Klockan är tjugo över fem på morgonen och jag ligger klarvaken och uppskrämd i sängen. Har precis varit en riktigt rejäl jordbävning, antagligen en av de större jag känt under våra år i Japan. En låg 6:a enligt en skala där 7 är högst. Som ni ser är epicenter precis utanför Tokyo. Det är till och med varning för tsunami, fast en liten en.
Jag brukar inte vara så rädd av mig, men jag antar att mina beskyddarinstinkter löper amok i takt med mina hormoner. Fattar inte plattorna där under jorden att jag har en bebbe i magen och att vi måste vara rädda om oss???
Givetvis är jag ensam också. Beats är i Beijing och jag är ensam och livrädd. Det första skaket brukar vara störst, men jag blir ändå skraj att detta är uppladdningen för något större.
Det körde igång för ungefär tjugo minuter sedan. Det var ett sånt skak som eldar upp sig och blir kraftigare för varje sekund. Mina grejer i badrummet dånade i marken och klädstången hotade köra iväg.
Sen lugnade det sig och jag gick in i köket och hämtade in en liter vatten och en energybar i sovrummet IFALL något skulle ske och jag måste ha friskt vatten. Känner mig som värsta nojiga, skyller på bebishormonerna.
Satte i linserna också, IFALL att.
Jaja, nu är väl denna nattsömnen pajjad gissar jag.
Inlägg
2 kommentarer:
Ja usch, vi sitter också och läser om det. Gud så läskigt!! Hoppas du kan somna om vännen!
Stor Kram
Burr, det var verkligen obehagligt. Hela huset som jag bor i svajade och knakade väldigt oroväckande. Blev också klarvaken och adrenalinstinn.
Skicka en kommentar