Livrädd. LIVRÄDD!!!

Igår kväll drabbade den mig i sin mest kraftfulla form. PANIKEN.
Vad sjutton är det för projekt jag och Beats gett oss in på. Ska VI ha bebis?! VI?!! Herregud, vi kan knappt ens koka pasta, och nu ska vi ansvara för ett helt litet liv!

Jag fick full panikångest inför utsikten att min frihet måste kompromissas.
Jag vill ju att allt ska vara som vanligt, bara att jag har en söt bebis att pussas med samtidigt som jag, precis som vanligt, skriver mina små texter och, precis som vanligt, hänger med mina kompisar. Och shoppar, och äter på restaurang, och blåser på weekendresor, och dricker skumpa...
Det sägs att man inte får vara i folksamlingar första tiden. Hur ska det gå??? Måste man sitta HEMMA konstant då??? Jag är så rastlös att man nästan ibland kan misstänka bokstavssjukdom - ska JAG sitta hemma och titta på en bebis som bara sover och sover??

Jag längtar efter min bebis så jag håller på att dö, men jag skräms av livsstilen. Tänk själva hur det är ibland när man träffar kompisar som är mammor - de vill veta ALLT om ens liv för att i deras eget är det ganska stillsamt. Och jag GÖR inte stillsamt. TÄNK om jag hamnar i den där COCOONEN och slutar bry mig om omvärlden och nyheter och min samtid, och istället bara fokuserar på senaste Bäst i Test! i Konsumentverkets bilstolstest, bröstmjölksersättningar och dagiskö?!

Dessutom har vi inget efternamn för vårt barn.
Beats heter Tullgren, jag heter Ahlgren (trots att vi är gifta, vi kom aldrig överens). Ja, ni hör ju själva. Baby AHLGREN-TULLGREN. Det är ju otänkbart.
Hur funkar sånt - får barnet automatiskt mammans eller pappans namn? För att vårt barn ska slippa Ahlgren-Tullgren har jag faktiskt tänkt att jag i sommar ska byta efternamn. Beats vägrar så klart, han är en Tullgren och det tummar man inte på.
Jag funderar lite på vårt gamla släktnamn Graa (uttalas "Grå", är danskt). Är inte snyggt i skrift, men det låter fint. Maria Grå.
Jag gör vad som helst för att vårt barn inte blir Ahlgren-Tullgren.

Sen har vi ångest nummer tre, efter livsstilskris och namn;
Inköp av prylar.

Jag surfade runt efter tips på barnvagn.
Och jag DOG. DOG!!!! Fick svindel och panik av de där hemsidorna. Ord som "kombi", "duo", "chassi" och "Råd&Rön" dansade runt framför ögonen och jag kände att vad tusan gör jag här?? Det är inte möjligt att vara mer ointresserad av barnvagnar än vad jag är. Vad gör MARIA AHLGREN på barnvagn.nu?!
Jag vill bara rulla runt min bebbe, och så känns det som att det är värsta hetsen. Det är ju nästa KRIG ute på forumen över vilken som är bästa kärran. Ämnet är laddat.
Och för oss som kommer utifrån är det bara en djungel. Helst vill jag bara ha ett alternativ. En bra, hederlig vagn som inte ser ut som ett rymdskepp och som jag inte behöver beställa tre år i förväg. Och så ska jag kunna åka tunnelbana med den. Jag tycker BRIOs är fina, men så läser man ju att det är nåt fel på dem också. Vad det var har jag glömt, men stinglsliga föräldrar varnar för fullt på forumen. Allt varnar de för. Allt är farligt enligt svensk föräldranorm.

Sen kollade jag amningsbehå. Vet inte varför, har fortfarande vanlig b-kupa och ska inte amma på 5,5 månad ännu, men ändå. Vill reka.
På samma sajt modellades bärselen. Och alla mammamodellerna såg så otroligt muppiga ut! Och papporna. PAPPORNA!!!! Så självgoda. Så förnumstiga. Så präktiga. Kommer jag någonsin vara attraherad av Beats i en Babybjörn-bärsele? Kommer jag vilja SLITA av honom Babybjörnen?? Jag vill ju det. Men det är förbannat osexigt med kille i bärsele. Förlåt, jag kanske ändrar mig, men nu är det så.
Och jag undrar hur läcker han kommer tycka att jag är i en stadig amningsbehå, kejsarsnittsärr på min pösiga mage och BÄRSELE. "Grrr, älskling! Jag vill bara SLITA av ditt BÄRSELE här och nu!"

Jag vet att jag låter negativ, men idag har jag PANIK. Låt mig än en gång förtydliga att BEBISEN är otroligt efterlängtad och jag (och Beats) kommer dyrka den över ALLT, men LIVSSTILEN skrämmer just idag andan ur mig. Jag vill inte vara som de där föräldrarna ute på forumen. Har de inget liv utanför barnkammaren??

Sen kom jag precis på mig själv att blänga surt på killarna bredvid mig här på caféet som kedjeröker något superstrong. Jag har börjat hata rökare. Och jag VILL inte hata rökare. Jag röker ju själv då och då när jag inte bakar bebis och tycker att det är ett beslut som är upp till var och en. Jag är liberal. Jag vill vara en fri, fördomsfri själ. Men nu äcklar rökarna ihjäl mig. De sitter runt mig här på uteserveringen och luktar äckligt och ser äckliga ut med rök som väller ur deras äckliga illaluktande munnar och en rökares torra läppar. Jag hostar menande och fläktar med handen framför näsan. Och jag vill inte vara så! Jag vill inte vara den gravida urmodern som fnyser åt andras livsval. Jag HATAR gravida som är så där självgoda och hälsosamma nu när de bär naturens mirakel i sin livmoder att de häcklar andras dekadens.
Men det luktar för jäkligt. Det gör det, och det ska jag minnas sen när jag sitter redo att fyra på en Vogue Menthol (fast jag rökte faktiskt supersvaga no-smell-cigg som knappt luktar något alls).

Så, vad gör man när man har ångest och panik och fan och hans syster i knäet?
Jo, SHOPPAR!!!! Jag har precis kånkat ut halva butiken ur Forever 21. Visar sen.