Min natt med Tokyos rent boys

Vi har ju ett litet dilemma här - eftersom jag var på uppdrag av tidningen Solo så kan jag ju inte splasha ut allt för mycket detaljer här, men en liten sammanfattning kan konstatera att:



* Vi hamnade på Ladies' Club Casanova (ovan), och fick varsin man tilldelad oss redan i entrén. Hela vårt sällskap satt, gudskelov, tillsammans runt ett bord. Hade inte fixat att sitta ensam med "min" host. Deras engelska var minst sagt knagglig, så det mesta fick gå genom Miyuki. Klubben var en studie i kitsch. Röda skinsoffor, porslinskatter och förgyllda djurstatyetter, grekiska gudinnor, posters av gulliga hundvalpar, kristallkronor, en ensam karaokemaskin, gröna neonlyktor...



* Killarna hade varsitt artistnamn. Malins kille, "Leo" (bilden), såg ut som en japansk version av Darin och var i mitt tycke den sötaste. Min kille var självklart minst läcker. Inte för det spelar någon roll, men det är bara så typiskt. Dessutom blyg och trögpratad, samt hade röstvolym noll vilket inte är så lyckat när ens kund (jag) är typ döv. Malin tyckte for the record INTE att Leo var het.



* Under timmen som vi hade gossarna höll de hela tiden våra glas fulla med shochu utspätt med vatten. Inte särskilt glammig dricka, och inte blev man särskilt snurrig pga allt vatten, men ska man igång på vin är helt plötsligt hela månadsbudgeten pajjad. Blev i alla fall sjukt mycket skålande och "Kampai!"-skrål.



* De var inte sleezy och inga snuskiga förslag erbjöds, men komplimangerna haglade. Det var som ett manus: "I like your eyes, is that your real colour?", "You have a very beautiful smile", "You have really nice hair". Klyschor som man brukar kunna få gratis kvart i tre på vilken klubb som helst för 5000 yen - vilket kap! Vill man som dam ha lite privat vavavoom efter klubben är det man själv som får föreslå, killarna har som regel att aldrig bjuda snusk utan invit.



* Efter tiden gick ut (och det var fanimej på minuten!!) hade vi möjlighet att bjuda våra killar vidare till grannbaren, som har samma ägare. Hostverksamheten får ju inte enligt lag vara igång mellan 1-5 på natten, så vill man umgås med killarna då får man bjuda med "sin" kille till en bar av den här typen. Som tjej köper man hans drinkar hela kvällen, och han fortsätter behandla en som en primadonna. Mycket artigt frågade vi alltså våra herrar om vi fick bjuda in dem på drinkar, och de accepterade. Sedan satt vi i typ tre timmar runt bardisken på Tokyos kanske mest tacky etablissemang och drack Moscow Mules (typ Gin & Tonic fast med Ginger Ale), försökte förstå varandra trots svåra språkbarriärer, fnittrade och skrålade karaoke. Mickar låg här och var på bardisken, så ville man sjunga var det bara att ta en mick och knappa in sin favvesång. Jag sjöng hela Madonnas 80-talsregister, samt lite goa Stevie Wonders och Michael Jacksons. Blev även duett med våra hyrpojkar.



* Damen bredvid oss hade hyrt två killar, och satt mellan dem med en hand på varje killes lår. När de sjöng karaoke för henne blev hon som vild och stuvade sedel efter sedel i deras byxlinningar. Gissar att de sedan skulle slinka in på något av Kabukichos många lovehotels...

Det var en bisarr men vansinnigt rolig upplevelse, och det kändes mest kitschigt och kul, inte som att man var ute och frotterade sig i en nisch av Tokyos sexindustri. När vi kom hem stod solen redan högt på himlen, och det brukar vara ett bra betyg på en rummelnatt. Detta är kanske något för en ny slags klubbguide i turistböckerna?