Att äktenskapet är en het potatis i Japan är ingen nyhet. För många är det mest ett praktiskt arrangemang. En hane som drar in pengar och ser till att familjen har tak över huvudet, och så en hona som är vacker, duktig på att organisera hem och barn, samt gör en sjuhelvetes bra bentobox för mannen att visa upp i lunchrummet på Toshiba eller Mitsubishi.
För andra är äktenskapet den enda vägen ut ur Japan, och japanska tjejer flockas kring västerländska män i hopp om en framtid bortom Japans strikta sociala etikett och förväntningar. Rik och vit är kraven.
För ganska få är äktenskapet en fråga om att viga sig åt den man är upp över öronen kär i och vill leva resten av sitt liv med.
Äktenskapet i Japan är ofta hemskt oromantiskt. Inte alltid, men ofta.
Någon gång efter 25 börjar det hetta till. Det är dags att hitta en lämplig gemål. Ens attraktion störtdyker för varje år, och redan vid 30 är man som ogift något av en surnad leftover.
Det är inte ovanligt att en 25-30-årng en morgon vaknar och där och då bestämmer sig: Om ett halvår ska jag vara gift!
Det är startskottet på en mycket strategisk jakt. Jakten på äktenskapet.
Det finns en hel industri som livnär sig på jakten på äktenskapet. Över hela Japan förmedlas det kontakter. Det ordnas massdejter, gokons, där lämpliga tjejer och killar presenteras för varandra. Ofta är det tema. Fem finanskillar ska träffa fem tjejer som lagt in önskemål om just finanskillar.
När det gäller val av make är de flesta tjejer rörande överens. Viktigast är att han är rik. Få tjejer suktar efter en karriär, och även om hon hade velat är det nästan omöjligt att i Japan kombinera jobb och familj, så det är viktigt att karln kan trygga familjens framtid.
Status ska han ha. Det är viktigt. Om man sedan blir förälskad i honom eller inte är sekundärt. Den äkta makens främsta roll är försörjare, inte eldig älskare. Sådana kan man hitta på annat håll.
Männen däremot drömmer om en "cute wife". En söt, välklädd flicka som kan ge honom väluppfostrade barn och ett trivsamt hem att ta sista tunnelbanan hem till varje kväll. Attitydtjejer med drömmar om att förverkliga sig själva och göra karriär göra sig icke besvär. Hennes ambitioner bör sträcka sig till att göra kvarterets bästa bentobox till sin make och hålla huvudhåret välvårdat och kroppshåret borta.
Att söka äktenskap är som att söka jobb. Det är viktigt att hitta någon med liknande förväntningar. Önskar en man en kvinna som bidrar till inkomsterna medan hon vill vara fulltidshemmafru är det bäddat för kaos. Och flirten på krogen är riskfylld. Tänk om man dejtar och så finns det inget äktenskap i sikte och vips är man 30 och en så kallad "Christmas Cake" som stått och ruttnat sen den 25:e födelsedagen! Kärlek och äktenskap är väsenskilda i den hårda, moderna världen.
Nej, allt fler tar äktenskapsjakten på största allvar. Och i det senaste årets osäkra ekonomiska läge är jakten hetare än någonsin. Att flumma är ute - att säkra framtiden är inne! Efter många års trend där allt färre gifter sig är det åter inne att ta förnuftet till fånga och skaffa sig en äkta hälft. Det gäller att plocka upp de få karlar som fortfarande har fast jobb och en fet bonus att kamma hem varje år.
Natsuko berättar ofta om hennes kompisars framgångar och motgångar inom äktenskapsjakten, konkatsu. Hon har några vänner som lägger all ledig tid på att hitta den rätte. Det ordnas middagar som liknar rena arbetsintervjuer där CV's innan dejten mailas fram och tillbaka. Killar går på matlagningskurs för att komma i kontakt med tjejer. Killar med lågstatusjobb göra sig dock icke besvär. Det är tjejernas marknad - har en kille inga cash på banken eller ett ansett jobb så är det sayonara. Å andra sidan är en tjej inte mycket värd utan sin skönhet. Fast det är väl inget unikt för Japan.
Natsuko har lovat att presentera mig för några av de mest ivirga äktenskapssökarna i hennes bekantskapskrets. Jag tänkte följa dem och på sikt koka samman ett reportage. Förhoppningsvis får en svensk, redan gift, journalist kika in på de där middagarna och matlagningskurserna.
Men Natsuko själv är inte intresserad av den organiserade jakten på äktenskapet. Hon hoppas, precis som de flesta av oss, att en dag snubbla över den stora kärleken och se vart det leder. Fast en japansk kille vill hon inte ha. De har ofta för snäv världsbild för en globetrotter som Natsu. Dessutom är skrämmande många kvar i 50-talet och ser sin framtida fru vid spisen. Och så är de ju så dåliga på att vara romantiska, de japanska killarna! En flaska sake ska in under den vita salarymanskjortan innan komplimangerna kan ta fart. Vi ska inte ens gå in på arbetstiderna. Och är han väl ledig så vill chefen spela golf.
Men trots sin dröm om en europeisk man undviker Natsuko den köttmarknad som går under namnet Roppongi. Alltför många är de stackars japanska tjejer som i sin desperation efter en icke-japansk man beger sig till nöjesdistriktet Roppongi för att fiska bland utländska affärsmän. Och de männen skulle jag inte ens ta i med tång. Hybris över den plötsliga uppmärksamhet som det innebär att vara vit man i Tokyo och plufsiga av all öl de drar i sig under sin erövringståg i Roppongi. Och då är det INTE äktenskap som ska erövras. Men det är en annan story.
Först ska vi få klart för oss storyn om 2009's största trend i Japan - konkatsu, the hunt for marriage.
Watch this space...
PS. Foto från en tv-serie med just namnet KONKATSU!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar