen goes celebrity!

Whoa, hur festligt är inte detta - glossiga mode- och lifestylemagasinet GINZA har precis varit här hemma i skokartongen och rekat. Kanske, men bara kanske, ska lilla lyan vara med i ett reportage om hur västerlänningar i Tokyo inreder sina lägenheter. Hoppas hoppas - Ginza Magazine är fab! Swedish Lifestyle-Akiko kom förbi i morse och piffade upp kökshörnan med en massa fina Tiogruppen-prylar för en extra skandinavisk känsla. Jesus, tänk att en IKEA-skolåda kan framstå som exotisk... Jag tycker ju mest att vår lägenhet liknar ett upmarket studentrum som inretts på en helg. Saknar min fina 20-talslya i Sverige med stuckatur, trägolv och fondtapet... Saknar dock INTE Beats ungkarlslya så mycket, där jag bodde fyra månader innan vi flyttade till Japan (vi flyttade ihop när vi kom på att vi skulle gifta oss, kändes liksom bra att bo ihop med den man ska ingå äktenskap med...)

Nu, slut på Sverige-nostalgi! Om skokartongen kvalar in i Ginza Magazine så kommer jag i framtiden visa upp den stolt och sluta be om ursäkt för fantasifattigdomen. Här får ni ett smakprov!

Tack för i natt, hallonskallejävel

I natt vaknade jag klockan två av att jag trodde att min mage skulle spricka. Jag är helt allvarlig när jag säger att jag tvivlade på att huden skulle hålla. Magen stod som en ballong, eller kanske snarare fotboll. Jag är van vid att vara uppsvälld, min mage blåser upp sig bara en bit mat kommer i närheten, men det här var något annat. Magen var stenhård och gjorde så ont att jag kom in på tankar om tarmvred alternativt en allergisk reaktion som skulle spränga mig inifrån. Hela natten fortsatte det, och jag övervägde flera gånger att väcka Beats och be honom sätta sig på magen och TVÅNGSPRESSA ut vad som måste ha varit tidernas största fall av "trapped wind" (vad säger vi på svenska - inspärrad fis??). Blev riktigt orolig när varken gas eller bättring gjort sig påminda vid åtta i morse. Om det nu vore så odramatiskt som extrema mängder trapped wind borde det väl söka sig utåt så småningom? Jag kunde inte ens resa mig innan klockan ett idag.

Medan jag låg i sängen och skrev på glammiga skönhetstexter medan magen hotade skicka iväg mig till månen om man tryckte till på den, chattade jag med Martin. Han frågade om det kunde vara överdos på hallonskallar. Och SE DÄR - där tror jag vi kan ha problemet. Förra veckan kom en påse hallonskallar från mamma. I måndags kom ett KILO svenskt godis inklusive hallonskallar från Åsa. Och VAD har då varit Maria Ahlgrens kvällsmat i en veckas tid, förutom när vi åt på lokal i fredags? Jo, hallonskallar och diverse annan lakrits. Jag har alltså BARA ätit hallonskallar till kvällsmat en massa kvällar på raken, inget annat att balansera med. Och så undrar jag varför min mage är i fullkomlig upplösning.

Nu är klockan tre och jag har precis hasat mig ner till ett lokalt café och ätit ett rejält mål ris med svampsås gjord på sojamjölk. Om en och en halv timme ska jag fika med skönhetschefen på VOGUE. Känns ju jäkligt lägligt att logga in med buken tio minuter innan resten av kroppen. Har inte lika ont nu, men bekväm, det är jag inte.

Buuuu, vill aldrig mer se hallonskalle!!!! I alla fall inte på ett par dagar...

Ny julkalsong till mannen

Mitt bästa julklappstips till pojkvännen eller brorsan är kalsongen med externt bananskal att värma slangen i. Beats blev dock nyss introducerad och muttrade förnärmat "Jaja, kanske om det där facket vore typ en meter längre". Ooooh du store starke manliga alfahanne! Har du förresten tränat älskling? Dina biceps ser så härligt, manligt svullna ut där du sitter borta vid bordet och meckar med din mycket tekniska teknikpark.

Costumeparty på lördag - Beats dräkt klar

Tänkte svida upp min gubbe såhär på maskeradfesten på lördag. Vad tycks? Enda orosmomentet är hur vi ska transportera honom ute i kylan. Annars har vi handväska kirrad och allt, och just nu sitter han vid datorn och praktiserar min.
Vill du köpa likadan så gå till Loft i Shibuya, översta våningen.

Svidad för julshopping!

Hurra, idag ska det julhandlas! Åsa, som var en av mina första och närmsta kompisar när jag flyttade till Tokyo, är på besök och nu sitter jag och väntar på henne på Starbucks i Shibuya. Vi ska kolla julklappar och mysa - vilken lyx efter tusen år av jobb och slit! Så här ser jag ut:
Kjol - Monki
Topp - H&M
Jacka - Topshop
Nitbälte - Zara
Kängor - Diana på Parco Shibuya

"This sweat suit is celebrity"

Nyss skådat inne på Don Quixote i Shibuya, Tokyo och antagligen världens mest skruvade butikskedja. Donki har ALLT! Dietpiller, lössnoppar, mangakostymer, skolflicksuniformer, dammsugare, makeup, stereos, sprit, strykbrädor, slipsar och varenda pryl du kan dikta ihop i ditt huvud.

Och vad gjorde jag då på Don Quixote denna tisdagsmorgon? Jag letar manga- alternativt maidkostym ser ni! På lördag ska jag på costume party och vill klä ut mig till någon mangabrud. SÅ, LYSTRING MANGANERDS!!! Finns det några snygga donnor man kan dressa upp sig som? Inget för bart (kaggen stannar INNE), men ändå något som är lite sassy och festligt. Gärna kort kjol och peruk!
Tacksam för all hjälp!! Det får icke sluta med att jag glider in i en Celebrity Suit i brist på annat haha...

Helg i seniorens tecken

Jag och Beats börjar logga ut. Gubben Beats har blivit S-formad i hållningen och Tant Jag läser hellre deckare i sängen än dricker vin på lokal. Även helgkvällar är vi gärna i bädden innan tolv. Vad hände? Mamma och pappa är fartigare än oss (pappa är nyfrälst yogabunny och mammi har skaffat cool sportbil och frän Xperia-telefon).
Vår helg gick helt i pensionärslunkens tecken, och mmmm vad det är härligt!
I fredags möttes vi upp i Ebisu efter jobbet och käkade italiensk galamiddag med pilgrimsmusslor och champagne på Medusa, en ny restaurang med dramainredning och perfekt dejtingmat som ostron och grillade skaldjur.
Lördagen bjöd på champagnebrunch på Grand Hyatt med Swedish Styles projektledare Caline, hennes Claes och deras ljuvliga bebis. Och vilken buffé! Beats var sockerchockad och asjobbig i timmar efter att ha gått bärsärk vid dessertbordet. Den mannen och stimuli som kaffe eller socker är kombinationen från helvetet.
På kvällen myspysade vi med svenskt godis och filmen Broken English av Zoe Cassavetes. Underbar indie-romcom som till och med gick hem hos min man som annars mest tycker om pistolvåld. Beats har för övrigt utökat vår redan löjligt omfattande teknikpark med en ny hårddisk som han döpt till PISTOL. I kid you not.
Igår, söndag, gick vi på svenska ambassadens julbazaar en kortis. Missade lotteriet och blev tjuriga. Beats hade hört rykte om att man kunde vinna en helg med en Porsche och hade laddat i två veckor.

Istället promenerade vi till Ginza och julhandlade. Gillar Ginza på söndagar när de stänger av för biltrafik och istället ställer ut uteserveringar och julgranar på avenyerna. Vi shoppade lite till våra mammisar och till min äldsta bror (Ja du, liten J, syster vill fylla ett misstänkt glapp i ungkarlslyan...). Beats provsatt en gul sportbil, tror det var Nissan. Det ansiktet skulle kunna vara posterbild för KONCENTRATION. Han provrattade, strök över spakarna och testkörde med ömhet bensinlocket. Sen åt vi sushi och misomarinerad torsk, min favorit, på något varuhus med en massa pensionärer på uppklädd söndagsshopping. Älskar alla små japanska tanter i kimono och nylagd frisyr!

Sen hem och äta pannkakor och se japansk förnedringsteve där någon stackars jävel som vanligt fick äta något konstigt inför en oooooooooh:ande publik. Sedan lite skype med mammi och sedan stup i säng med Hanteringen av odöda. Är sist i Sverige att säga det, men jag är besatt av John Ajvide! Tack svärmor för att du styrde in mig på det spåret trots min skepticism!

Japp, det var helgen. Mycket städad. Mycket vuxen. Mycket angenäm.

Kawaii-sushi for the people ♥

För första gången på tjugo år är jag intresserad av något från en leksaksaffär, nämligen det här setet med grunkor som piffar upp sushin som jag hittade på ett varuhus i Ginza igår. Nallesushi! Rosafärgat ris! Hjärtformad fyllning! Stjärnformade grönsaker! Varför fanns inte såna här roliga för oss som växte upp under på det sönderkokta dillköttets och den färgfattiga koljans åttiotal??

Äntligen FREDAG!!! ♥ ♥ ♥

Nu sitter jag återigen på Swedish Lifestyles - Whyred, Tiogruppen och Odd Mollys japanska agentur - kontor och fixar lite med deras pressdagar. Det är och har varit full anstormning nere i showroomet med folk som vill kolla in vårens kollektioner - redaktörer från VOGUE Nippon, Esquire, Popeye, Balia, Precious och typ tusen till dricker glögg och bekantar sig med det svenska modeundret. I eftermiddag kommer min favorit - japanska NYLON! Jag går mest runt och är svensk och serverar glögg och pepparkakor och livemodellar kläder. Det är så himla trevligt att vara på ett kontor - jag jobbar ju nästan jämt ensam.
Moderedaktören från japanska VOGUE, Shizue, är så söt. Miniliten i pixiefrisyr. När hon kom förbi hade hon på sig skotskrutig ullkjol kjol från Dolce&Gabbana med en enorm puff på rumpan. Till det kort skinnjacka, enkel svart lammullströja och bruna stövletter. Hade jag satt en puff på rumpan tror jag INTE att "söt" skulle vara folks första tanke...

Just nu är WWD (Women's Wear Daily) här, och kanske kanske kanske ska de intervjua mig om svenskt mode. Men fram tills dess sitter jag här på kontoret och frossar i Ahlgrens Bilar (och nej, det är INTE min pappa som gör dom!) och bloggar lite!

Överst ser ni dagens outfit. Shortsen och blusen är lånade ur Whyreds kommande vårkollektion. Är helt galet kär i shortsen, de är så snygga och smickrande. TIll och med jag får nästan, men bara nästan, timglasfigur i dem. Jag har också snöat in på färgad eyeliner, och idag matchar jag några lila detaljer på blusen med knalligt lila eyeliner. Tror det kommer vara en megahit i vår och sommar - så mycket roligare än den gamla vanliga svarta!

Jag livemodellar Whyreds vårkollektion ♥

Jag modellar shorts, stövlett och grå pingvintröja med knappar i ryggen ur Whyreds vårkollektion på pressvisningen. Flott!

Just nu i ett showroom i Tokyo ♥

Snart knackar Vogue och NYLON och Dazed & Confused och alla de andra på dörren för att kolla in svenska vårnyheter! Jag är här som ett svenskt liveansikte och serverar info om nordiskt mode samt pepparkakor och glögg. Herrmodetidningen Popeye har nyss varit här och kollat Whyred och ryktet säger att NYLONs moderedaktör är nyfiken på Odd Molly.

"Maria-san, you here for bake cake?"

Detta är bråda dagar, som ni nog märk på mitt tveksamt aktiva bloggande... Men jag jobbar med Swedish Lifestyles pressdagar förstår ni, Whyred, Odd Molly och Tiogruppens japanska agentur. Två dagar står showroomet öppet för japansk press och stylister, och vårkollektionerna hänger i prydliga karamellfärgade rader och det är så mycket tjuuus!

Igår kom jag hit vid fyra. Det uppstod stor förvirring. Akiko, tjejen jag jobbar närmast och som är en av få som pratar engelska, var iväg på möte och jag stormade in på kontoret.

Maria: Hi guys! I'm here to make some press kits, Akiko has prepared some stuff for me. Do you know?
Fyra tjejer & en kille: ?????????????????????????????
TYSTNAD
Tjej: Maria-san, you are here to bake cake?
Jag: Eeh, no, I'm here to prepare the press kits.
Tjej: But we buy egg for you. In fridge eggs for Maria-san to make cake.
Jag: Okeeej... Well, I must have missed this information, but sure I can make cake. Shall I make Swedish christmas cake?
FÖRVIRRING. Jag ringer Akiko.
Jag: Hi Akiko! I think there's some misunderstanding. I'm in the office and the girls say the press kits are already done and that I shall bake a cake.
Akiko: Ah, nonono, you shall make press kits. I have prepared a note. Then, cake, but this is not first priority.
Jag: Ok, I'll see what I can do.

Summan summarum:
Någon har köpt ett Annas Pepparkakshus som de vill ha på display på pressvisningarna. Det är ett sånt där färdigt där man bara limmar ihop bitarna och trycker på smarties. Var äggen kom in i bilden vet jag faktiskt inte riktigt. Det blev inget pepparkaksbygge igår för vi hade inget socker att smälta ne, men nu jäklar! Nu kör jag! Multitasking ja för tusan!

Onsdag happy time på vår balkong ♥

Solsken på balkongen - lyxigt värre! Idag har sommaren gjort en snabb visit här i Tokyo. Jag har på mig min nya sweaty från Swati-kollektionen på UT Harajuku och solisar från Topman. Och så shorts från K by Karl Lagerfeld. Behövs knappt jacka, tjooo!

Nu ska jag iväg och intervjua en tjej till beautyboken. Mer om det sen!

Vårt lilla hus från ovan

Älskar Wikimapia! Här är vårt bygge på Sakuragaoka i Shibuya, the område also known as fyra nyanser av betong.

Just nu på Sakuragaoka ♥

Beats surfar på sajter som säljer älgsalami. Igen. Och drömmer. Igen.
Jag dricker något nytt dietté. Igen. Hon på drugstoren sa att alla modeller "drink this to be long and slimmu". Samtidigt har jag munnen full av svenskt godis. Igen. Jag vill äta min kaka och INTE ha kvar den så att säga.

Alltså, jag och min överaktiva hjärna...

Jag har begåvats med en mycket pigg fantasi. Överhuvudtaget TÄNKER jag galet mycket, också när jag inte fantiserar. Jag fnular dygnet runt så det knakar på ditt och datt, vänder och vrider och tar mig inte en utan tjugo "funderare". Och jag är extremt duktig på att LÄSA IN budskap i situationer, och det är här fantasin ofta sätter griller i huvudet på mig. Jag kan läsa in HELT FEL budskap och noja mig till vansinnets rand utan grunder. Det är svårt för mig att titta på en isolerad händelse, för jag bygger långa konsekvenskedjor. Ibland kan ju den sortens tänk vara jättebra. MEN, det kan också vara så oerhört satans jobbigt.

