Duktig housewife

Idag har jag varit superb hemmafru och skrubbat vårt hem skinande rent. Är ett jidder att shoppa städprodukter eftersom alla texter är på jappe, men med lite experimenterande blir det bra. På tisdag kommer världens bästa fotograf, Lina Eidenberg, hit och ska bo hos oss nån vecka, och man kan ju inte visa in finbesöket i sunkigaste lyan i bästa studentrumsstil. Badkaret var värst. En hel MATTA damm, så kompakt att man inte såg det vita. Aircondition dammar ner så in i.

Har också käkat lunch med mina fellow-lyxfruar Anna och Åsa (fast blev bara Pago-juice för mig, min sallad var oätbar) samt på kvällen varit på Tokyos stabbigaste restaurang med mannen. Fattar inte att han kan äta så mycket flottig mat och ända vara så smal att han kan gömma sig bakom en lyktstolpe. Den stackars vandrande pinnen drack en pint Guiness till sin stekt ris/kött/gegga-mat och kände sig lite på lyset. Då är man inte stor.

Nu, så uttråkad att jag tror jag ska lägga mig bara för jag inte har nåt bättre för mig. Mannen redan i bädden pga sin en-öl-fylla. Jag saknar verkligen tv. Är man inte på humör för japansk förnedrings-tv (typ folk som gnider tårtor i ansiktet på varandra eller tjockisar som hetsäter korv på tid till hysteriskt publikjubel) finns det liksom inget att hämta. Kolla killen på bilden - man blir ju deppig av sån underhållning. Och streamad SVT är aslångsamt och stannar hela tiden, plus dålig bild.



Har försökt boka flygbiljett, men de enda som kostar under 13 000 är en 25-timmarsflight med byte i Kuala Lumpur och en Aeroflot-trip med tusen väntetimmar i Moskva. Jag har fördomar mot Aeroflot, men det är kanske dumt. Kanske är hur fräscht som, men jag ser typ framför mig att kabinen är fylld av vodkafulla ryssar, ciggarettrök, Stalin-porträtt, deprimerade flygvärdinnor och skrangliga säten från 70-talet.



För övrigt har regnsäsongen börjat och himlen är öppen och det är bara en tidsfråga innan mina skor börjar mögla.