PUH!

Nu har det gått snart två timmar sedan skalvet, och inga stora efterskalv. Så lättad. Var som sagt rädd att jorden "värmde upp" inför den stora, fruktade bjässen som hela Tokyo lever i daglig skräck för.
Ser att meterologiska institutet också rapporterar att tsunamirisken fallit.
Nu håller jag bara tummarna att läget runt Indiska Oceanen inte blir katastrofalt... Så orättvist att naturkatastrofer jämt drabbar länder där folk är som mest sårbara!
Blir det megabävning i Tokyo så har vi ju hus som pallar trycket, snabba räddningstjänster och konstant tillgång till information.

Har suttit med mamma på skype i 1,5 timme. I såna här lägen kan jag känna mig så himla liten. Man blir nog aldrig för gammal för att när det krisar vilja fly hem till mamma.
Min man får jag som sagt inte tag på. Han sover ovetandes på ett hotellrum i Beijing. Är tjurig. Jordbävning eller inte - blivande pappor måste vara on-call 24-7, även om det innebär att nattsömnen kanske blir störd.
Trots att detta aldrig blev en jordbävning med större skador så vet man ju aldrig. Har stått som klistrad vid fönstret och kollat in hur staden vaknar till liv och tågen börjar rulla som vanligt på Shibuya station precis nedanför oss. Känns skönt att se att allt är som vanligt.

Nu ska jag försöka somna om en stund.

Sov gott all lyxlirare i Sverige, och njut av skakfria nätter och dagar utan tyfoner och tropiska regn ;)
(skulle kommit in en tyfon i natt, men tack och lov verkar den har kört en annan rutt. Vore inte roligt med bävning OCH tyfon!)