Får jag inte svar på sms från mamma inom fem minuter tänker jag att olyckan varit framme. Är pappa inloggad på skype men inte svarar när jag ringer, ja då är det ju mest sannolikt att han fått en hjärtattack. Och när Beats är försenad kan precis vad som helst ha hänt. Typ mord eller att tåget spårat ur. Alltid är det att det är något HEMSKT, i mitt konsekvenstänk finns inte de där "naturliga förklaringarna" som de flesta andra verkar luta sig mot. I min ovisshet finns alltid bara ond bråd död eller andra mörka motiv.

Alltså, jag är en extremt glad människa, inte alls mörk. Men min fantasi är sjukt bra på att alltid alliid alltid komma upp med det värsta scenariot. Vi har haft många långa samtal om detta i familjen - det är synd om de andra att veta att jag biter av mig naglarna om de inte svarar på telefon eller gjorde ett spontant ärende som försenar en minut eller två.

Samma sak när det kommer till folks kritik av mig. Jag är ALLTID redo för det värsta. Även om det inte finns minsta anledning. Exempel: Säg att jag skulle klippa mig och lägga upp bild på bloggen. Jag skulle ha ONT I MAGEN vid inloggning för att ha fått kommentarer om hur ful jag är och så illa min nya frisyr klär mig. Jag tänker alltså på detta FÖRE jag tänker att ni kanske inte kommenterar alls alternativt säger att det är fint. Även om JAG tycker det är fint är jag garderad och redo för att de magiska ANDRA ska tycka jag gått ner mig.

Ni som hängt med ett tag på bloggen känner ju till detta, min extrema rädsla att misslyckas. I ärlighetens namn har jag ganska bra självförtroende när det kommer exempelvis till mitt jobb och det är sällan att någon av mina redaktörer kommer tillbaka med sura miner. Trots att jag inte åkt på några större smällar så är jag alltid REDO för dem. Rädd att inte räcka till, rädd att mitt omdöme ska ha varit åt helskotta medan de ANDRA haft rätt. Jag har en oerhörd övertro på andras förmågor versus min egen. Och det är fel fel fel och går emot allt vad "själv är bäste dräng" heter.
Det handlar inte så mycket om dåligt självförtroende, snarare är det nog en rädsla att inte leva upp till sina egna höga krav. För mig är en skopa dålig kritik så sårande, så svår att skaka av, så betungande. När jag hade en flirt med en kille i nian sa hans kompisar till honom att jag såg ut som en kille och sen var det ju kört. Under några år haade jag så mycket komplex för denna pojkighet, mitt långa hår och fem lager makeup och förkärlek för kjol till trots. I gymnasiet nämnde jag det här för killarna som kläckt kommentaren, och de bara "VAAA?!! Nä men det var ju bara som vi skojade med xxx för han var så full och blablabla". I två år var jag alltså rädd att jag såg manlig ut till följd av ett skämt fulla grabbar emellan. Och så ska det inte vara - jag vet ju det! Kritik är ju bra, kritik utvecklar och pushar. Men som så många andra vill jag vara perfekt från början. Och det är ju omöjligt!

Igår är ett typexempel rakt ur Maria Ahlgrens vardag. Jag skickade in en artikel som kändes välskriven och intressant. Min redaktör i Sverige skriver i ett mail att texten är bra, men att jag måste komplettera med några fakta. Inga problem. Jag samlar ihop det och mailar. Då kommer ett mail att redaktören måste DISKUTERA en sak med mig - kan vi ta det på telefon? Direkt börjar mina tankar gå loss. Ojojoj, vad har jag NU gjort?? Jag försöker leta i mitt huvud, vad kan jag ha gjort som är så allvarligt att vi måste ta det på interkontinental TELEFON? Har jag gjort något bedrövligt jag inte vet om??? Har jag fått tourettes och skrivit skymfer i texten? Att han bara vill dubbelkolla en grej och tycker det är smidigare på telefon, nä, det kommer inte ens för mig. Något måste ju vara FEL! Men nej, det var ju inte det. Det var bara en simpel och mycket neutral fråga. Inget konstigt, inget drama. Och skulle det vara det så skulle vi säkert kunna lösa det snabbt och lätt, jag VET ju det. Ändå kommer ALLTID ångesten över att inte ha räckt till, inte ha presterat nog och att inte ha levt upp till andras och egnas förväntningar.

