Fy vad jag är deppig. Jag vet inte varför men jag vill bara gråta hela tiden. Är väl hormonerna som löper amok, har ju haft ett par dagars depression varje månad sedan jag blev tonåring. Är det inte konstigt att det inte finns en större marknad för mensproblem? Har man ont i magen finns det tusen preparat och har man migrän går det bra att stanna hemma från jobbet, men jag och en massa tjejer i samma båt måste streta på i vardagen en vecka varje månad trots ständiga gråtattacker, extrem trötthet, kramper i magen som känns som tusen knivar, bröst som känns som alla världens blåmärken parkerats i dem och nätter av orolig sömn och svettningar. Kan inte någon uppfinna något medel som tar bort allt det diffusa, det där man inte riktigt kan ta på? Det iriiterade, det självömkande, det sorgsna, det ojämna. Och tröttheten! Järntabletter är inte bra nog, dem får man ont i magen av. Jag tycker att vi tjejer borde få ta ett par dagar ledigt varje månad, och så kommer Försäkringskassan med sjukpeng och Staten med godis, Ipren, romcoms och varmvattenflaskor. Jag är ju lätt mer "sjuk" när jag har pms och mens än när jag drabbats av en skruttig liten förkylning. Och vinterkräksjuka my ass - kräkattack till följd av menskramp är minst lika hemskt.
Nästa liv vill jag vara kille. Eller nej, det vill jag förresten inte. Att vara tjej verkar roligare. Men jag vill ICKE ha samma bindgalna hormonuppsättning som nu. ÄLSKLING, gå hem från jobbet NU och plocka upp chokladglass på vägen. Din fru är lessen.
torsdag 18 december 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar