SÅ SÖMNIG... ♥

Det känns som att jag inte gör annat nuförtiden än jobbar, flyttstädar och sover. Varje dag samma sak. Och så är det fem timmar jag sover, resten är jobb och flyttstök. Deadlines nästan varje dag och tusen flyttbestyr. Har inget socialt liv. Samtidigt är jag ju hopplös arbetsnarkoman och älskar att ha tusen projekt igång. Mitt jobb är ju min stora hobby! Men nu börjar jag bli trött. Även roliga saker frestar på ifall man gör dem 2o timmar om dygnet.

Nyss skickade jag in en stor artikel till ett svenskt magasin som kommer i höst. Innan dess lämnade jag månadens nummer av shu uemuras magasin. Nu är jag hemma en snabbis för att skriva ut mina frågor till en intervju ikväll för en av Sveriges största dagstidningar. Jag ska rapportera om det sociala fenomenet konkatsu, alltså jakten på äktenskap, och ikväll ska jag intervjua tre giftaslystna herrar över middag i Ebisu. Efter det plåtning.

Det ska bli superskoj, men ibland är det en pina att intervjua japaner eftersom de inte kan ge raka, snabba svar, utan tar hundra år på sig att svara på den mest simpla fråga. De funderar och väger orden och lindar sen in det hela i ludd ludd och ännu mer ludd. Blir så trött på det ibland. En intervju som man i Europa kör på fem minuter över telefon blir i Japan ett dunderprojekt om flera timmar. Överhuvudtaget gör långsamheten här mig galen. Tid har inget värde i Japan. De där långa arbetsdagarna som de är så kända för innebär inte alltid att mer bli gjort, bara att det tar längre tid att göra det som vi stressade västisar är drillade att göra i en handvändning. Det är på gott och ont det där. Idag är det definitivt bara ONT om det segas och sugs på varje stavelse.

Gode gud låt det inte vara tre snigelkillar i afton. Dessutom kan de inte engelska, så det tar lång tid som det är med tolkandet (Natusko tolkar - min räddande ängel!).
Gode gud låt mig vara hemma till åtminstone midnatt. Jag är så ruskigt trött, jag orkar inte japansk ineffektivitet idag. Hoppas hoppas hoppas det är snabba killar som skippar mellansnacket. Raka puckar onegaishimasuuuuuu!!!
Jag är så trött så trött så trött så trött.

Jag är en duracellkanin. Jag kör så det ryker och tycker att allt är så himla kul och glatt. Sen bara pjuuuff säckar jag ihop. En snabb laddning och jag är på g igen. Men när jag är trött, då är jag TRÖTT.

Håll tummarna att jag inte har en all-nighter framför mig. Blir tokig på de där intervjuerna när man sitter sju timmar och ändå inte har mer material än en halvsida (inte helt ovanligt när man jobbar i Japan).

Off we go, me and my dictaphone!