Månadens tråkigaste dag är åter kommen! Det är dags för min månatliga heldag på sköldkörtelsjukhuset. Det är det absolut tristaste jag vet. En hel dag slussas man mellan provtagningar, väntrum och doktorn. Kösystemet är automatiserat och det är jättesvårt för mig att förstå eftersom alla maskiner man checkar in och ut i är på japanska. Har jämt ångest att missa min tur på grund av språkbarriär.
Överst ser ni bild på mig just nu. Det är ett glatt gäng här på ITO. Mest seniorer. Undrar varför - är oduglig sköldis ett ålderstecken??
Här sitter vi en hel dag och snarkar.
På tal om språkbarriär - stort drama i morse. RIngde budfirman som ska leverera hem min kvaddade hårddisk. Skrev jag att jag bestämde mig för att avbryta räddningsarbetet?? KAN inte betala över 30 000 svenska, det går bara inte!
I alla fall, vi ska bestämma tid, och det gick så satans dåligt.
När vi kom till att tiden de föreslog inte passade mig på grund av "shigoto", jobbet, blev den förvirrade stämningen så plågsam att gubben i andra änden LA PÅ LUREN!
Fy helvete vad jag hatar vardagen i Japan ibland. Jag hatar mig själv för att jag inte är språkgeni och blev japanskamästare under mitt halvår på språkskolan och jag hatar japanerna för att de inte ens kan den mest basala engelska. Det är arrogant! Då har man liksom avsagt sig all kontakt med världen utanför Japan. Och så hatar jag att allt går så långsamt. Man hinner bli gråhårig innan ens snabbköpskassörskan hunnit fråga klart alla frågor kring hurvida jag vill ha plastpåse eller papperspåse.
Så nu får jag väl återigen be Natsuko gå mina ärenden. Blir så trött. Allt tar sån tid här.
Och nu sitter jag på ITO, Tokyos absolut mögligaste plats.Snark.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar