FROM TOKYO WITH GRRRRRRR!!!

Just nu är jag så satans trött på att bo i Tokyo.

Bortskämda flickebarn tänker ni kanske nu. Tokyo är ju en toppenstad! Och visst, Tokyo ÄR toppen, Tokyo är BÄST, men ibland är det så himla påfrestande och jobbigt att bo här och försöka ha en fungerande vardag här. Ibland vill jag sparka sönder hela jävla Tokyo. Idag är en sån dag.

Idag orkar jag inte med allt extrajobb som det innebär att ha sitt liv här.

Jag orkar inte att det tar en halvtimma att beställa lunch på grund av språkbarriär.

Jag orkar inte att jag köpt ännu en hårinpackning vars instruktioner på baksidan jag inte förstår.

Jag orkar inte att jag frågade (på japanska) på Starbucks om Mango Frapuccino innehåller socker, och att det tog fem personer och tio minuter innan frågan var utredd.

Jag orkar inte det japanska adressymstemet som saknar gatunamn och är en enda röra av siffror. Inte heller orkar jag att taxichaffisarna hittar lika lite som jag och ber MIG om instruktion.

Jag orkar inte att jag inte fattar knapparna på tevens fjärkontroll i mitt eget hem.

Jag orkar inte att varje dag kulturkrocka med en japansk arbetsgivare som skäller på mig varje gång jag så mycket som nyser utan att ha kollat med högsta chefens assistents assistent om det är okej.

Jag orkar inte att jag inte kan komunicera med min kiropraktor och att han varannan minut springer utför tolkhjälp.

Jag orkar inte att det tar tjugo miniter att gå hundra meter för att det är folk precis överallt.

Jag orkar inte att varje hemsida jag vill besöka måste köras genom Google Translate och att sedan översättningen betyder just ingenting alls.

Jag orkar inte att jag inte får eget kreditkort utan bara bankomatkort som funkar i typ två maskiner i hela Tokyo.

Jag orkar inte att Citibank har maintenance work mellan 14.30 och 18.30 och att jag inte under den tiden kommer åt mina pengar på sagda bankomater och står helt barskrapad.

Jag orkar inte att jag har INGEN att fråga i huset när proppen går.

Jag orkar inte att varje gång jag köper mat är instruktionstexten på japanska och jag fattar inte ens hur länge en böna ska kokas. Är matvaran importerad och har engelsk text så är den ändå överklistrad men en stor etikett på japanska. Som inte går att dra bort. Till och med på INTERNATIONELLA mataffärer klistrar någon idiot på japansk etikett JUST över instruktionerna alt. innehållsförteckningen.

Jag orkar inte att gå på stan och bli småhungrig och det enda snacks jag hittar är antingen chips eller torkad bläckfisk.

Tokyo är så grymt fint på tusen sätt, men ibland tror jag att Tokyo gör sig bäst när man är turist. Vardagslivet här kan vara så komplicerat att jag tror inte att de flesta ens kan föreställa sig det. Jag kunde det inte innan vi flyttade hit.

Oftast står ändå det roliga och äventyrliga över allt det där, men ibland rinner bägaren över. Som idag.
Jag är helt matt.

Just nu drömmer jag om att bo antingen i New York, San Francisco, London eller Stockholm (för kompisarnas skull), och åka till Tokyo några månader om året för att skriva och inspireras. Jag vill inte alltid vara den här utlänningen som pratar sämre japanska än en tvååring och ständigt svävar på utsidan av det lokala livet. Jag vill inte alltid operera i motvind.

Vissa dagar är utanförskapet bara för mycket, och idag är en sån dag. Jag vill bara krypa ner i soffan och lipa.

Bu.