Jag vet att det är så extremt vanligt, särskilt bland tjejer, att vara så här. Vad beror det på? Varför måste man hela tiden ha andras kvittens på att man duger, och varför tvivlar man på sin egen förmåga trots att man bevisat att man KAN tusen gång förr?
Blir så trött på att vara så här. Alltid helspänn, alltid redo för dåliga nyheter. Samtidigt är jag optimist i så mycket. Glad över mitt liv och över att vara den jag är (förutom just den här biten då). Jag har alltid varit älskad och uppmuntrad och jag har klarat mig ganska bra hittills i livet. Ändå är man hela tiden rädd att bli avslöjad som en loser. Är det inte konstigt??

Är det någon som har några knep? Hur blir man lite mer cool, lite mer manjana? Hur styr man bort den där jäkla fantasin från avdelning "Värsta scenario"?

Mailade förresten en pr-text jag gjort för shu uemura till dem igår. Idag fortfarande inget svar. Tror ni jag NOJJADE eller?! Jag var redan framme vid tanken på att jag gjort något hopplöst övertramp och ALDRIG mer få några uppdrag av dem när pr-chefens mail damp ner och meddelade att allt såg toppen ut och hade åkt till layout.

Jäkla knas-Maria. Detta ska bli mitt nyårslöfte att ta itu med.
Det är en himla tur att jag bor i ödmjukhetens Japan - här passar jag bra bland alla bugande mesar som inte vet hur man säger "nej tack".

Sexualkunskap enligt Men's Knuckle

Det finns en rolig tidning för killar som heter Men's Knuckle, i folkmun Menaku. Menaku specialiserar sig på OUTLAW fashion och är en stil- och lifestylebibel för killar runt 20 som hänger runt i Shibuya och är minst lika fåfänga som sina gyaru-tjejkompisar. Looken i Menaku är någon mix mellan bad boy och hostlooken, alltså stilen som dominerar de flesta hostklubbar (ställen där man för megasummor pengar får konversera och dricka drinkar med söta "prinsar"). Tänk slingad igelkottsfrisyr, orange fuskbränna, slimmade byxor över slimmade höfter, tunga kedjor och annat bling, plockade ögonbryn och spetsiga boots. Alla kläder går i svart svart svart och accessoarerna är a och o. Samt att ha en knockoutfrissa som tagit timmar att fixa till.
I Menaku lär man sig också genom en serie mycket grafiska bilder hur man förför tjejer och sen gör succé där i sängen på lovehotellet.
Senaste numret är inget undantag, och jag sitter här och bläddrar genom den erotiska serien (överst på bilden). Det handlar om S&M. Och jag undrar. Vad i hela friden GÖR han? Varför har han skalle-Per-MASK? Det här är väl inget spår killar ska in på om de vill komma till??
Annonserna är också roliga. Idel snoppförlängar, snoppförtjockare och piller man blir 20 cm längre av.

Kostymkaraoke och japansk mex-fetisch ♥

Åh jisses vilken lördagskväll. Det var jag, Mia och Biola, och sen slöt Malin upp. Först mexmat och frozen margaritas på El Rincon de Sam i Ebisu, en liten källarrestaurang som drivs av en japansk gubbe med enorm mexfetisch. Han inte bara driver stället, utan showar också, och då joinar publiken in med sombreros, maracas och tamburiner.
Sen åkte vi till kostymkaraoke i sleezy Roppongi, på stället med det lämpliga namnet Festa! I rumshyran ingår fri tillgång till kostymförråden, och där fanns det mesta från Hard Gay (japansk tevekaraktär) och Hello Kitty till maidklänningar och skoluniformer. Jag låter bilderna föra talan i detta inlägg...